Motion till riksdagen
1989/90:Jo834

av Kjell Dahlström m.fl. (mp)
Ekologiska toalettsystem

Den vanliga vattentoaletten har hittills klarat sig undan miljöopinionens
tryck men i takt med att kommunerna måste byta gamla avloppsledningar
till mycket höga kostnader uppkommer allt oftare kritiska frågor om det
blandade avloppssystemet är godtagbart från ekologiska eller ens ekonomiska
utgångspunkter.

I erfarenheterna och diskussionerna om så kallade ekobyar (se motion
mp051) framgår att många andra lösningar bör prövas och att det är hög tid
inför kommunernas eventuella byten av avloppsledningar. Nya lösningar
kan förbilliga eller till och med onödiggöra stora kommunala avloppsnät.

Den största delen av hushållens avlopp, 80-90 volymprocent, utgörs av
vatten från bad, disk och tvätt, så kallat BDT-vatten eller gråvatten. Detta
vatten kan vara mycket litet förorenat förutsatt att inte starka kemikalier etc
används och kräver då knappt någon behandling för att kunna tas upp av
växternas rötter.

Problemen uppstår när toalettavfallet blandas med allt detta gråvatten och
går till stora reningsverk i mycket stora rörledningar, som läcker i stor omfattning
på grund av genomrostning och andra defekter. Då belastas jord och
grundvatten av lokala överdoser närsalter och patogena mikroorganismer.
Kritiska situationer för vårt grundvatten kan uppstå mycket snabbt. Till bilden
hör även hoten från industriavlopp och förorenat dagvatten.

I det förhärskande intensiva jordbruket användes stora mängder konstgödsel.
Fosformedlen innehåller höga halter av den giftiga tungmetallen
kadmium, som via växterna så småningom hamnar i människokroppen. Fosforgödslingen
skulle kunna minskas och bytas mot toalettavfallets fosforrika
och efterbehandlade fekalier i så kallad förrådsgödsling. Urin är dessutom
en utmärkt närsaltlösning och kan användas i modern växtodling. Genom att
separera urin och fekalier i toalettsystemet erhålles således ett naturgödsel
som kan komma till nytta i jordbruket och som inte förorenas av industriavlopp
och hushållskemikalier.

Vi bör således skilja toalettavfallet från gråvatten och dessutom skilja på
urin och fekalier. Vi minskar då risken för att förstöra grundvattnet, vi kan
på sikt avveckla stora delar av avloppsnäten och vi får ett naturligt gödseltillskott.

Försök med separerade urin- och fekalietoalettstolar pågår i Sverige sedan
en tid, hittills med mycket goda erfarenheter. Bland fördelarna noteras att
man förutom separeringen av urin och fekalier uppnår en mycket högre hygien.
De virus och bakterier (patogena mikroorganismer) som ofta förekommer
i fekalier kontaminerar inte den naturligt sterila urinen som sker i vanlig

bland-WC. I stället oskadliggörs de i den förmultningskammare i vilken fekalierna
komposteras i ett år.

Den traditionella WC-stolen måste omprövas. Det är ett miljöförorenande
resursslöseri av stora mått att spola bort naturligt gödningsmedel med
noggrant kontrollerat dricksvatten. Naturvårdsverket och boverket bör analysera
och utvärdera nya, ekologiska toalettsystem. Sådana bör därefter snarast
införas i all nybebyggelse och vid ombyggnad. Miljöpartiet de gröna föreslår
i samtidig budgetmotion ett anslag på 10 miljoner kronor till intensifierad
försöksverksamhet och utvärdering av ekologiska toalettsystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att boverket och naturvårdsverket
får i uppdrag att analysera, utvärdera och redovisa hur och i vilken
takt ekologiska toalettsystem skall kunna ersätta den vanliga vattentoaletten.

Stockholm den 25 januari 1990

Kjell Dahlström (mp)

Åsa Domeij (mp)

Kent Lundgren (mp)

Lars Norberg (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Krister Skånberg (mp)

Hans Leghammar (mp)
Gösta Lyngå (mp)

Roy Ottosson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Carl Frick (mp)

Mot. 1989/90
Jo834

8