Motion till riksdagen
1989/90:Jo822
av Olof Johansson m.fl. (c) M
Miljöfrågor 1989/90
Jo822
Innehållsförteckning
Sammanfattning 3
Centerns miljöpolitiska grundsyn 4
Ett naturligt kretslopp 5
Sambandet mellan ekonomi och miljö 6
Styrmedel för att nå en bättre miljö 7
Lagstiftning 7
Naturvårdsverket 9
Kemikalieinspektionen 9
Ekonomiska styrmedel 9
Statlig och kommunal upphandling 10
Obligatorisk ansvarsförsäkring 10
Miljörevision 11
Utbildning H
Internationellt 12
Nordisk miljölagstiftning 12
Internationell luftvård 13
Övrigt 14
Räddningsplan för Östersjöområdets miljö 14
Internationell naturvård 15
Regnskogarna 15
Luftföroreningar 16
Åtgärder mot växthuseffekten 17
Havsmiljön 17
Miljöavgifter 18
Andra klorutsläpp 18
Klorutsläpp från kärnkraftverken 18
Kvävereduktion i reningsverken 18
Enskilda ämnen 19
Totalförbud mot PCB 19
Avvecklingsplan för klorerade lösningsmedel 19
CFC ”Freoner” 19
Förbud mot radioaktiva utsläpp 20
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo822
Trafik 20 Mot. 1989/90
Transport av farligt gods 20 Jo822
Naturskydd 20
Naturvård i skogsbruket 21
Skydd av älvar 21
Mark för naturvård 21
Vård av naturvårdsobjekt 21
Vård av hotade arter 22
Jordbruk och miljö 22
Bioteknik 23
Stöd till miljöorganisationer 23
Hemställan 23
2
Sammanfattning
Centern presenterar i denna motion sin syn på miljöpolitiken. Under motionstiden
väcker vi också en motion om trafik och miljö samt en om bioteknik.
I en kommittémotion presenterar vi förslag till miljöåtgärder för Östersjöområdet.
Centern slår fast att samhället idag är beroende av förbrukning av ändliga
resurser. Vi anser att samhället måste inriktas på ett naturligt flöde av resurser
och råvaror - det naturliga kretsloppet. Detta innebär bl.a. att förpackningar
antingen ska ingå i ett retursystem eller återvinnas. Alla andra förpackningar
ska bort.
Vi har tidigare i en kommittémotion föreslagit ett system med s.k. gröna
nationalräkenskaper. BNP-begreppet måste vidgas så att miljöförstöring och
naturresursförbrukning inkluderas.
Vi redovisar hur lagstiftningen och tillämpningen på miljöområdet kan
förbättras genom skärpta straffsatser, särskild statsåklagare för miljöbrott
och rätt för miljöorganisationer att överklaga vissa beslut.
Statliga utredningar bör vara skyldiga att redovisa miljökonsekvenser av
sina förslag. Idag är de tvungna att redovisa de ekonomiska konsekvenserna.
Vi föreslår att en miljöavgift på organiska klorföreningar införs. Det har
miljöavgiftsutredningen också föreslagit och det är viktigt att den nu verkligen
införs.
Den statliga och kommunala upphandlingen måste i större omfattning inrikta
sig på miljövänliga produkter. Därför ska upphandlingsförordningen
ändras.
Vi anser att samtliga företag ska införa miljörevision. Detta skulle underlätta
arbetet med att minska råvaru- och energiåtgången. Dessutom har företagen
stora ekonomiska vinster att hämta i miljövänlig teknologi.
Centern upprepar sitt förslag om en global miljöfond dit i-länder ska avsätta
en andel av sin bruttonationalinkomst. Medel ur fonden kan användas
till åtgärder mot ökenutbredning och skydd av regnskog.
Den nordiska miljölagstiftningen samordnas utifrån högsta ambitionsnivå.
Miljöproblemen i Östeuropa är stora. Med hjälp av den internationella
luftvårdsfond centern föreslår kan flera länder gå samman och finansiera
miljöprojekt i Östeuropa.
Vi föreslår, i vår motion om Östersjöområdet, att 100 milj. kr. satsas på
förstärkning av Wisla-projektet i Polen och 100 milj. kr. satsas på pilotanläggningar
för luft- och vattenrening i Baltikum.
Vi anser att Antarktis ska förklaras som internationell naturpark.
Centern satsar 159 milj. kr. på kalkningsinsatser, vilket är 50 milj. kr. mer
än regeringen. Kalkning är uppehållande försvar, Sverige måste arbeta för
att minska utsläppen såväl nationellt som internationellt. En kraftfull satsning
på biobränslen är den enda möjliga vägen för att minska utsläppen av
koldioxid.
Vi satsar 30 milj. kr. mer än regeringen på avloppsrening och kontroll av
kemikalieanvändningen i industrin.
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJo822
Naturvårdsverket måste få tillräckliga resurser för att köpa in mark för
naturvård, bl.a. urskogar. Vi föreslår därför att 130 milj. kr. anslås till detta
vilket är 30 milj. kr. mer än regeringen.
För att bevara den fjällnära skogen ska en naturvårdsgräns upprättas.
Ovanför denna får endast lokalt anpassat skogsbruk bedrivas.
Vi anser att miljöorganisationerna ska stödjas ekonomiskt. Vi anslår därför
5 milj. kr. till bl.a. ett Östersjösekretariat som miljöorganisationerna planerat.
Centerns miljöpolitiska grundsyn
Människan är en del av miljön. Miljön utgör helheten i samhället. En god
miljö är av avgörande betydelse för allt levande. En utveckling som skadar
miljön undergräver också människans framtid.
En levande och oförstörd miljö är en förutsättning för mänsklig existens.
Hushållning med miljön och med naturresurser, liksom en miljövänlig
teknikutbildning, måste vara samhällets viktigaste utgångspunkter. Industrisamhällets
framväxt gav oss på många sätt hög ekonomisk och materiell välfärd.
