Motion till riksdagen
1989/90:Jo852

av Marianne Andersson och Birgitta Hambraeus
(båda c)

Samordning av stödet för bevarande av
kulturlandskapet

Det öppna landskapet är i fara. I takt med att framtidsutsikterna för jordbruket
ter sig allt mer osäkra och pessimistiska ökar risken för att det öppna och
omväxlande landskap som vi svenskar tagit för givet kommer att försvinna.

Det gamla kulturlandskapet är en viktig tillgång för en god livsmiljö och
det har också ett omistligt vetenskapligt värde. Ett särskilt värde finns i de
sista resterna av våra ogödslade gräsmarker, som uppehållits genom slåtter.
Just där finns de flesta av våra skyddsvärda växtarter.

Under senare år har man fått upp ögonen för de ökande hoten mot detta
omistliga kulturarv och samhället har också gått in med vissa stödåtgärder.
Problemet med dem är dels att de är otillräckliga, dels att de är splittrade i
en rad statliga anslag, t ex:

- naturvårdsverkets anslag Vård av naturreservat m.m.

- naturvårdsverkets och lantbruksstyrelsens skilda NOLA-anslag, Naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet

- lantbruksstyrelsens NYLA-anslag, Nya inslag i landskapet

- riksantikvarieämbetets KOLA-anslag, Vård m.m. av kulturlandskap och
fornlämningar

Dessutom kan skogsstyrelsens s.k. 5:3-bidrag användas för åtgärder i kulturlandskapet
liksom en del arbetsmarknadsmedel. I det nyligen lämnade
förslaget, Ds 1989:63, en ny livsmedelspolitik, föreslås en ersättning baserad
på upphandling i likhet med nuvarande NOLA-system, kombinerat med en
möjlighet till reservatbildning av den mest värdefulla arealen.

Denna mängd av stödformer ger merarbete och därmed extra kostnader
vid myndigheternas handläggning. För den enskilde är det omöjligt att sätta
sig in i det snåriga systemet.

I stället borde man samordna anslagen. Ett anslag för lagskyddade objekt
och ett för övriga bör räcka. Detta skulle medföra att endast ett centralt organ
får ansvar för bevarandearbetet. I dess direktiv bör särskild tyngd läggas
på bevarande av genresurser genom avel och odling samt de skyddsvärda
slåtterängarna som beskrivits ovan.

En sådan ordning skulle ge ett bättre utnyttjande av insatta resurser.
Även lagstiftningen inom detta område bör ses över. Enligt vår uppfattning
skulle en fullständig bevarandelag som omfattar både naturvård och
kulturminnesvård vara fördelaktig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av stödet till bevarande av kulturlandskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarande av de sista, ogödslade slåtterängarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fullständig bevarandelag, omfattande både naturvård
och kulturminnesvård.

Stockholm den 25 januari 1990

Marianne Andersson (c) Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90
Jo852

14