Motion till riksdagen
1989/90:Jo880

av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
Miljön i Stockholms län

Inledning

Miljöproblemen är en av vår tids ödesfrågor. Vi har miljön och naturen till
låns för att lämna arvet vidare till kommande generationer. Vi får inte utveckla
vårt samhälle så att unika naturvärden offras för alltid. Det är ett centralt
inslag i den förvaltarskapstanke som ligger till grund för folkpartiets
miljöpolitik.

Även en storstad skall ha en bra miljö, t.ex. ren luft, rent vatten och tillgång
till grönområden. Miljösituationen i Stockholmsområdet är gynnsammare
än i många storstäder utomlands. Vi måste ta lärdom av de misstag som
gjorts vid utbyggnaden av storstäder på andra håll i världen, så att dessa inte
upprepas här.

De framtida miljöproblemen måste analyseras utförligare. Tecken tyder
på att den ekologiska balansen på flera håll i regionen är allvarligt hotad.
Inte minst borde man undersöka hur innerstadens luftföroreningar påverkar
de människor som växer upp där.

Luftföroreningar

Miljökonsekvensanalyser bör ske inför varje aktualiserad större förändring
av natur eller bebyggelse. I Stockholms län med Sveriges största befolkningskoncentration
är det luftföroreningarna som utgör det största miljöproblemet.

Luftföroreningarna påverkar inte bara människor och natur; man riskerar
också att för alltid förlora omistliga kulturella värden när skulpturer och
byggnader sakta vittrar sönder.

Det är till övervägande delen (70%) trafiken som i Stockholms län bidrar
till luftföroreningsutsläppen. Bil, buss och lastbilstrafiken samt flyget måste
genom både ökade restriktioner och stimulanser förmås att reducera utsläppen.

Redan under sommaren 1988 kom bevisen för att riksdagens beslut om
miljöavgifter för flyget börjat ge resultat. Genom modifiering av planens
motorer anser man sig nu kunna reducera utsläppen av kväve- och kolföreningar
med hälften på Arlanda. I pengar innebär det att miljöavgifterna
kommer att kunna reduceras från beräknade 60 milj.kr till 30 milj.kr.
Mycket återstår dock att göra, inte minst som flygtrafiken ständigt ökar.

Reducering av föroreningarna kan ske genom rening vid källan dvs. före

utsläpp, genom övergång till trafik med miljövänligare motorer eller
bränsle, effektivare utnyttjande av transportapparaten eller energin samt på
sikt genom en annan bybyggelseplanering av bostäder och arbetsplatser som
minskar behovet av arbetsresor. Att bygga ut Österleden som vi tidigare beskrivit
skulle verksamt bidra till att få bort en stor del av trafiken från city.

Rening av dieselfordon bör snarast införas med tanke på dessa fordons
stora andel av kväveutsläppen i innerstaden.

Den beslutade katalytiska avgasreningen på personbilar från 1989 års modell
hinner endast få begränsat genomslag till 1995 då enligt riksdagens beslutade
målsättning utsläppen av t.ex. kväveoxider skall ha minskat med
minst 30% i hela landet.

Den katalytiska avgasreningen beräknas enligt naturvårdsverket endast
hinna bidra till att begränsa ökningen av luftföroreningarna åren
1980—1995. Om de av naturvårdsverket föreslagna kraven på dieselfordon
införs kan de beräknas medföra en minskning med ca 5% till 1995.

En rad ytterligare åtgärder bedöms emellertid som nödvändiga för att
komma till rätta med luftföroreningarna i Stockholms län. Utbyggnad av
kringfartsleder, infartsparkeringar och kollektivtrafik med miljövänlig drivteknik
är nödvändig.

Som nämnts bör Stockholms län få tillgång till en rimligare andel av riksdagens
anslag till väg- och trafikinvesteringar. Nya möjligheter till styrmedel
bör skapas, t.ex. vägavgifter på vissa vägsträckor och miljöavgifter på bilismen
i form av exempelvis trängselavgifter.

Utveckling av teknik för miljövänlig drift av kollektivtrafik och bilar samt
för rening bör stimuleras.

Farlederna i skärgården och i Mälaren är hårt trafikerade av fartyg som
drivs med högsvavlig olja. Trots mycket hårda krav för eldningsoljor på land
så kan fartygen använda drivmedel med svavelhalter som förbjöds för många
år sedan för t.ex. fastighetsuppvärmning.

Anledningen till detta är att farleder inte faller under miljöskyddslagen.
En ändring bör komma till stånd. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag
till lagändring så att miljöskyddslagen också gäller i våra farleder.

Miljöfarliga transporter

De oljetransporter i stor skala som nu går genom Stockholms skärgård är
ett ständigt hot mot miljön. Oljehamnen i Stockholm bör därför flyttas till
Nynäshamn. Möjligheten att bygga en pipeline för oljetransporter bör prövas.

Mälaren som är en av landets största dricksvattentäkter bör skyddas genom
införande av särskilda restriktioner mot kemikalier och skydd av tillrinningsområden.
Vid transporter på Mälaren bör särskilt stränga skyddskrav
gälla.

Genom Stockholms skärgård och Mälaren transporteras årligen ca
5 000 000 ton olja, bensin och fotogen, men för dessa gäller inga särskilda
skyddskrav. Den senaste tidens oljekatastrofer till havs har tydligt illustrerat
förödelsen vid oljeläckage. Om samma sak skulle hända Mälaren skulle dels
huvudstadens dricksvatten förstöras dels skulle förmodligen Mälarens alla

Mot. 1989/90

J088O

18

stränder och allt djurliv ödeläggas för överblickbar framtid. Kemikalietransporter
är belagda med krav på dubbelskrov; samma krav bör införas för
tankfartyg. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

När det gäller säkerheten i övrigt så finns önskemål från lotsarnas sida att
kunna ha en mer exakt rapportering om var fartygen befinner sig. Man har
upprättat två rapportpunkter, och det räcker med ett beslut från länsstyrelsen
för att det ska bli obligatoriskt för fartygen att rapportera sig vid dessa
punkter. Lotsstationerna vill också med hjälp av dessa mer exakta lägesbestämningar
kunna ha möjlighet att stoppa ett fartyg om det finns risk att två
fartyg, med farlig last möts i någon av de trängre passager som finns i Mälaren.

