Motion till riksdagen
1989/90:Jo883
av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)
Miljöfrågor Mot
J 5 1989/90
Jo883
Innehållsförteckning
1. Inledning 3
2. Hoten mot atmosfären 3
2.1 Växthuseffekten 3
2.1.1 Växthusgaserna 3
2.1.2 Åtgärder för att förhindra växthuseffekten 5
2.1.3 De svenska koldioxidutsläppen 6
2.1.4 Övriga åtgärder 7
2.2 Bekämpa luftföroreningarna 8
2.2.1 Hindra försurningen 9
3. Hoten mot haven 10
3.1 Fosfor och kväve 12
3.2 Miljögifter 14
4. Minska den negativa miljöpåverkan 14
4.1 Allmän inledning 14
4.2 Ekonomiska styrmedel 15
4.2.1 Inför miljöavgifter 15
4.2.2 Pröva handel med utsläppstillstånd 15
4.2.3 Bättre lagstiftning 16
4.3 Industrin och miljön 17
4.4 Energiproduktionen och miljön 18
4.4.1 Dagens energiproduktion 18
4.4.2 Alternativen till kärnkraft 18
4.4.3 Kärnkraftsavvecklingens miljökonsekvenser 19
4.5 Ett miljövänligt transportsystem 20
4.5.1 Personbilar 20
4.5.2 Kringfartsleder och modern trafikstyrningsteknik . 21
4.5.3 Transporternas miljöpåverkan 22
4.5.4 Järnvägar 22
4.5.5 Kollektivtrafiken i tätorterna 23
4.5.6 Flygtrafiken 23
4.5.7 Sjöfarten 23
4.5.8 Internationellt arbete 23
4.5.9 Teknisk utveckling 24
1
1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Jo883
4.6 Hushållen och miljön 24 Mot. 1989/90
4.6.1 Bättre miljöinformation 24 Jo883
4.6.2 Avfall och kemikalieanvändning 24
4.6.3 Minska radonfaran 25
4.7 Jordbruket och miljön 25
5. Hemställan 26
1. Inledning
Miljöfrågorna kan ses och måste ses ur många perspektiv. Viss miljöpåverkan
kan ha en mycket lokal karaktär, medan annan påverkan får globala effekter.
Miljöstörande verksamhet kan ge effekter på såväl kort som lång sikt.
Olika miljöeffekter samverkar. Kunskapen om de komplicerade samband
som styr detta skeende är fortfarande bristfällig. Forskning och utvecklingsinsatser
på miljöområdet har avgörande betydelse. Orsakerna måste klarläggas
för att rätt åtgärder skall kunna sättas in i rätt tid.
Miljöproblemen har, framför allt under de senaste 25 åren, ändrat karaktär
på många sätt. Uppmärksamheten har förskjutits från lokala till regionala
miljöfrågor. Successivt har det dessutom skett en stark förskjutning mot
de globala aspekterna. Miljöförstöring i en region drabbar andra regioner på
samma sätt som miljöförstöring i ett land drabbar andra länder. Miljöproblemen
kan därför inte lösas genom ensidiga nationella insatser. Miljöfrågorna
måste lyftas upp på ett övernationellt plan. De flesta miljöproblemen måste
lösas genom kraftfulla internationella insatser, något som vi utvecklar i vår
partimotion om miljö.
2. Hoten mot atmosfären
2.1 Växthuseffekten
Växthuseffekten anges numera allmänt som det största globala miljöhotet.
Om inget görs kommer jordens grundläggande levnadsbetingelser att försämras
dramatiskt under de kommande decennierna. 1 Villach 1985 redovisades
effekterna av en ökad koncentration av växthusgaser. Denna konferens
på hög vetenskaplig nivå säger att världen inom en 100-årsperiod kommer
att drabbas av en temperaturhöjning på mellan 1,5 och 4,5 grader.
Denna temperaturhöjning kan komma att leda till nedsmältning av polarisarna.
Vattennivån kan komma att höjas med över en meter. Låglänta områden
kommer då att läggas under vatten. Ändrade nederbördsförhållanden
kan komma att få långtgående konsekvenser. Tillgången på yt- och grundvatten
kan förändras. Stora omställningar inom jordbruksproduktionen liksom
förändringar av de naturliga ekosystyemen kan förväntas om temperaturen
skulle höjas. Stora områden kan drabbas av extrem torka. Ökenutbredningen
skulle förvärras.
En av vår tids viktigaste uppgifter är, enligt vår mening, att avvärja detta
hot.
2.1.1 Växthusgaserna
Det är i huvudsak fyra slags gaser, som bidrar till växthuseffekten: koldioxid,
metan, dikväveoxid (lustgas) och CFC (freoner). Dessa växthusgaser har
förmågan att släppa igenom den kortvågiga solstrålningen från rymnden,
men absorberar eller reflekterar den långvägiga värmestrålningen från jordytan.
Resultatet är en oönskad temperaturhöjning på jorden, som på sikt får
förödande konsekvenser.
Mot. 1989/90
Jo883
3
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo883
Diagram 1
Förväntat relativt bidrag
till växthuseffekten från
olika gaser.
ANORA
GASER
KOLDIOXID
METAN
Källa: Rhode 1989
Den helt dominerande växthusgasen är alltså koldioxid. Utsläppen av koldioxid
härrör framför allt från förbränning av fossila bränslen (kol, olja och
naturgas). Utsläppen har ökat sedan mer än hundra år tillbaka och särskilt
kraftigt sedan andra världskrigets slut.
Diagram 2
Koldioxidemissionen i världen
(miljoner ton kol per år)
Källa: IVL
e -
7.5 -7-
6.5 -6
5.5 -•
5
4.5
4
3.5
3
2.5
2
1.5
1
0.5
0
fö£
SfÄHNir>l&
.^'Avsicobn.
IANJ>'
ANVi
-t—l—l—l—l—l—l—l—I—l—i—l—i—h
1800 1900 1950 1980
Mot. 1989/90
Jo883
De globala utsläppen av koldioxid från användning av fossila bränslen är
cirka 5,5 miljarder ton per år, räknat som kol. Nedhuggning av skogar och
en förändrad markanvändning beräknas ge ett tillskott av 1-2 miljarder ton
kol per år.
Räknat per energienhet är koldioxidutsläppen från koleldning omkring 20
procent högre än från oljeeldning och omkring 60 procent högre än från gaseldning.
Vid förbränning av biomassa bildas koldioxid. Motsvarande mängd
koldioxid binds emellertid när biomassan bildas. Vid beräkningar brukar
därför utsläppet av koldioxid sättas till noll.
Metan bildas i olika naturliga processer, t.ex. i kärr och myrar. Mänskliga
aktiviteter som ger metangasutsläpp är förbränning av biomassa, utvinning
av naturgas, odling av ris, boskapsskötsel och utsläpp från avfallsdeponier.
De utsläpp av dikväveoxid, som förorsakas av mänsklig verksamhet härrör
bl.a. från förbränning av kol, olja och biomassa. En mindre del kommer från
gödningsmedel.
Freonerna har en stark klimatpåverkande effekt. Internationella överenskommelser
har nu träffats om att kraftigt minska freonanvändningen. Dessa
överenskommelser har träffats, inte primärt för att freonerna påverkar klimatet
utan för dess uttunnande effekt på ozonlagret.
2.1.2 Åtgärder för att förhindra växthuseffekten
Efter Brundtlandkommissionens varningar för växthuseffekten 1987 har
flera internationella konferenser uppmärksammat detta miljöproblem. EGkommissionen
har i en omfattande rapport bl.a. citerat följande beskrivning
från Torontokonferensen 1988, där 300 vetenskapsmän och politiker deltog:
Människorna driver fram ett väldigt, oavsiktligt, globalt genomträngande
experiment vars yttersta konsekvens kan bli en katastrof, som endast överträffas
av ett globalt kärnvapenkrig. Jordens atmosfär håller på att förändras
i en exempellöst stor skala och med hög hastighet genom föroreningar från
mänskliga aktiviteter, ineffektiv användning av förorenade fossila bränslen
och effekter av snabb befolkningsökning i många regioner. Dessa förändringar
utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell säkerhet och har
redan fått allvarliga konsekvenser för många delar av jorden. Global uppvärmning
som blir resultatet av fortsatt höjda halter av C02 och andra växthusgaser
i atmosfären leder till långtgående påverkan och höjning av havsytans
nivå. De bästa tillgängliga prognoserna tyder på svåra ekonomiska och
sociala problem för nuvarande och framtida generationer. Detta kommer att
förstärka internationella spänningar och öka riskerna för konflikter mellan
och inom nationerna. Det är absolut nödvändigt att handla nu!
EG-kommissionen räknar med att åtgärder redan nu är nödvändiga både av
energi- och miljöskäl trots att vissa delar av det vetenskapliga underlaget
som gäller växthuseffekten är osäkra.
Torontokonferensen rekommenderade världens länder att halvera koldioxidutsläppen
långsiktigt och att till år 2005 minska utsläppen med 20 procent.
Användningen av CFC-gaser borde helt försvinna till sekelskiftet. För
att uppnå dessa minskningar föreslogs att hälften skulle klaras med energihushållning
och andra hälften genom förnybar energi, särskilt biobränslen,
genom ny säker kärnkraft och genom nya energislag som kan utvecklas.