Samtidigt har utvecklingen blivit förödande för miljön. Misshushållning
med resurser och utsläpp i naturen har skapat miljöproblem som i vissa
fall är omöjliga att reparera.
Det finns idag en insikt om att miljöproblemen måste åtgärdas. Tyvärr
räcker inte olika reparationsåtgärder för att rädda miljön. Nu måste samhället
byggas och förvaltas så att inga miljöproblem uppstår.
Miljöförstöringen känner inga gränser. Alla länder måste hjälpas åt för att
avvärja de stora globala miljöhoten. Endast genom internationella överenskommelser
och en gemensam strategi kan miljöförstöringen stoppas.
Centern arbetar för att skapa ett decentraliserat samhälle som ger överblick
och hushållar med resurserna. I ett decentraliserat samhälle är kollektivtrafiken
utbyggd, långväga godstransporter går på järnväg och bostäder
och arbetsplatser byggs i närheten av varandra.
Centern går i spetsen för kraven på en ny livsstil som tar hänsyn till miljön.
Genom ökad kunskap och personligt ansvar är det möjligt för människor att
aktivt bidra till en bättre miljö.
Ekonomi handlar inte bara om pengar. Det är framförallt hushållning med
naturresurser och fördelningen av naturens resurser som ska betonas i den
ekonomiska debatten. Ekonomin måste baseras på att bruka bättre istället
för mer. Ekonomisk tillväxt, mätt i BNP, är inget bra välfärdsbegrepp för ett
lands välfärd. Andra mätmetoder som tar hänsyn till miljön och nyttjandet
av naturresurser måste skapas. En god miljö måste vara ett centralt mål för
den ekonomiska politiken.
Satsning på forskning och utbildning är central för att förbättra kunskaperna
om sambanden i naturen och om vad de naturliga systemen tål. Samhället
får därför inte snåla på miljöutbildning och forskning vare sig på
grundskolenivå, gymnasium eller i universitetsvärlden.
Sedan centern på 1960-talet väckte miljöfrågorna i riksdagen har samhällets
syn på miljön radikalt förändrats. Många av de problem som vi då tog
upp har nu samhället reagerat på och ingripit mot. De miljöproblem som då
Mot. 1989/90
Jo822
4
fanns i form av utsläpp och förgiftningar har dämpats eller stoppats. Vi
tycker att miljöpolitiken nu måste få en ny inriktning. Det handlar idag inte
endast om att begränsa utsläpp. Det är nu en fråga om att bygga samhället
och utforma produktionen på ett sätt som inte skadar miljön. Det förutsätter
miljövänlig teknik. Det är fråga om att ändra i samhällets struktur och myndigheters
sätt att arbeta. Centern vill också gå i spetsen för en ny livsstil, där
alla genom personligt ansvar bidrar till en bättre miljö.
För att kunna klara detta krävs en ny syn på ekonomin, en styrning av
samhället till ett nytt kretslopp. Det krävs nya sätt att arbeta på av de statliga
utredningarna, av myndigheterna och kommunerna. Dessutom behövs
forskning och utbildning för att komma framåt i miljöarbetet.
Ett naturligt kretslopp
Samhället är idag helt beroende av en förbrukning av ändliga resurser. Fossila
råvaror används för uppvärmning, till att driva bilar och till framställning
av plastmaterial av olika slag. Uran används i kärnkraftverk. Exemplen kan
göras många.
Förnyelsebara resurser förstörs dessutom t.ex. genom att skövla regnskogar.
Jordbruksareal försvinner genom erosion orsakad av människans missbruk.
Exemplen kan göras många även på detta område.
Framtidens samhälle måste istället bygga på ett naturligt kretslopp. Förnyelsebara
resurser ska användas i stället för ändliga resurser. Resurserna
ska användas i den takt som naturen förmår producera nya resurser. Det
kommer att innebära att bilar drivs med motoralkoholer producerade av biobränslen,
att energiproduktionen kommer från förnyelsebara energislag som
sol, vind och biobränslen. Med hjälp av en reglerad användning av biokemi
kan nya material tas fram från gamla växter och grödor. Det kommer att
finnas ett brett spektrum av nya material att välja bland. Redan idag finns
möjligheter att få fram plastliknande polymerer från potatis. Med dessa processer
kan samhället bryta sig loss från fossilberoende som är miljöförstörande.
Vi måste styra in samhället i ett nytt råvaruflöde.
Mänskligheten måste bruka resurser utan att förbruka. Samhället måste
ha ett naturligt flöde av resurser och råvaror. Jorden, skogen och havet är
resurser som kommer att spela en stor roll i den här omställningen. Genom
dessa resurser och naturliga produktionsformer med solen som energikälla
kan växter och mikroorganismer omvandla enkla näringsämnen till kemiskt
komplicerade ämnen. Det naturliga kretsloppet kommer att ge biologisk
produktion ny innebörd. Jordbruk kommer inte bara att producera livsmedel,
skogsbruk inte bara virke och havet inte bara fisk. Jordbrukspolitiken
måste inriktas på detta naturliga kretslopp.
I det naturliga kretsloppet kommer avfallsmängderna att minska. Avfall
ska definieras som sådant som inte går att återanvända och som inte kan ingå
i kretsloppet. Den största delen av det som idag klassas som avfall ska i framtiden
återanvändas. Produkterna måste tillverkas på ett sätt så att de kan
återanvändas.
Havet som resurs måste vårdas. Därför måste all dumpning av icke nedbrytbara
miljöfarliga ämnen förbjudas.
Mot. 1989/90
Jo822
5
Regeringen föreslår att retursystem ska främjas och engångsförpackningar
missgynnas. Enligt vårt synsätt är detta inte tillräckligt. I det naturliga
kretsloppet ska förpackningar endera ingå i ett retursystem eller återvinnas.
Alla andra förpackningar ska bort.
I en särskild motion behandlar vi frågor kring avfallshanteringen i framtiden.
