Motion till riksdagen
1989/90:Jo847

av Åsa Domeij och Roy Ottosson (båda mp)
Miljöfarliga kemikalier

Mot.

1989/90

Jo847-853

Ett stort och dessutom växande miljö- och hälsoproblem är den omfattande
användningen av olika syntetiska kemiska ämnen. Dagligen används ett
stort antal kemiska produkter såsom rengöringsmedel, tvättmedel, drivmedel,
limmer, oljor och lösningsmedel.

Det är relativt enkelt att framställa nya kemikalier för olika ändamål, men
det är betydligt svårare att ta reda på negativa miljö- och hälsoeffekter. Kraven
för att godkänna kemiska ämnen måste skärpas och effekterna av samverkanseffekter
mellan olika kemiska ämnen måste också beaktas i kemikaliekontrollen.

Användningen av kemikalier måste begränsas. En övergång måste ske till
miljöanpassade produkter som inte orsakar skador på den yttre miljön. I dag
finns en övertro på filterlösningar, dvs. att skadliga ämnen kan filtreras bort
i reningsanläggningar. Detta är fel. Problemen måste angripas från källan,
ämnen som kan ersättas av miljövänligare alternativ skall inte få användas.
Alltför många kemikalier introduceras på marknaden utan att hälso- och
miljöeffekter kontrollerats på ett tillfredsställande sätt.

Kommunala reningsverk

De kommunala reningsverken tar emot kemikalier från såväl hushåll som
industri. Det rötslam som blir kvar efter reningsprocessen innehåller ofta
höga halter av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska gifter. Rötslammet
sprids sedan på åkrar som gödslingsmedel. Miljöpartiet anser att denna
kemikaliehantering är oacceptabel och måste upphöra! Miljöfarliga industriutsläpp
skall inte få kopplas till det kommunala avloppsledningsnätet.

Kemikalier kan försämra de kommunala avloppsreningsverkens funktion
och orsaka sänkt kapacitet med försämrad reningsgrad och förgiftning av
slammet som följd. Vi anser att kemikalier som kan orsaka dessa problem
inte skall få finnas i kemiska produkter som säljs till hushållen. I en särskild
partimotion har vi föreslagit en satsning på ekologiska toalettsystem.

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo847-853

Gällande lagstiftning

Hantering och import av kemiska ämnen och beredningar regleras genom
lagen om kemiska produkter samt av en rad specialregleringar.

Lagen om kemiska produkter är en ramlag som ger långtgående möjligheter
för regering och myndigheter att själva bestämma i en mängd frågor.

Substitutionsprincipen

Lagen är tillämplig på kemiska produkter. Vid höstriksdagen beslutades att
även varor skall omfattas av lagen. Riksdagen beslutade vid samma tillfälle
att även den s.k. substitutionsprincipen, som tidigare endast uttryckts i lagens
förarbeten, skall skrivas in direkt i lagen. Substitutionsprincipen innebär
att om en kemisk produkt kan bytas ut mot en produkt som är mindre
skadlig så skall den produkten användas i stället.

Förhandsgranskning

Någon förhandsgranskning av myndighet görs inte förutom då det gäller införandet
av ett nytt bekämpningsmedel. Det åligger den som introducerar
en kemisk produkt på marknaden att själv kontrollera att lagens kravregler
är uppfyllda. Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt är enligt
lagen skyldig att utreda vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan
orsaka.Beträffande utredningsskyldigheten är bevisbördan omvänd.

Vi anser att en bestämmelse om förprövningsplikt för införandet av en kemisk
produkt på marknaden måste införas i Lagen om kemiska produkter.
Dessutom anser vi att lagen tydligt skall visa att omvänd bevisbörda gäller
även vid tillämpningen av substitutionsprincipen. Det innebär t.ex. att en
tillverkare har bevisbördan för att hans produkt är mindre skadlig än andra
produkter.