Mot. 1989/90
Jo883
5
Den svenska riksdagen beslutade i juni 1988 att CFC-användningen skulle Mot. iy89/90
upphöra år 1995 och på moderat initiativ att koldioxidutsläppen inte skulle Jo883
tillåtas öka. Beslutet kan ses som ett första steg att uppfylla Torontokonferensens
rekommendation. Genom riksdagens beslut, som socialdemokraterna
motsatte sig, har Sverige gått före på det, enligt internationella bedömningar,
viktigaste miljöområdet.
2.1.3 De svenska koldioxidutsläppen
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har analyserat Sveriges utsläpp
av koldioxid.
Diagram 3
Koldioxidemission i Sverige (miljoner
ton kol) efter förbmkarkategori
Arén 1973. 1975. 1985,1986, 1987 och
1988 samt ett scenario för 1995 och 2000
Käla: IVL
Övrigt
Transport
industri,
gruvor
Processrelaterat
Fjärrvärme
Bprodi*
tion
Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat med cirka 35 procent sedan 1973.
Det är framförallt kärnkraften som bidragit till denna gynnsamma utveckling.
Olja har kunnat ersättas med kärnkraft och en rad miljöskadliga utsläpp
har minskat.
Naturvårdsverket använder 1987 som basår för riksdagsbeslutet om oförändrade
utsläpp. Mellan 1987 och 1988 minskade koldioxidutsläppen med
fyra procent. Detta har kunnat ske trots att bilismen, som svarar för cirka en
tredjedel av utsläppen, har ökat mellan 1987 och 1988.
Låg bränsleförbrukning, nya bränslen och effektivare bilmotorer är nödvändigt
för att möta den sannolika ökningen av trafikvolymen utan ökade
avgasutsläpp.
Hotet mot riksdagens beslut kommer från den förtida avvecklingen av
kärnkraften. Det framgår av ovanstående diagram, som för år 1995 räknar
med att två reaktorer försvinner. Då ökar koldioxidutsläppen kraftigt. Om
de nedlagda reaktorerna ersätts av gaskondenskraftverk ökar koldioxidutsläppen
med ca 1,4 miljoner ton kol. Om all svensk kärnkraft ersätts med
gaskondenskraft skulle koldioxidutsläppen i Sverige öka med ca 50 procent.
Detta är betydligt mer än de totala utsläppen från alla våra fordon. Den so
cialdemokratiska regeringens långtgående åtgärder för att minska bilismen Mot. 1989/90
är därför i detta hänseende ett slag i luften. För att kompensera avstäng- Jo883
ningen av två reaktorer skulle var fjärde bil behöva tas bort. När drygt hälften
av våra reaktorer är borta fordras en avveckling av all trafik som använder
fossilbränslen för att kompensera de ökade utsläpp som uppkommer när
elkraft skall produceras med fossila bränslen.
Det hävdas i debatten om kärnkraft att den endast har marginell betydelse
när det gäller koldioxidutsläppen. Påståendet är felaktigt och när det gäller
Sverige grovt missvisande.
Moderata samlingspartiet framförde i miljömotionen 1989 förslaget att
Sverige borde verka för en världsklimatmiljökonferens i FN:s regi och erbjuda
sig att vara värd för en sådan konferens. Vi konstaterar att regeringen
accepterat denna idé och att 1PCC - Intergovernmental Panel on Climate
Changé - kommer att mötas i Sverige 1991 som en förberedelse för att få
fram en global miljökonvention som syftar till att alla länder förbinder sig
att minska utsläppen av s.k. växthusgaser. Att inför denna konferens fatta
beslut i vårt land som omöjliggör denna tanke kommer att erodera Sveriges
position inför dessa förhandlingar.
Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder
som begränsar utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid och
freon.
2.1.4 Övriga åtgärder
De tropiska regnskogarna spelar en avgörande roll i att moderera världens
klimat. Genom att frisläppa allt det kol som är lagrat i tropikernas massiva
träd ökar förstöringen av regnskogen koldioxidmängden i atmosfären.
En av Sveriges viktigaste uppgifter i världssamfundet är därför att verka
för en grönare värld. Vårt bistånd bör i större utsträckning inriktas mot detta
mål.
De miljöinsatser i Polen som regeringen föreslår bör inte minst vara inriktade
mot energibesparing. Tidigare svenska konsultinsatser visar att möjligheterna
att spara energi är mycket stora. Framgången i sådana insatser kommer
att minska koldioxidutsläppen eftersom en stor del av Polens energiproduktion
är kolbaserad. Utsläppen av svavel och kväve och tungmetaller
kommer då också att minska. Den förbättrade ekonomin bör i andra hand
medge satsningar på rökgasrening för att ytterligare sänka utsläppen.
En minskning av jordbrukets nuvarande överproduktion i förhållande till
våra inhemska fredstida behov kommmer att kräva att en betydande del av
åkerarealen får annan användning. Plantering av skog som under tillväxtfasen
binder koldioxid från atmosfären får en gynnsam inverkan på koldioxidhalten.
En plantering på 200 000 hektar ger en bindning av 0,7 miljoner ton
kol per år under den första tioårsperioden. Detta värde ökar till 1,1 miljoner
ton kol i nästa tioårsperiod. Skogsplantering ger alltså ett betydande bidrag
för att ge oss en lång övergångstid i vår strävan att minska effekterna av utsläppen
av växthusgaser.
1" Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Jo883
2.2 Bekämpa luftföroreningarna
Moderata samlingspartiet har givit många förslag till riksdagen för att förbättra
luftkvaliteten. Ett exempel är det av riksdagen antagna förslaget att
minska Sveriges svavelutsläpp med 80 procent från 1980 till år 2000.
Runt om i världen pågår intensiva ansträngningar för att minska luftföroreningarna.
De mest långtgående luftvårdsplanerna har tagits fram i södra
Kalifornien i USA, som p.g.a. klimatförhållandet är särskilt känsligt för
luftföroreningar.
Luftvårdsplanen är indelad i tre etapper.
1 Utnyttjande av nu tillgänglig teknik.
2 Utveckling av nu tillgänglig teknik.
3 Genombrott för helt ny teknik.
För fordon planeras under den första etappen olika åtgärder som bl.a. innebär
strängare emissionsgränser för nya fordon och strängare krav på dieseldrivna
bussar och lastbilar. Under den andra etappen skall 40 procent av
alla personbilar och 70 procent av alla lastfordon drivas med lågemissionsbränsle,
d.v.s. eldrift, metanol eller komprimerad gas. Även dieseldrivna
bussar skall gå över till lågemissionsbränsle. De åtgärder som under etapp
tre kommer att vidtagas är beroende av resultaten från de två tidigare etapperna
samt uppnådda forskningsresultat. Det är viktigt att Sverige noggrant
följer utvecklingen i Kalifornien och drar nytta av deras erfarenheter.
När det gäller flera luftföroreningar är Sverige starkt utsatt för utsläpp
från omvärlden. 1986 föll det ned 330 000 ton svavel i Sverige. Endast 40 000
ton härrörde från inhemska källor. Närmare 40 procent av svavelnedfallet i
Sverige kommer från Östeuropa. 13 procent av svavelnedfallet kommer från
Västeuropa. Den svenska försurningssituationen kan endast i ringa omfattning
förbättras genom åtgärder i Sverige. Därför är det angeläget att Sverige
internationellt fortsätter att verka för åtgärder som begränsar utsläppen.
Även en långtgående minskning av de svenska svavelutsläppen enligt riksdagens
beslut ger inte tillräcklig effekt på nedfallet av svavel för att det skall
understiga de kritiska belastningsgränserna. Enda undantaget är Norrlands
inland.
Tabell I
Svavel, |
Kväve, |
||
A. |
Kritisk belastning |
3-8 |
5-15 |
B. |
Belastningsviktvärde |
5 |
10 |
C. |
Aktuell belastning |
20-25 |
20-25 |
Svealand |
10-12 |
= 10 |
|
Norrlands inland |
= 5 |
- 3 |
Källa: SNV
Mot. 1989/90
Jo883
Det är alltså nödvändigt att driva på det internationella förhandlingsarbetet
för att 1993, när nuvarande överenskommelse om svavelminskningar på 30
8
procent mellan år 1980 och år 1993 upphör, kräva sådana svavelutsläppsminskningar
att belastningen på sikt kommer under den kritiska gränsen i
olika delar av Europa.
Under perioden 1980 till 1988 har de flesta länder i Västeuropa minskat
svavelutsläppen med mellan 20 och 60 procent, medan Östeuropa i stort sett
har oförändrade utsläpp.
Även kväveoxiderna följer samma mönster. Endast drygt tio procent av
det svenska kväveoxidnedfallet härrör från inhemska källor.
Diagram 4
Olika länders bidrag till kvävenedfallet
i Sverige
Kväveoxider i 1000-tals ton
38
Västtyskland
Sverige
Storbritannien
Polen
Östtyskland
Danmark
Sovjetunionen
Övriga
Summa 317.000 ton
Källa: EMEP 1988 och SNV.
2.2.1 Hindra försurningen
Största delen av luftföroreningarna härrör från förbränning.Förbränning av
kol, olja, torv och andra bränslen leder till att en rad föroreningar bildas.
