Motion till riksdagen
1989/90:Jo873

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Naturvården

Ytterst är naturvärd att slå vakt om förutsättningarna för mänskligt liv på
jorden. Människan och hennes samhälle är beroende av det globala ekosystemet,
som producerar rent vatten, syre och föda.

I ett globalt perspektiv är kopplingen mellan naturvård och överlevnad
omedelbar och tydlig. En majoritet av jordens befolkning lever i självhushåll
med mycket små eller inga marginaler. Om odlingsjordarna föröds, om regnen
uteblir eller om fisket försämras hotas deras överlevnad. Den enda vägen
till förbättrade levnadsvillkor går över ett planerat, väl balanserat utnyttjande
av naturresurserna. En hållbar utveckling förutsätter, att dagens behov
tillgodoses utan att kommande generationers möjligheter till försörjning
äventyras. Detta förutsätter i sin tur en rättvis fördelning av jordens resurser.
I-ländernas primära uppgift för den internationella naturvården är således
att skära ner sin enorma överkonsumtion och åstadkomma en ny ekonomisk
världsordning, som skapar förutsättningar för en hållbar utveckling i tredje
världen.

I ett nationellt, svenskt perspektiv är naturvårdsproblemen av en annan
dimension. Kopplingen mellan vården av naturresurserna och vår försörjning
är i grunden lika ovillkorlig - men sambanden är otydligare och våra
marginaler är mycket större. Det gör inte frågorna mindre angelägna. Just
det faktum att vi har större handlingsutrymme ger oss ett ökat ansvar både
för de globala naturresursfrågorna och för den del av jordens naturarv som
finns inom våra gränser.

Naturvården i Sverige

Naturvårdsarbetet i Sverige har huvudsakligen gått ut på att skydda och
vårda speciellt värdefulla naturområden. Med stöd av naturvårdslagen kan
nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden bildas. Dessa områden
är dock bara en försvinnande liten del av all natur i Sverige. Därför behöver
även naturen utanför dessa områden få ett skydd.

Ändra portalparagraferna i skogsvårdslagen (SVL) och
lagen om skötsel av jordbruksmark

Vi anser att portalparagraferna i de lagar som reglerar de areella näringarna
borde betona skogen och jordbruksmarken som mångsidiga naturresurser.

Bevarandet av arter och av ekosystemets produktionsförmåga måste framhävas.
Skogsvårdslagens portalparagraf bör ha följande lydelse: ”Skogsmark
med därpå växande skog är en tillgång som skall skyddas, vårdas och skötas
så, att den varaktigt ger människor, djur och växter en god miljö och en med
hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga allmänna intressen hög
avkastning av virke och andra nyttigheter. Den är tillgänglig för alla enligt
allemansrätten". 1 jordbrukslagstiftningens portalparagraf bör framgå att
åkermarken är en naturresurs som skall användas så att den ger största möjliga
samhällsnytta samtidigt som den långsiktiga produktionsförmågan upprätthålls.

Lagen om hushållning med naturresurser skall tillämpas

Enligt lagen om hushållning med naturresurser skall ”Marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt., användas så att en från ekologisk och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.” Detta gäller dock
inte jord- och skogsbruket vars lagstiftning inte är underordnad naturresurslagens
hushållningsaspekter. Detta innebär att de areella näringarna inte
heller aktivt behöver verka för att skydda värdefull natur. Vi menar att jordbruks-
och skogsvårdslagstiftningen skall inordnas under naturresurslagstiftningen
så att de areella näringarna får en lagstadgad skyldighet att ta hänsyn
till värdefull och ekologiskt känslig natur.

21 §

Sorn en kompensation för den starka inriktningen på virkesproduktion i
skogsvårdslagen infördes 21 §. I denna paragraf föreskrivs närmare den
"hänsyn till naturvårdens intressen" som SVL stadgar om i sin 1 §. Men ”att
pågående markanvändning avsevärt försvåras” dvs. som går ut över det marginella.
kan dock inte krävas. De utvärderingar som hittills gjorts visar att
21 § efterlevs mycket dåligt. Det finns dock lokalt positiva exempel. Satsningar
på utbildning av skogsfolk kan förbättra efterlevnaden, men än återstår
mycket. Vi föreslår att en utvärdering av efterlevnaden görs efter en utbildningssatsning.
Har då fortfarande inte efterlevnaden förbättrats bör lagen
skärpas.

