Motion till riksdagen
1989/90:Jo843

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
Vissa avfallsfrågor

Avfall - resurs eller fara?

Inledning

Så är det då äntligen här - förslaget till en ny avfallspolitik. Det är välbehövligt.
Centern har under flera år krävt en ny politik, riksdagen har ställt upp
på kravet, och Naturvårdsverket har utrett frågan. Ministern har ruvat både
länge och väl. Propositionen var väntad till riksdagen både våren och hösten
1989, men kom inte. Men nu är den här, taktiskt insmugen i budgetpropositionen.

Centerns tidigare krav

Centern har i tidigare motioner på området krävt en ny inriktning av avfallspolitiken.
Vi har föreslagit att en ny avfallspolitik ska utgå från följande målsättning:

- minska avfallsmängden

- minska miljöfarligheten

- öka återvinningen

- prioritera biologiska behandlingsmetoder, som kompostering och metanjäsning.

Propositionen

Propositionen bygger till stora delar på naturvårdsverkets utredning om Avfallet
och miljön som presenterades i juni 1988, och som därefter remissbehandlats.

Centern har fått igenom ett antal krav som vi framfört i tidigare motioner,
t ex 1988/89:Jo871.

Vi har fått gehör för bl a följande krav:

- PET-flaskan avvecklas som engångstyp och retursystem genomförs.

- avveckling av PVC-användningen

- retursystem ska främjas och engångsförpackningar missgynnas. Centern
har mer långtgående krav, men regeringens förslag tyder på att ett nytänkande
kan vara på gång

- källsortering föreslås. Regeringen föreslår att kommuner ska ha möjlighet
att införa källsortering. Centern vill ha krav på källsortering

Det finns dock ett flertal brister i förslagen. Allmänt kan sägas att regeringen
lägger fast ett antal målsättningar som är riktiga, men däremot saknas strategier
och styrmedel. Det handlar bl a om källsorteringen, där inga konkreta
riktlinjer anvisas. Hur industrin ska stimuleras till att utveckla ren och avfallssnål
teknologi berörs inte heller.

Propositionen innehåller många förslag, men man tar inte konkret ställning,
trots att man tagit god tid på sig. System med t.ex. materialbalanser
och miljövarudeklarationer genomförs inte, trots att förslagen nämns.

Centerns utgångspunkter
Ett naturligt kretslopp

Samhället är idag helt beroende av en förbrukning av ändliga resurser. Fossila
råvaror används för uppvärmning, till att driva bilar och till framställning
av plastmaterial av olika slag. Dessa råvaror är relativt billiga att använda
och lätta att utvinna. Efter användning av råvaran eller produkt av den
slängs allt bort. Kretsloppet är brutet.

Förnyelsebara resurser förstörs dessutom t ex genom att skövla regnskogar.
Jordbruksareal försvinner genom erosion orsakad av människans missbruk.
Exemplen kan göras många även på detta område. Kretsloppet störs.

Framtidens samhälle måste istället bygga på användning av det naturliga
kretsloppet. Förnyelsebara resurser ska användas i stället för ändliga resurser.
Resurserna ska användas i den takt som naturen förmår producera nya
resurser. Det kommer t.ex. att innebära att bilar drivs med motoralkoholer
producerade av biobränslen och att varor som används i samhället tillverkas
av förnyelsebara råvaror. Med hjälp av en reglerad användning av biokemi
kan nya material tas fram från gamla växter och grödor. Det kommer att
finnas ett brett spektrum av nya material att välja bland. Redan idag finns
möjligheter att få fram plastliknande polymerer från potatis. Med dessa processer
kan samhället bryta sig loss från fossilberoende som är miljöförstörande.
Vi måste styra in samhället i ett nytt råvaruflöde.

Mänskligheten måste bruka resurser utan att förbruka. Samhället måste
ha ett naturligt flöde av resurser och råvaror. Jorden, skogen och havet är
resurser som kommer att spela en stor roll i den här omställningen. Genom
dessa resurser och naturliga produktionsformer med solen som energikälla
kan växter och mikroorganismer omvandla enkla näringsämnen till kemiskt
komplicerade ämnen. Det naturliga kretsloppet kommer att ge biologisk
produktion ny innebörd. Jordbruk kommer inte bara att producera livsmedel,
skogsbruk inte bara virke och havet inte bara fisk.