Allt flygbränsle som används på Arlanda fraktas med tankbil rätt igenom
centrala Stockholm. Tillstånd för pipeline finns men utnyttjas ej. Det är
angeläget att så sker. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
att miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör begränsas.

Naturvård

Länsstyrelsens naturvårdsenhet bör förstärkas p.g.a. att den stora befolkningskoncentrationen
ställer särskilda krav på resurser för samordnad miljöplanering
i hela Stockholms län. Folkpartiet har i sin partimotion om miljöfrågor
föreslagit förstärkningar med 20 milj. kr.

Tack vare kampanjen ”En levande skärgård” som följer riktlinjer som
drogs upp av folkpartiet för femton år sedan, har människor blivit mer rädda
om vår unika skärgårdsmiljö. All utveckling i skärgården måste ske med särskild
hänsyn till den känsliga naturen. Det gäller i hög grad sjöfarten - särskilt
Finlandsbåtarna - med allt större tonnage som alstrar ökade luftföroreningar
och slitage på stränderna.

En permanent båtlinje med snabbgående båtar med hastigheter kring 35
knop kan inte accepteras i den redan hårt belastade skärgården. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Storstadsbor är liksom andra beroende av tillgänglig och fri natur för friluftsliv
och annan rekreation. Regionplaneringen och kommunernas långsiktiga
planering skall syfta till att säkerställa att tillräckliga grönområden
kommer att finnas i framtiden. Även när beslut skall fattas om enstaka
mindre exploateringar av grönområden är det angeläget att de långsiktiga
och övergripande behoven av naturmark uppmärksammas.

Den orörda naturens långsiktiga värde för samhället måste vara en viktig
förutsättning för all planering och alltid ställas mot kortsiktiga ekonomiska
intressen. När ett område väl är exploaterat går det inte att återställa.

Fler områden i Stockholms län bör ges ett fastare skydd genom inrättande
av naturreservat, naturskyddsområde eller naturvårdsområde.

Källsortering av avfall

Källsortering av sopor bör underlättas genom att bostäder vid ny- och ombyggnad
förses med utrymmen för förvaring av utsorterat avfall.

Källsortering är positivt ur flera aspekter; bland de ”vinster” man gör kan
nämnas:

Mot. 1989/90

J088O

19

- Försäljning av det källsorterade materialet och därmed lägre renhållningskostnader
samt att man hushållar med råvaror och resurser.

- Minskad påverkan på miljön genom att vissa miljöfarliga produkter undantas
från den centrala avfallsbehandlingen.

- Förbättrad arbetsmiljö för hämtningspersonalen, t ex genom att glas och
andra skärande material inte kastas i soporna.

Man har på flera håll i Sverige haft försöksverksamhet med källsortering och
det har på många ställen fallit väl ut. Kanske är det också extra viktigt att
detta stimuleras i storstadsregionerna eftersom koncentrationen av människor
är så hög och deponeringen av den enorma mängd sopor som produceras
är ett problem, inte minst av utrymmesskäl. Förutsättningen för att människor
skall kunna medverka till källsortering är dock att utrustning och utrymme
finns i det hus man bor i. Vid både ny- och ombyggnad bör därför
planering för källsortering prioriteras.

Myndighetsfrågor

Länsveterinären bör befrias från sina dubbla lojaliteter - mot lantbruksnämnd
och länsstyrelse - och arbeta framför allt med konsumenternas bästa
för ögonen vid granskning av livsmedelsfrågor.

Statens Miljömedicinska Laboratorium (SML) som samarbetar med
Stockholms Läns Landsting i omgivningshygieniska och hälsoförebyggande
frågor bör ges ökade resurser för att kunna arbeta med den samlade påverkan
på människan som olika ämnen har.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljökonsekvensanalyser
bör göras inför varje aktualiserad större förändring
av natur eller bebyggelse i hvuvdstadsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rening av avgaser från dieselfordon,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig teknik1],

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet
av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner införs för kemikalieanvändning
på tillrinningsområden av särskild betydelse,

[att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms skärgård och
på Mälaren skall beläggas med krav på dubbelskrov2],

[att riksdagen som sin mening ger regeingen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk rapportering för fartyg i Mälaren samt
om ökade befogenheter för lotsarna2],

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagändring som
innbär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

J088O

20

tionen anförts om att miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör
begränsas3],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade resurser till naturvårdsenheten
vid länsstyrelsen i Stockholms län4],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot höghastighetsbåtar i linjetrafik2],

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad
som i övrigt anförts i motionen om åtgärder för att begränsa luftföroreningarna
skall beaktas vid olika myndigheters arbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för känsliga naturområden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om planering för källsortering av avfall vid ny- och ombyggnad
av bostäder4],

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsveterinärens ställning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
i motionen anförts om skydd för miljön i Stockholms län.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Anne Wibble (fp) Lars Leijonborg (fp)

Jan-Erik Wikström (fp) Hadar Cars (fp)

Daniel Tarschys (fp) Barbro Westerholm (fp)

11989/90:N364

21989/90:T641

31989/90:Fö721

41989/90:Bo314

Mot. 1989/90

J088O

21