Motion till riksdagen
1989/90:Jo846

av Rolf Kenneryd (c)

Märkning av emballage m.m. för källsortering

Det svenska sopberget växer stadigt och utgör ett växande miljöproblem.
Volymen är redan idag sådan att den utgör ett problem att åstadkomma fysiska
lagringsmöjligheter. Urlakningen vållar svårbemästrade och svårförutsebara
effekter.

Som ett led i att minska sopbergsproblemet tillämpas i ökande omfattning
källsortering i hushåll och på arbetsplatser. Glas, papper m.m. återvinnes,
medan batterier m.m. destrueras. Det råder enligt min mening ingen tvekan
om att omfattningen av källsortering behöver öka väsentligt. Hushållen har
i allt högre utsträckning kommit att acceptera och efterfråga källsorteringsmöjligheter.
Det är rimligt att anta att kommunerna kommer att i ökad utsträckning
kräva källsortering.

Ett problem i detta sammanhang är emellertid att de flesta förpackningar
och emballage saknar uppgift om på vilket sätt det samma kan omhändertas
efter källsortering. För att möjliggöra en effektiv källsortering borde framgå
möjlighet till återanvändningssätt, till eldning etc. Det föreligger därför ett
klart behov av utarbetade regler och rekommendationer för att ange källsorteringsmöjligheter
för emballage och förpackningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler och rekommendationer
för märkning av emballage och förpackningar med avseende
på dess källsorteringsmöjlighet.

Stockholm den 24 januari 1990

Rolf Kenneryd (c)

96072, Stockholm 1990