I det naturliga kretsloppet kommer avfallsmängderna att minska. Avfall
ska definieras som sådant som inte går att återanvända och som inte kan ingå
i kretsloppet. Den största delen av det som idag klassas som avfall ska i framtiden
återanvändas. Produkterna måste tillverkas på ett sätt så att de kan
återanvändas.

Regeringen föreslår att retursystem ska främjas och engångsförpackningar
missgynnas. Enligt vårt synsätt är detta inte tillräckligt. I det naturliga
kretsloppet ska förpackningar endera ingå i ett retursystem eller återvinnas.
Alla andra förpackningar ska bort.

Mot. 1989/90

Jo843

9

Sambandet mellan ekonomi, miljö och kretsloppet

BNP-utvecklingen speglar den ekonomiska tillväxten. I detta begrepp räknar
man in all produktion av varor och tjänster i landet. I BNP tas all produktion
med, det innebär att miljöförstörande aktivitet och överutnyttjande av
naturresurser leder till ökad ekonomisk tillväxt. Det innebär att aktiviteter
som bryter mot det naturliga kretsloppet ökar möjligheterna till en hög tillväxt.

Detta avspeglas naturligtvis även i avfallsfrågan. Det är kanske främst där
vi idag ser att någonting är galet. Ju mer vi producerar och konsumerar av de
ändliga resurserna, desto mer hamnar på soptippen. Utanför det naturliga
kretsloppet.

Det finns andra metoder att mäta tillväxten i ett land. Världskommissionen
för miljö och utveckling (Brundtlandkommissionen) har föreslagit ändringar
i tillväxtbegreppet så att även kostnader för miljöförstöring och naturresursförbrukning
inkluderas.

Vi har föreslagit nya sätt att mäta den ekonomiska tillväxten och nya sätt
att utforma nationalräkenskaperna. I de nya nationalräkenskaperna skulle
naturresursuttag och miljöförstöring tas med som negativa poster. En annan
viktig del av detta skulle vara att upprätta fysiska balanser över olika naturtillgångar.
Det skulle ge möjlighet att få en större kännedom om materialflöden
i samhället. Sådana möjligheter saknas idag. Vi anser att detta kan bli
ett av många verktyg i arbetet att finna vägen till det naturliga kretsloppet.

Ansvaret för avfallshanteringen
Industrin ska ha ansvaret

I propositionen föreslås att ”regeringen eller en myndighet skall ha möjlighet
att föreskriva, att kommunerna skall ansvara för hanteringen av annat avfall
än hushållsavfall. Kommuner som så önskar kan frivilligt utvidga sitt ansvar
för avfallshanteringen.”

Vi anser att det är viktigt att anvarsfrågan löses på ett sätt så att inget tvivel
råder om var ansvaret för avfallet vilar. Idag kan viss osäkerhet råda om vem
som har det egentliga ansvaret i denna fråga.

Vi är dock tveksamma till om ansvaret ska tilldelas kommunerna omedelbart.
De ska självklart ha ansvaret för tillsyn av hur avfallet hanteras, liksom
annan miljöfarlig verksamhet. Kommunerna har redan idag ansvaret för att
avfallet transporteras bort från anläggningarna.

I propositionen beskrivs PPP - Polluter Pays Principle. Den innebär att
förorenaren skall betala. Tillämpat på avfallsområdet innebär det att den
som ger upphov till avfall också skall stå för de kostnader som uppstår vid
hanteringen. Vi anser att industrin inte bara ska stå för kostnaden för avfallet,
den ska dessutom ta ett aktivt ansvar för hanteringen av avfallet.

Vi föreslår att ansvaret läggs på industrin. Den ska ha ansvar för att allt
avfall som uppstår tas om hand. Kommunen har skyldighet att övervaka avfallshanteringen,
liksom man i dag genom miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna
övervakar industrierna vad gäller utsläpp mm.

