Motion till riksdagen
1989/90:Jo85

av Carl Bildt m.fl. (m)
med anledning av proposition 1989/90:146 om
livsmedelspolitiken

Innehåll Sida

1. Sammanfattning 1

2. Inledning 2

3. Allmänna utgångspunkter 3

4. Regeringens förslag 4

5. Det svenska jordbrukets situation 5

6. Svenskt jordbruk i ett internationellt perspektiv 6

7. Omställningsåtgärder 8

8. Exportfinansiering 12

9. Skördeskadeskyddet 12

10. Medel i regleringskassorna 13

11. Jordbruket och miljön 13

12. Jordbrukets roll i den framtida energiförsörjningen 15

13. Jordbrukets betydelse för den regionala utvecklingen 16

14. Nödvändig kompensation 1990/91 17

15. Arrendatorernas villkor 17

16. Mjölksubventionerna 18

17. Utslaktningsbidrag 18

18. Uppföljning av det jordbrukspolitiska beslutet 19

19. Diverse anslagsfrågor 19

20. Lagrådsgranskning 19

21. Hemställan 19

1. Sammanfattning

Det råder en betydande politisk enighet om att det svenska jordbruket måste
avregleras. I klartext innebär avregleringen att stora arealer i framtiden
måste användas till annat än livsmedelsproduktion. Det svenska lantbruket
har varit underställt politisk reglering i mer än femtio år. En avreglering låter
sig därför inte göras i en handvändning. Marknadsanpassningen måste därför.
enligt vår mening, göras på ett sådant sätt att lantbrukarna under omställningsperioden
ges möjlighet att utveckla nya produktionsalternativ.

Mot.

1989/90

Jo85

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJo85

Regeringens livsmedelspolitiska proposition verkar ha utarbetats under Mot. 1989/90

stor tidspress. Propositionen är osammanhängande och svår att överblicka. Jo85

I vissa avseenden är regeringens beskrivningar av verkligheten direkt motsägelsefulla.

Regeringen vill avsätta 13,6 miljarder kronor under en femårsperiod till
olika omställningsåtgärder. Tyngdpunkten i förslaget ligger på ett passivt
arealbaserat inkomststöd, till vilket regeringen vill anslå drygt 5,6 miljarder
kronor. Regeringen vill vidare anslå 3,9 miljarder kronor under övergångsperioden
för omställnings- och anläggningsersättningar.

Omställningsåtgärderna måste enligt vår mening vara framåtsyftande och
leda till att nya produktionsalternativ stimuleras. Regeringens förslag uppfyller
inte detta krav. Det föreslagna arealbaserade inkomststödet är endast
en passiv stödåtgärd som inte frammanar förändring. Vårt förslag har en annan
profil. Vi vill lägga större resurser på omställnings- och anläggningsersättning.
Brukare som varaktigt för mark ur livsmedelsproduktion skall få
en omställningsersättning i form av ett villkorslån. De som exempelvis planterar
skog eller fleråriga energigrödor eller anlägger våtmarker skall erhålla
en anläggningsersättning. Plantering av ädellöv- och annan lövskog skall
gynnas i förhållande till barrskogsplantering.

Landskapsvården måste spela en framträdande roll under övergångsperioden.
Betesbaserade bidrag, i form av skötselkontrakt mellan länsstyrelse och
markägare, bör enligt vår mening användas.

Jordbrukarna måste få högre omställningsersättning än den som regeringen
föreslår. Vi vill dessutom förlänga omställningsperioden. Anläggningsersättningen
skall därför enligt vårt förslag betalas ut t.o.m. budgetåret
1994/95.

Regeringen föreslår att de garanterade inlösenpriserna på spannmål skall
sänkas under en treårsperiod. Första sänkningen skall göras redan under regleringsåret
1990/91. Jordbrukets verksamhet är emellertid långsiktig. Därför
går det inte att göra så kraftiga och snabba förändringar av inlösenpriserna
som regeringen föreslår. Det svenska jordbruket måste garanteras rimliga
planeringsförutsättningar. Sänkningen av inlösenpriset bör därför inte
inledas förrän budgetåret 1991/92. Inlösenpriset bör dessutom trappas ned i
ett långsammare tempo än det regeringen har föreslagit.

Exportföretag bör kunna samverka vid export utan hinder av konkurrenslagstiftningen.
Under något eller några år bör viss statligt reglerad utbytesexport
få förekomma.

Vi har tidigare krävt att det gamla jordbrukspolitiska beslutet skall fullföljas
innan det nya träder i kraft. Jordbruksutskottet bör därför omgående ta
initiativ så att jordbruksnäringen erhåller kompensation för regleringsåret
1990/91.

Motionens förslag ryms inom samma ekonomiska ram som har angivits för
regeringens förslag.

2. Inledning

Det svenska jordbruket har varit föremål för en hård statlig reglering sedan
1930-talet. Riksdagen har beslutat om bestämmelser och bidrag som avlöst

eller kompletterat tidigare regleringar. Under årens lopp har regleringarna Mot. 1989/90

kommit att bilda ett i det närmaste ogenomträngligt lapptäcke. Reglerings- Jo85

ekonomin har blivit mycket omfattande och marknadens signaler till producenterna
är svaga.

Sverige har - liksom många andra länder - en kraftig överproduktion av
livsmedel. Producenterna har själva bekostat en del av överproduktionen.

Til syvende og sidst är det dock konsumenterna som bekostat merparten av
regleringarna i form av höga livsmedelspriser.

På grund av att mat är en strategisk vara skyddas eller stöder de flesta länder
sitt jordbruk. Följden har blivit en överproduktion av mat. Olika bidrag
och regleringar har tillkommit för att skydda inhemsk produktion. Detta har
lett till en ond cirkel med låga världsmarknadspriser och behov av ytterligare
skydds- och stödåtgärder.

Idealet vore en världsmarknad i balans, med lika villkor för såväl producenter
som konsumenter i olika länder. Så länge detta inte är fallet måste
villkoren för svenskt jordbruk likställas med omvärldens och de svenska
lantbrukarna få möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden.

Svenskt jordbruk måste därför avregleras i samma takt som konkurrentländernas
jordbruk.

Det finns två viktiga utgångspunkter i diskussionerna kring den framtida
jordbrukspolitiken. Den ena utgörs av det faktum att den svenska jordbruksnäringen
har varit underställd politisk detaljreglering under ett stort
antal år. En avreglering låter sig därför inte göras i en handvändning. Spelreglerna
måste vara klara och politiken långsiktig. Staten har ett ansvar för
att avregleringen genomförs på ett förnuftigt sätt.

Den andra utgångspunkten rör utvecklingen i vår omvärld. Den ökade internationaliseringen
innebär att svenskt jordbruk måste få arbeta under likartade
förhållanden som jordbrukarna i vår omvärld.

3. Allmänna utgångspunkter

Jordbruket är en viktig basnäring i Sverige. Huvudmålet för den svenska
jordbrukspolitiken har sedan mitten av 1930-talet varit att trygga en god beredskap
inför ofärdstider. Under årens lopp har därutöver en rad olika mål
ställts upp: i 1947 års beslut spelade inkomstmålet en stor roll, i 1967 års beslut
fick effektivitetsmålet en framskjuten position och 1977 betonades åter
inkomstmålets betydelse.

I 1985 års jordbrukspolitiska beslut klargjordes att beredskapsmålet är ett
huvudmål. I beslutet ställdes emellertid mål upp för även en rad andra områden.
Beslutet inkluderade konsumentmål, miljömål, inkomstmål och regionalpolitiska
mål. Regeringen konstaterar nu att måluppfyllelsen har varit dålig.