I denna föreslår vi också en satsning på resurssnål teknik, utvecklande
av nya miljövänliga förpackningar och nya system för källsortering. Vi anvisar
10 milj. kr. till verksamheten.
Sambandet mellan ekonomi och miljö
Nationalräkenskaperna utgör ett centralt begrepp inom ekonomin. Inom räkenskaperna
har bruttonationalprodukten (BNP) en nyckelroll. BNP-utvecklingen
speglar den ekonomiska tillväxten. I detta begrepp räknar man
in allt från produktion av miljöförstörande fordon, miljövänliga cyklar till
tjänster såsom jazzunderhållning och utbildning. I BNP ingår också olyckor
och reparation av dess effekter. I Sverige är den största delen av BNP idag
bestående av tjänster.
Bristerna med BNP har blivit alltmer uppenbara. Miljöförstöring och
överutnyttjande av naturresurser har lett till ökad insikt om nödvändigheten
av ett nytt synsätt på välfärden. Det ställer krav på nya vetenskapliga modeller.
Världskommissionen för miljö och utveckling (Brundtlandkommissionen)
införde begreppet ”en hållbar utveckling”. Kommissionen har föreslagit
ändringar i tillväxtbegreppet så att även kostnader för miljöförstöring och
naturresursförbrukning inkluderas.
Kostnaden för miljöförstöringen i Sverige kan uppskattas till ca 70 miljarder
kronor årligen. Denna summa syns aldrig i den redovisning som görs av
den ekonomiska utvecklingen i landet.
I samband med kompletteringsmotionen våren 1989 föreslog centern dels
att god miljö ska vara ett centralt mål för den ekonomiska politiken, dels att
alternativa BNP-mått som tar hänsyn till miljön måste komplettera traditionella
ekonomisk-politiska mått, samt att naturresursräkenskaper ska ingå i
framtida statsbudgetar.
Riksdagen antog vårt förslag angående en god miljö som ett mål i den ekonomiska
politiken. Enligt vår mening bör målet om en god miljö tolkas så
att detta mål är grundläggande för de övriga ekonomisk-politiska målen och
samtidigt överordnat dessa.
Vi har under ett flertal år föreslagit att den ekonomiska utvecklingen ska
mätas med ett mått som inkluderar även uttag av naturresurser och miljöförstöring.
Sådana s.k. gröna nationalräkenskaper kan bli ett viktigt verktyg för
såväl politiker som vetenskapsmän. Arbetet med att ta fram ett grönt BNPbegrepp
och naturresursräkenskaper bör utföras av Statistiska Centralbyrån.
Liknande system finns redan i Norge, Västtyskland, Frankrike och Canada.
Det räcker dock inte att ta fram gröna nationalräkenskaper. De måste
Mot. 1989/90
Jo822
6
också sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och naturresursaspekter
blir grundläggande i all samhällsplanering.
I en särskild motion föreslår vi ett system med s.k. gröna nationalräkenskaper.
Styrmedel för att nå en bättre miljö
Lagstiftning
Centern har länge krävt omfattande förändringar av lagstiftningen på miljöområdet.
Regeringen tillsatte i maj 1989 en utredning för översyn av miljöskyddslagstiftningen
.
Vi anser att lagarna på miljöskyddsområdet måste inriktas på att den
mänskliga påverkan på naturen inte ska vara större än vad naturen tål. Speciell
hänsyn måste också tas till särskilt känsliga områden. Miljökvalitetsnormer
ska utarbetas som anger gränsvärden för acceptabel påverkan av ekosystemen.
Vi anser att gränsvärdena kan grundas på följande synsätt:
I. Naturfrämmande ämnen som är eller kan befaras vara långlivade, som
t.ex. organiska klorföreningar, bör överhuvudtaget inte spridas i miljön. Det
enda acceptabla gränsvärdet är alltså 0.
II. Tungmetaller och andra sällsynta grundämnen är inte naturfrämmande
men kan i onaturliga koncentrationer orsaka bestående eller långvariga skador
i miljön, koldioxid och naturliga gaser med växthuseffekt likaså. Halterna
i miljön bör hållas inom de naturliga variationerna.
III. Alla övriga ämnen. Dessa får inte öka mer än vad naturen förmår
bryta ned eller kan tolerera.
Dessa principer innebär att industrins avfall och avlopp, som innehåller
naturfrämmande ämnen, måste skiljas från hushållens avfall och avlopp. Det
innebär också att vissa produkter som innehåller naturfrämmande ämnen
och som finns i hushållssortimentet måste tas bort.
Centern har tidigare ställt krav som bör tas upp i den översyn som nu sker
i lagstiftningen. Vi har tidigare krävt:
- att påföljdssystemet vid miljöbrott bör ses över vid revideringen av lagstiftningen.
Det ska vara kännbart för den skyldige att förstöra miljön.
Sedan miljöskyddslagens tillkomst har få fällande domar avkunnats.
Straffsatserna för miljöbrott är lägre än för andra brott. Det behövs en
skärpt syn på miljöbrotten i påföljdshänseende.
- en särskild statsåklagare utses för miljöbrott, eftersom det ofta i bedömningen
krävs komplicerade och tekniskt avancerade undersökningar. På
andra särskilda områden har tillsatts en speciell åklagare för att leda förundersökningen
och föra talan i domstol.
- en särskild miljöansvarig vid alla företag som arbetar efter beslut av koncessionsnämnden.
Detta skulle stärka ansvarsförhållandena vid företagen.
Det skulle dessutom underlätta arbetet med att utreda och beivra
miljöbrott.
- att företagen bör redovisa miljökonsekvensutredningar för alternativa
lösningar i samband med tillståndsprövning. De bör redovisa alternativa
handlingssätt och miljöeffekter av sådana, samt alternativet om åtgärden
Mot. 1989/90
Jo822
7
1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo822
inte vidtas (nollalternativ). Dessutom bör kraven på miljökonsekvensutredningars
innehåll och utformning i allmänhet skärpas.
