Motion till riksdagen
1989/90:Jo850
av Sverre Palm m.fl. (s)
Engångsförpackningar och returglas
Den miljömässigt bästa förpackningen är returflaskorna i glas. Aluminiumburken
och PET-flaskan är en dyrare förpackning som dessutom kräver mer
energi vid framställningen än glasflaskan.
Miljö och energifrågorna är ofta intimt sammankopplade. Vi skall i framtiden
lära oss att leva med ett lägre energianvändande,med återvinning av
råvaror, med renare luft, vatten och mark.
Ur avfallshanteringssynpunkt skapar engångsförpackningar i dag stora
problem på grund av att det inte finns återvinningssystem. De kommunala
soptipparna kan inte kompostera eller på annat sätt ta hand om dessa förpackningar.
Sopförbränning är också ett dåligt alternativ för denna typ av
förpackningar genom att det bildas giftiga rökgaser vid förbränningen.
Vi måste på område efter område kartlägga vårt sätt att leva och om det
går att förändra.
Som ett område att börja med föreslår vi förpackningsindustrin, och ställer
oss frågan hur våra konsumtionsvaror skall förpackas. Är det rimligt att
konsumtionsvaror skall förpackas i burkar av aluminium, flaskor av plast eller
kartonger av cellplast (frigolit) där förpackningen ofta har en högre kostnad
än innehållet. Där förpackningen också i sin tillverkning slukar elenergi,
oljeprodukter och skadar ozonlagret.
Vi anser att de samhällsekonomiska konsekvenserna av en återgång till
mera glas och papp/pappersförpackningar bör utredas och att dessa produkter,
som vi anser är lättare att återvinna, mindre energislukande, skonsammare
mot miljön och ofta baserade på inhemska basråvaror, bör utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en återgång till större andel glas och papp/pappersförpackningar.
Stockholm den 25 januari 1990
Sverre Palm (s)
Evert Svensson (s)
Lennart Nilsson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Lisbet Calner (s)
Mot. 1989/90
Jo850
11