Avfallet måste sorteras hos industrin. Miljöfarligt avfall ska sorteras bort

Mot. 1989/90

Jo843

10

från övrigt avfall. Det som är lämpligt att använda till energiproduktion
måste användas till det. På kort sikt måste avfallet sorteras i tre delar: en del
som återanvänds, en del som används till energi och en del miljöfarligt. På
längre sikt måste allt avfall från industrin antingen kunna återanvändas eller
gå till energiutvinning.

Regeringen måste återkomma med förslag om skärpta regler för industrins
avfallshantering. Bl.a. måste reglerna för det miljöfarliga avfallet
skärpas.

Kommunerna ska ansvar för att avfallshanteringen sker enligt de regler
som samhället ställt upp. De ska också fortsättningsvis ha ansvaret för hushållsavfallet.
Kommunerna ska också, enligt vår mening, ha ansvaret för att
avfallssituationen inventeras och planer görs för hur avfallsproblemen bäst
löses i kommunen.

SARAB

SAK AB föreslås säljas ut till berörda parter. Vi ställer oss positiva till detta.
Det är däremot viktigt att staten behåller minst 10% av ägandedelen i
SAKAB, dels för att kunna ha insyn i verksamnheten och dels för att staten
ska känna ett ansvar för verksamheten även i framtiden.

Förslagen om att lägga ansvaret för allt avfall på kommunerna, att sälja ut
SAKAB och utredningsförslaget om att slopa det kommunala vetot gör att
vi känner en viss oro. Förslagen ligger nära varandra i tiden och tycks peka
i en riktning. Regeringen tänker dra sig ur ansvaret för att avfallet tas om
hand och lägga över det på kommunerna. Det ska tydligen även gälla det
miljöfarliga avfallet eftersom staten drar sig ur SAKAB. Med ett slopat
kommunalt veto får sedan kommunerna inbördes göra upp om var nästa
SAKAB-anläggning ska anläggas. Staten slipper ta ansvar i frågan. Vi anser
att regeringen på detta sätt skjuter över problem på kommunerna på ett otillbörligt
sätt.

I propositionen sägs vidare: ”Kvalificerade industriella anläggningar av
den typ SAKAB representerar drivs mest rationellt om de har normala företagsekonomiska
förutsättningar. - Mot den bakgrunden framstår det naturligt
att statens hittillsvarande engagemang i SAKAB:s drift och övriga skötsel
kan begränsas.”

Med denna skrivning vill tydligen regeringen göra gällande att statliga
företag inte kan drivas enligt företagsekonomiska förutsättningar. Verksamheten
blir inte rationell. Det är en intressant glidning i den socialdemokratiska
argumentationen. Centerns förslag om utförsäljning av statliga företag
kommer nu förmodligen att bemötas mer välvilligt.

Statliga upphandlingsbestämmelser

Den statliga upphandlingen utgör, tillsammans med den kommunala, en stor
del av konsumtionen i Sverige. Vi anser att staten och kommunerna kan vara
starka pådrivare i arbetet för en bättre miljö genom att ta miljöhänsyn i sin
upphandling. Detta skulle också innebära att de har möjlighet att minska
avfallsmängderna.

Upphandlingsförordningen (1986:366) innebär att staten och kommu

Mot. 1989/90

Jo843

11

nema ska vara affärsmässiga i sin upphandling. Detta har ibland lett till
oklarheter huruvida man får ta miljöhänsyn i upphandlingen. Vi anser att en
oklar författning inte ska få hindra stat och kommun från att aktivt delta i
miljöarbetet. Upphandlingsförordningen måste därför ändras. Det är just
sådana här små fel i lagstiftningen som kan leda till stora fel i samhället och
dess inverkan på miljön.

Vi föreslår att det i tredje paragrafen i upphandlingsförordningen tilläggs
att myndigheten vid upphandling skall beakta den inverkan produkten kan
ha på miljön.