Jordbrukets lönsamhet har försämrats, samtidigt som de svenska konsumentpriserna
har ökat i snabbare takt än i omvärlden. Produktionsmålen har
uppfyllts med råge. Riksrevisionsverket pekar på att underskotten bland landets
jordbruksföretag beror på de stora kostnaderna för överskottsexporten.

Sverige har med hjälp av politiska instrument följaktligen försökt att
uppnå olika jordbruks- och livsmedelspolitiska mål. Detta har inte varit en

framgångsrik väg. Producenterna är missnöjda och brottas med dålig lön- Mot. 1989/90

samhet. Konsumenterna är missnöjda, eftersom livsmedelspriserna är höga. Jo85

En ökad marknadsanpassning skulle ge en bättre måluppfyllelse.

Mot denna bakgrund är det knappast meningsfullt att använda jordbrukspolitiken
för att uppnå exempelvis regionalpolitiska eller miljöpolitiska mål.

Dessa måste enligt vår mening inordnas under de generella målsättningarna
inom respektive område.

Samma förhållande gäller även beredskapsmålet. Jordbruksnäringen spelar
en viktig roll från beredskapssynpunkt. Jordbruksnäringen måste säkerställa
livsmedelsförsörjningen i fred men även i kris- och beredskapssituationer.
Den inhemska livsmedelsproduktionen bör under fredstid inriktas på en
produktion som skapar förutsättningar för försörjningstrygghet också under
kris- och krigssituationer, genom att lager av främst insatsvaror - men även
livsmedel - byggs upp.

De beredskapsplanläggande myndigheterna måste, enligt vår mening, bevaka
att livsmedelsproduktionen uppfyller de krav som bör ställas från beredskapssynpunkt.
Skulle risk i detta hänseende uppkomma måste självfallet
särskilda av försvarspolitiska skäl motiverade åtgärder vidtas. Dessa bör
då finansieras över försvarshuvudtiteln.

4. Regeringens förslag

1 höstas presenterade den livsmedelspolitiska arbetsgruppen (LAG) sin rapport.
Arbetsgruppen var överens om att jordbruket skall avregleras inom
ramen för ett bibehållet gränsskydd. Statens delansvar för finansieringen av
överproduktionen av livsmedel skall upphöra. I klartext innebär detta att
uppemot en tredjedel av dagens åkermark i framtiden måste användas till
annat än livsmedelsproduktion.

Gruppen förordade att avregleringen skulle slutföras under en treårsperiod.
LAG föreslog också att arealbaserat inkomststöd skulle utbetalas under
omställningsperioden.

Den livsmedelspolitiska arbetsgruppens rapport utsattes för hård kritik,
inte minst från moderata samlingspartiets sida. Kritiken gällde bl.a. målsättningarna,
omställningsperiodens längd och tillvägagångssättet för att avreglera
det svenska jordbruket.

För att ge lantbrukarna rimliga möjligheter att anpassa sin produktion,
krävde moderata samlingspartiets representant i utredningen att omställningsperioden
skulle förlängas till fem år. Förslaget om arealbaserade inkomststöd
avvisades, eftersom det endast skulle innebära ett passivt statligt
stöd utan några som helst stimulansinslag. Den moderate representanten
föreslog i stället att en kombinerad omställnings- och anläggningsersättning
skulle utgå till de lantbrukare som varaktigt för arealer ur livsmedelsproduktion.
Avsikten med förslaget var att stimulera övergång till annan produktion.
Ersättning skall exempelvis kunna utgå för lövskogsplantering, odling
av biobränslen eller annan användning av åkermarken.

I övrigt ansåg den moderate ledamoten bl.a. att det borde finnas möjlighet
till samverkan mellan olika företag vid export - dvs. en typ av kollektiv exportfinansiering-
och att en förenklad mejerireglering borde behållas under
övergångstiden.

Det är glädjande att regeringen har tagit intryck av den kritik som riktades Mot. 1989/90

mot den livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag. Propositionen är ett Jo85

steg i rätt riktning.

På ett par punkter har regeringen gått oss moderater till mötes. Omställningsperioden
har förlängts och avregleringen genomförs på ett förnuftigare
sätt. Anläggnings- och omställningsersättning återfinns i regeringens förslag,
liksom en förenklad mejerireglering.

Det är dock inte tillräckligt. Större insatser bör göras för att varaktigt avföra
arealer ur livsmedelsproduktion. Därför måste större resurser satsas initialt
på att stimulera denna övergång. Omställnings- och anläggningsstödet
bör därför öka.

Vi anser vidare att konkurrens på lika villkor - främst med EG - är en
förutsättning för att jordbruket skall kunna klara omställningen. En anslutning
till EG skulle gynna de svenska lantbrukarna.

Vi har dessutom länge krävt en förändring av jordbruksbeskattningen.

Vårt skatteförslag innebär förbättringar för små och medelstora företag, något
som självklart har betydelse för landets lantbrukare.

5. Det svenska jordbrukets situation

Även regeringen vidgår att den ekonomiska situationen för landets lantbrukare
har försämrats under de senaste åren. Orsakerna står främst att finna i
regeringens ekonomiska politik. Den höga inflationen har bidragit till ett
högt kostnadsläge, som har varit negativt för de svenska lantbrukarna.

Många lantbrukare känner oro inför framtiden. Ovissheten om den kommande
jordbrukspolitiken har spätt på oron. Även skatteomläggningen skapar
problem.

Sverige har världens högsta skattetryck. De höga skatterna i kombination
med skattesystemets utformning har haft en negativ inverkan på jordbrukets
bärkraft. Skattetrycket motverkar en gynnsam utveckling av landsbygden.

Den livsmedelspolitiska propositionen behandlar endast flyktigt skattesystemets
effekter för jordbruksnäringen. Det är beklagligt, eftersom skattesystemet
spelar en betydelsefull roll även för de svenska jordbruksföretagen.

Moderata samlingspartiet har länge krävt att skattetrycket skall sänkas.

Vår kritik mot den skatteuppgörelse som träffats mellan socialdemokraterna
och folkpartiet gäller framför allt den föreslagna finansieringen av den nödvändiga
marginalskattesänkningen. Den innebär att skattetrycket höjs. Bidragsberoendet
ökar. Nyföretagande motverkas. Kostnadskrisen fördjupas.

Regeringens skatteförslag ställer till ytterligare problem för jordbruksnäringen,
och därmed ökar risken för en utarmning av landsbygden. En strukturomvandling
inom svenskt jordbruk ställer stora krav på en konsekvent
och heltäckande politik. Skattepolitiken är en viktig faktor i detta avseende.
Skattelagstiftningen måste därför ändras.

Det är nödvändigt att förbättra skattesituationen för små och medelstora
företag. Sambandet mellan arbetsgivar- och egenavgifter och förmåner
skall, enligt vår mening, återinföras. Vi avvisar därför den föreslagna s.k.
särskilda löneskatten på 22.2 procent. Det är viktigt att behålla den s.k.
kvittningsrätten - dvs. rätten till underskottsavdrag mellan olika inkomst

1* Riks dauen 1W9/90. 3 sami. Nr Jo85

slag. Vi anser att uppkomna underskott i jordbruket även framledes skall Mot. 1989/90

vara avdragsgilla mot tjänsteinkomster. Villkoren för nyföretagande kom- Jo85
mer att försämras om kvittningsrätten avskaffas, liksom förutsättningarna
för kombinationsjordbruk och deltidsjordbruk.

Rätt till avdrag för underhålls- och reparationskostnader av jordbrukets
mangårdsbyggnader bör också behållas.

