Motion till riksdagen
1989/90:Jo831

av Ingela Mårtensson och Siw Persson (båda fp)

Skydd av groddjur 1989/90

Jo831-838

”Lövgrodan leker om våren i vatten och håller om sommaren till i lövverket
på träd och buskar hoppande med långa språng från blad till blad på jakt
efter insekter.” Så beskriver Svenskt uppslagslexikon lövgrodan. Frågan är
hur länge till den kommer att finnas i Sverige.

I dag finns endast en spillra av det forna beståndet kvar på ett fåtal platser
i Skåne. Dessa platser är nu hotade på grund av utdikningar och inplantering
av kräftor.

För att lövgrodan och andra groddjur ska finnas kvar i Sverige är det nödvändigt
att deras livsmiljö skyddas. Naturvårdsverket har med stöd av 14§
naturvårdslagen fridlyst alla hotade eller sällsynta grod- och kräldjursarter i
landet. Beslutet gäller från och med oktober 1985 och innebär att det är förbjudet
att döda, skada eller fånga de fredade djurarterna. Det är inte heller
tillåtet att skada djurens ägg, rom eller bon.

Trots detta har det varit svårt att t.ex. förbjuda inplantering av signalkräfta,
som utgör ett hot mot grodyngel, i lövgrodans leklokaler. Den möjlighet
som i detta fall diskuterats är att besluta om naturreservat och det kan
förefalla väl drastiskt när det gäller en mindre vattensamling.

Nuvarande lagstiftning är svår att tillämpa för att nå ett effektivt och varaktigt
skydd för dessa arter. Därför bör ett antal produktionsinriktade lagar
som t.ex. vattenlagen och fiskeriförordningen ses över och kompletteras
med föreskrifter om naturvårdshänsyn. Denna översyn kan gärna ske på
myndighetsnivå.

Groddjuren är bundna till våtmarker och fuktiga miljöer. Försvinner våtmarkerna
försvinner groddjuren och alla andra våtmarksberoende djur- och
växtarter. Sedan 1985 gäller förbud mot markavvattning utan särskilt tillstånd.
Detta innebär att från naturvårdssynpunkt värdefulla våtmaker inte
bör avvattnas utan bevaras. Förbud eller krav på tillståndsplikt för att fylla
igen sådana värdefulla naturmiljöer med schaktmassor eller annat avfall av
liknande slag finns inte. Det råder endast samrådsplikt, innan utfyllnaden
kan påbörjas. Detta förhållande är inte acceptabelt, om syftet är att varaktigt
skydda våtmarksområden med hotade eller sällsynta groddjur. Detta
gäller naturligtvis också alla andra hotade eller sällsynta växt- och djurarter
i våtmarkerna.

Sverige har skrivit under Bern-konventionen från 1979 om skydd av europeiska
vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Sverige bör leva upp
till den konventionen och ge grod- och kräldjuren ett varaktigt skydd. Fridlysningen
måste för att vara meningsfull kompletteras med ett biotopskydd.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJo831-838

Detta kan enklast ske genom att generell tillståndsplikt införs för utfyllnad Mot. 1989/90

av våtmarker och vattenområden. Naturvårdslagen bör kompletteras med Jo831

en sådan bestämmelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vattenlagen och
naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt
skydd,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av fiskeriförordningen
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 23 januari 1990

Ingela Mårtensson (fp) Siw Persson (fp)

2