Motion till riksdagen
1989/90:Jo908

av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (båda mp)
Förbud mot jakt vissa veckodagar

Jakt bedrivs nästan överallt i naturen, mest på sensommaren fram till månadsskiftet
januari/februari, men vissa djur får man jaga alla tider på året.

Jägarna är inte ensamma om att vilja vistas i naturen. Där vill också motionärer,
svamp- och bärplockare, flora- och faunaintresserade och friluftsfolk
av många olika slag vara. Intrycket är att de flesta människor tycker det är
obehagligt att vistas där det jagas med skjutvapen. Dessutom störs friden av
skott och skällande hundar. Många tycker att det är så obehagligt att de avstår
från att vara i områden där det jagas. Tyvärr kan allmänheten inte veta
när naturen är fri från jägare.

Vissa jägare är säkert mycket skickliga och omdömesgilla, men det finns
risker att vistas i områden med pågående jakt. För något år sedan sköt en
van jägare i Ludvika på sin fru med ett hagelskott. Han trodde, att hon var
en hare. Älgjägare brukar ha rött band på mössan för att synas bättre och
dessutom noggranna regler för när och hur man får lämna sitt pass för att
inte riskera att bli skjuten av någon annan jägare. Detta är ju bra, men hur
är säkerheten för t.ex. en tränande orienterare eller ridande barn, som råkat
hamna i ett område med pågående jakt?

För att fler människor ska få njuta i naturen utan att störas av jägare föreslår
vi att man inför ”jaktfridagar”. Vi föreslår att åtminstone en dag varje
veckoslut och någon dag mitt i veckan blir ”jaktfridagar”, dagar då all sorts
jakt är förbjuden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jaktlagen
att någon form av jaktfridagar införs.

Stockholm den 15 januari 1990

Ragnhild Pohanka (mp) Inger Schörling (mp)