Vi har vidare avvisat regeringens förslag om införande av en särskild källskatt
på 15 procent avseende ränta på skogskontomedel. Vi vill i stället stimulera
till ett ökat skogsuttag genom att nuvarande skogskontoregler permanentas
och avsättningstiden förlängs till 15 år. Skogsvårdsavgifterna bör
avskaffas. Egenföretagarnas reserveringsmöjligheter bör förbättras även genom
att egenföretagarens egen inkomst skall ingå i det s. k. SURV (Skatteutjämningsreserv
(-underlaget.

För att inte dränera jord- och skogsbruksverksamhet på kapital är det nödvändigt
att slopa förmögenhetsskatten. Vi vill därför, som ett första steg, avskaffa
skatten på det s. k. arbetande kapitalet. Även detta förslag skulle innebära
en avsevärd förbättring för de svenska jordbruksföretagen.

Regeringens förslag om en nominell realisationsvinstbeskattning missgynnar
jordbruksnäringen i hög grad. Inlåsningseffekter uppkommer och skatten
kommer att höjas vid generationsväxlingar. Vi har därför avvisat detta
förslag. Realisationsvinsten skall enligt vår mening begränsas till högst 18
procent också för lantbruksfastigheter.

Energisektorn har numera inordnats i mervärdeskattesystemet. Detta är
positivt. Vi vill emellertid slopa nuvarande punktskatter på energiområdet,
utom på bensinskatten.

Energibeskattningen skall, enligt vår mening, vara miljöinriktad. Därför
anser vi att energibeskattningen skall baseras på koldioxidutsläppen, vilket
skulle stimulera användningen av miljöanpassade alternativ. Etanol kommer
därför inte att belastas med någon punktskatt. Biobränslebaserad fjärrvärme
blir helt skattefri.

Regeringen vill återinföra beskattningen av uttag av vedbränsle för privat
bruk. Vi kommer att avvisa detta förslag som leder till såväl ökad skatt som
byråkrati.

Det står klart att skattesystemet utgör en viktig komponent även då det
gäller jordbruksnäringens fortsatta utveckling. Ovannämnda exemel visar
att vår skattepolitik avsevärt skulle förbättra den ekonomiska situationen för
Sveriges lantbrukare.

6. Svenskt jordbruk i ett internationellt perspektiv

Inom internationell handel präglas utvecklingen numera av en långtgående
global integration. G ATT-avtalet spelar härvidlag en mycket central
roll. Sedan medlemsländerna beslutat att även handel med livsmedelsprodukter
i högre grad skall omfattas av G ATT-jurisdiktionen har frihandelssträvanden
och den internationella integrationen kommit att få en snabbt
växande betydelse för jordbrukspolitiken. Det är angeläget att den pågående
Uruguayrundan leder till framgång och därmed till ett stärkande av
GATT och den internationella frihandeln. Moderata samlingspartiet stöder

en sådan utveckling. 6

Olika grupper av nationer står emot varandra i Uruguayrundans förhand- Mot. 1989/90
lingar på det jordbrukspolitiska området. Det är framför allt USA som för- Jo85
söker driva fram en snabb och fullständig eliminering av allt offentligt stöd
till jordbrukssektorn.

EG intar en mera realistisk hållning och driver en linje som innebär en
stegvis rörelse nedåt av subventioner och stöd under cirka 10 år och med en
därefter på nytt förhandlad slutavvecklingsfas. EG:s linje innebär att man
främst strävar efter ett ramåtagande om minskning av jordbruksstödet - med
stor frihet för det enskilda landet att välja formerna för en anpassning.

Norden, inklusive Sverige, har i förhandlingarna hittills sett stödmåttet
som ett instrument för uppföljning av mera specifika åtaganden beträffande
t.ex. exportstöd - främst statligt reglerat gränsskydd och interna stöd. Enligt
vår mening överensstämmer EG:s förhandlingshållning väl med svenskt
jordbruksintresse. Sverige måste därför hålla ett mycket nära samband med
EG i G ATT-förhandlingarna så att jordbruksfrågorna i Uruguayrundan kan
få en lösning som ligger nära EG:s syn på dessa frågor.

Sverige har en hög inflation i jämförelse med flertalet andra industriländer.
Ett åtagande i GATT om stödminskningar får därför inte omöjliggöra
framtida nominella höjningar av priser och gränsskydd utan måste definieras
i reala termer. Vid justeringar av gränsskyddet måste hänsyn sålunda kunna
tas till inflation, speciella åtaganden, inhemsk lagstiftning och annat som kan
påverka kostnadsnivån. Gränsskyddet måste vidare vara produktanknutet.

Eftersom totalstödet är en funktion av pris och volym måste dessutom en
produktionsanpassning kunna tillgodoräknas i detta sammanhang.

Efter en avreglering har jordbruket i Sverige mycket små möjligheter att
stabilisera priserna. 1 flertalet industriländer tillämpas produktionsbegränsningar,
statligt reglerad exportfinansiering och andra stabiliseringsåtgärder.

Det är därför viktigt att Sverige också kan tillgodoräkna sig en framtida avreglering
vad gäller t.ex. de framtida villkoren för exporten av jordbruksvaror.

Det viktigaste bidrag som kan lämnas för en stabilisering av världsmarknaden
för jordbruksvaror är en neddragning av exportstöd - i första hand det
statligt finansierade - i andra hand det som finansieras via produktionsavgifter.

Det är enligt vår mening angeläget att Sverige inte förhandlar bort införselavgifterna.
En övergång till tullar vore ett för stort steg att ta för närvarande.
Ingen vet i dag vilka följder den internationella reformprocessen får
på längre sikt.

Det är också angeläget att samma sanitära och fytosanitära krav ställs på
importerade livs- och fodermedel som på sådana producerade i Sverige. Det
svenska jordbruket skulle hävda sig väl om det fick konkurrera på lika villkor
med omvärlden. Den svenska jordbruksnäringen kan däremot få problem
att prismässigt konkurrera med andra länder om såväl produktionsvillkor
som produktionskostnader är annorlunda.

OECD har försökt att kartlägga och mäta jordbruksstödet i olika länder.

Ambitionen har varit att finna ett rimligt jämförelsemått. Man har använt
en metod som innebär att en producentstödsekvivalent (PSE) beräknas.

PSE-talet definieras som den summa som teoretiskt krävs för att kompen- 7

sera producenterna om stödet tas bort och producenterna skall hållas ska- Mot. 1989/90

deslösa vid en viss given produktion. PSE-talet skall därför ange värdet av Jo85
det totala stödet till producenterna. Mätmetoden har, med rätta, utsatts för
kritik. Det är emellertid svårt att finna en annan och helt rättvisande mätmetod.

Under den övergångstid som gått sedan beslutet om en frysning av producentpriserna
togs, har betydande statliga subventioner gått till jordbruket.

Det är viktigt att dessa budgetsubventioner får växlas mot gränsskyddshöjningar
utan hinder av GATT-processen. Detta medför att det kommer att
dröja tills stora effekter på PSE-talet märks.

EG utgör en mycket stor marknad för avsättningen av svenskproducerade
varor inklusive livsmedel. Sverige har av detta skäl all anledning att söka
nära samverkan med EG även i livsmedelspolitiska frågor. En ren
frihandelsöverenskommelse är då inte tillräcklig utan måste byggas på med
gemensamma marknadsvillkor. Sådana gemensamma villkor kan endast skapas
i verklig gemenskap där parterna deltar på lika grunder. Starka skäl på
det livsmedelspolitiska området - och för den delen även på det miljöpolitiska
området - talar således för att Sverige borde söka medlemskap i EG.

Svensk livsmedelsproduktion står inför en utveckling sorn kommer att
medföra omfattande marknadsmässiga förändringar, till vilka jordbrukspolitiken
måste anpassas och utvecklas. En ovilja att genomföra de nödvändiga
effektiviseringarna skulle endast försämra den inhemska förädlingsindustrins
förutsättningar att konkurrera effektivt när den i en nära framtid kommer
att utsättas för internationell konkurrens.