Skogskalkning

De utglesade trädkronor vi ser alltmer i stora delar av Sverige visar att träden
mår dåligt. Det kan bero på torka, vind, kyla eller andra påfrestningar, men
är också i betydande grad försurningsskador. Skogsmarkens förmåga att behålla
viktiga näringsämnen minskar. Förråden av för träden livsviktiga ämnen
som kalium, kalcium och magnesium har minskat med ca 50% under
de senaste 30—35 åren. En annan effekt av försurningen är att halterna av
aluminium och tungmetaller har ökat kraftigt i markvätskan. Vi har under
lång tid satsat på att stoppa försurningen av våra sjöar. Idag sker kalkningen
av våra sjöar dels ifrån luften och dels direkt i sjöar och vattendrag. Alltfler
forskare anser att dessa teknikers hastiga höjning av vattnets pH kan slå ut
viss flora och fauna i vattnet. För att motverka försurningen i mark och vat

Mot. 1989/90

Jo873

11

ten bör kalken istället spridas i skogsmark och på åkermark i sjöarnas tillrinningsområden.
Vi vill därför stärka skogsstyrelsens storskaliga försökskalkning
under en treårsperiod med 16 milj.kronor från och med 1990/91.

Skogsdikning begränsas

inslag av myrar, sumpskogar och andra våtmarker är en förutsättning för
många av skogslandskapets arter. Våtmarkerna fungerar exempelvis som födoproducenter
för många av skogens fåglar och är också viktiga för älg och
annat skogsvik.

Dikningen av myrmark för skogsproduktion har mer än tredubblats sedan
1970 och stimulerats med statliga bidrag. Skogsstyrelsens målsättning är att
omkring 700 000 hektar sumpskog ska dikas inom 20 år. Dikning av denna
omfattning skulle innebära en kraftig biologisk utarmning av landskapet, i
all synnerhet som de ekonomiskt intressanta dikningsobjekten inte är jämnt
fördelade över landet. Det är framför allt näringsrika våtmarker i södra Sverige
som kommer ifråga.

Dikningsföretag kräver numera länsstyrelsens tillstånd, vilket skapat
ökade möjligheter att styra verksamheten. Det dåliga kunskapläget vad gäller
naturvärden och sumpskogens omfattning och betydelse gör att situationen
inte är under kontroll. Ingen minskning har skett pga tillståndsprövningen.

En tredjedel av dikningen görs också utan att tillstånd sökts.

Skyddsdikning i samband med avverkning är idag inte tillståndspliktig. Efter
en avverkning kan det vara svårt att avgöra om det var riktigt eller ej att
klassa ett dikningsföretag som skyddsdikning.

Vi anser att skogstyrelsens mål för dikningen måste justeras avsevärt. Nydikning
av våtmarker i södra Sverige bör tillåtas i bara mycket begränsad
omfattning. Länsvisa mål för sumpskogs- och myrmarksarealerna bör sättas
upp. Reglerna för tillståndsgivning bör skärpas, så att även större skyddsdikningar
blir tillståndspliktiga.

Den sumpskogsinventering som skall göras, bör vara inriktad på att
skydda sumpskogen.

Främmande trädslag

Den omfattande planteringen av den nordamerikanska tallen Pinus contorta
i delar av Svealand och Norrland har lokalt regionalt inneburit en mycket
radikal omvandling av skogslandskapet. Vilka effekter det får på skogens
växt- och djurliv vet vi ännu mycket lite om.

Det har konstaterats att contortatallen - tvärtemot vad som påstods när
arten introducerades i Sverige - sätter frö och sprider sig spontant även i vårt
land. Det finns alltså risk för en okontrollerad spridning av detta trädslag i
vårt land.

Under de senaste åren har också konstaterats att contortabestånd drabbats
av svåra svampangrepp. Vpk menar att satsningen på Pinus contorta
är ett oacceptabelt risktagande med skogen, både som naturmiljö och som
virkesproducent. Fortsatt plantering av Pinus contorta måste förbjudas.

Mot. 1989/90

Jo873

12

Fjällnära skog

Eftersom en proposition om fjällnära skog är förestående återkommer vi till
detta senare. Men vi står kvar vi vår ståndpunkt om skydd för den fjällnära
skogen.