Minska avfallets farlighet

I arbetet med att minska avfallets farlighet måste tyngdpunkten ligga på att
kontrollera vilka ämnen som används i produktionen av varan. Arbetet
måste också inriktas på att sätta upp gränsvärden för vilka utsläpp som kan
accepteras med hänsyn till vad ekosystemet tål. Vi har tidigare föreslagit att
gränsvärdena grundas på följande synsätt:

I. Naturfrämmande ämnen som är eller kan befaras vara långlivade, som
t ex organiska klorföreningar. Dessa bör överhuvudtaget inte spridas i
miljön. Det enda acceptabla gränsvärdet är alltså 0.

II. Tungmetaller och andra sällsynta grundämnen är inte naturfrämmande
men kan i onaturliga koncentrationer orsaka bestående eller långvariga
skador i miljön, koldioxid och naturliga gaser med växthuseffekt likaså.
Halterna i miljön bör hållas inom de naturliga variationerna.

III. Alla övriga ämnen. Dessa får inte öka mer än vad naturen förmår bryta
ned eller kan tolerera.

En indelning i dessa tre grupper skulle avsevärt underlätta arbetet med att
klassificera de farliga ämnena och arbetet med att minska farligheten i avfallet.

Dessa principer innebär att industrins avfall och avlopp, som innehåller
naturfrämmande ämnen, måste skiljas från hushållens avfall och avlopp. Det
innebär också att vissa produkter som innehåller naturfrämmande ämnen
och som finns i hushållsavfallet måste tas bort.

Obligatorisk ansvarsförsäkring

Ett problem med avfallshanteringen är att kontrollen av kemiska ämnen är
otillfredsställande. Farligheten hos många av de ämnen som används idag
är dåligt dokumenterad och riskerna svåra att bedöma. Det gör att de som
använder dessa kemikalier av misstag eller okunskap släpper ut ämnena i
naturen. Ämnena kan också hamna i det som idag behandlas som avfall.

Den av centern föreslagna obligatoriska ansvarsförsäkringen skulle ge en
mer ansvarsfull hantering av kemikalier och tillföra ekonomiska resurser till
olycksförebyggande åtgärder. De skadelidande skulle ha möjlighet att få ersättning
vid skada. Försäkringsbolagen kan värdera de risker som kan finnas
med användningen av olika kemikalier.

En obligatorisk ansvarsförsäkring skulle hjälpa till att minska farligheten
i avfallet.

Mot. 1989/90

Jo843

12

Hushållsavfall

Källsortering

Källsortering är inte en långsiktig lösning. På sikt måste målet vara att få
bort de delar av avfallet som inte kan återanvändas eller ingå i ett retursystem.
Men tills vi kommit så långt, måste källsortering vara ett viktigt mål.

Regeringen föreslår att möjlighet införs att föreskriva om ökad källsortering
för alla typer av avfall. Fr o m 1993 ska all förbränning och deponering
av osorterat avfall i allt väsentligt ha upphört. Till detta anvisas inga medel
eller konkreta åtgärder. Dessutom är inte kravet på källsortering absolut.
Detta innebär att målsättningen tyvärr kommer att vara svår att uppfylla.

Det måste vara ett krav att sopförbränning endast tillåts om källsortering
sker. Sopförbränning ska bara tillåtas då energiutvinning samtidigt sker.
Källsortering måste gälla avfall från såväl hushåll som industri.

Vi anser att regeringen måste återkomma och redovisa strategier och styrmedel
för hur övergången till en obligatorisk källsortering kan gå till. Vi anser
att regeringen bör pröva om en ekonomisk stimulans till hushållen kan
vara ett medel för att underlätta övergången till källsortering.

I dag importeras mängder av hushållsmaskiner och andra maskiner som
innehåller farliga ämnen. Det gäller bl.a. uppladdningsbara maskiner. Dessa
hamnar redan idag i avfallet och kommer så att göra i större omfattning i
framtiden. Vi anser att regeringen närmare bör undersöka om innehållsdeklarationer
kan införas på importerade varor. Detta skulle kunna hjälpa till
att få kontroll över vilka ämnen som finns i omlopp.

Industriavfall

Vi har tidigare i motionen anfört att vi anser att industrin ska ha ansvar för
sitt avfall. Industrin måste också åläggas att sortera avfallet till återanvändning,
energiutvinning och miljöfarligt avfall.