Effektiva enheter skapas bäst under fri konkurrens mellan olika fristående
aktörer pä marknaden. Marknadsdelningar är därvidlag vare sig effektiva
eller acceptabla. Samtidigt får inte heller kortsiktig opposition mot höga
marknadsandelar förhindra nödvändiga rationaliseringar och skalfördelar
inför hävandet av gränsskyddet.

Okade kapitalbehov inom livsmedelsindustrin får inte bli en orimlig börda
för jordbruket. Förädlingsindustrin måste naturligtvis seriöst studera möjligheterna
att attrahera nytt riskkapital genom introduktioner på riskkapitalmarknaden.

7. Omställningsåtgärder

Samtliga politiska partier är överens om att betydande åkerarealer i framtiden
måste användas till annan produktion än livsmedel. Även LRF har ställt
upp på denna målsättning.

Dagens åkerareal uppgår till ca 2,9 miljoner hektar. Av denna areal ingår
ca 250 000 hektar i trädesprogrammet omställning -90. För att minska överskottsproduktionen
mäste ytterligare ca 500 000 hektar varaktigt föras ur
livsmedelsproduktion. Om dagens trädesarealer skulle användas för spannmålsproduktion
skulle effekten på spannmålspriserna bli förödande för producenterna.

Enligt var mening är det av största vikt att den nya jordbrukspolitiken leder
fram till nya produktionsalternativ på de arealer som måste upphöra med
livsmedelsproduktion.

Redan på ett tidigt stadium lade vi fram ett förslag om en kombinerad om

ställnings- och anläggningsersättning. Förslaget syftar till att stimulera alter- Mot. 1989/90

nativ användning av överskottsarealerna. Vid ändrad produktionsinriktning Jo85

kan det dröja länge innan nya inkomster erhålls. Detta är särskilt uttalat vid
plantering av energigrödor och skog. Därför bör ett definitivt omställningsbidrag
ges som ett villkorslån. Villkoret för lånet skall vara att marken varaktigt
förs ur livsmedelsproduktion. När detta villkor är uppfyllt skall lånet efterskänkas.
Om omställningen inte kommer till stånd skall lånet plus viss
ränta återbetalas.

För att stimulera till en snabb omställning bör ersättningsbeloppet, dvs
villkorslånet, utgå med ett relativt högt belopp första omställningsåret för att
sedan successivt minska. Ju senare man ansluter sig, desto mindre blir lånet.

Från det att kontrakt tecknats skall ingen produktion av jordbruksgrödor
- förutom vall - ske.

Det är dyrt att anlägga skog och energigrödor. Det är ett skäl till att drygt
fem procent av åkermarken i dag ligger för fäfot och förbuskas. Det är därför
motiverat att täcka en del av kostnaderna med hjälp av en anläggningsersättning.
Ersättningen bör relateras till de faktiska anläggningskostnaderna.

Lövskog är dyrare att plantera än barrskog. Genom att relatera ersättningen
till de faktiska planteringskostnaderna kommer även lövskogsplantering att
bli ett attraktivt alternativ.

Regeringen har förvisso tagit intryck av vårt förslag. I propositionen föreslås
dels ett differentierat omställningsstöd, dels ett anläggningsstöd. Ersättningarna
skall utbetalas fr.o.m. budgetåret 1991/92. Omställningsersättningen
skall utbetalas t.o.m 1993/94 och anläggningsersättningen t.o.m.

1994/95. Regeringen anser att anläggningsersättningen skall vara högre i
slättbygder än i skogs- och mellanbygder. Lövskogsplantering kommer att
gynnas i förhållande till barrskogsplantering. En brukare kan inte, enligt regeringens
förslag, få del av både anläggnings- och omställningsersättning.

Regeringens förslag är otillräckligt. Det fordras enligt vår mening kraftfullare
stimulanser för att uppnå resultat.

Den genomsnittliga omställningsersättningen bör, enligt vår mening, höjas
enligt följande:

Budgetår Regeringens förslag Vårt förslag

1991/92 6 000 kr. per ha 9 000 kr. per ha

1992/93 4 500 kr. per ha 5 500 kr. per ha

1993/94 3 000 kr. per ha 3 000 kr. per ha

Ersättningsbeloppen är differentierade på samma sätt som nuvarande ersättningar
inom det s.k. Omställning 90-programmet. Beloppen baseras således
på åkerarealernas avkastningsförmåga.

Vi vill på detta sätt stimulera till en snabb omställning. De som på ett tidigt
stadium varaktigt för åkerareal ur livsmedelsproduktion kommer att få en
betydligt högre ersättning än de som i ett senare skede förändrar sin produktionsinriktning.

Anläggningsersättningen skall enligt regeringen utgå för plantering av

9

skog eller energiskog eller vid anläggning av våtmarker. Även anläggning av Mot. 1989/90

annat bör, enligt vår mening, kunna stödjas. Jo85

Anläggningsersättningen bör ändras enligt följande:

Anläggningsslag Regeringens förslag Vårt förslag

(Procent av anläggningskostnaderna)

Barrskog 0-75 % 70 %

Lövskog 0-85 % 80 %

Energiskog 0—75 % 70 %

Ädellövskog 0-85 % 90 %

Vi avvisar således regeringens förslag om differentierad anläggningsersättning.
Vi anser att brukarna i skogs- och mellanbygder bör få samma villkor
som de i slättbygderna.

Enligt vår mening bör anläggningsersättningen utbetalas t.o.m. budgetåret
1994/95. Genom att förlänga anläggningsersättningen med ytterligare
ett år skapas bättre förutsättningar även för dem som i ett sent skede vill
ändra sin produktionsinriktning. Det finns även rent praktiska skäl som talar
för en förlängning. Det kan vara svårt att få fram tillräckligt antal plantor
under de första åren. Dessutom kan villkoren för bioenergi successivt förbättras
under 1990-talet.

Vi anser vidare att brukarna skall få del av både anläggnings- och omställningsersättningen.
Regeringen förordar däremot att endast den ena ersättningen
skall kunna utgå. Brukare som tar åkermark ur livsmedelsproduktion
kommer enligt regeringens förslag att få i stort sett lika hög ersättning som
de som finner nya användningsområden för marken. Detta är oacceptabelt.
Ambitionen måste vara att finna nya produktionsalternativ för överskottsarealerna,
och därför bör både anläggnings- och omställningsersättning utbetalas
till dem som planterar energigrödor eller skog eller anlägger våtmarker.

Tyngdpunkten i regeringens så kallade stimulans- och stödåtgärder ligger
på ett arealbaserat inkomststöd. Detta har tillkommit för att kompensera
spannmålsodlarna för försämrade intäkter. Regeringen har avsatt 5,6 miljarder
kronor under en femårsperiod till dessa inkomststöd. Inkomststödet är
en passiv åtgärd som inte kommer att lösa problemen med överskottsproduktionen.
Inkomststödet kommer snarare att motverka en övergång till annan
produktion. Eftersom inkomststödet är arealbaserat kommer brukare
som driver sin verksamhet rationellt och effektivt att missgynnas. Vi avvisar
därför regeringens föreslagna inkomststöd.

Regeringen föreslår en successiv nedtrappning av det garanterade inlösenpriset
på spannmål. Regeringen anser att inlösenpriset skall sänkas till 1,30
kronor per kilo redan regleringsåret 1990/91. Detta är enligt vår mening oacceptabelt.
Jordbrukets verksamhet drivs i tidsmässigt långa cykler. Ett rationellt
jordbruk innebär ofta att växtföljderna planläggs för flera år i taget.
Insatsmedel som utsäde, växtskyddsmedel och gödselmedel köps in i god tid.