Dessa kan påverka såväl hälsa som miljö. De sura föroreningarna som bildas
vid förbränning kan försura sjöar, mark, skog och grundvatten. Även biltrafikens
utsläpp av kväveoxider bidrar till försurningen. Knappt 20 procent av
Sveriges sjöar är försurade. Närmare 10 procent av den beskogade ytan i
Europa bedöms vara påverkad av skogsskador.
Trafiken svarar för en stor mängd luftföroreningar. Av kväveutsläppen
svarar trafiken för ungefär två tredjedelar och av kolväte för ungefär hälften
av de totala utsläppen.
Dessa utsläpp minskar. Med en fortsatt teknisk utveckling och successivt
skärpta utsläppskrav bör vi år 2010 kunna räkna med minskningar på mellan
70 och 80 procent för kväveoxider och minst 80 procent för kolväten. Motsvarande
utveckling är att förutse i Västeuropa. EG har nu antagit avgasreningskrav
för personbilar som motsvarar de svenska.
År 2010 kan energiproduktionen ge merparten av kväveoxidutsläppen.
Om kärnkraftsavvecklingen leder till att elvärme ersätts med småskalig för
Mot. 1989/90
Jo883
9
bränning, kommer luftkvaliteten i tätorterna att avsevärt försämras i förhållande
till nuläget.
Om cirka hälften av kärnkraften ersätts med sådan förbränning kommer
det att ge ungefär lika stora kväveoxidutsläpp som vägtrafiken beräknas ha
år 2010.
Ansträngningarna för att få ned skadliga luftföroreningar riskerar att spolieras
vid en kärnkraftsavveckling. En av de mest effektiva luftvårdsåtgärderna
är att behålla kärnkraften. Enligt vår mening skall kärnkraften avvecklas
först då det finns andra - miljömässigt och ekonomiskt - godtagbara
alternativ.
Följande åtgärder är nödvändiga för att minska luftföroreningarna och
därigenom motverka växthuseffekten, försurningen och ozonlagrets uttunning:
- Minskad svavelhalt i eldningsoljor och andra bränslen.
- Minskad förbränning av fossila bränslen.
- Bättre energihushållning.
- Fortsatt kärnkraftsanvändning.
- Rökgasavsvavling vid stora koleldade värmeverk och kraftvärmeverk.
- Minskade utsläpp från trafiksektorn.
- Minskad användning av freon.
3. Hoten mot haven
Flavsmiljöerna har länge utsatts för negativ påverkan. Utsläpp av olika miljögifter
och föroreningar, oljeutsläpp från fartyg, nedfall bl.a. av försurande
ämnen och dumpning av avfall har försämrat hav och vatten.
Sverige är mer än de flesta andra länder beroende av miljösituationen i
våra sjöar och i våra omgivande vatten. En rad allvarliga miljöförändringar
har skett sedan andra världskrigets slut i Östersjön, Västerhavet och i våra
inlandsvatten. Det ansågs länge fullt acceptabelt att släppa ut miljöfarligt avfall
till vatten, som enligt många hade en självrenande förmåga. Så är det
inte.
Vi har lärt oss att hoten mot livet i vattnet är många. I försurade sjöar dör
växter och djur, kvicksilver anrikas i fisk, PCB och DDT skadar havsörn, säl
och utter i Östersjön och oljeutsläpp ger fågeldöd och utslagna biotoper.
Försurningen av våra sjöar har kommit smygande. Vid ett pFl-värde under
5,0 slås reproduktionen av all fisk ut. Fiskbestånden är utdöda eller starkt
påverkade i cirka 10 000 svenska sjöar. 1 sura vatten utlöses giftiga metaller
exempelvis kvicksilver. Infångad fisk kan innehålla så höga halter att den är
otjänlig som människoföda. Kalkning av sjöar och vattendrag är i huvudsak
positiv och den biologiska mångfalden har i många sjöar kunnat återställas.
Huvudinriktningen måste emellertid vara att minska de luftföroreningar
som bl.a. ger försurning.
Den försurning som har skett av våra grundvatten och lett till hälsorisker
genom utfällning av metaller understryker detta.
Miljögifter har slagit hårt mot vissa arter i Östersjön. För tio år sedan var
havsörnen på gränsen till utrotning, men har kunnat räddas. Gråsälen är i
farozonen. Högst 2 000 djur återstår av en stam på cirka 100 000 vid sekel
Mot. 1989/90
Jo883
10
skiftet. Många sälar är sterila. Forskarna misstänker i första hand PCB som
orsak till dessa skador. PCB är ett klorerat kolväte. Det är fettlösligt och
lagras därför upp i djurens kroppar. Ju högre upp i näringskedjan en djurart
befinner sig desto högre blir koncentrationen. Det drabbar rovfåglar, säl och
utter.
Totalt förbud mot användning av PCB i nya anläggningar är infört i Sverige
sedan 1978. Avvecklingen av PCB i äldre elmateriel bör följa den av
naturvårdsverket rekommenderade planen. Den garanterar ett ansvarsfullt
omhändertagande av PCB.
PCB-förekomsten i bottensediment bör kartläggas och åtgärder planeras
om PCB-läckaget till vatten utgör en miljöfara. Detta bör prioriteras inom
ramen för anslaget ”Åtgärder mot miljöskador”.
I Sverige har DDT varit förbjudet sedan 1969. Trots detta har förekomsten
av DDT och PCB i Östersjön ökat de senaste åren efter en kraftig nedgång
från 1970-talets början. Staterna runt Östersjön är av Helsingforskonventionen
förpliktade att förhindra utsläpp av DDT och PCB. Trots detta utfördes
en massiv bekämpning av skadeinsekter i skog med DDT i Östtyskland 1983.
Detta kan vara förklaringen till de ökade DDT-halterna, som uppmätts.
Sverige bör initiera förhandlingar för att få bindande garantier för att
denna typ av miljöbrott i strid mot ingångna avtal inte upprepas.
Toxafen är en organisk klorförening, som återfinns i bl.a. Östersjövatten.
Det är ett bekämpningsmedel, som används i Östeuropa och USA. Det är
inte tillåtet i Sverige. Giftigheten ligger på samma nivå som DDT och PCB.
Toxafen anrikas dock inte på samma sätt i näringskedjan som dessa. Sverige
bör i internationella förhandlingar verka för att få bort toxafen.
Kvicksilver och kadmium, anrikas i organismer. Detta har förorsakat kroniska
skador även på människa efter konsumtion av tungmetallbemängd
föda. Användningen av dessa ämnen måste begränsas kraftigt.
Massaindustrin släpper ut stora mängder stabilt klorerat material till havet.
Detta mäts oftast i TOC1, som både innefattar föreningar med förhållandevis
ringa miljöpåverkan och ämnen med starkt negativ miljöpåverkan. De
senare kan bidra till att bilda dioxin - med stark giftverkan.
Utsläppen av klorerad organisk substans har under de senaste åren minskat
och ytterligare minskningar är att räkna med.
Tabell 2
Utsläpp och prognos av skogsindustrins utsläpp av TOCI 1975-2000.
År |
TOCI kg massa |
TOCI ton per år |
||
1975 |
5-6 |
25 000 |
||
1984 |
Cirka |
3,5 |
16 300 |
|
1988 |
1,5-3,5 |
10 (HK) |
||
1992 |
1,5 |
6 500 |
||
2000 |
Cirka |
0,5 |
Cirka |
2 000 |
Källa: SNV
Mot. 1989/90
Jo883
Minskningen av utsläppen kommer att gå snabbare än vad som ansågs möjligt
för ett par år sedan. Utvecklingen har påskyndats av riksdagens krav och
11
av konsumenternas markering genom övergång till oblekta produkter. Värö
bruk har, som exempel, inlämnat en koncessionsansökan där man avser använda
en teknik som minskar utsläppen till mindre än 0,5 kg per ton. När
utsläppen minskar till denna nivå hävdar massaindustrin att andelen miljöfarliga
klorföreningar är obetydlig och att ingen dioxin finns kvar. Naturvårdsverket
bör genom intensifierad forskning medverka till att kunskapsnivån
på detta område förbättras. Eventuella miljöavgifter bör även i detta fall
relateras till utsläppens skadeverkningar.
Massaindustrin i vår omvärld visar på miljösidan en splittrad bild. I Polen
och Sovjetunionen ligger klorutsläppen fortfarande på cirka 5-6 kg TOC1
per ton. I Norge och Finland pågår investeringar för att sänka utsläppen till
2—3 kg och i Västtyskland är ambitionen något högre. Det är viktigt att i
internationella förhandlingar försöka få till stånd överenskommelser som innebär
att de kritiska belastningsgränserna understigs.
Syrebrist och bottendöd kan lokalt förklaras av massaindustrins utsläpp av
syreförbrukande substanser, trots den mycket kraftiga minskning, som genomförts
under 1970- och 80-talen. Det kan alltså vara nödvändigt med ytterligare
begränsningar i utsläppen.
3.1 Fosfor och kväve
Utsläpp av exempelvis kväve, fosfor och lösta organiska ämnen förorsakar
övergödning. Utsläppen härrör bl.a. från kommunala avloppsreningsverk,
gödselanläggningar, industrier, vägtrafik och jordbruk.
Nu står föroreningar längs kusterna i centrum för uppmärksamheten.