Industrin ska med hjälp av materialbalanser och miljörevision på ett
bättre sätt än idag kunna ha översikt över hur olika ämnen rör sig inom och
utom produktionen. På detta sätt kan ”spill” i produktionen upptäckas och
avfallsmängden minskas.

Materialbalanser

Tillverkare av kemiska produkter bör åläggas att redovisa materialbalanser
för produkterna. I dessa balanser kan inköp av olika ämnen till tillverkningsprocessen
redovisas. Detta kan sedan jämföras med innehållet i de levererade
produkterna och eventuella utsläpp till luft och vatten. På detta vis får
företaget en uppfattning om hur stora mängder som kan finnas i avfallet.

Regeringen föreslår att materialbalanser ska utredas närmare. Vi anser att
det inte finns någon anledning att skjuta på beslut i denna fråga. Materialbalanser
bör införas omedelbart.

Nyttja avfall till energi!

Stora delar av avfallet kan användas till energiproduktion om källsortering
sker. Det kan ge 10-16 TWh år 2015 enligt Statens Energiverk. Enligt propo

Mot. 1989/90

Jo843

13

sitionen ska gas som bildas vid depåer användas till energiutvinning eller
facklas av. Risken är att möjligheten att fackla av gas gör att anläggningar
undviker att satsa på energiutvinning. Vi föreslår därför att energiutvinning
ska vara obligatorisk.

Enskilda ämnen som måste bort ur avfallet

Dryckesförpackningar

Regeringen förslår att PET-flaskan av engångstyp ersätts av ett retursystem
för flaskan. Det är ett gammalt centerkrav som vi tillstyrker. Vi vill dock
ställa några krav på utformningen av retursystemet. För det första måste
panten ställas högt, den bör vara minst en krona för att stimulera återlämnande.
För det andra måste hela flaskan vara tillverkad av återvinningsbar
plast.

Av rationalitetsskäl är det väsentligt att minska antalet retursystem som är
i drift. Inom dryckesområdet förekommer tre slag då PET-systemet tagits i
drift: glasflaska, aluminiumburk och PET-flaska. Glasflaskan och burken är
båda av ungefär samma storlek. Flaskan har dock visat sig vara betydligt
mindre energikrävande än burken. Burken har också en sämre returgrad än
flaskan. Vi ifrågasätter om det är möjligt att uppnå 90% returgrad för burken,
då den idag ej nått 80%. Vi föreslår därför att aluminiumburken förbjuds.

Förpackningar i övrigt

Enligt vad vi tidigare anfört är det inte en tillräcklig ambition att främja retursystem
och missgynna engångsförpackningar. Vi anser att alla förpackningar
endera ska ingå i ett retursystem eller återvinnas. Alla andra förpacknngar
ska bort.

Idag sker en betydande import av produkter som är skyddade av förpackningar
av olika slag. Det är t.ex. konservburkar som innehåller bly. Vi anser
att svenska regeringen måste ta initiativ i internationella fora för att stoppa
användningen av miljöfarliga förpackningar.

PVC

Regeringen föreslår att PVC som förpackningsmaterial ska avvecklas. Det
är ett gammalt centerkrav som tillstyrks. Regeringen avser att tillsammans
med berörda branscher komma överens om hur avvecklingen ska ske. Dock
återstår de importerade förpackningarna som utgör 30% av den totala mängden
PVC-haltiga förpackningar. Dessa förpackningar utgör naturligtvis även
de en stor del av avfallet i Sverige. Vi anser att Sverige fr.o.m. 1 juli 1991 ska
stoppa importen av alla PVC-haltiga förpackningar.

Miljöskadliga ämnen

De produkter som innehåller naturfrämmande ämnen måste tas bort ur sortimentet.
Detta innebär att vissa ämnen måste förbjudas. Regeringen föreslår
att kemikalieinspektionen tillsammans med naturvårdsverket och arbe

Mot. 1989/90

Jo843

14

tarskyddsstyrelsen ska ta fram förslag på hur man kan minska användningen
av de mest hälso- och miljöfarliga ämnena. Vi anser att uppdraget bör vara
mer konkret. Vi föreslår att verken får i uppdrag att utarbeta planer för att
helt avveckla användningen av de ämnen som man kommit fram till är mest
hälso- och miljöfarliga. En utgångspunkt kan vara kemikalieinspektionens
s.k. 10-lista.