Lantbrukarna kommer, enligt regeringens förslag, att få sämre betalt än
de räknade med för den spannmål som såddes förra hösten och i vår. Det är,
enligt vår mening, självklart att lantbrukarna skall ges en rimlig chans att

ställa om sin produktion då villkoren förändras. Lantbrukarna måste därför Mot. 1989/90

informeras i god tid om eventuella förändringar. Det går inte att, som rege- Jo85

ringen, över en natt ändra de grundläggande betingelserna för jordbruksnäringen.

Vi anser att inlösenpriset för spannmål successivt skall trappas ned under
en femårsperiod. Den första sänkningen skall enligt vår mening göras först
under regleringsåret 1991/92.

Det garanterade inlösenpriset på spannmål bör enligt vår mening minskas
enligt följande:

Regleringsär Regeringens förslag Vårt förslag

1990/91 1,30 kronor per kg 1,39 kronor per kg

1991/92 1,15 kronor per kg 1,30 kronor per kg

1992/93 1,00 kronor per kg 1,15 kronor per kg

1993/94 0,90 kronor per kg 1,00 kronor per kg

1994/95 0,90 kronor per kg

1995/96 0.90 kronor per kg

En minskning av överskotten kommer automatiskt att ge en bättre prisbild.

I dag ”finansierar” producenterna största delen av överskotten genom regleringsavgifter.
Efter 1985 kan även budgetmedel användas i viss omfattning.

Vårt förslag syftar till att minska överskotten och skapa balans mellan produktion
och konsumtion. Producenterna skulle slippa kostnaderna för överskottsfinansieringen,
och statens delfinansiering kan upphöra helt. Vårt förslag
innebär en mjukare omställningsperiod. Lantbrukarna ges bättre möjligheter
att förändra sin verksamhet till de förändrade förutsättningarna.

Det är dock värt att notera att en arealbaserad inkomstersättning blir nödvändig
under budgetåret 1990/91 om riksdagen beslutar om att sänka inlösenpriset
redan under regleringsåret 1990/91.

I händelse av att riksdagen beslutar om att införa en arealbaserad inkomstersättning
vill vi påpeka att denna även bör utgå till nyetablerade brukare.

Regeringen tycks ha en märklig inställning till denna grupp. Regeringen anser
att de brukare som etablerar sig efter det nya jordbrukspolitiska beslutet
känner till de ändrade förutsättningarna och därför inte skall få del av inkomststödet.
Enligt propositionen skall inkomststödet följa den ursprunglige
brukaren under hela perioden. Regeringen menar att de nya förhållandena
är kända vid överlåtelsen och därför bör avspeglas i priset.

Det finns flera invändningar mot detta resonemang. För det första förbiser
regeringen de problem som skulle uppstå vid arvsskiften. Den som ärver en
jordbruksfastighet kommer inte att få del av inkomststödet. Arvsskatten beräknas
på fastighetens taxeringsvärde. Regeringen har inte aviserat några
förändringar av fastighetstaxeringen med anledning av den nya jordbrukspolitiken,
vilket innebär att förmögenhetsbeskattning och arvsbeskattning
även fortsättningsvis kommer att ske på en hög nivå. Om riksdagen beslutar
att införa ett arealbaserat inkomststöd bör detta enligt vår mening följa fastigheten
och inte den ursprunglige brukaren.

Regeringen föreslår ett startstöd vid nyetablering av jordbruksföretag. Vi
avvisar detta förslag. Vi anser att villkoren för nyetablerade brukare skall
likställas med villkoren för andra brukare. Det finns andra sätt att stimulera 11

nyföretagande, framför allt genom förändringar i skattelagstiftningen.

Regeringens förslag koncentreras i stor utsträckning till den svenska Mot. 1989/90

spannmålsodlingen. Det är angeläget att även uppmärksamma odling av Jo85

andra grödor. Jordbruksgrödor till industrin är en viktig produktionsgren i
stora delar av Sydsverige. Sockerbetor, fabrikspotatis samt oljeväxter är viktiga
industriråvaror. Dessa grödor är även viktiga ur beredskapssynpunkt.

Den svenska produktionen är konkurrenskraftig, under förutsättning att den
får ske pä samma villkor som inom EG. Inom den svenska industrin pågår
för närvarande intressanta utvecklingsprojekt. Olika jordbruksgrödor skulle
exempelvis kunna användas som råvaror inom massaindustrin. I framtiden
kan nya avsättningsmöjligheter skapas för industrigrödorna. Skälen är således
goda för ett bibehållande av de svenska odlingarna av industrigrödor.

8. Exportfinansiering

I ett litet land som Sverige riskerar exportkvantiteterna per företag att bli
små om enskilda företag skall exportera i egen regi. Detta i kombination
med låga världsmarknadspriser försämrar möjligheterna att få ut ett bra pris
för varorna. Därför bör det finnas möjlighet att utnyttja gemensamma exportorgan
med gemensam finansiering även när prisregleringen upphör. Exportörer
bör enligt vår mening få möjlighet att samverka utan hinder av konkurrenslagstiftningen.

Fram till dess att balans har uppnåtts mellan produktion och konsumtion
kommer det att finnas behov av en fortsatt statligt reglerad exportfinansiering.
Vi anser därför att internavgifter skall kunna tas ut för finansiering av
spannmålsexporten under övergångsperioden. Under omställningsperioden
kan det krävas viss utby tesexport även på andra områden, exempelvis för
animalieprodukter och oljeväxter. Det är dock värt att notera att behovet av
utbytesexport, finansierat med införselavgifter, varierar mellan olika produkter.
För vissa produkter behövs denna finansiering endast under en kortare
period, för andra kan den behövas under några år. Regeringen bör därför
föranstalta om en successiv avveckling av den statligt reglerade exportfinansieringen
på sätt som här angivits.

9. Skördeskadeskyddct

När Lantbrukarnas riksförbund övertog huvudmannaskapet för skördeskadeskyddet
beslöt riksdagen att den fond som byggts upp i det gamla skördeskadeskyddet
skulle övertas av det nya. Fonden skulle under en tioårsperiod
byggas upp till en nivå i storleksordningen 500 miljoner kronor i 1987/88
års penningvärde. Fonden skulle tillföras 60 milj. kr. årligen. Beloppet skulle
tas av de prisregleringsmedel som jordbruksnäringen tillförts eller genom
skördeskadeavgifter inom prisregleringens ram.

I propositionen framkommer inte vad som skall hända med skördeskadefonden
efter det att regleringsekonomin upphör.

Det är värt att notera att skördeskadefonden uppgick till 350 milj. kr. den
1 april i år. Utbetalningarna från fonden uppgår under normala förhållanden
till ca 40 milj. kr. per år, inklusive administrativa kostnader.

Det återstår ett par hundra miljoner innan skördeskadefonden uppnår den

12

tidigare beslutade summan. Vi menar att riksdagen måste fullfölja sitt tidi- Mot. 1989/90

gare beslut om uppbyggnad av skördeskadeskyddet. Regeringen bör åter- Jo85

komma till riksdagen med förslag i detta syfte.

10. Medel i regleringskassorna

Regeringen föreslår att de medel som finns kvar i regleringskassorna skall
användas för att finansiera delar av omställningsåtgärderna, framför allt det
arealbaserade inkomststödet. Det rör sig om cirka 500 milj. kr. samt vissa
ytterligare medel som disponeras av jordbruksnämnden. Merparten av dessa
medel har betalats in till kassorna av producenterna.