- att tillstånd för vägprojekt ska prövas enligt miljöskyddslagen, inte som
idag enligt väglagen.
- tillståndskraven måste skärpas så att fler ämnen görs tillståndspliktiga
och hårdare krav sättas vad gäller utsläppsgränser. Då gamla tillstånd
omprövas måste högre krav ställas även på dem, för att ta vara på den
tekniska utvecklingen och den skärpta miljösynen och därmed tillgodose
nya miljökrav.
- att koncessionsnämndens sammansättning bör ses över. Mycket berättigad
kritik har riktats mot att nämnden i många fall saknar bl.a. ekologisk
kompetens. Detta gäller även vattendomstolen.
- att vid prövning i koncessionsnämnden det ges möjlighet för sakägare och
intresserade att föra fram sina synpunkter. Miljöskyddslagen ger möjligheter
till förhandling. Det finns ingen formell skillnad mellan koncessionsnämndens
möjligheter och länsstyrelsens, men det finns en reell.
Länsstyrelsen tillämpar inte denna förhandlingsmöjlighet medan koncessionsnämnden
gör det. Vi anser att öppenheten också ska omfatta länsstyrelsernas
prövning, då det är av allmänt intresse.
- att miljöskyddsförordningens 7 § måste ändras så att möjlighet ges för
myndigheterna att prioritera ärendena utifrån miljöeffekt. Kontrollerna
av de allvarligaste föroreningarna måste prioriteras. Detta ger de största
effekterna på miljön och gör myndighetens arbete mer effektivt.
- att miljöbudget över hur ämnena hanteras i företagens egen verksamhet
och var de slutligen hamnar ska införas. Det ger förbättrad kontroll över
hanteringen av miljöfarliga ämnen. Budgeten ska vara till hjälp för såväl
det egna företaget som berörd tillsynsmyndighet. Budgeten kan också ge
besked om hur många farliga ämnen som sprids med produkterna.
- att miljöorganisationer som uppfyller vissa kriterier ska ha rätt att överklaga
beslut om tillstånd och sådana frågor som avses i 8a § andra och
tredje stycket. Idag finns redan rätt till överklagande för kommuner och
lokala arbetstagarorganisationer. Regeringen bör fastställa vilka organisationer
som ska få talerätt.
- att en miljöombudsman bör tillsättas. Miljöombudsmannen bör hjälpa
allmänheten i miljömål. Miljöombudsmannen ska ges möjlighet att föra
talan i domstolar och ge rekommendationer till myndigheter.
Alla medborgare ska garanteras likhet inför lagen. Rätten till juridiskt biträde
är således väsentlig för att uppfylla denna rättsprincip. När frågan om
enskilt anspråk stödjer sig på miljöskyddslagen eller miljöskadelagen utgår
för närvarande inte rättshjälp. Den förändring som 1989 företagits av rättshjälpslagen
är inte tillräcklig och möjligheterna att få rättshjälp behöver därför
vidgas. Kostnaderna för den enskilde kan bli omfattande. Vi anser därför
att rättshjälp i miljömål bör återinföras enligt reglerna före 1983 års lagstiftning.
Vidare bör reglerna för utredningar i miljömål bli generösare. En regel
bör införas i 25 § rättshjälpslagen för att göra det lättare att få en sakkunnig
utredning om tekniska och medicinska frågor i skadeståndstvister. Detta bör
ges regeringen till känna.
Statliga utredningar bör vara skyldiga att redovisa miljökonsekvenser av
Mot. 1989/90
Jo822
8
sina förslag. Idag är de tvungna att redovisa såväl samhällsekonomiska som
företagsekonomiska effekter av förslagen. Men alla statliga utredningar bör
dessutom redovisa ekologiska konsekvenser av sina utredningar. Konsekvenserna
bör redovisas för såväl miljön i ett berört område som för hela
landet. I de fall förslag berör andra länder bör konsekvenserna av verksamheten
för dessa redovisas.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket inrättades 1967, då den svenska miljöadministrationen
byggdes upp. Miljösituationen har förändrats och kraven på den centrala
myndigheten skärpts. Det är viktigt att anpassa verket till de nya förutsättningarna.
Det behövs en genomgripande utredning av Naturvårdsverket
både vad gäller uppgifter och organisation.
Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) för land, luft och hav
är viktigt i miljöarbetet. Programmets syfte är att övervaka långsiktiga och
storskaliga miljöförändringar. För denna miljöövervakning av bl.a. utsläpp
av kolväten och kväveföreningar föreslår vi ett ytterligare anslag om 5 milj.
kr.
Länsstyrelsernas naturvårdsenheter och kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar
behöver resursförstärkningar. De ansvarar för tillsynen
enligt miljöskyddslagen. Vi föreslår en förstärkning av denna verksamhet
med 5 milj. kr.
Kemikalieinspektionen
Kemikalieinspektionen har en viktig uppgift i arbetet att undersöka kemikaliers
hälso- och miljörisker och ta bort de kemikalier som är farligast. De har
nu att ompröva äldre bekämpningsmedel och gamla tillstånd. De behöver
personalförstärkningar för att klara detta arbete. Fler tjänster behövs också
för att stimulera alternativ produkt- och teknikutveckling hos företag och
berörda statliga organ.
Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras med bekämpningsmedelsavgifter
och kemikalieavgifter. Regeringen föreslår att verket får en förstärkning
med 4 tjänster. Vi anser att verkets uppgifter är så viktiga, och att
behoven är så stora, att 10 nya tjänster behövs. Detta bör riksdagen besluta.
