Motion till riksdagen
1989/90:Jo87

av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

I Gotlands län försörjer sig ca 15 % av den arbetande befolkningen direkt
inom jord- och skogsbruk. Inom livmedelsindustrin och andra kringnäringar
direkt hänförliga till jordbruksnäringen arbetar ytterligare ca 20 %. Det är
en unikt hög andel jämfört med landet i övrigt. Den omställning av det
svenska jordbruket som föreslås i proposition 1989/90:146 skulle således få
större konsekvenser för Gotland än något annat län. Samtidigt är möjligheterna
till annan sysselsättning begränsade, dels av den mångåriga inriktningen
på jordbruk och dess förädlingsindustri, dels av att naturliga förutsättningar
för dagpendling över länsgränsen saknas.

Det finns således starka skäl att ta hänsyn till Gotlands situation i samband
med en avreglering av jordbruket. I andra delar av landet har vid många tillfällen
särskilda stödinsatser gjorts då arbetsmarknaden kraftigt påverkats av
olika skäl. Gotland står nu inför en liknande situation om omställningen av
jordbruket får sitt genomslag fullt ut.

Förutom dessa direkt sysselsättningspolitiska skäl till särskilda insatser för
Gotlands län finns anledning att skydda det öppna landskap som bland annat
ger underlag till en annan av Gotlands viktiga näringar, turismen. De satsningar
på landskapsvårdande åtgärder som föreslås i propositionen kan inte
fylla behovet av stöd för fortsatt gotländskt lantbruk. Mycket av den specifikt
gotländska landskapsbilden är en följd av betesdrift. Fårbetets stora roll
kan i det sammanhanget inte förbises. Särskilt gäller detta strand och hedmark.

Mjölk- och köttproduktion är de dominerande produktionsgrenarna på
Gotland. Ur såväl sysselsättnings- som miljösynpunkt har de utomordentligt
stor betydelse. Av Gotlands åkermark utnyttjas omkring 40 % till odling
som underlag för mjölk- och köttproduktion. Vallodlingen begränsar även
växtnäringsläckaget betydligt från den gotländska åkermarken som till stor
del består av tunna, lättgenomsläppliga jordar. Den sockerbetsodling och
sockerproduktion som på Gotland liksom på Öland stöds av regionalpolitiska
skäl hänger nära samman med animalieuppfödningen genom att biprodukter
från sockertillverkningen används som foder.

Den gotländska livsmedelsindustrin är till stor del inriktad på att ta hand
om animalieprodukter. Relativt nya anläggningar för slakt och styckning och
för mejeriprodukter tar i dag emot den gotländska produktionen. De är anpassade
till en snarast högre produktion än dagens och skulle med ett mins

kat underlag inte kunna utnyttjas rationellt. Då produktionsområdet är na- Mot. 1989/90

turligt begränsat skulle hela den gotländska livsmedelsindustrin vara i fara Jo87

vid en minskad råvarumängd. Därmed riskeras en tredjedel av den gotländska
industrin.

De skäl som här framförts bör vara fullt tillräckliga för att motivera någon
form av insatser till stöd för mjölk- och köttproduktion på Gotland i fortsättningen.
Även fårnäringen som av hävd har en stark ställning på Gotland men
på grund av bristande lönsamhet halverats under de två senaste årtiondena
bör komma ifråga i detta avseende. Det bör ankomma på utskottet att närmare
fastställa formerna för ett sådant stöd, inom ramen för stödet till mjölkoch
köttproduktion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att bevara mjölk- och köttproduktion
inklusive fårproduktion och därmed livsmedelsindustri på
Gotland.

Stockholm den 8 maj 1990

Ulla Pettersson (s) Gunhild Bolander (c)

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami Nr Jo86-95

5