Motion till riksdagen
1989/90:Jo833

av Ivar Franzén (c)
Näringsläckage från skogsmark

Näringsläckage från åkermark är ett väl uppmärksammat problem och under
de senaste åren har vidtagits en rad åtgärder som har bidragit till att begränsa
detta. Kunskapen om vilka ytterligare åtgärder som krävs och är möjliga är
också tillfredsställande.

Av nedanstående diagram framgår att näringsläckaget till (i detta fall
kväve) jordbruksåar minskar, men är betydligt högre och klart stigande i de
undersökta skogsåarna.

Läckagemönstret förändras
Totalkväve, ton/år

5000

4000

3000

2000

1000

0

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88

Kvävetransporten till Laholmsbukten med skogsåar (•) och jordbruksåar (o)
1972—87 (ton/år).

Efter Fleischer och stibe (1989)

Det finns tydliga tecken på att det är försurningen och det stora nedfallet
av kväve från luften som är huvudorsaken till att det läcker ut allt mer kväve
från våra skogsmarker. Detta är i flera avseenden oroväckande. Vattenmiljön
skadas. Näringsbalansen i skogsmarken störs och kan negativt påverka
skogens tillväxt och friskhet. Skogen ger oss våra viktigaste exportprodukter
och svarar för bortåt 40 % av Sveriges nettoexport.

Kalkning av skogsmarkerna är sannolikt'ingen långsiktig lösning på detta
problem. Satsningar måste istället göras på att minska kväveutsläppen från
t.ex. våra bilar och eldningsanläggningar. Det måste också göras internationella
insatser för att minska utsläppen i våra grannländer.

Det är också av största vikt att öka kunskaperna om vad som händer i våra
skogsmarker och vilka åtgärder som är de mest effektiva. Därför bör riksdagen
av regeringen begära ett forsknings- och åtgärdsprogram, som syftar till
att minska näringsläckaget från våra skogsmarker.

Hemställan

Med hänvinsing till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att av regeringen begära ett forsknings- och
åtgärdsprogram som syftar till att minska näringsläckaget från våra
skogsmarker.

Stockholm den 25 januari 1990
Ivar Franzén (c)

Mot. 1989/90
Jo833

6