Kustområden och förhållandevis grunda havsområden som Kattegatt och
Östersjön har på senare tid i vissa områden drabbats av massutveckling av
alger och därav följande syrebrist och fiskdöd. Syrebrist och fiskdöd har
emellertid registrerats förr, långt före dagens intensiva jordbruk och biltrafik.
Många skäl talar dock för att stora utsläpp av fosfor och kväve okar risken
för syrebrist och fiskdöd i vissa områden. Näringstillförseln har samtidigt
ökat den totala fisktillgången. Det är en viktig forskningsuppgift att ta reda
på vid vilka nivåer utsläppen av dessa näringsämnen övergår från att ha en
positiv verkan till en negativ.
De svenska fosforutsläppen till vatten har minskat kraftigt under de senaste
20 åren. Kväveutsläppen minskar också. Utsläppen av gödande ämnen
i Östersjön härrör i mycket stor utsträckning från Polen, DDR och Sovjetunionen;
två tredjedelar av kväveutsläppen kommer - som exempel - från
dessa länder. För att förbättra den svenska miljön fordras åtgärder i framför
allt Östeuropa. Starka skäl talar dock för att vi redan nu måste minska utsläppen
av näringsämnen till haven med 50 procent i enlighet med de överenskommelser
som fattats i Helsingforskonventionens regi.
Bättre rening av avlopp från industrier och hushåll och reducering av kväveutsläpp
vid förbränning är nödvändigt för att minska övergödningen.
En god början har tagits genom beslutet om avgasrening, som kommer att
kraftigt minska kväveutsläppen från personbilar. EG:s beslut om strängare
avgasbestämmelser kommer på sikt också att minska kvävenedfallet i de
svenska närområdena. Moderata samlingspartiet har i riksdagen föreslagit
Mot. 1989/90
Jo883
12
att reningsverken efter hand bör utformas med fungerande kvävereduktion. Mot. 1989/90
Riksdagen har tagit beslut om detta. Jo883
Mycket av intresset kring kväveutsläppen har koncentrerats på jordbrukets
roll. En ändrad användning av cirka 500 000 hektar åkermark, som är
nödvändig för att ta bort spannmålsöverskottet, skulle kunna innebära en
minskning av jordbrukets kväveläckage med cirka 15 procent. Tillsammans
med övriga åtgärder för att minska jordbrukets kväveläckage kan betydande
reduceringar åstadkommas.
Det är dock värt att notera att Sveriges förbrukning av kvävegödselmedel
ligger något under världens medelnivå och kraftuttag under medeltalet för
såväl Västeuropa som Osteruopa. Sveriges bönder använder hälften så
mycket kvävegödsel per hektar som i Danmark och Västtyskland och en sjättedel
så mycket som Holland.
Inte ens om allt jordbruk på arealer som avvattnas till Östersjön skulle
läggas ner och ersättas med skogsplanteringar skulle kväveutsläppen i Östersjön
efter en tioårsperiod minska med mer än ungefär 2 procent. Motsvarande
uträkningar för Västerhavet ger samma resultat.
Tabell 2
Utsläpp av kväve och fosfor till Östersjön inklusive Öresund och Bälthavet.
Land |
Kväve |
Fosfor |
Sverige |
101 700 |
4 700 |
Finland |
51 000 |
3 300 |
Sovjet |
149 300 |
8 500 |
Polen |
386 000 |
43 500 |
Östtyskland |
5 500 |
1 700 |
Västtyskland |
22 000 |
3 000 |
Danmark |
50 000 |
6 800 |
Atmosfären |
350 000 |
5 400 |
Totalt |
1 100 000 |
77 000 |
Källa: Monitor 1988
Nedfallet från atmosfären sker till största delen i form av nitrat och ammonium.
Genom att dessa kväveformer är direkt tillgängliga för växtproduktionen
får det atmosfäriska nedfallet extra stor betydelse.
De politiker som ger sken av att svenska åtgärder kommer att lösa de problem
som sammanhänger med tillförseln av näringsämnen till våra hav är
inte sanningsenliga. Sverige svarar för drygt 10 procent av kväveutsläppen
och 6 procent av fosforutsläppen. Öststaterna svarar för ca 70 procent av
såväl kväve- som fosforutsläppen.
Öststaternas utsläpp av närsalter är mycket stora. För miljön i bl.a. Östersjön
är det av avgörande betydelse att Öststaterna tar sitt ansvar.
De nordiska miljöministrarna har kommit överens om att Nordiska investeringsbanken
skall kunna ge fördelaktiga lån till tekniköverföring på miljöområdet.
Det är ett bra initiativ. Reningen av den polska floden Wisla är
ett stort internationellt projekt som nu startas. En 80-procentig reduktion av
Polens fosforutsläpp skulle halvera fosforbelastningen i Östersjön.
Sverige skulle kunna erbjuda sig att inom detta projekt bekosta en försöksverksamhet
för att ta reda på kväveläckaget från det polska jordbruket
under olika förhållanden. Ett utökat besöksutbyte med Polen på miljöområ- 13
det skulle också tjäna ett gott syfte.
3.2 Miljögifter
Användningen av miljöfarliga kemikalier kan leda till oacceptabla utsläpp
till vårt vatten. Tungmetaller och klorerade kolväten har väl kända skadeverkningar.
De är svårnedbrytbara och har därför effekter såväl på kort som
lång sikt.
Ämnena paradiklorbensen som används som doftmedel, nonylfenol som
används som tvättmedel och trikloretan som är ett avfettningsmedel är alla
exempel på svårnedbrytbara substanser, som är giftiga för organismer i naturen
och dessutom cancerframkallande. Eftersom dessa substanser används
på ett stort antal ställen, bl.a. i hemmen är det inte möjligt att ställa krav på
rening vid källan. Nu passerar de reningsverken och ger skador på vattendrag
innan de når havsmiljön. Dessa svårnedbrytbara kemikalier bör därför
inte tillåtas då det finns andra rimliga ersättningsämnen eller metoder.
Många av våra insjöar är dricksvattenreservoarer för betydande områden.
Rapporter om dioxinförekomst i Vättern, som förser ett stort område med
dricksvatten, är oroande. Regeringen bör därför uppdra åt naturvårdsverket
att kartlägga miljötillståndet i våra inre vatten och föreslå åtgärder i de fall
där de kritiska belastningsgränserna hotas att överskridas.
Arbetet bör samordnas med det påbörjade projektet ”strategi för god vattenkvalitet”
som meddelats i proposition 1989/90:100. Därvid måste åtgärder
för att förhindra spridning av svårnedbrytbara kemiska substanser genom
avloppsvatten beaktas.
I internationella förhandlingar av havsmiljön kan en kartläggning enligt
dessa intentioner tjäna som stöd för motsvarande krav i andra länder.
4. Minska den negativa miljöpåverkan
4.1 Allmän inledning
Under de senaste decennierna har den ekonomiska tillväxten i västvärlden
varit god. Det har funnits utrymme för en betydande utveckling av ny teknik.
Okade lönsamhetskrav har tvingat fram mer resurssnåla och effektiva produktionsmetoder.
Industrins utsläpp har under de senaste åren kommit att spela en allt
mindre roll för såväl den lokala som den regionala miljöpåverkan i västvärlden
även om många problem återstår att lösa. Intresset riktas i allt större
utsträckning mot små och mer diffusa utsläppskällor, som på grund av sitt
stora antal utgör ett växande miljöproblem. Typexempel är hushållsavfall
och trafik.
Under det gångna decenniet har sambandet mellan ekonomisk tillväxt och
miljöhänsyn framstått allt tydligare. Den fria ekonomin har visat sin överlägsenhet,
samtidigt som socialismen har blottat sina katastrofala misslyckanden
- inte minst på miljöområdet.
I hela västvärlden har det skett en förskjutning mot ökad miljöhänsyn,
detta märks inte minst i de skärpta miljöbestämmelser som införts i andra
länder. Inom EG pågår ett dynamiskt miljövårdsarbete. I vår partimotion
utvecklar vi bl a. vår syn på EG:s miljövårdande insatser.
Mot. 1989/90
Jo883
14
4.2 Ekonomiska styrmedel
4.2.1 Inför miljöavgifter
Enligt vår mening bör olika marknadsekonomiska instrument användas för
att bemästra miljöproblemen. Det är angeläget att Sverige inför miljöavgifter.
Arbetet inom Miljöavgiftsutredningen (MIA) har dess värre ännu inte
utmynnat i resultat som uppfyller de krav som vi ställer på miljöavgifter. Enligt
vår mening bör miljöavgifterna uppfylla följande kriterier:
- Avgiften bör stå i proportion till utsläppens skadeverkningar.
- Avgiftssystemet bör utformas på ett sådant sätt att det får ordentligt styrande
effekter.
- Avgiftssystemet måste få en rättvis utformning.
- Avgiftssystemet måste - i den mån det är möjligt - inkludera alla som i
någon betydande omfattning förorenar miljön.
- Avgiftsuttagen bör inte riktas selektivt mot vissa näringsgrenar.
- Avgifterna bör användas till miljöförbättrande åtgärder, exempelvis utveckling
av ny miljövänlig teknik, kalkningsinsatser etc.