Vi anser inte att regleringskassornas medel skall användas så som regeringen
föreslår. Det bästa vore om avgifterna kunde återbetalas till producenterna.
Det är dess värre omöjligt att göra en rättvis återbetalning, där
varje producent får tillbaka sitt inbetalda belopp. Enligt vår mening bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag om hur återbetalningen av
regleringskassornas medel skall ske.

11. Jordbruket och miljön

Lantbruket svarar för en värdefull landskapsvårdande insats. Det öppna odlingslandskapet
präglar den svenska landskapsbilden. Jordbruket bör bedrivas
på ett sådant sätt att värdefulla naturmiljöer tillvaratas och skyddas på
bästa sätt.

I en tidigare kommittémotion utvecklar vi vår syn på den svenska naturvården.
Den svenska naturvården är i dag alltför starkt centraliserad, och
skötselansvaret ligger praktiskt taget uteslutande på stat och kommun. Detta
är beklagligt. Vi anser att den ideella naturvården bör få bättre villkor. De
enskilda markägarnas möjligheter att svara för naturvård bör förstärkas.

Den svenska naturvården måste utvecklas, framför allt genom användning
av nya alternativa skötselmetoder. Vi anser att myndigheterna i större utsträckning
skall låta enskilda markägare svara för skötsel av värdefulla naturområden,
bl. a. genom att använda s.k. skötselkontrakt.

Antalet hotade svenska växter och djurarter ökar. Detta har flera orsaker,
men det är främst förändrad markanvändning som har lett fram till detta.
Socialdemokraternas planeringsiver och vilja att styra markanvändningen
har förorsakat stora skador. Vi har i tidigare förslag i riksdagen redogjort för
hur vi vill förhindra igenväxningen av ängar, strandängar och hagar.

I propositionen föreslås att 100 milj. kr. skall anslås för landskapsvårdande
åtgärder. Det är enligt vår mening angeläget att detta anslag används på ett
ändamålsenligt sätt. Vi anser därför att bidrag skall vara betesbaserat, samt
att lantbruksstyrelsen skall svara för fördelningen av anslaget.

Det är värt att notera att de svenska lantbrukarna över lag har en hög miljömedvetenhet.
Användningen av växtskyddsmedel och gödselmedel ligger
på en internationellt sett låg nivå.

Sedan 1984 tas en s.k. miljöavgift ut på växtskyddsmedel och handelsgödsel.
Enligt vår mening skall miljöavgifter ha ordentligt styrande effekter
och dessutom användas för olika miljöförbättrande åtgärder. Den s.k. mil

13

jöavgiften på handelsgödsel och växtskyddsmedel uppfyller inte dessa krav. Mot. 1989/90

Den styrande effekten är dålig. Dessutom är avgiftsuttaget att ses som en Jo85

skatt eftersom intäkterna inte används till miljöförbättrande åtgärder. Vi anser
därför att de s.k. miljöavgifterna på växtskyddsmedel och handelsgödsel
skall tas bort.

Från miljösynpunkt är det viktigt att all mark är bevuxen. Välskött skog
samt jordbruksmark med friska och starka grödor har stor förmåga att ta upp
bl.a. näring och koldioxid. Därigenom minskar näringsläckage. Växterna bidrar
i viss utsträckning till att förhindra växthuseffekten. En varierad växtföljd
är också betydelsefull. Odling av ärtor, potatis, oljeväxter och andra
specialgrödor fyller därför en viktig funktion.

Det ligger i de enskilda lantbrukarnas intresse att hålla konsumtionen av
handelsgödsel och växtskyddsmedel på en låg nivå. Genom en balanserad
användning kan lantbrukarna hålla sina kostnader nere. För att uppnå ett
gott resultat bör dessutom dessa insatsmedel användas på rätt sätt och vid
rätt tidpunkt. Rådgivning och utbildning spelar härvidlag en viktig roll.

Våtmarkernas betydelse som kvävefällor har uppmärksammats alltmer.

Enligt vår mening bör därför anläggningsersättning även utgå för anläggande
av våtmarker.

Regeringen hävdar att den nya jordbrukspolitiken kommer att innebära
ett mer extensivt jordbruk. Regeringen tycks sakna insikt om det svenska
lantbrukets situation. Redan i dag brottas många jordbruksföretag med dålig
lönsamhet. Minskad avkastning skulle ytterligare försämra den ekonomiska
situationen.

Regeringen föreslår att brukningsplikten i lagen om skötsel av jordbruksmark
skall tas bort. Kravet på tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion
ersätts med en anmälningsskyldighet, och definitionen av jordbruksmark i
skötsellagen vidgas till att även omfatta naturliga betesmarker. Regeringen
föreslår att en anmälan att ta jordbruksmark ur produktion skall göras åtta
månader innan marken avses tas ur produktion. För vissa från natur- och
kulturmiljösynpunkt särskilt värdefulla områden skall anmälan göras tolv
månader i förväg.

Länsstyrelsen skall vid behov kunna teckna kontrakt med brukaren om att
marken även fortsättningsvis skall hållas öppen eller brukas på ett speciellt
sätt. Markägaren skall självfallet erhålla ersättning för dessa landskapsvårdande
insatser.

Det svenska jord- och skogsbruket har blivit underställt alltför detaljerade
skötselföreskrifter. Regleringarna är negativa från naturvårdssynpunkt.

Mindre detaljstyrning kommer att leda till ökad mångfald och mer variationsrikt
brukande. Enligt vår mening bör den enskilde markägaren få större
möjligheter att själv avgöra hur marken skall skötas och brukas. Det skapar
utrymme för utveckling av nya skötselmetoder och ett mer varierat landskap.
Naturvårdens ställning kommer att stärkas.

Det är självfallet angeläget att all mark används på ett förnuftigt och ändamålsenligt
sätt. Det ligger i markägarens intresse att sköta och bruka marken
på ett effektivt sätt. Markinnehavet bör ses som en ekonomisk tillgång. Genom
rätt skötsel kommer marken att ge god avkastning, på såväl kort som
lång sikt. Det skall löna sig att sköta marken. Vårt omställningsstöd kommer 14

att stimulera till användning av nya produktionsalternativ, vilket innebär att Mot. 1989/90

jordbruksmark som tas ur produktion kommer att användas till andra ända- Jo85

mål i framtiden. Vi anser dock att marken skall användas produktivt.

Den föreslagna anmälningstiden bör enligt vår mening kortas till sex månader.
Detta är enligt vår mening tillräckligt för att tillgodose inventeringsbehovet
från naturskyddssynpunkt. Beslutet om att upphäva brukningsplikten
bör följas upp noggrant. Beslutet får inte resultera i att stora arealer läggs
för fäfot och förbuskas.

12. Jordbrukets roll i den framtida energiförsörjningen

Den svenska energipolitiken präglas för närvarande av stor osäkerhet. Socialdemokraterna
tycks vara beredda att överge koldioxidtaket. De vill därigenom
bana väg för en storskalig utbyggnad av fossileldade kraftverk. Runt
om i Sverige projekteras stora förbränningsanläggningar. Vattenfall har ansökt
om att få bygga ett stort gaskombiverk i Lysekil. Regeringen har redan
godkänt NEX-projektet i Nynäshamn. Utsläppen av olika miljöstörande framför
allt försurande och klimatförändrande - föroreningar kommer att
öka kraftigt. Sveriges bidrag till växthuseffekten kommer att öka. Försurningen
och övergödningen kommer att förvärras. En god miljö är jordbruksnäringens
viktigaste resurs. Därför skulle jordbruket drabbas extra hårt av
denna miljöförstöring.

Enligt vår mening bör Sverige driva en långsiktig och ansvarsfull miljöoch
energipolitik som skyddar och tillvaratar naturresurserna på bästa sätt.