Ekonomiska styrmedel
Centern har tidigare föreslagit att miljöavgifter på klor, svaveldioxider, koldioxid
och kväveoxider införes. Miljöavgifterna ska stimulera företag att
vidta åtgärder för att minska föroreningarna. Det är önskvärt att miljöavgifterna
minskar sig själva genom att utsläppen minskar med tiden. Miljöavgifter
på fler områden behandlas just nu av miljöavgiftsutredningen. Det är viktigt
att de föreslagna avgifterna nu verkligen införs. Vi upprepar därför vårt
krav om en miljöavgift på organiska klorföreningar om 50 kr./kg organiskt
bundet klor. Detta innebär att de totala avgifter som ska betalas uppgår till
Mot. 1989/90
Jo822
9
Mot. 1989/90
Jo822
Statlig och kommunal upphandling
Den statliga och kommunala upphandlingen är viktig i arbetet för en miljövänlig
konsumtion. De statliga och kommunala förvaltningarna är stora konsumenter.
Vi anser att den offentliga upphandlingen i större omfattning bör
inrikta sig på miljövänliga produkter.
I Naturvårdsverkets rapport om avfallet och miljön (1988) föreslås att ett
förtydligande görs i upphandlingsförordningen om att statliga myndigheter
ska ta miljöhänsyn vid sin upphandling. Denna ändring bör ske i 3 § i upphandlingsförordningen
(1986:366). En ändring av den statliga upphandlingsförordningen
skulle också ge möjlighet att anta motsvarande upphandlingsreglementen
i kommunerna.
Centern anser att det är självklart att de upphandlande myndigheterna
medverkar till att de mål som statsmakterna ställt upp på bl.a. miljöområdet
uppnås.
Det råder idag oklarhet om hur upphandlingsförordningen ska tolkas vad
gäller miljöhänsyn. Denna oklarhet är också väl dokumenterad från såväl
statliga myndigheter som kommunala instanser. Det gäller bl.a. vid kommuners
inköp av alternativodlade livsmedel, där rättsläget är oklart. Inköp av
alternativodlat kan i vissa fall uppfattas som en inskränkning av konkurrensen.
En ändring av reglementet krävs.
Regeringen har gjort bedömningen att upphandlingsbestämmelserna inte
behöver ändras. Denna inställning är häpnadsväckande, eftersom det råder
en väl dokumenterad oklarhet på området. Ett förtydligande från riksdagen
skulle råda bot på detta.
Centern föreslår att det i 3 § i upphandlingsförordningen tilläggs att myndigheten
vid upphandling ska beakta den inverkan produkten kan ha på miljön.
Obligatorisk ansvarsförsäkring
Centern har under flera år föreslagit att tillverkare och importörer av kemikalier
ska åläggas att ta en ansvarsförsäkring för sina produkter för att förstärka
kontrollen av kemikalier. Försäkringsbolagen kan värdera risker som
kan finnas med användningen av olika kemikalier.
En ovan nämnd försäkring skulle minska användningen av farliga kemikalier,
ge en mer ansvarsfull hantering av kemikalier och tillföra ekonomiska
resurser till olycksförebyggande åtgärder. Men framför allt skulle systemet
ge skadelidande ordentlig ersättning vid skada.
Det skadestånds- och försäkringsrättsliga regelsystemet bör byggas ut för
att förbättra de skadelidandes ersättningsmöjligheter. I detta utbyggda system
kan en ansvarsförsäkring ha en stor betydelse. Den väntade produktansvarslagen
som regeringen snart ska förelägga riksdagen öppnar nya möjlig
ca 400 milj. kr. Vi utgår då från att utsläppen i medeltal blir 1,5 kg TOCI per
ton massa.
Vi föreslår i en speciell motion om avfallsfrågor att miljöfarliga tungmetallhaltiga
batterier och förpackningar beläggs med miljöavgifter.
10
heter för försäkringar. Vi anser att denna lag bör innehålla ett system med
obligatoriska ansvarsförsäkringar för kemiska produkter och bioteknisk
verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljörevision
Det finns starka skäl för företagen att engagera sig i miljöarbetet. De har
stora ekonomiska vinster att hämta i miljövänlig teknologi.
Genom att införa miljörevision i företag och även i offentlig verksamhet
underlättas ett systematiskt arbete för att utveckla miljövänligare produktionsprocesser,
minskning av råvaru- och energiåtgång, samt kartläggning av
avfalls- och utsläppsgränserna.
Miljörevisionen kan underlätta för företagen att finna dolda brister i produktionen.
Bristerna kan ge företaget både miljöproblem och ekonomiska
problem. En del företag har redan själva dragit igång arbete med miljörevision.
Den ökade uppmärksamheten på miljöbrister i företaget kommer att
verka stimulerande på teknikutvecklingen. Miljörevision kan vara ett marknadsekonomiskt
styrmedel av stor betydelse. Vi föreslår därför att miljörevision
införs i samtliga företag.
Utbildning
Kunskap om naturen och hur miljön påverkas av människan är en grundförutsättning
för att samhället ska få en hållbar utveckling. Skolan måste ge en
god utbildning så att eleverna kan hantera framtidens miljöproblem. Utbildningen
i miljö måste därför förbättras på alla nivåer.
Miljöfrågor måste på ett naturligt sätt genomsyra utbildningen på grundskolan.
På gymnasienivå måste eleverna ges ökade möjligheter att läsa kurser
som anknyter till miljöfrågor. Skolöverstyrelsens förslag att minska undervisningen
i ekologi och miljövård på gymnasiet är ett steg i helt fel riktning.
På högskoleområdet måste miljöfrågorna integreras i såväl tekniska, naturvetenskapliga
som administrativa/ekonomiska utbildningslinjer. Även lärarutbildningen
måste förstärkas med grundkurser i ekologi och möjligheten
till fortbildning förbättras. Riksdagen måste uttala att miljöundervisningen
spelar en central roll på alla utbildningsstadier.