Socialdemokraterna gav för något år sedan upp sitt hårdnackade motstånd
mot miljöavgifter. Det är dock inte värnet om miljön som styr socialdemokraternas
ställningstaganden. I miljöavgiftsutredningen har socialdemokraterna
visat sitt rätta ansikte. Genom miljöavgifterna har regeringspartiet
funnit ytterligare ett sätt att höja skattetrycket. I pressmeddelandet från
MIA framgår detta tydligt:
Miljöavgiftsutredningen föreslår att miljöavgifter införs( )Det skulle
leda till ökad beskattning av energianvändning som gör det möjligt att sänka
inkomstskatten, i enlighet med den planerade skattereformen.
Miljöavgifterna i socialdemokratisk tappning är endast en ny skatt. Vi kan
inte acceptera att miljöavgifterna används som en allmän förstärkning av
statskassan. I de fall, exempelvis då det gäller koldioxidutsläppen, där vi kan
acceptera ett uttag av miljörelaterade skatter, vars intäkter tillfaller statskassan,
skall dessa i princip tas ut inom ramen för ett oförändrat skatteuttag hos
företagen.
Det är värt att notera att olika ekonomiska stimulanser i form av skatterabatter
kan ge samma positiva miljöeffekter som miljöavgifterna. Skatterabatter
är speciellt användbara då verksamhet - som på grund av kostnadsökningar
förorsakade av miljöavgifter - i stället skulle etableras i andra länder.
4.2.2 Pröva handel med utsläppstiilstånd
Vi anser att handel med utsläppstiilstånd bör övervägas i Sverige. Högsta
acceptabla utsläppsnivå bör då fastställas för en rad föroreningar inom en
viss region, en så kallad utsläppsbubbla. Nivåerna bör utgå ifrån vad naturen
tål och helst sättas lägre än detta. Företagen inom regionen får sedan köpa
ett utsläppstiilstånd som ger innehavaren tillstånd att släppa ut en viss kvantitet
av en viss förorening. En typ av utsläppsbörs kan sedan bildas, där företagen
får handla med sina tillstånd. På sikt skall också utsläppen inom utsläppsbubblan
sänkas. Detta bör ske genom att varje tillstånd successivt berättigar
till mindre utsläpp.
Mot. 1989/90
Jo883
15
Utsläppstillstånden skulle kunna medverka till att miljöförbättrande åtgärder
sätts in där de ger störst effekt. Handeln med utsläppstillstånd kan
intensifiera miljövårdsinsatserna. Även enskilda personer, föreningar och
organisationer skall kunna köpa utsläppstillstånd för att därigenom blockera
möjligheten att släppa ut miljöskadliga ämnen. Utsläppstillstånden bör
kunna prövas i begränsade områden där miljöbelastningen är stor. Vi föreslår
därför att regeringen ger naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur ett
system med utsläppstillstånd kan konstrueras och att föreslå försöksverksamhet
med sådana tillstånd i något eller några områden.
4.2.3 Bättre lagstiftning
På sikt kan övervägas om inte det nuvarande koncessionssystemet bör upphöra.
Detta förutsätter dock att det finns väl definierade normer, miniminivåer,
för luft- och vattenkvalitet. EG håller för närvarande på att utarbeta
denna typ av normer, ett arbete som Sverige uppmärksamt bör följa. Vidare
fordras väl fungerande ekonomiska styrmedel. Vi har länge fört fram kravet
på att verksamhet som idag är underställd koncession skall utsättas för miljökonsekvensanalyser.
Miljökonsekvensanalyser bör bl.a. användas inom genteknikområdet.
Skyddet för miljön skulle genom detta förfarande väsentligt
förbättras. Socialdemokraterna har tidigare avvisat detta krav men har nu
beslutat att frågan skall utredas inom ramen för den pågående översynen av
miljölagstiftningen.
Översynen av miljölagstiftningen är lovvärd. Dagens lagstiftning är svår
att överblicka, vissa bestämmelser kan ibland strida mot varandra. För att
miljölagstiftningen skall kunna fylla sina syften fordras att lagstiftningen görs
överblickbar. Mot denna bakgrund förordar vi att all miljölagstiftning sammanförs
i en "miljöbalk". Lagstiftningen måste vidare uppfylla högt ställda
krav på rättssäkerhet. Skadeståndsmöjligheterna är, i jämförelse med många
andra länder, dåliga i Sverige. Skadeståndsrätten bör, enligt vår mening,
stärkas. Straffskalorna bör ses över.
Koncessionsvillkoren har i många fall visat sig otydligt formulerade, vilket
kan leda till besvärliga tolkningstvister. Vi anser att villkoren måste formuleras
på ett sådant sätt att missförstånd undviks.
Dagens tillsynsverksamhet är i många avseenden bristfällig. Vi anser att
tillsynen bör förbättras. Myndigheterna bör dessutom föra ett mer framåtsyftande
arbete för att därigenom kunna upptäcka nytillkommande miljöproblem
redan på ett tidigt stadium. Mät- och kontrollprogrammen måste
ständigt uppdateras för att kunna möta dagens och morgondagens miljöproblem
på ett bättre sätt.
Förbud och onödig detaljstyrning bör i görligaste mån undvikas. Politisk
detaljreglering kan i värsta fall leda till att utveckling av miljövänlig teknik
förhindras. Felaktiga politiska prioriteringar utgör därför ett hot mot miljön.
Företag och enskilda skall istället uppmuntras till att göra olika miljöförbättrande
åtgärder på frivillig väg.
Viss industriell verksamhet har givit upphov till kvarstående miljöproblem.
Miljögifter har ackumulerats i näringskedjor, läckage från giftiga sediment
i sjöar och vattendrag fortsätter och gifter urlakas från gamla avfallsde
Mot. 1989/90
Jo883
16
ponier. Dessa kvardröjande miljöproblem måste åtgärdas. Det bör enligt vår
mening i första hand åvila staten att ekonomiskt svara för åtgärder med anledning
av sådana skador som uppstår när lagstiftningen var annorlunda och
då det är oklart om vem som bär ansvaret för skadan.
De medel som i dag används inom det s.k. ”Dalälvsprojektet” bör överföras
till anslaget för ”Åtgärder mot miljöskador”. Prioriteringar bör sedan
ske inom detta anslag för att åtgärda de ovan nämnda problemen.
4.3 Industrin och miljön
De forna industriprocesserna var oftast resurskrävande, det krävdes oftast
stora manuella - men även maskinella - resurser. Behovet av råvaror var
stort, framförallt med tanke på att industriprocesserna hade lågt utbyte. Den
forna tekniken förmådde inte att utnyttja råvarorna effektivt och resultatet
blev stora mängder avfall.
Parallellt med efterkrigstidens starka industriella tillväxt skedde en utveckling
av nya och effektivare produktionsmetoder som på ett bättre sätt
kunde ta till vara produktionsresurserna. Fram till våra dagar har industrins
negativa miljöpåverkan minskat.
Det som framför allt kännetecknar en fri marknadsekonomi är konsumenternas
möjlighet att snabbt påverka marknaden. Konsumenternas ökade
miljömedvetenhet har inneburit att miljövänligare produkter har efterfrågats
i större utsträckning. Produktionen har därefter anpassats till dessa nya
krav. Miljövänligare produkter och förpackningar har tagits fram.
Även andra faktorer har spelat en betydelsefull roll då det gäller att
minska industrins negativa miljöpåverkan:
- Den ekonomiska tillväxten har inneburit att nya industrianläggningar
med högre prestanda har kunnat byggas.
- Den tekniska utvecklingen har gett nya och mer miljövänliga produktionsprocesser.
Effektivare reningsmetoder har utvecklats.
- Den ökade miljömedvetenheten har lett till att många miljöproblem uppmärksammats
och minskat genom olika åtgärder.
- Skärpta miljökrav har medverkat till förbättringar.
- Ökad miljöhänsyn hos industrin har lett till utbyggda kontrollprogram
och utveckling av ny teknik.
- Lönsamhetskraven har tvingat fram mer resurssnåla produktionsmetoder.
Råvaruåtgången och energiåtgången per producerad enhet har minskat.
- Ökad efterfrågan på miljövänliga produkter.
Industrins utsläpp har under de senaste åren kommit att spela en allt mindre
roll för såväl den lokala som den globala miljöpåverkan, även om det både
finns gamla miljöskador som måste repareras och miljöförstörande verksamhet
som måste förhindras.
Industrins vilja till miljöförbättrande insatser bör inte underskattas. Statistiska
centralbyrån har beräknat att industrins investeringar i miljöförbättrande
åtgärder uppgick till 2 562 miljoner kronor 1988. Närmare 70 procent
av dessa investeringar gjordes frivilligt. Endast en fjärdedel skedde på inrådan
av myndigheter. Vissa företag har nyligen - på frivillig basis - inrättat
Mot. 1989/90
Jo883
17
egna miljörevisorer. Miljörevisorens uppgift är att granska verksamheten ur
miljösynpunkt och ge förslag till miljöförbättrande åtgärder.
4.4 Energiproduktionen och miljön
För den socialdemokratiska regeringen tycks kärnkraften vara den helt dominerande
miljöfrågan. Denna uppfattning har föga stöd i internationella
utredningar på miljöområdet. I rapporten från Världskommissionen för
miljö och utveckling, den s.k. Brundtlandkommissionen behandlas miljöproblem
i samband med kärnkraft. Den innehåller rekommendationer om
hur vi skall öka kärnkraftens säkerhet genom internationella överenskommelser
och höga säkerhetsnormer. Men den speglar en optimistisk syn på
tekniska framsteg och nämner en vidareutvecklad kärnkraft bland de förnybara
energikällorna.
