Motion till riksdagen
1989/90:Jo88

av Gunhild Bolander och Stina Eliasson (båda c)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Angående fårnäringens framtid

I proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitik föreslås att det stöd som idag
utgår till får- och lammkött skall försvinna under en treårsperiod. Det innebär
att dessa produkter kommer att bli dyrare eller att producenterna får ett
ännu lägre pris än idag. Samtidigt är det en besvärlig situation på skinnmarknaden
med mycket låga priser. Dessa faktorer sammantagna kommer att innebära
en minskning av den svenska fårstammen. Ett höjt gränsskydd löser
inte fårnäringens problem.

1 propositionen anförs att får- och lammproducenter skall få del av det
nya landskapsvårdsstödet men vi anser det viktigt att produktionen inte får
stimuleras enbart i landskapsvårdande syfte. Detta kommer, enligt vår uppfattning,
att leda till att en fortsatt lammköttsproduktion omöjliggörs.

Enligt vår mening finns det starka skäl för ett fortsatt stöd till denna näring,
och vi vill bl.a. anföra följande:

- Fårnäringen har liksom flera näringar i jordbruket inte erhållit kompensation
för sina ökade produktionskostnader.

- Skinn och ull som inte är prisreglerade ger för närvarande inget nettotillskott
till fårägaren.

- Behovet av betesdjur för att upprätthålla önskad naturvårdsbetning är
redan i dagsläget för lågt.

- Om inte näringen stöds minskar fårproduktionen så starkt att nödvändiga
basfunktioner, fårkontroll m.m. inte kan upprätthållas.

- Fårskötseln är en del av mångfalden i svenskt jordbruk.

- Utan fårskötsel kan omistliga natur- och kulturvärden inte bevaras.

- Många i Sverige producerade ulltyper liksom de grå pälslammskinnen är
unika produkter möjliga att vidareutveckla inom mindre glesbygdsindustrier.

- Fårskötseln kan i viss mån ses som en nischproduktion, särskilt för
mindre jordbruk i glesbygden, där en vidareförädling av produkterna kan
ge ett värdefullt inkomsttillskott eftersom fåret sedan gammalt har en naturlig
anknytning till hantverk.

De senaste fem åren har antalet tackor minskat med ca 10 %, och om inte
lönsamheten förbättras tyder allt på en fortsatt accelererad minskning. Vi

anser därför dels att pristillägget bör bestå dels att ett stöd till fårnäringen Mot. 1989/90

utformas som ett bidrag per moderdjur. Eftersom dessa oftast betar på hag- J088

marker och andra naturliga betesmarker anser vi det riktigt att koppla stödet
till antalet tackor. Detta stöd blir mer heltäckande än de nuvarande NOLAmedlen,
som får anses utgöra ett komplement.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av nuvarande pristillägg och införande
av ett särskilt stöd till fårnäringen i form av ett bidrag per moderdjur.

Stockholm den 8 maj 1990

Gunhild Bolander (c) Stina Eliasson (c)

7