F reonav vecklingen

Riksdagen har, på centerinitiativ, beslutat att avveckla freonanvändningen.
Det har visat sig vara svårt för enskilda konsumenter att bli av med sina kylskåp
etc på ett sätt så att freonet tas till vara. Det finns ingen anläggning i
landet som är i drift. Vi anser att sådant avfall som kylskåp etc måste räknas
in i hushållsavfallet och att kommunerna därmed måste ansvara för att freon
tas om hand och destrueras då kylskåp skrotas.

Rötslammet

I propositionen föreslås att ett program slås fast för att till 1995 få bort de
farligaste ämnena från slammet från de kommunala reningsverken.

Vår grundinställning är att slammet ska återföras till åkermarken, det ska
in i det naturliga kretsloppet. Detta kretslopp existerar dock inte idag eftersom
många kemikalier och gifter som inte härstammar från åkermarken
också tillförs slammet. Det finns väl underbyggt att slammet innehåller stora
mängder gifter. Ministern anför själv i propositionen: ”Det finns å andra sidan
ingen som för närvarande kan hävda att slammet kan spridas utan risker
för miljö och hälsa.”

Regeringens inställning är defensiv och motsägelsefull. Å ena sidan anför
regeringen att slammet ej kan klassas som riskfritt att använda. Å andra sidan
vidtar man inga som helst åtgärder fram till 1995. Vi anser att all spridning
av rötslam ska upphöra till dess slammet inte innehåller miljöfarliga ämnen.
Detta bör ges regeringen till känna.

Att blanda hushållsavlopp och industriavlopp är felaktigt. Detta kommenteras
överhuvudtaget inte av regeringen. Dessutom tillåts hushållen släppa
ut kemikalier i avloppet. Dessa kemikalier kan i många fall vara mycket hälsovådliga.
Vi har tidigare anfört att dessa kemikalier måste tas bort ur sortimentet.

Vi föreslår också att industriers och hushållens avfall helt skiljs åt. Idag
kan vanligt avlopp från ett hushåll blandas med avloppet från en biltvätt.
Industrier av alla slag måste åläggas att själva ta hand om sitt avlopp. Stort
arbete måste också läggas ned på att få bort de miljöfarliga kemikalierna
från hushållsavloppet.

Regeringens förslag om att ta fram riktvärden för kemikalier och organiska
miljöfarliga ämnen till 1995 har för låg ambitionsnivå. Vi anser att riktvärden
måste tas fram före 1 januari 1991.

Forskning

Vi anser att forskning och utveckling på avfallsområdet är av yttersta vikt
för att kunna lösa problemen. Det behövs utveckling av resurssnål teknik,

Mot. 1989/90

Jo843

15

utveckling av miljövänliga förpackningar och nya system för källsortering.

Till denna verksamhet anvisar vi 10 milj kr utöver regeringen för budgetåret

1990/91.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvaret för avfallshanteringen,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag
om skärpt lagstiftning för kemiska produkter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sopförbränning bara får ske om energiutvinning
samtidigt sker,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på styrmedel för en
övergång till obligatorisk källsortering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållsdeklarationer för importerade varor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om materialbalanser,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av ett retursystem för PET-flaskan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förbud mot aluminiumburken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt arbete för att stoppa användningen
av miljöfarliga förpackningar,

10. att riksdagen beslutar att stoppa all import av PVC-plast,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att naturvårdsverket och kemikalieinspektionen
skall utarbeta planer för att helt avveckla de ämnen som är mest hälsooch
miljöfarliga,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hushållsavlopp och industriavlopp inte får blandas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rötslam inte får spridas på åkermark förrän alla
skadliga ämnen är borta,

14. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 10 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit under anslaget A 2 Utredning m.m. under
fjortonde huvudtiteln.

Mot. 1989/90

Jo843

16

Stockholm den 25 januari 1990
Karl Erik Olsson (c)

Karin Starrin (c)

Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90

Jo843

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

17