4.4.1 Dagens energiproduktion
Kärnkraften svarar för ungefär hälften av den svenska elenergiproduktionen,
vattenkraften svarar för den andra hälften. De svenska kärnkraftverken
uppfyller högt ställda säkerhetskrav. Den svenska kärnenergiproduktionen
har skett utan nämnvärda driftstörningar. Kärnkraftens miljöpåverkan är
ringa i jämförelse med annan energiproduktion.
Den svenska vattenkraften är väl utbyggd. Genom utbyggnaden har vi fått
tillgång till billig energi, samtidigt som stora naturvärden har gått evigt förlorade.
Nu återstår endast fem orörda huvudälvar i Sverige. Dessa representerar,
enligt vår mening, så stora naturvärden att utbyggnad inte får ske.
Vissa effektiviseringar av de befintliga vattenkraftverken kan ge marginella
elenergitillskott. Forskningen kring de övriga förnyelsebara energikällorna
har, under de senaste tio åren, varit omfattande. Många problem
måste lösas; energiproduktionen är dyr och en rad tekniska svårigheter
måste övervinnas.
4.4.2 Alternativen till kärnkraft
Såväl praktiska som ekonomiska skäl talar för att socialdemokraterna kommer
att tvingas ersätta den kärnkraftsproducerade elkraften med energi producerad
genom någon typ av förbränning. Kraftproduktion genom fossileldning
bygger på en väl beprövad teknik och ger dessutom möjlighet till att
producera energi till ett rimligt pris. Det billigaste sättet att ersätta kärnkraften
är koleldade kraftverk. Förbränningstekniken och mer effektiva reningsmetoder
har utvecklats, men trots detta innebär kolkraften oacceptabla miljöstörningar.
Förbränning av kol ger förutom utsläpp av olika föroreningar
upphov till betydande mängder slagg och aska. Dessa måste deponeras på
ett sådant sätt att inte miljöstörande föroreningar lakas ut till omgivningen.
Även oljeförbränning är negativt ur miljösynpunkt.
Under de kommande åren kan vi vänta en viss utbyggnad av naturgasen.
I de fall gas används som ersättning för olja och kol uppnås miljömässiga
förbättringar. Även naturgasförbränning ger upphov till koldioxidutsläpp.
Dessutom antas naturgasen i sig bidra till växthuseffekten.
Mot. 1989/90
Jo883
18
Så gott som all förbränning ger upphov till koldioxid, utsläppen står i proportion
till bränslets kolinnehåll. Detta innebär att kol och olja ger upphov
till större koldioxidutsläpp än naturgas.
Biomassa nämns ofta som ett alternativ till kärnkraften. Biomassa består
dels av skogsbiprodukter i form av grenar och kvistar, dels särskilt odlade
energigrödor. Fördelen är att förbränning av biomassa definitionsmässigt
inte ökar koldioxidemissionerna. Koldioxid tas nämligen upp av växterna.
Däremot kan biomasseförbränningen ge upphov till andra luftföroreningar.
Småskalig förbränning av biomassa är svår att kontrollera och kan lätt ge
höga utsläppsvärden av t.ex. kolväten och kväveoxider. Redan i dag används
en stor del biomassa i form av lutar och avfall inom skogsindustrin.
En inhemsk biomassekälla är torv. Torven innehåller dock höga värden av
svavel och tungmetaller. Även om torv räknas som biomassa är det i praktiken
ett fossilt bränsle. Torvmossarna återskapas så långsamt att de torvmossar
som nu skördas kommer att vara synligt påverkade under decennier.
Energiskog och andra energigrödor kan på sikt bli ett intressant alternativ.
Storskalig användning av energiskog eller energigrödor kan ha negativ inverkan
på miljön. För att uppnå stor energiproduktion fordras att hundratusentals
hektar odlas med energigrödor. Monokulturer kan leda till att grödorna
blir känsliga för angrepp och att den naturliga floran och faunan utarmas.
Biomassorna måste dessutom transporteras till förbränningsanläggningar,
vilket torde öka behovet av vägtransporter.
Utvinning av deponigas från soptippar kan ge ett marginellt energitillskott.
Förbränning av sopor och avfall kan också ge vissa mängder energi.
Sopförbränningen bör dock ske i anläggningar som kan uppfylla högt ställda
miljökrav. Vi anser att gränsvärdena för gamla anläggningar - bl.a. avseende
dioxin - inom en tioårsperiod bör uppfylla samma höga krav som de som i
dag ställs på nya förbränningsanläggningar.
Det finns endast ett fåtal energiproduktionsalternativ som inte innebär
förbränning. De förnyelsebara energikällorna inkluderar bl.a. vatten-,
vind-, våg- och solkraft. Jordvärme är ytterligare ett alternativ.
4.4.3 kärnkraftsavvecklingens miljökonsekvenser
Folkomröstningen 1980 fastställde att:
Kärnkraften avvecklas i den takt det är möjligt med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a.
minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som idag är i drift, färdiga
eller under arbete. (Valsedel för linjerna 1 och 2.)
Årtalet 2010 förekom inte på valsedlarna utan är en produkt av ett riksdagsbeslut.
Folkomröstningsresultatet innebär således att kärnkraften bör
behållas. Riksdagen bör därför - för att uppfylla folkomröstningsresultatet upphäva
sitt tidigare beslut om att avvecklingen skall vara slutförd år 2010.
Kärnkraften bör. enligt vår mening, användas tills det finns andra - miljömässigt
och ekonomiskt - godtagbara alternativ. Dessa saknas idag.
Den av socialdemokraterna aviserade kärnkraftsavvecklingen kommer att
ske på bekostnad av såväl den svenska miljön som samhällsekonomin. Den
Mot. 1989/90
Jo883
19
socialdemokratiska avvecklingen kostar - i förhållande till det fall då kärnkraftverken
används under hela sin tekniska livslängd, dvs. minst 40 år drygt
200 000 miljoner kronor eller 25 000 kronor per invånare i Sverige.
Ett bibehållande av kärnkraften ökar radikalt våra möjligheter att uppfylla
riksdagens beslut om ett koldioxidtak. Det ökar också Sveriges möjligheter
att bära de ekonomiska bördorna av en offensiv miljöpolitik.
Statens energiverk och statens naturvårdsverk har gemensamt presenterat
en utredning om ett framtida energisystem. Utredningen har varit bunden av
förutsättningen att kärnkraftsavvecklingen påbörjas 1995 och avslutas 2010.
Utredningen visar klart att riksdagens koldioxidbeslut måste offras. Utredningen
presenterar förvisso ett scenario med oförändrade koldioxidutsläpp,
men det förutsätter att vårt land lämnar de avancerade i-ländernas skara och
faller tillbaka i en långtgående stagnation. Detta är självfallet oacceptabelt.
Vi anser att naturvårdsverket och energiverket bör få i uppgift att utreda
de miljömässiga konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling. Först då alla
konsekvenser har klarlagts kan avgörande beslut om Sveriges framtida energiförsörjning
fattas.
4.5 Ett miljövänligt transportsystem
Inom samtliga samhällsområden måste värnet om miljön prioriteras. Detta
gäller inte minst inom kommunikationsområdet. Ett väl fungerande transportsystem
är nödvändigt för att samhället skall kunna fungera. Detta går
mycket väl att kombinera med en framsynt miljöpolitik.
Transportpolitiken skall, enligt vår mening, stimulera till miljöförbättrande
åtgärder.
4.5.1 Personbilar
I Sverige, som är ett relativt glesbefolkat land, är fungerande och individuella
transporter en förutsättning för att samhället skall fungera. Bilen utgör
ryggraden i det svenska transportsystemet. Åtta resor av tio sker med bil.
Moderata samlingspartiet har i riksdagen varit pådrivande för en snabb
frivillig övergång till avgasrenade bilar, med stimulans i form av skatterabatter
vid bilinköp eller på fordonsskatten. Våra förslag vann våren 1985 riksdagens
bifall mot socialdemokraternas röster.
Det förslag som efter valet hösten 1985 lades fram av den socialdemokratiska
regeringen var i stort sett en kopia av de krav vi moderater framfört
och som socialdemokraterna motsatt sig ett halvår tidigare.
Det senare riksdagsbeslutet var ett stort steg mot renare luft. En katalysatorförsedd
bils utsläpp av olika ämnen, däribland kväveoxider, minskar med
80—90 procent. Luftföroreningarna från bilar kommer därför i mitten av
1990-talet att ha minskat kraftigt. Tack vare den frivilliga, skattestimulerade
avgasreningen rullade redan vid årsskiftet 1988/89 närmare 450 000 katalysatorbilar
på Sveriges vägar. Sedan lagstiftningen började gälla har antalet avgasrenade
bilar ökat till mer än 650 000. De beräknas svara för 25 procent
av trafikarbetet.
Utsläppsvolymerna av kväveoxider, koloxid och kolväten har redan börjat
minska i och med införandet av den katalytiska avgasreningen. Minskningen
Mot. 1989/90
Jo883
20
är stor, trots att trafikvolymen ökar kontinuerligt.