Bidrag till byggande av skogsbilvägar

I dag är skogsbilvägssystemet i hög grad utbyggt och en hel del av de nya
vägarna anläggs i det fjällnära området. Vi förslår här att en utredning tillsätts
för att se över bidragssystemet. En möjlig väg att gå är möjligen att
slopa bidraget och istället låta skogsbrukarna göra direktavdrag för vägkostnaden.

5:3 bidrag m.m.

Det s k 5:3 bidraget infördes under de borgerliga regeringsåren. Syftet var
att skogar med mindre virkesvärde skulle elimineras. Till detta bidrar staten
med ca. 100 milj. kr. per år. Totalt har nära 1 miljard kronor betalats ut.
Fr.o.m. 1989/90 är lövbiotoper och fjällnära skogar undantagna från bidraget.
Fram till dess avverkades många ur naturvårdssynpunkt värdefulla bestånd.
Fortfarande avverkas biandbestånd (med upp till 50% lövträd) som
"trashuggna skogar”. Det har också visat sig att hotade barrskogsarter går
till spillo. Vi tycker därför att det är lika bra att ta steget fullt ut och slopa
5:3 bidraget innan fler misstag ur naturvårdssynpunkt begås. Vi föreslår
också att 5 § punkt 3 slopas i sin helhet.

Små biotoper

Sorn en stimulans till de markägare som av naturvårdsintresse vill skydda
små biotoper förslår vi att dessa små biotoper undantas från skogsvårdsavgiften.

Urskogen

Budgetåret 1989/90 höjdes anslaget till "Mark för naturvård” från 40 till 100
milj. kr. Det var en glädjande höjning. Trots intensifieringen medger dagens
anslag inte en högre takt i reservatsarbetet än att ungefär 5 000 ha avsätts
som naturreservat per år. Ambitionen bör vara att avsätta 1 % av den produktiva
skogsarealen nedanför fjällskogarna som reservat. Med nuvarande
takt kommer detta att ta 30 år. I år har naturvårdsverket lyckats förhandla
till sig kontrakt med de stora bolagen i en omfattning som slår alla tidigare
noteringar. Genom centrala förhandlingar med de stora skogsbolagen har
bl.a. ett antal urskogar frigjorts. Dessa kommer tillsammans att kosta 172
milj. kr. om köpet genomförs snarast. Naturvårdsverkets anslag räcker inte
för dessa inköp. Det betyder att pengar måste tas från kommande års anslag
i en omfattning, som blockerar inköp av andra viktiga objekt. Under tiden
får staten ligga och betala ränta på kontrakterade objekt och irritation uppstår
hos tidigare svårförhandlade skogsägare. Vi förslår därför att naturvårdsverkets
ordinarie anslag höjs med 20 milj. kr. och att ett engångsanslag
beviljas på 100 milj. kr.

Mot. 1989/90

Jo873

13

Vård av naturreservat

Eftersläpningen vad gäller vården av naturreservaten blir större för varje år.
Vi ansluter oss här till naturvårdsverkets bedömning och föreslår en resursförstärkning
utöver budget med 26 milj. kr. Vi föreslår också att skötseln i
högre grad överlåts på närboende jord- och skogsbrukare, som därigenom
kan få ytterligare en möjlighet till försörjning.

Kvävegödsling

Sedan 1979 har 1,3—1,4 milj, hektar skogsmark gödslats. Skogsbruket ser
här en möjlighet att öka produktionen, tyvärr utan att ta hänsyn till den negativa
effekt detta har på artsammansättningen i skogen. Vi föreslår ett
stopp för kvävegödslingen omedelbart.

Bygg ut fauna- och floraregistren

1 flera län har uppgifter om lokaler för sällsynta växt- och djurarter samlats
in och ställts till skogsvårdsorganisationens förfogande. Dessa så kallade fauna-
och/eller floravårdsregister har i några fall sammanställts huvusakligen
genom ideella initiativ, av ornitologer eller naturvårdsorganisationer. 1
andra fall har länsstyrelserna haft huvudansvaret.

Kunskapen om förekomsten av hotade eller sällsynta arter åren förutsättning
för att hänsyn ska kunna tas vid plantering och genomförande av olika
skogsbruksåtgärder. Fauna- och floravårdsregister måste därför byggas ut i
alla län. Metoderna för förmedling av information av detta slag mellan länsstyrelserna
och skogsvårdsstyrelserna måste utvecklas och skogsvårdsstyrelsernas
personal måste tränas i att använda registren i sin verksamhet. Särskilda
resurser bör tilldelas länsstyrelserna och skogsstyrelserna för detta
ändamål.