Personal vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter och vid kommunernas
miljö- och hälsoskyddsförvaltningar är i behov av vidareutbildning. Det
finns också en uttalad brist på personal. Många tjänster blir obesatta eftersom
det saknas personer med lämplig utbildning och bakgrund. Såväl grundsom
vidareutbildningen på området måste därför förstärkas. Dessutom bör
Sveriges lantbruksuniversitet ges i uppdrag att inrikta agronomutbildningen
mot miljöområdet. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att personer i utredande och dömande funktion angående
miljöbrott har en god kompetens på området. Det är nödvändigt för att nå
resultat i miljöarbetet och för att lagstiftningen ska få genomslag. Dessutom
är det viktigt för rättssäkerheten. Därför måste utbildningen för personal på
detta område förstärkas.
Mot. 1989/90
Jo822
11
Internationellt
Mänskligheten står inför en stor utmaning. Stora globala miljöhot måste avvärjas
för att mänskligheten ska överleva. För att klara detta krävs vilja, strategi
och ekonomiska resurser.
De ur global synpunkt allvarligaste miljöhoten är t.ex. risken för klimatförändringar
p.g.a. ökande koldioxidhalt, försurningen, havsföroreningarna,
jordförstöringen i bergstrakter, skovling av regnskog, ökenutbredningen.
Dessa hot kan inte avvärjas av enskilda länder, utan bara i samverkan
mellan olika länder. I-länderna måste ta ett aktivt ansvar för att kunna
avvärja hoten. Många av hoten riktas mot u-länderna och de kan omöjligen
själva klara av att rädda miljön.
Centerpartiet föreslår därför att en omfattande global miljöfond inrättas.
Den skall finansieras genom att industriländerna avsätter en andel av sin
bruttonationalinkomst varje år. Detta bidrag bör inledningsvis sättas till
0,1 % för att successivt byggas upp till 0,5 % inom en femårsperiod. Det
skulle innebära att fonden första året tillfördes ca 100 miljarder kronor och
när den är fullt utbyggd erhåller 500 miljarder kronor per år. Fonden kan
lämpligen administreras av FNs miljövårdsprogram UNEP. Arbetet för att
få till stånd denna globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i Sveriges
utrikespolitik, såväl i internationella organ som vid bilaterala kontakter.
Fondmedel ska kunna användas till skydd av t.ex. regnskogar och åtgärder
mot ökenutbredning.
Nordisk miljölagstiftning
De nordiska länderna måste gå längre i sina miljöambitioner än vad man
hittills lyckats med. Det gäller såväl i programarbetet som i lagstiftning och
konkreta åtgärder. Den nordiska miljöplanen och havsmiljöplanen som antogs
1988 var helt otillräcklig.
Centerpartiet anser att de nordiska länderna ska harmonisera sina miljölagstiftningar
utifrån högsta ambitionsnivå. I Helsingforsavtalet från 1974
anges att ”de nordiska länderna ska eftersträva harmonisering av sina miljöskyddsregler
i syfte att uppnå största möjliga överensstämmelse i fråga om
normer och riktlinjer för utsläpp av föroreningar, användning av miljögifter
och andra störningar av miljön”.
En samordning av de nordiska reglerna skulle kunna tjäna som förebild i
strävandena att på internationellt plan få ett långtgående ansvarstagande för
miljön. I direktiven till översynen av miljöskyddslagstiftningen sägs det att
”kommittén bör beakta hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen och
gällande produktkrav i andra nordiska länder och inom EG”. Enligt centerns
uppfattning är inte det tillräckligt. Vi anser att Sverige hos Nordiska Ministerrådet
ska kräva att de nordiska länderna går längre i sina miljöambitioner
och samordnar sin lagstiftning på området. Detta bör ges regeringen till
känna.
Internationell luftvård
De östeuropeiska svavelutsläppen drabbar bl.a. Sverige hårt. Ökningar snarare
än minskningar av dessa utsläpp är troliga i framtiden och flera av dessa
Mot. 1989/90
Jo822
12
länder bedömer sig inte ha råd att investera i reningsanläggningar. Det
räcker inte att sprida kunskap om ny teknik. Sverige måste därför aktivt
medverka till att andra stater investerar i reningsteknik, övergår till miljövänligare
energislag och gör energieffektiviseringar.
Centern har tidigare fått riksdagens stöd för sitt krav på en internationell
luftvårdsfond. Luftvårdsfonden ska till skillnad från den internationella miljöfonden
främst riktas mot insatser i Europa. Regeringen har fortfarande
inte vidtagit några åtgärder med anledning av riksdagens beslut. Regeringen
föreslår nu inrättandet av ett samnordiskt riskkapitalbolag. Det ska delta i
finansieringen av s.k. joint ventures och andra samarbetsbolag som tillverkar
miljöutrustning i Östeuropa. Vi tillstyrker förslaget, men poängterar att
det inte får ses som en ersättning för den internationella luftvårdsfond som
riksdagen beslutat om. Även Nordiska investeringsbanken borges möjlighet
att delta i finansieringen av miljöinvesteringar utanför Nordens gränser.Oåterkalleliga
och irreversibla miljöskador kan inte accepteras. För skador som
kan repareras gäller att förorenaren ska betala.
PPP - Polluter Pays Principle - ska vara vägledande för miljöarbetet. Det
innebär att kostnaderna för att minska miljöskadorna och åtgärda uppkomna
skador ska bäras av den som orsakar skadorna. PPP accepterades av
OECD 1975 och har nått internationellt erkännande.
I Östeuropa finns dock ibland en diskussion om en slags ”nyttoprincip”.
Den går ut på att den som har störst nytta av rening ska vara med och betala
för reningen. Denna princip liknar VPP- Victim Pays Principle. Enligt ekonomisk
teori anses båda principerna vara likvärdiga ur effektivitetssynpunkt.
Det finns dock avgörande skillnader när det gäller rättsuppfattning
och moraliska aspekter. Moraliskt sett är PPP den rätta principen eftersom
”man ska göra rätt för sig”.
För att kunna lösa problemen i Östeuropa krävs stora ekonomiska insatser.