Nyligen gjorda mätningar av utsläpp från katalysatorförsedda bilar, genomförda
av Svensk bilpovning AB, antyder att minskningarna kommer att
bli ännu större. Utredningen visar att utsläppen kraftigt understiger de lagstadgade
kraven. Utsläppen av kväveoxider, som exempel, låg på hälften av
den lagstadgade nivån.
Även om den katalytiska avgasreningen redan börjat verka måste åtgärder
inom den befintliga bilparken uppmuntras. Även på detta område har
regeringen, sent omsider, följt ett av våra krav. Ett stimulansbidrag på 1 000
kronor föreslås utgå till åtgärder som minskar utsläppen på icke avgasrenade
bilar med 40 procent. Detta belopp är dock, enligt vår mening, för lågt. Kostnaden
för eftermontering av en katalysator är cirka 4 000 kronor. Man bör
därför överväga om inte stimulansbidraget skall höjas till 3 000 kronor, vilket
var vårt ursprungliga krav.
Nästa steg i utsläppsminskningar inom trafiken är att uppmuntra en snabbare
förnyelse av bilparken. Nya bilar har effektiv avgasrening och kräver
mindre bensin. Bensinförbrukningen blir cirka 1 procent lägre för varje ny
bilårsmodell.
Nyregisteringen av bilar i Sverige är, trots de senaste årens ökning, måttlig
i jämförelse med övriga OECD-länder. Denna utveckling beror troligen på
de pålagor som påförts bilismen under de senaste åren.
För att åstadkomma en ökad utskrotning av äldre, ej avgasrenade bilar,
bör enligt vår mening bilskrotningspremien tillfälligt höjas till 1 500 kronor
under 1991. Varje äldre bil som ersätts med en ny medför utsläppsminskningar
av skadliga ämnen med 80-90 procent.
Vi är inte främmande för att införa krav på katalytisk rening för trafik i
storstäderna, under förutsättning att kringfartleder finns att tillgå. Utveckling
av nya bilmotorer, elbilar och mindre miljöskadliga bränslesorter ger
nya framtidsmöjligheter. De stora bilföretagen presenterar redan nu elbilar
med konkurrenskraftiga egenskaper i fråga om bl.a. räckvidd. Det kommersiella
genombrottet torde ändå dröja ett antal år.
På sikt kan vissa varutransporter och kollektiv trafik ersättas med fordon
drivna med el eller etanol, motorgas etc.
Vi anser att skatteklassningen skall utformas så att hänsyn tas till fordonets
miljöpåverkande effekter. Miljövänliga fordon kommer då att gynnas i
förhållande till andra.
4.5.2 Kringfartsleder och modern trafikstyrningsteknik
Avgasutsläppen kan minska genom att trafiken inte i onödan tvingas vistas i
städerna. Kringfartsleder minskar trafikintensiteten i stadskärnorna. Kringfartslederna
möjliggör dessutom körning i lugn och jämn takt, vilket också
resulterar i minskade utsläpp.
Rapporten "Ringleder och förbifarter i omvärlden" från Transportforskningsberedningen
redovisar utländska erfarenheter av kringfartsleder. Vid
byggande av ringleder runt mellanstora städer i Storbritannien minskade den
totala trafiken i centrum med 40 procent och den tunga trafiken med 90 procent.
Därutöver minskade bullernivån med 5-10 dB(A). Liknande resultat
Mot. 1989/90
Jo883
21
skulle kunna uppnås även i Sverige. I diskussionerna kring Österleden i
Stockholm beräknas trafiken genom city minskas med 20— 25 procent.
En bättre styrning och samordning av trafiksignaler ger, också lägre utsläpp.
Med modern trafiksignalering pä gatunätet och dataprogram för tidssättning
och övervakning fås avgas- och bränsleförbrukningsminskningar
med 10-25 procent per korsning. Antalet olyckor minskar samtidigt med 25
procent. Väginvesteringar är således ofta positiva ur miljösynpunkt.
4.5.3 Transporternas miljöpåverkan
Varu- och materialtransporterna måste fungera. Oberoende av valet av transportmedel
skall huvudmålsättningen vara att transporterna skall vara så effektiva
som möjligt. Detta ger positiva resultat inom miljövården. Järnvägs-,
flyg- och vägtransporter skall komplettera varandra så att de utnyttjas på
bästa sätt.
Landsvägstransportena står för en betydande del av utsläppen. Dieselutsläppen
måste nedbringas. Riksdagen har med vårt stöd infört de s.k. USAkraven
på lätta lastbilar, bussar och tunga fordon. Ett frivilligt tidigare införande
har också stimulerats.
De skärpta lagkraven driver på utvecklingen i miljövänlig riktning. Den
tekniska utvecklingen möjliggör ytterligare utsläppsminskningar. Det gäller
såväl motorer som drivmedel. Dieselavgasernas skadliga utsläpp minskar i
takt med att bränslekvaliteten förbättras, vilket har skett accentuerat under
de senaste åren. Beräkningar från Scania visar, som exempel, att bränsleförbrukningen
kan minskas med upp till 30 procent under en tioårsperiod.
4.5.4 Järnvägar
Järnvägens roll i det svenska transportsystemet har inte förstärkts de senaste
åren. På sträckor över 40 mil är dock järnvägstransport av gods i dagsläget
ett miljövänligare alternativ än godstransporter på landsväg. Järnvägens andel
av godstransporterna är i dag cirka 35 procent.
Järnvägen behöver ges goda utvecklingsmöjligheter. Planerna för järnvägarna
i EG är mycket omfattande. Höghastighetståg, tågtunnel under engelska
kanalen m.m. är några exempel. Järnvägen är, vid eldrift under nuvarande
förhållanden, en miljövänlig transportform.
Vi välkomnade beslutet om att separera "affärs SJ" och banverket. Ökad
marknadsorientering ger SJ och järnvägstrafiken bättre möjligheter. Satsningen
på snabbtåg och nya serviceformer ser ut att falla väl ut.
För att utveckla SJ och kunna bygga ut infrastrukturen krävs nya arbetsoch
finansieringsformer. Exploatering av SJ:s olika markområden, samfinansiering
med övriga intressenter, byggandet av Öresundsbron etc. är endast
några exempel på åtgärder som kan stärka tågtrafikens position.
Vår målsättning har varit att SJ i fri konkurrens med andra transportalternativ
skall kunna utnyttja sina fördelar. Den senaste tidens utveckling av SJ
är därför, enligt vår mening, positiv. Med ett mer marknadsinriktat SJ finns
det goda möjligheter att utveckla järnvägstrafiken.
Mot. 1989/90
Jo883
22
4.5.5 Kollektivtrafiken i tätorterna
Kollektivtrafiken i större tätorter utgör många gånger ett miljöproblem,
framförallt när det gäller dieseldrivna bussar. Att överflytta biltrafik till dieselbussar
kan ge en direkt negativ miljöeffekt, inte minst om man jämför
med katalytiskt avgasrenade bilar. En undersökning gjord av statens vägoch
trafikinstitut, VTI, visar att en buss släpper ut mer än fyra gånger så
mycket skadliga ämnen som en avgasrenad bil, mätt per persontransportkilometer.
I Uppsala och Härnösand pågår intressanta försök med miljövänliga bussar,
drivna av t.ex. vätgas. I Göteborg planeras naturgasdrivna bilar. Storstockholms
lokaltrafik har nyligen startat försök med ett 30-tal etanoldrivna
bilar. Dessa och liknande försök bör uppmuntras.
Skärpta miljökrav bör successivt införas även för kollektivtrafik och annan
tung trafik.
4.5.6 Flygtrafiken
Flygets relativa miljöpåverkan är förhållandevis liten, men bör ändå minimeras.
Utvecklingen går dock i rätt riktning. Nya motorer inom inrikestrafiken
minskar utsläpp och buller. Avisningsmetoderna förbättras, glykol och
urea tas om hand med nya metoder.
Det nuvarande s.k. miljöavgiftssystemet fungerar dock inte tillfredsställande.
Intäkterna bör användas för att stimulera utveckling och användande
av ny teknik med mindre negativa miljöeffekter. Sverige bör samtidigt verka
internationellt för att utsläppen från de internationella flygturerna minskas.
4.5.7 Sjöfarten
Den internationella sjöfartens negativa miljöpåverkan måste bekämpas genom
internationellt arbete. När det gäller den svenska kustsjöfarten kan vi i
större utsräckning själva fastställa inom vilka miljöramar verksamheten skall
ske. Miljöeffekten av kustsjöfarten inklusive färjetrafiken är inte lika kartlagd
som de andra trafikslagens miljöpåverkan. En av de få undersökningarna
av sjötrafikens miljöeffekter som gjorts behandlar färjetrafiken inom
Stockholms skärgård och är framtagen vid institutionen för analytisk kemi
vid Stockholms universitet. Den visar att utsläppen av kväveoxider uppgår
till 4 500 ton per år, vilket bör jämföras med vägtrafikens utsläpp i regionen
som uppgår till 12 000 ton per år.