Motsvarande register kan behövas även för andra naturtyper och annan
markanvändning, till exempel inom jordbruket.

Miljökörkort

Förändringen inom skogsarbetet är stark i dag. Allt fler skogsarbetare är i
dag egenföretagare, entreprenörer, som hyrs in av enskilda och skogsbolag.
Dessa får ofta ingen utbildning i varsamhet och omtänksamhet om naturen.
Dessutom är de pressade av hårda avtalsvillkor, som gör det svårt att hinna
med sådan varsamhet. Vi föreslår att varje entreprenör skall genomgå en
utbildning om naturvård i skogen, som leder fram till en naturvårdslegitimation.
Vi föreslår att naturvårdsverket får till uppgift att utforma en sådan
utbildning.

Vård av hotade arter

Människans exploatering av naturen har lett till en utarmning av flora och
fauna. Det gäller såväl internationellt som inom Sverige. I världen står i dag

2 000 större djurarter på gränsen till utrotning.

Det bästa sättet att bevara djur- och växtarter är naturligtvis att bevara

Mot. 1989/90

Jo873

14

den livsmiljö de behöver. För att nå dit krävs ett nytt synsätt inom hela samhället.
Det krävs att människan anpassar sig till naturen i stället för att söka
anpassa naturen till sig.

SNV begär för 1990/91 7 800 000 000 kr. för vård av hotade arter. Vi föreslår
att naturvårdsverket beviljas 10 000 000 kr. för detta ändamål. Vilket
är 6 000 000 mer än regeringen föreslår.

I detta anslag skall ingå stöd till Nordens ark - Åby säteri med 3 000 000
kr. Även om det långsiktiga målet är en ny naturvårdsstrategi så behövs det
på kort sikt akuta insatser för att rädda vissa hotade arter. På Nordens ark
söker man genom kontrollerad avelsverksamhet att rädda och bevara utrotningshotade
djur.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på naturvården internationellt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av portalparagraferna
i skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark
i enlighet med vad som anförts i motionen i syfte att beskriva
skogen och jordbruksmarken som mångsidiga naturresurser,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att skogsvårdslagen
och lagen om skötsel av jordbruksmark inordnas under lagen om hushållning
med naturresurser,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt övervakning av utnyttjandet av 21 § skogsvårdslagen,

4. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 16 000 000 kr. utöver
regeringens förslag eller således 40 000 000 kr. till storskaliga försökskalkningar
på skogsmark under en treårsperiod fr.o.m. 1990/91,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående skogsdikning och sumpskogsinventering,

6. att riksdagen beslutar förbjuda fortsatt plantering av Pinus contorta.

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över bidraget till skogsbilvägar enligt de riktlinjer som
anges i motionen,

8. att riksdagen beslutar slopa 5 § punkt 3 i skogsvårdslagen,

9. att riksdagen beslutar avslå det bidrag som benämns ”skogsodling
efter avverkning av lågproducerande bestånd m.m.” i proposition
1989/90:100 bil. 11.

[att riksdagen hos regeringen begär att små biotoper undantas från
skogsvårdsavgiften,:]

10. att riksdagen till statens naturvårdsverk för budgetåret 1990/91
anslår 120 000 000 kr. utöver regeringens förslag för inköp av ”Mark
för naturvårdsändamål", varav 100 000 000 kr. är ett engångsanslag,

11. att riksdagen till statens naturvårdsverk för budgetåret 1990/91
anslår 26 000 000 kr. utöver regeringens förslag till "Vård av naturvårdsobjekt”.

Mot. 1989/90

Jo873

15

12. att riksdagen beslutar att förbjuda kvävegödsling av skogen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fauna- och floraregister,

14. att riksdagen hos regeringen begär att statens naturvårdsverk
får i uppdrag att utforma en utbildning i naturkunskap i enlighet med
vad i motionen anförts,

15. att riksdagen till statens naturvårdsverk för budgetåret 1990/91
anslår 6 000 000 kr. utöver regeringens förslag för vård av hotade arter
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Annika Ahnberg (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90

Jo873

1 1989/90:Bo556
- 1989/90:Sk443