Ett sätt att på ett tidigt stadium få uppgift om vilka kemiska produkter som
tillverkas eller hanteras vid miljöfarlig verksamhet är att redan vid prövningen
enligt miljöskyddslagen ställa krav på att tillståndsansökan skall innehålla
uppgifter om de kemiska produkter som skall tillverkas eller hanteras
inom den miljöfarliga verksamheten.

Vi anser att 13 § miljöskyddslagens bör ändras så att tillståndsansökan
även skall omfatta uppgifter om vilka kemiska produkter som skall tillverkas
eller hanteras inom den miljöfarliga verksamheten.

Märkning

Enligt 8 § lagen om kemiska produkter skall den som tillverkar, importerar
eller överlåter en kemisk produkt märka produkten med information om
uppgifter av betydelse från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt. För vissa kemiska
produkter finns det ersättningsprodukter som inte är lika skadliga,
medan sådana substitut saknas för andra produkter. Vi anser att information
om detta måste framgå av produktens märkning.

Kopplas produktinformationskravet till substitutionsprincipen i lagens 5§
blir resultatet att information om för vilka ändamål produkten inte får användas
måste framgå. Denna skyldighet föreligger alltså redan i lagen, men
den framgår inte tillräckligt klart!

Mot. 1989/90

Jo847

2

Vi anser att lagen om kemiska produkter måste skrivas om på ett sådant
sätt att de som hanterar, importerar, tillverkar och utövar tillsyn enligt lagen
klart kan se vilka krav lagen ställer.

Tillsyn

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen har det centrala tillsynsansvaret över tillverkare, importörer
och andra leverantörer. Statens naturvårdsverk är central tillsynsmyndighet
för skyddet av den yttre miljön i samband med yrkesmässig hantering
av kemiska produkter. Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen
inom länet och miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen över hanterare
inom kommunen.

Kemikalieinspektionen skall kontrollera att lagen efterlevs både vad gäller
krav på att iaktta försiktighetsmått, märkning och varuinformation. Eftersom
inte lagen innehåller någon regel om förprövningsplikt för införande
av kemiska produkter måste kemikalieinspektionen ”söka upp” de produkter
som redan finns på marknaden och därefter bedöma om de kan bytas ut
mot någon mindre skadlig produkt.

Miljöpartiet föreslår en kraftig satsning på ett projekt i kemikalieinspektionens
regi när det gäller att hitta områden där substitutionsprincipen genast
eller inom snar framtid kan tillämpas. Till projektet föreslår vi 15 milj.
kr. Hemställan framgår av vår partimotion som behandlar budgeten inom
miljö- och energidepartementets verksamhetsområde.

Miljöpartiet anser att kemikalieinspektionen årligen skall redovisa de miljöfarliga
kemikalier som den anser vara utbytbara och därmed möjliga att
förbjuda.

Vi anser dessutom att kemikalieinspektionen skall använda sig av sitt bemyndigande
enligt 12 § lagen om kemiska produkter och förbjuda miljöfarliga
kemiska produkter. PCB är ett ämne som snarast måste förbjudas. Vi
kräver att PCB förbjuds inom ett år, vilket innebär att de kondensatorer och
transformatorer som innehåller PCB måste bytas ut.

Miljö- och hälsoskyddsnämnder

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall utöva tillsyn över hanterare och användare
inom kommunen. Ingripande kan göras vid grundad misstanke om
att den kemiska produkten är miljöfarlig. Arbetssättet är mycket tidskrävande
eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste fatta ett individuellt
beslut för varje enskild hanterare.

Miljöpartiet anser att kommunernas befogenheter måste utvidgas. Kommunerna
måste bemyndigas att direkt på grund av lagen kunna meddela generella
föreskrifter om förbud för användning av vissa kemiska produkter.

För att underlätta miljö- och hälsoskyddsmyndigheternas tillsynsarbete
måste de centrala tillsynsmyndigheterna omedelbart ställa krav på substitution
hos tillverkare och importörer. Vi kräver ett absolut förbud mot de kemiska
produkter som i dag är utbytbara.