Detta är inte något som de östeuropeiska staterna klarar själva. Rening
i dessa länder leder också till att miljön förbättras i bl.a. Sverige. De stora
ekonomiska insatser som krävs i Östeuropa löses bäst genom att flera länder
går samman och finansierar projekt via exempelvis luftvårdsfonder. Detta
leder då till att man gör avsteg från PPP. Detta får dock inte enligt vår mening
vara ett hinder, eftersom miljöproblem i Östeuropa annars aldrig kan
lösas. Men det ska heller inte tolkas som att PPP inte längre gäller. Vi anser
att fonder kan byggas upp, även om PPP fortfarande är den grundläggande
principen.
Det finns ett stort intresse från andra västeuropeiska stater att delta i stora
miljöprojekt i Östeuropa, bl.a. har västtyska miljövårdsverket gett klara signaler
om att man är intresserad av en satsning tillsammans med andra länder.
Sverige bör snarast ta initiativ till ett stort europeiskt samarbete, som inte
bara gäller lagstiftning och konventioner, utan som även tar sikte på ekonomiska
lösningar med hjälp av bl.a. en luftvårdsfond.
De nu existerande internationella protokollen för reducering av utsläpp
av svavel och kväve - inom ramen för ECEs konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar-måste revideras och skärpas. Nya överläggningar
om internationella överenskommelser om svavel- och kväveoxidbegränsningar
måste därför initieras. Nya överenskommelser bör utgå ifrån
Mot. 1989/90
Jo822
13
den vetenskapliga kunskap som idag finns om kritiska belastningsvärden och
naturens egna gränser.
Sverige måste ta initiativ till överläggningar med den danska regeringen
om begränsningar av luftföroreningarna från Danmark och särskilt Köpenhamnsområdet,
som har stor påverkan på det hårt försurningsdrabbade sydvästra
Skåne.
Miljöfrågorna är viktiga också i kontakterna med Finland. Den finsksvenska
gränsälvskommissionen reglerar vattenrättsliga frågor i Torneälven
och gränsområdet mellan Sverige och Finland i Bottenviken. Sverige bör ta
initiativ till att utvidga gränsälvskommissionens uppgifter till att också omfatta
luftföroreningar.
Övrigt
Vi har sedan länge föreslagit att Sverige ska kunna lämna exportkreditgarantier
för miljöteknikexport. De svenska exportkreditreglerna bör förändras
så att de bidrar till att sprida miljöteknik till länder som inte annars skulle
satsa på det. Svenska staten måste vara beredd att ta ett högre risktagande
vid export av reningsteknik och miljöteknik än vid annan export. Investeringar
i andra länder kommer även Sverige till del i form av minskat nedfall
av föroreningar.
Svensk industri har stort kunnande vad gäller miljöteknik och skulle gynnas
om den gavs möjlighet att utnyttja exportkreditgarantier vid export av
sådan teknik.
Införande av exportkreditgarantier för miljöteknik skulle vara till fördel
för såväl Sverige och svenska företag som länder i vår närhet med stora miljöproblem.
Miljöattachéer bör utses vid strategiskt viktiga ambassader. Dessa kan
dels sprida svenskt miljökunnade i andra länder och dels förmedla kunnande
från andra länder som Sverige kan ha stor nytta av. Ambassaderna måste
avdela särskild personal med miljökompetens för miljöbevakning. Utrikesdepartementet
måste prioritera detta och göra nödvändiga resursförstärkningar.
Internationella miljöteknikmässor är ett verksamt instrument för att
sprida kunskap om den effektivaste miljötekniken. Sverige har en industri
som ligger långt framme på detta område. Den svenska industrin har alltså
ett stort intresse av att visa de lösningar som man har tagit fram.
Sverige har också god kompetens inom forskning och utbildning på miljöområdet.
Den svenska staten bör aktivt medverka till att sprida denna
kunskap till andra länder. Sverige måste vara berett att exportera miljökunskap
och undervisning på området.
Räddningsplan för Östersjöområdets miljö
Det internationella miljöarbetet måste bli en viktig del av samarbetet mellan
länder. Sverige bör ta initiativ till en räddningsplan för Östersjön och Östersjöstaternas
miljö. I en särskild kommittémotion för centern fram flera krav
för att förbättra miljön i Östersjöområdet. I motionen föreslår vi att Sverige
satsar 100 milj. kr. på förstärkning av Wislaprojektet i Polen och 100 milj.
Mot. 1989/90
Jo822
14
kr. på pilotanläggningar för luft- och vattenrening i Baltikum. Vi föreslår
dessutom att ett Östersjölaboratorium byggs (2 milj. kr.) och att Fiskeristyrelsen
projekterar ett nytt övervakningsfartyg och utökar driften av Argus
(5 milj. kr.).
Internationell naturvård
Sverige måste aktivt delta i det internationella naturvårdsarbetet genom
bl.a. Världsnaturunionen. Centern har i biståndsmotionen understrukit betydelsen
av samarbete med Världsnaturunionen i biståndsprojekt. Vi föreslår
bl.a. också att ett särskilt anslag införs för miljövårdsinsatser i biståndet.
Antarktis är det enda större område som ännu inte utsatts för mänskliga
ingrepp i någon större omfattning. I Brundtlandkommissionens rapport uppmanas
länderna till internationellt samarbete för att skydda Antarktis. Sverige
har deltagit med en expedition i forskningsarbetet på Antarktis. Vi anser
det viktigt att Sverige klargör att vi inte kommer att medverka till en exploatering
genom mineralutvinning. Mineralkonventionen kan leda till exploatering
av området snarare än skydd. Vi anser därför att Sverige ska ta
initiativ, genom FNs miljöorgan UNEP, för att få Antarktis förklarat som
internationell naturpark.
Regnskogarna
Skövlingen av regnskogarna är en pågående miljökatastrof som förutom
enorma skador på djur och natur kan leda till att klimatet ändras. Det är
förmodligen den värsta miljökatastrof som människan i sitt vinstbegär ställer
till med. I vissa länder kan skogen ta slut om 20 år. Ofta sker skövlingen för
att fattiga människor ska kunna odla jorden och då tas inte skogen tillvara.
