Motion till riksdagen
1989/90:Jo848

av Annika Åhnberg (vpk)
Natur- och kulturminnesvård

Samordna arbetet med att bevara natur- och kulturarvet

Hela vårt land är påverkat av människans ansträngningar att försörja sig.
Det uråldriga renbeteslandet, de stora myrarna som producerat vinterfoder
åt många generationer kor, får och getter. Den mark som landhöjningen
skänkt kustbönderna har omedelbart tagits i anspråk som betesmark. Sverige
är ett kulturlandskap. Landskapets odlingsminnen och den rika faunan
och floran knuten till odlingen är att betrakta som en nationell tillgång av
högt värde. Det är därför också en nationell och (och internationell) skyldighet
att bevara och vårda detta kultur- och naturarv.

Ansvaret för detta arv är odelbart. Det är dock mycket svårt att dra gränslinjer
mellan de olika sektorerna. Kulturlandskapet måste betraktas som en
enhet om arbetet för att bevara det ska bli framgångsrikt.

Det framhålls ofta att miljö- och kulturkvaliteterna skall tas till vara och
att detta arbete skall bedrivas på bred front inom flera olika samhällssektorer.
Bevarandearbetet skall inte vara enbart traditionell vård av kulturminnen
(även om det är nog så angeläget). Det skall också omfatta det äldre
odlingslandskapets vardagsmiljöer som det är av stort värde att bevara.

Med denna syn borde det vara logiskt att samordna lagstiftningen om naturvård
och kulturminnen. Flera utredningar har haft möjligheten och också
direktiv för det. Alla har ändå avstått. ( DsJo 1986:4, DsU 1987:9, SOU
1987:32). Men en samlad bevarandelag skulle kunna bli både mer effektiv
och mer lättillgänglig än dagens splittrade lagstiftning.

Den reformerade länsförvaltningen kan göra den regionala samordningen
av bevarandearbetet bättre, men också centralt borde förändringar ske.

Floran av olika anslag och stödformer är vildvuxen. Denna splittring försvårar
handläggningen och orsakar extra kostnader. Det blir svårt för enskilda
att sätta sig in i och få överblick över systemet. På naturvårdens och
kulturmiljövårdens områden finns det:

- Naturvårdsverkets vårdanslag, Vård av naturreservat m.m.

- Naturvårdsverkets och lantbruksstyrelsens anslag för NOLA (naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet)

- Lantbruksstyrelsens NYLA-anslag ( Nya inslag i landskapet)

- Skogsstyrelsens anslag för s.k. § 5:3-bidrag, som nu också kan användas
för vård av kulturlandskap

Mot. 1989/90
Jo848

Det borde vara möjligt att skapa en bättre organisation. Alla dessa anslag
kunde föras samman till två. Ett för vård av lagskyddade objekt och ett för
övriga.

Men det krävs då också en mer rationell organisation. Ett enda centralt
organ bör ansvara för det praktiska bevarandearbetet. Eventuellt kan också
bevarande av genresurser föras hit. Med en koncentrerad planering skulle
resurserna räcka längre.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag på samordnad bevarandelagstiftning
för naturvård och kulturminnesvård,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om samordning till ett
enda organ av den centrala administrativa och rådgivande bevarandeverksamheten
för naturvård och kulturminnesvård.

Stockholm den 23 januari 1990

Annika Ahnberg (vpk)

- Riksantikvarieämbetets KOLA-anslag (Vård m.m. av kulturlandskap
och fornlämningar)

- Arbetsmarknadsverkets medel för natur och kulturminnesvårdande beredskapsarbeten

7