Mot. 1989/90

Jo847

3

Information

För att kunna lösa problemen som orsakas av miljöfarliga kemikalier måste
information gå ut till allmänheten om ämnenas skadlighet och utbytbarhet.

Företag är i dag skyldiga att anmäla vad de producerar till kemikalieinspektionens
produktregister. Dessa uppgifter är sekretessbelagda. Vi anser
att uppgifter om industrins kemikalieanvändning måste vara offentliga och
lättillgängliga för att en inventering av de olika ämnena skall kunna ske. Ett
sätt att göra informationen lättillgänglig är att samla alla uppgifter i ett databassystem.
Med all information samlad på ett ställe är uppgifterna lätta att
sprida.

Miljöpartiet kräver att produktion, import, export och inrikes användning
av miljöfarliga kemikalier årligen offentliggörs.

Åtgärdsplan

Miljöpartiet anser att varje kommun skall upprätta en åtgärdsplan för att
kraftigt minska användningen av miljöfarliga kemikalier. Dessa åtgärdsplaner
kan lämpligen ingå i det krav på bl.a. lokala genomförandeplaner som
vi driver inom ramen för utredningen om miljöskyddslagstiftningen.

Jordbruket

Medan användningen av handelsgödsel minskat något under 80-talet har användningen
av kemiska bekämpningsmedel ökat.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel måste minska kraftigt eftersom
den innebär risker för både livsmedlens kvalitet, för naturen och för
arbetsmiljön. Utarmingen av floran i odlingslandskapet är ett exempel på
negativa miljöeffekter. Dessutom finns bekämpningsmedel redan i grundvattnet
på flera ställen vilket är mycket oroande.

Miljöpartiet kräver att användningen av kemiska bekämpningsmedel
inom jordbruket minskar med 80% fram till 1995. Vid bedömningen av
minskningen skall det inte bara tas hänsyn till antal kg aktiv substans, utan
också till hur stor areal preparaten täcker och till preparatens giftighet. Det
skall alltså inte gå att klara målsättningen genom att helt enkelt byta till effektivare
preparat.

För att klara en så snabb minskning av användningen av bekämpningsmedel
är inte rådgivningsinsatser tillräckliga. Lagstiftningen måste bli restriktivare
och fler ämnen förbjudas. Höga miljöavgifter på bekämpningsmedel
behöver också införas.

Kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar och parker

Stora mängder kemiska bekämpningsmedel används i hemträdgårdar och
parker. Enligt vår mening är denna kemikalieanvändning onödig och kan
förbjudas med omedelbar verkan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Jo847

4

tionen anförts om de kommunala avloppsreningsverken och problemet
med rötslammet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelse
om förprövningsplikt införs i lagen om kemiska produkter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagen
om kemiska produkter tydligt skall visa att omvänd bevisbörda gäller
vid tillämpning av substitutionsprincipen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ändring
av 13 § miljöskyddslagen sker i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagen
om kemiska produkter skrivs om så att den blir mer lättillgänglig för
tillämpare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kemikalieinspektionen
årligen redovisar de kemikalier som är utbytbara,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att PCB
skall förbjudas inom ett år i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommuner
får ökade möjligheter att begränsa användningen av kemiska
produkter i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de kemiska
produkter som i dag är utbytbara omedelbart skall förbjudas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kemikalieinspektionens
register görs offentligt och lättillgängligt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att import,
export och inrikes användning av miljöfarliga kemikalier årligen
offentliggörs,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna
skall upprätta en åtgärdsplan för att minska användningen
av kemiska produkter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konkreta
åtgärder bör vidtas för att minska kemikalieanvändningen inom
jordbruket med 80% fram till år 1995,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kemiska
bekämpningsmedel förbjuds i hemträdgårdar, kommunala parker
och grönområden.

Stockholm den 24 januari 1990

Åsa Domeij (mp) Roy Ottosson (mp)

Mot. 1989/90

Jo847

5