Motion till riksdagen
1989/90:Jo830

av Ivar Virgin och Sten Svensson (båda m)
Föroreningar i insjöar och vattendrag

I proposition 1989/90:100 redovisar regeringen att naturvårdsverket inlett en
revidering av sin tidigare framlagda aktionsplan mot havsföroreningar och
att verket fått regeringens uppdrag att påbörja arbetet med en strategi för
god vattenkvalitet.

Enligt vår mening finns det nu ett behov att göra en djupgående miljöanalys
av våra stora insjöar och vattendrag och ta fram en handlingsplan mot
föroreningarna där.

Behovet av en sådan handlingsplan understryks av att våra största sjöar,
t.ex. Vänern, Vättern och Mälaren, förser stora delar av Sveriges befolkning
med dricksvatten. Våra stora insjöar bör i handlingsplanen betraktas som
delar i ett större område. För att studera alla miljörisker måste alla avrinningsområden
som mynnar i sjöarna tas med.

Läckage från avfallshantering och utsläpp av kemikalier och metaller kan
ge konsekvenser för livet i sjöarna. Kemiska ämnen som anrikas i näringskedjorna
och som bryts ned mycket långsamt bör betraktas som särskilt allvarliga.

Det har på senare tid framkommit undersökningsresultat som visar att
små mängder växtskyddsmedel läckt ut till vattendrag och sjöar. Framför allt
om dessa ämnen har lång nedbrytningstid utgör de ett hot mot miljön. Det
måste klargöras hur läckaget sker och därefter måste åtgärder för att skydda
våra vatten vidtas.

Igenväxning av sjöar och vattendrag var ett miljöproblem som uppmärksammades
på 1960-talet. Orsaken var framför allt utsläpp av fosfor från samhällen
och industrier. En kraftig utbyggnad av reningsverk med fosforreduktion
ledde till stora framgångar. Vattenkvaliteten förbättrades starkt.

I dag är utsläppen av kväve i centrum för intresset. I vissa sjöar kan kväve
vara den tillväxtbegränsande faktorn även om fosfor normalt är det. Tillförseln
av näringsämnen kan leda till algblomning, som kan ge besvärande lukt
och smak åt vattnet.

En utbyggnad av reningsverken med kvävereduktion och en anpassad
gödselanvändning i jordbruket bör kunna vara verksamma medel för att
minska kväveutsläppen.

Det luftburna kvävet från framför allt bilar bör minska när avgasreningen
på våra personbilar får genomslag. Till hotbilden hör också nedfall i form av
luftföroreningar utöver kväve, främst svavel, kolväten och tungmetaller.

De miljörisker, som uppkommer i samband med sjötransporter på våra
insjöar bör uppmärksammas i handlingsplanen. I handlingsplanen bör forskningsbehoven
kartläggas. Forskningen bör kunna samordnas med den som
föreslås i aktionsplanen mot havsföroreningar.

Handlingsplanen bör också underlätta tillämpningen av miljöskyddslagen
genom att ge ett utökat kunskapsunderlag för beslut om utsläppsbegränsningar
m.m.

Denna handlingsplan bör tas fram i samband med det nu pågående arbetet
i naturvårdsverket som regeringen anmält till riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att utarbeta en handlingsplan mot föroreningar
i våra insjöar och vattendrag.

Stockholm den 24 januari 1990

Ivar Virgin (m) Sten Svensson (m)

Mot. 1989/90
Jo830

22

gotab 99880, Stockholm 1990