Kustsjöfarten svarar för ca 45 procent av den inrikes godsfrakten. Skärpta
miljökrav skulle snabbt kunna få positiva miljöeffekter. Enligt vår mening
bör utsläppskraven skärpas för kustsjöfarten. För den internationella trafiken
bör exempelvis Östersjökonventionen ändras så att skärpta regler blir
gällande.
4.5.8 Internationellt arbete
Luftmiljöproblemen är internationella och känner inga gränser. Därför är
våra relationer till exempelvis EG när det gäller trafik- och miljöpolitik av
dominerande betydelse. Sverige bör vara aktivt och pådrivande i de internationella
miljösammanhangen.
Arbetet för att skapa en europeisk organisation för aktivt miljöarbete,
European Environmental Agency (EEA), är mycket positivt. Sverige bör
snarast påbörja arbetet med att söka fullt deltagande i organisationen.
4.5.9 Teknisk utveckling
Erfarenheter visar att teknisk utveckling genererar energisnålare och mer
miljövänliga lösningar. Det gäller inte minst inom transportområdet. För att
uppmuntra och påskynda den tekniska utvecklingen i miljövänlig riktning
skall politiker fastställa gränsvärden i stället för att i detalj binda upp besluten
i olika tekniska lösningar. Via rabatter, avgifts- och skattenedsättningar
kan processen påskyndas.
Tekniken har gett oss oanade resurser och kommer att kunna ge oss sådana
också i kampen mot miljöförstöringen. Det gäller inte minst inom miljöområdet.
4.6 Hushållen och miljön
4.6.1 Bättre miljöinformation
Även hushållen bidrar till negativ miljöpåverkan. Många problem bottnar i
okunskap. Ökad miljömedvetenhet har dock lett till att allt fler människor
försöker leva på ett mer miljövänligt sätt. Under 1990-talet kommer miljömärkning
att införas i Sverige. Vår förhoppning är att märkningssystemet
ytterligare kommer att förbättra och underlätta konsumenternas möjlighet
att handla miljövänligt. Ökad kunskap är nödvändig för att bemästra miljöproblemen.
Undersökningar har visat att många lärare, framför allt på låg- och mellanstadiet,
har bristfälliga naturvetenskapliga kunskaper. Detta är oroande.
Mot denna bakgrund har vi i andra motioner föreslagit väsentligt förbättrade
ämneskunskaper för lärare som undervisar på grundskolan. I förlängningen
innebär detta en kraftfull satsning på förbättrad utbildning rörande miljöfrågor.
4.6.2 Avfall och kemikalieanvändning
Det finns dock ett par områden som är värda speciell uppmärksamhet. Det
gäller framförallt avfallsområdet, men även hushållens användning av kemikalier
samt behovet av ett förbättrat inomhusklimat. Avfallet är - både bildligen
och bokstavligen - ett växande problem och därför har vi valt att presentera
en separat motion som behandlar dessa frågor.
Användningen av hushållskemikalier hör intimt samman med avfallsfrågorna.
Många hushållskemikalier - färgrester, mediciner, lösningsmedel
etc. - skall förr eller senare tas om hand som avfall. Enligt vår mening bör
biologiskt svårnedbrytbara substanser i hushållskemikalier reduceras
mycket kraftigt. De skall endast få förekomma då inga realistiska ersättningsämnen
eller metoder finns att uppbringa. En väl fungerande miljömärkning
i kombination med verkningsfulla miljöavgifter torde snabbt
kunna påskynda övergången till mer miljövänliga alternativ.
Mot. 1989/90
Jo883
24
4.6.3 Minska radonfaran
Radon är ett i naturen förekommande radioaktivt ämne. Då radonet sönderfaller
bildas alfaemitterande s.k. radondöttrar. Radondöttrarna kan fastna i
andningsorganen. Alfastålningen har kort räckvidd, men kan skada den
känsliga lungvävnaden. I värsta fall kan cancer utbildas.
Många bostäder i Sverige har problem med förhöjda radonhalter. Berggrunden
har på många håll en förhållandevis hög radonhalt. Även byggmaterial
- exempelvis blåbetong - kan innehålla radon. Radonhalten anses ha
fördubblats mellan 1950 och 1970 på grund av förändrad byggteknik. Under
1970-talet skedde ytterligare en fördubbling beroende på olika energibesparande
åtgärder. Statens strålskyddsinstitut har uppskattat att antalet cancerfall
förorsakade av förhöjda radonhalter i framtiden kommer att uppgå till
mellan 300 och 3 000 cancerfall årligen. Enligt vår mening måste insatserna
för att spåra och åtgärda bostäder med radonhalter som överstiger gränsvärdena
intensifieras. Åtgärdsgränsen bör sänkas till 200 Bq per kubikmeter
luft, vilket överensstämmer med andra länders gränsvärden.
4.7 Jordbruket och mil jön
Jordbrukarna är den bästa garantin för att odlingslandskapet bevaras och
förvaltas samt att stora miljövärden och en levande landsbygd kan värnas.
Miljöanpassning inom jord- och skogsbruket är både möjlig och nödvändig.
Växtskyddsmedel används för att förhindra angrepp av växtskadegörare.
Den kontroll av livsmedel som sker visar att inga kända hälsorisker föreligger.
En slopad användning av växtskyddsmedel kan däremot komma att
äventyra livsmedelssäkerheten framför allt genom att risken för skadliga
svampangrepp ökar. Detta framgår av cancerkommitténs rapport. Kommittén
är mer orolig över ämnen som gynnas i grödor som inte behandlats med
växtskyddsmedel än över de restsubstanser som finns i svenska grödor.
Jordbruket har ett självklart miljöansvar. Många hävdar att detta kräver
en sänkt intensitet. En effektiv jordbruksproduktion innebär enligt vår mening
att insatsmedel i form av gödning och växtskyddsmedel används på ett
balanserat sätt. Det finns därför inte något motsatsförhållande mellan ett effektivt
och ett miljövänligt jordbruk.
Ett visst näringsläckage från jordbruket har alltid förekommit. Tillsammans
med utsläpp från andra källor har detta blivit ett miljöproblem. Att
näringsläckagets storlek bestäms av mängden tillförd näring är en vanlig
missuppfattning. Försök visar att läckaget från icke gödslad, odlad mark är
nästan lika stort som från normalgödslad. Det finns i dag kända faktorer som
är av större betydelse för näringsläckaget än kvävegivans storlek. Den viktigaste
är den öppna jorden. En flerårig vall kan utnyttja stora mängder gödsel
utan nämnvärt näringsläckage. En träda utan täckgröda fungerar dåligt och
läcker vid nederbörd stora mängder lättlösligt kväve till vattendragen.
En markerad ökning av kväveförlusterna uppstår vid spridning av stallgödsel
tidigt på hösten på icke bevuxen mark. Detta måste förhindras. Ökad
lagringskapacitet i gödselvårdanläggningar är därför en nödvändighet.
Ett statligt stimulansbidrag till byggande av större gödselvårdanläggningar
Mot. 1989/90
Jo883
25
har på moderat initiativ införts. En anpassning av djurhållningen till den befintliga
brukningsarealens storlek måste också ske.
Utvecklingen av de kemiska växtskyddsmedlen går mot allt mindre giftiga
och allt mer selektiva medel. Samtidigt förbättras och förfinas tekniken.
Samma effekt som tidigare erhölls med stora hektardoser kan idag uppnås
med väsentligt lägre doser. Internationellt sett används förhållandevis små
mängder bekämpningsmedel och gödningsmedel i det svenska jordbruket.
Det beror på Sveriges gynnsamma odlingsbetingelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen i det internationella förhandlingsarbetet
verkar för att de kritiska belastningsgränserna - bl.a. avseende
svavelutsläpp - inte överskrids,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att naturvårdsverket bör intensifiera forskningen
kring olika klorföreningars skadeverkningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att naturvårdsverket bör kartlägga hur utsläppen
förhåller sig i förhållande till de kritiska belastningsgränserna och föreslå
åtgärder då dessa gränser hotas att överskridas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översynen av miljölagstiftningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensanalyser inom genteknikområdet
m.m.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsynsverksamheten och myndigheternas roll i
detta arbete,
8. att riksdagen beslutar att överföra de medel som i dag används
inom det s.k. Dalälvsprojektet till anslaget Åtgärder mot miljöskador,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar vid användning av anslaget Åtgärder
mot miljöskador,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som minskar
kustsjöfartens inklusive färjetrafikens negativa miljöeffekter1],
10. att riksdagen beslutar att klorerade kolväten och tungmetaller
endast får användas då inga rimliga ersättningsämnen eller metoder
finns tillgängliga,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för
utsläpp från gamla sopförbränningsanläggningar i enlighet med vad
som i motionen anförts.
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet mot kväveläckage i Polen,
Mot. 1989/90
Jo883
26
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svårnedbrytbara föreningar,
14. att riksdagen hos regeringen begär kartläggning av miljötillståndet
i våra inre vatten och förslag om åtgärdsprogram med anledning
av denna,
15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om de miljömässiga
konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för eftermontering av
katalysatorer'],
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhöjda bilskrotningspremier,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av kringfartsleder1].
Stockholm den 25 januari 1990
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Cari G Nilsson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Hans Dau (m)
Anders G Högmark (m)
Ingvar Eriksson (m)
Ivar Virgin (m)
Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Mot. 1989/90
Jo883
' 1989/90:T258
27
. , . .