Regeringens miljöpolitik uppfyller inte detta krav. Regeringens vilja att
lägga ner kärnkraften är ett hot mot de förnyelsebara energikällorna. Det
står klart att kärnkraften måste ersättas med förbränning av kol, olja och
fossilgas. Den socialdemokratiska energipolitiken kommer därför att leda
till stora investeringar i fossileldade kraftverk. Anläggningarna måste användas
effektivt och bioenergins utrymme i det svenska energisystemet kommer
att krympa. Det kommer kraftigt att försämra förutsättningarna för de s.k.
alternativa energislagen. Vid näringsutskottets offentliga utskottsförhör om
energifrågorna framkom det att kärnkraftsavvecklingen hotar introduktionen
av biobränslen genom den storskaliga satsningen på fossilbränslen.

Moderata samlingspartiet anser att folkomröstningsresultatet skall följas.

På valsedlarna från linje 1 och 2 står det i klartext att de 12 reaktorerna skall
användas ”i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga". Regeringens
politik strider mot folkomröstningsresultatet.

Regeringen avser att först under senare delen av år 1990 presentera sin
energipolitiska proposition. Troligtvis kommer regeringen att föreslå en nedläggning
av de svenska kärnkraftverken. Det skulle försämra möjligheterna
för bioenergiproduktionen. Mot denna bakgrund är regeringens livsmedelspolitiska
proposition förrädisk. Regeringen försöker ge sken av att stora
arealer i framtiden kan användas för odling av bioenergi. Regeringens energipolitik
skapar emellertid inte dessa möjligheter. Moderat energipolitik innebär
däremot att bioenergin får goda konkurrensmöjligheter. Vi förordar
en skärpt koldioxidbeskattning. Detta gynnar energigrödorna, eftersom
dessa inte svarar för något nettotillskott av koldioxid.

Det är dock bedrägligt att hävda att användning av bioenergi skulle kunna Mot. 1989/90
lösa de energipolitiska problemen. För att ersätta Barsebäcksreaktorerna Jo85
skulle all åkermark i Skåne behöva användas för odling av energigrödor. Det
är orealistiskt. Det finns ännu inga exempel på länder som i stor skala odlar
och använder energigrödor. Därför bör den svenska bioenergiintroduktionen
sättas in i sitt rätta sammanhang. Från moderat sida menar vi att energigrödorna
kan svara för ett välbehövligt tillskott på marginalen.

Regeringen aviserar att 500 milj. kr. om året under en tioårsperiod skall
avsättas för s.k. miljövänlig energiproduktion. Detta skall bl.a. inkludera
satsningar på biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Under de senaste
tio åren har staten satsat över 6 000 milj. kr. på energiforskning. Trots detta
har inga nya kommersiella genombrott skett. De kommande forskningsinsatserna
måste samordnas med tidigare insatser. Bioenergiproduktionen
stöds bäst genom fortsatt kärnkraftsanvändning och ett bibehållande av koldioxidtaket.

Vi anser vidare att anläggningsersättning skall utgå vid plantering av energiskog
och andra fleråriga energigrödor. Det är viktigt att bioenergiproduktionen
baseras på en mångfald av olika grödor. Energiskog, energigräs, helsäd
och oljeväxter är endast ett par exempel på tänkbara energigrödor.

En storskalig användning av bioenergi måste dock ske på ett för miljön
godtagbart sätt. Miljöeffekterna av att introducera nya grödor i stor skala
måste undersökas. Behovet av växtskyddsmedel, gödselmedel och bevattning
måste klarläggas. Det finns således både ekonomiska och tekniska hinder
som måste övervinnas innan bioenergi blir ett kommersiellt gångbart alternativ.
Det kommer därför att ta tid innan biobränslena kan användas i
stor skala.

13. Jordbrukets betydelse för den regionala utvecklingen

I våra partimotioner Regionalpolitik för 1990-talet och En levande landsbygd
har vi markerat de areella näringarnas betydelse för den regionala utvecklingen
och balansen.

Ett stort antal kommuner, inklusive dess mindre tätorter, är beroende av
ett lönsamt jord- och skogsbruk. Kombinerade jord- och skogsbruk har stor
betydelse, inte minst i skogs- och mellanbygder. Om förutsättningar för jordoch
skogsbruket försämras kan dessa företags försörjningsmöjligheter raseras
och försörjningsbasen i många mindre orter försvinna.

De areella näringarna spelar också en viktig roll då det gäller att bidra till
kompletterande verksamhet i sysselsättningssvaga regioner. Andra företag
som på ett eller annat sätt är knutna till de areella näringarna hotas också
om förutsättningarna för jord- och skogsbruk försämras.

Regionalpolitiken under 1990-talet kommer förhoppningsvis att präglas
av ett större mått av helhetstänkande. Villkoren för de areella näringarna
kommer att vara en viktig komponent i detta samspel.

De areella näringarna garanterar en viss form av befolkningstäckning över
stora ytor i landet, vilket inte minst är viktigt från försvarssynpunkt.

I vissa glesbefolkade regioner är befolkningsunderlaget svagt. Marginella
förändringar till följd av nedläggning av vissa jordbruksenheter kan därför

innebära kraftiga försämringar av såväl kommersiell som offentlig service. Mot. 1989/90
I förlängningen kan detta innebära att arbetskraftsbehovet i andra areella Jo85
näringar och verksamheter inte kan säkerställas.

De areella näringarnas landskapsvårdande betydelse kan knappast övervärderas.
Det öppna och brukade landskapet har en stor betydelse, inte
minst för turismen. Turismen har fått en ökad betydelse, och en vidareutveckling
är positiv för Sverige i sin helhet. Det öppna odlingslandskapet bör
därför bibehållas. I vissa områden kan bidrag till landskapsvård vara betydelsefulla.

Det finns många skäl som talar för ett fortsatt stöd till jordbruket i glesbefolkade
regioner. Utöver de rent regionalpolitiska aspekterna finns även beredskapsmässiga
skäl. För att klara en kris eller krigssituation är det nödvändigt
att livsmedelsproduktionen är spridd över landet.

Ansvaret för detta bör i första hand åvila försvars- och arbetsmarknadsdepartementen.

14. Nödvändig kompensation 1990/91

I vår tidigare kommittémotion om jordbruket anförde vi bl.a:

Den nuvarande avtalsperioden löper ut den 30 juni 1990. Förhandlingarna
om kompensation till jordbruket från den 1 juli 1990 måste ske under vintern
1990. Eftersom inget nytt riksdagsbeslut kan föreligga inför förhandlingarna
bör förhandlingarna ske utifrån gällande beslut och avse ett provisorieår
1990/91.

Om medel tillförs jordbruket 1990/91 i samma storleksordning som det jordbruket
erhöll av det begärda för 1989/90 kommer beloppet att bli i storleksordningen
2 miljarder kronor. Vi anser att jordbruksutskottet under våren
bör ta sådana initiativ att det slutgiltiga beloppet kan fastställas.

På grund av GATT:s beslut om frysta producentpriser måste detta belopp
läggas ut som ersättning i form av bidrag till jordbrukarna. Fördelningen bör
göras i samråd med näringen. De bidrag som har blivit resultatet av GATT:s
prisfrysning måste växlas ut mot ett höjt gränsskydd så snart som möjligt.

15. Arrendatorernas villkor

Arrendeavgifterna är oftast kopplade till en kortsiktig avkastning av åkermarken.
Arrendatorerna kan inte förändra sin produktion på samma sätt
som en jordägare, utan är oftast hänvisade till spannmålsodling o.dyl. Det
är ännu för tidigt att säga vilka konsekvenser den nya jordbrukspolitiken
kommer att få för landets arrendatorer och jordägare. Regeringen menar att
såväl arrendatorer som jordägare kan få en jämkning till stånd genom att
åberopa 36$ i avtalslagen. I 36§ i avtalslagen stadgas bl. a. följande:

Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt
med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst,
senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.

