Motion till riksdagen
1989/90:Jo829
av Inger Schörling m.fl. (mp)
Bottenviken och Gävlebukten
Världens största bräckvattenhav består av Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.
Detta innanhav är artfattigt och relativt grunt och har endast begränsat
vattenbyte med världshaven. Det är därför oerhört känsligt för föroreningar.
Utsläppen från bl.a. skogs- och metallindustrin har under lång tid hårt belastat
Bottenviken från både Sverige och Finland. De kustnära vattnen utefter
hela Norrlandskusten är skadade, och i vissa område svårt skadade eller
döende.
Åtgärder för att minska belastningen och utsläppen finns bl.a. i våra motioner
om miljölagstiftning, avfallshantering, skogsbruk, kemikalier.
Samarbete
För att åstadkomma resultat både vad gäller kartläggning av vattnets och
havsbottnens tillstånd, gifthalter i fisk och växtlighet, samt för att upprätta
åtgärdsprogram, är det nödvändigt med samarbete.
Det är därför glädjande att initiativ tagits till samarbete både på regional
nivå och mellan Finland och Sverige.
För att dessa samarbetsplaner skall kunna genomföras behöver resurser
ställas till förfogande både i form av projektbidrag och som forskningsanslag,
snarast.
Åtgärdsprogram Nord är ett samarbetsprojekt för länstyrelserna efter
norrlandskusten som just håller på att ta form. En miljögiftskartering skall
genomföras för kartläggninga av en rad miljögifter som t.ex. PCB, kvicksilver,
metaller, DDT, klorfenoler,dioxin. Ett åtgärdsprogranm skall tas fram.
För att underlätta för länstyrelser som på eget initiativ vill genomföra miljöprojekt
och för länstyrelser som vill samarbeta med varandra eller med
kommuner, föreslår vi att naturvårdsverket fonderar pengar, så att länstyrelserna
kan söka medel för speciella miljöprojekt och större undersökningar.
1991 har utnämnts till Bottniska vikens år. Ett forskningssamarbete med
Finland har inletts. Det är mycket angeläget att Sverige liksom Finland ställer
ekonomiska resurser till förfogande.
Gävlebukten och insjöarna i Gävleborgs län
Människor frågar oroligt om fisken i Gävleborgs län är farlig att äta. Frågan
är berättigad.
Många av våra insjöar är svartlistade på grund av höga kvicksilverhalter
och betydligt fler skulle vara det om vi följde Världshälsoorganisationens rekommenderade
värde. Det skulle innebära en halvering av nuvarande
svenska gränsvärde från 1,0 mg till 0,5 mg Hg/kg fiskkött.
Den tilltagande försurning och sjunkande pH innebär att en mängd andra
metaller, t.ex. bly, aluminium och kadmium lösts ut och anrikats i fiskköttet.
Cesiumhalterna i insjöfisk varierar mycket vid olika provtagningar och det
är omöjligt att finna enhetliga värden och på så sätt ”fritaga” vissa sjöar och
vattendrag från cesiumsmitta. Sommaren 1989 var cesiumhalten högre än
någonsin, upp till 123 000 Bq/kg i aborre noterades. Provtagningarna måste
fortsätta och allmänheten delges resultaten regelbundet.
Klorhaltiga föreningar och andra giftiga ämnen från massaindustrin har
under lång tid belastat hela Norrlandskusten. Ett av de giftigaste ämnena
som släpps ut är dioxin. Dioxinhalter har uppmätts i fisk. Vissa forskare menar
att de är små och riskbedömningen osäker, andra forskare däremot varnar
direkt för att äta fisk från Östersjön och Bottenhavet. Hösten 1989 har
oroväckande höga värden uppmätts.
Denna svåra situation med många föroreningskällor i samma område gör
att det krävs en övergripande provtagning och kartläggning av metaller, cesium
och dioxin i insjö- och havsfisk.
Livsmedelsverkets kontroll måste skärpas och utökas och besked måste
ges snarast om det är farligt eller ofarligt att äta fisk. Gränsvärden måste
fastställas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för havsmiljösamarbete i Bottenviken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom
naturvårdsverket upprätta fonder där länstyrelserna kan söka medel
för miljöprojekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gränsvärdet
för kvicksilver i fisk skärps i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
övergripande kartläggning av metaller, cesium och dioxin i fisk bör
ske i Gävleborgs län,
5. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket får i uppdrag
att utöka kontrollen av och upprätta gränsvärden för gifter i
fisk.
Stockholm den 24 januari 1990
Inger Schörling(mp)
Åsa Domeij(mp) Roy Ottosson(mp)
Mot. 1989/90
Jo829
20