36§ ställer således höga krav för att jämkning skall kunna ske. Enligt vår

mening bör särskild uppmärksamhet ägnas åt arrendatorernas situation. Det

är viktigt att även denna grupp får möjlighet att anpassa sin verksamhet till 17

den nya jordbrukspolitiken.

16. Mjölksubventionerna

Näst spannmålssektorn finns för närvarande de största överskotten inom
mjölksektorn. De uppgår nu till ca 12 %. De prishöjningar som kan förutses
dels på grund av borttagandet av mjölksubventionerna, dels på grund av de
i propositionen föreslagna förändringarna av gränsskyddet inom mejerisektorn
- högre för ost och lägre för konsumtionsmjölk - kommer att medföra
en konsumtionsminskning. Sammanlagt betyder detta att ca 140 000 mjölkkor
måste försvinna.

Vi förespråkar en successiv minskning av mjölksubventionerna. Vi har tidigare
föreslagit en tioårig avtrappning av dessa. Enligt vårt förslag skall subventionen
minskas med 250 milj. kr. om året. Riksdagen har tidigare ställt
sig bakom detta förslag. Från budgetåret 1986/87 till 1990/91 har mjölksubventionerna
minskat från 2,5 miljarder kronor till 1,5 miljarder kronor.

Regeringen föreslår att mjölksubventionerna i sin helhet avskaffas fr.o.m.
den 1 januari 1991. Vi avvisar detta förslag. Vi anser att mjölksubventionerna
successivt skall trappas ned i enlighet med vårt ursprungliga förslag.

Subventionerna bör därför minskas med 250 miljoner om året. Detta förslag
torde dämpa omställningstakten.

Ett särskilt problem kommer att uppstå om omförhandlingen av gränsskyddet
inom mejerisektorn får det resultat som förutsätts i propositionen.
Osten kommer att bli avsevärt mycket dyrare. Stora konsumtionsminskningar
kan förutses. Dessa måste få drabba både svensk och importerad ost.
Några restitutioner av införselavgifter för att dämpa konsumtionsminskningen
av importerad ost får inte förekomma.

Det förenklade systemet för prisutjämning bör, enligt vår mening, få tilllämpas
under ytterligare ett år.

17. Utslaktningsbidrag

Ett belopp på 360 milj. kr. skall enligt regeringens förslag avsättas under regleringsåret
1990/91 för utslaktning av mjölkkor. Avsikten är dels att stimulera
till en ökad utslaktning, dels att motverka utslaktningens pristryckande
effekter på nötköttsmarknaden. Regeringen föreslår att jordbruksnämnden
bör få i uppgift att utforma dessa system efter samråd med näringen.

De 360 miljoner kronorna torde endast räcka till exportfinansiering av ungefär
hälften av de överflödiga mjölkkorna. Medlen räcker i så fall inte till
några utslaktningspremier.

Det är möjligt att exporten av de utslaktade korna måste finansieras av
jordbruksnäringen gemensamt genom att systemet med slaktdjursavgifter
får tillämpas under en begränsad tid. Regeringen och näringen bör i så fall i
samråd komma fram till vilka belopp som behövs för detta.

18. Uppföljning av det jordbrukspolitiska beslutet

Det är i dag svårt att överblicka det kommande jordbrukspolitiska beslutets
effekter. Enligt vår mening är det angeläget att noggrant följa utvecklingen
inom jordbrukssektorn. Målsättningen är att överskottsproduktionen skall
ha upphört. Det är viktigt att nya produktionsalternativ ersätter de gamla.

Mot. 1989/90
Jo85

Den kommande omställningen av den svenska livsmedelsproduktionen Mot. 1989/90

måste därför följas upp och utvärderas. Det är också viktigt att svenskt jord- Jo85

bruk inte får alltför stora konkurrensnackdelar till följd av GATT:s kommande
beslut. Systemet med utbytesexport får därför utvärderas och jämföras
med omvärldens eventuella statliga exportstöd efter övergångsperioden.
Vid årsskiftet 1994/95 bör därför en ordentlig utvärdering föreläggas
riksdagen.

19. Diverse anslagsfrågor

Regeringen föreslår att ett förslagsanslag om 1 000 kr. skall anvisas till stöd
för skuldsatta jordbruksföretag. Vi avvisar detta förslag. Det är principiellt
felaktigt att endast förmögenhetsförluster som är hänförliga till lånade
pengar ersätts, medan förlust av eget kapital inte ersätts. Kreditgivarna bör
ta eventuella förluster. Det är dessutom värt att notera att vårt föreslagna
omställningsstöd är utformat på ett sådant sätt att omställningen bör klaras
utan denna typ av stödåtgärd.

Regeringen föreslår att konsumentdelegationens sekretariat skall erhålla
450 000 kr. under budgetåret 1990/91. Den nya jordbrukspolitiken innebär
att konsumentdelegationen inte längre behövs och vi avvisar därför det föreslagna
anslaget.

Regeringen föreslår att 40 milj. kr. skall anvisas för leveranstillägg för
mjölk. Vi anser det oriktigt att stimulera fortsatt produktion, då förslaget i
övrigt syftar till att reducera överskotten. Vi avvisar därför detta förslag.

20. Lagrådsgranskning

De av regeringen upprättade lagförslagen har inte varit föremål för lagrådsgranskning.
Regeringen försvarar denna underlåtelse med att riksdagen redan
våren 1990 måste ta ställning till lagförslagen. Vi anser att lagrådsgranskningen
fyller en viktig funktion. Vi kommer därför i jordbruksutskottet
att kräva en lagrådsgranskning av de upprättade lagförslagen.

21. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
beslutar införa omställnings- och anläggningsstöd i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om arealbaserade inkomststöd,

3. att riksdagen beslutar att minska det garanterade inlösenpriset
på spannmål i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar förlänga omställningsperioden i enlighet
med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arrendatorernas situation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de pågående GATT-förhandlingarna, 19

7. att riksdagen beslutar om uppföljning av det jordbrukspolitiska Mot. 1989/90

beslutet i enlighet med vad i motionen anförts, Jo85

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skördeskadefondens
fortsatta uppbyggnad,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om exportfinansiering,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets roll i den framtida energiförsörjningen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kärnkraftsavvecklings konsekvenser för introduktion
av biobränslen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets betydelse för den regionala utvecklingen,

13. att riksdagen beslutar om kompensation till jordbruket för regleringsåret
1990/91 i enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slaktdjursavgifter,

15. att riksdagen beslutar om en successiv minskning av mjölksubventionerna
i enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1990/91 anvisar 4 927 000 000 kr.,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumentdelegationens verksamhet,

18. att riksdagen beslutar ändra lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark vad gäller anmälningstider i enlighet med vad i motionen
angivits,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effekterna av de föreslagna ändringarna i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska livsmedelsproduktionen och en tryggad
beredskap,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hänsynstagande till inflation m.m. vid gränsskyddsjusteringar,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur regleringskassornas
medel skall återbetalas i enlighet med vad i motionen anförts,

23. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k. miljöavgifterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel,

24. att riksdagen beslutar att lantbruksstyrelsen skall svara för fördelningen
av anslaget till landskapsvårdande åtgärder,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till skuldsatta
jordbruksföretag,

26. att riksdagen beslutar att leveranstillägget för mjölk skall avskaffas
från och med den 1 juli 1990,

27. att riksdagen avslår regeringens förslag om startstöd till jordbrukare,
20

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90
tionen anförts om exportfinansiering. Jo85

Stockholm den 8 maj 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Clarkson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)
Gunnar Hökmark (m)
Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

21

!