Flär måste sociala satsningar och miljöskydd gå hand i hand. På andra ställen
tjänar de stora bolagen mycket pengar på att avverka och sälja ädla träslag
eller avverka skog som säljs som massa.
Den tropiska regnskogen förstörs fortare än någan annan naturtyp på jorden.
Närmare hälften av alla nu kända växt- och djurarter finns i dessa skogar.
Forskare tror att det finns betydligt fler arter av växter och djur som
ännu inte blivit vetenskapligt noterade. Med skogen försvinner ett väldigt
genmaterial som skulle kunna ge människor nya läkemedel, livsmedel m.m.
Regnskogarna måste bevaras. För det första måste Sverige agera så att det
tillkommer en internationell konvention om skydd av regnskog. Det internationella
avtalet om tropiskt timmer (ITTA) ger inte tillräckligt skydd åt regnskogen.
Avtalet har funnits sedan 1983 och har inte kunnat stoppa avverkningen.
Det beror bl.a. på att den inte berör handeln med massa producerad
av träd från regnskog.
För det andra måste svensk import av tropiskt timmer och produkter
därav från avverkningar som inte sker på uthållig basis stoppas. Det skulle
ge en tydlig signal till omvärlden att vi menar allvar och ge eftertryck åt kraven
på ansvarsfulla virkesuttag. De träslag det handlar om är jakaranda och
mahogny.
För det tredje kan centerns förslag om resurser till en global miljöfond
bli ett viktigt instrument i arbetet med att rädda de tropiska regnskogarna.
Regeringen måste snarast ta initiativ till att bilda en sådan fond.
Mot. 1989/90
Jo822
15
Sverige kan dessutom ge svenska biståndsinsatser ökad miljöinriktning
och genom ökade internationella kontakter bidra till en positiv attityd till en
biologisk mångfald. Sverige kan också i Världsbanken driva en politik som
inte gynnar skövlingen av regnskogen. Sverige bör medverka i och stödja
forskningsprojekt och kunskapsöverföring. Svenska företag måste förmås
att inte medverka i skövlingen.
Vad som anförts om regnskogarna bör ges regeringen till känna.
Luftföroreningar
Luftföroreningar leder till stora skador i vårt land. Mycket av föroreningarna
kommer från andra länder. Vi föreslår under kapitlet internationell luftvård
kraftfulla insatser för att minska utsläppen även i andra länder.
I Sverige kan luftföroreningarna beräknas förstöra skog för hundratals
milj. kr. varje år. Arealen skogsmark med pH lägre än 4,4 - dvs. gränsen
för allvarligare och mer långsiktiga skadeeffekter, uppskattas till 650 000 ha.
Luftföroreningarna och försurningen är ett akut och omfattande miljöproblem.
Utöver skogen drabbas även vatten, mark, djur, växter och människor.
Den är dessutom ett hot mot mänsklighetens kulturarv. Arbetet att
hejda försurningen kan inte avstanna förrän luftföroreningarna begränsats
till den nivå naturen tål.
Kalkning av skadade områden är en nödvändig åtgärd, men det är bara
ett uppehållande försvar. Sverige måste aktivt arbeta för att skärpa de internationella
målsättningarna. De målsättningar som man hittills kommit överens
om räcker inte. Centern anser att målet för det svenska arbetet måste
vara att begränsa svaveldioxidutsläppen med 90 % och kväveoxidutsläppen
och kolväten med 75 % fram till år 1995, jämfört med 1980 års utsläpp.
Ekonomiska styrmedel har nu, på centerinitiativ, införts på bl.a. svavelutsläpp.
Det är en väg att minska utsläppen som måste vidareutvecklas. Vi
föreslår att man också sänker den högsta tillåtna halten svavel i tung eldningsolja
till 0,2 viktprocent och i lätt eldningsolja till 0,15 viktprocent.
Vi anser vidare att utnyttjande av effektiv reningsteknik bör stimuleras.
Exempel på sådan teknik är låg-NOx-brännare, katalytisk rening, absorbenter
vid förbränning av sten- och brunkol, fluidiserad bädd- och rökgasnitrifikation.
De allra största minskningarna av luftföroreningarna kan dock göras i trafiksektorn.
Vi föreslår åtgärder för denna sektor i en annan motion.
Kalkning är, som vi tidigare framhållit, ett uppehållande försvar. Kalkningsbehovet
är i dag stort. Kalkningen sker i dag huvudsakligen direkt i
sjöar och vattendrag. Det finns dock risk att denna teknik ger en plötslig
chockhöjning av pH som kan slå ut vissa delar av vattnets flora och fauna.
Därför bör mer av kalkningen ske i vattendragens tillrinningsområden. En
del av kalkningen bör styras över till skogsmark och åkermark. Kalkning bör
dessutom ske av försurade brunnar. Vi föreslår att 159 milj. kr. anslås till
kalkningsinsatser. Av dessa bör 15 milj. kr. användas till kalkning av skogsmark
samt försurade brunnar.
Mot. 1989/90
Jo822
16
Åtgärder mot växthuseffekten
Växthuseffekten beror på att de s.k. växthusgaserna släpper in solstrålning
men stoppar utstrålning av värme. Detta leder på sikt till höjd medeltemperatur
och klimatförändringar. Klimatförändringar kan få förödande konsekvenser
för livet på jorden.
Förutom koldioxid bidrar metan, dikväveoxid, ozon och freoner till växthuseffekten.
Koldioxidhalten i atmosfären har stigit i takt med industrialiseringen.
Även utsläppen av de andra ämnena har ökat kraftigt under 1900talet.
Det är framförallt förbränningen av de fossila bränslena som leder till den
kraftiga koldioxidökningen. De fossila bränslen som bildats under hundratals
miljoner år förbrukas nu i snabb takt. Det krävs snabba åtgärder för att
bryta oss loss från ett energisystem som binder fast oss vid fossila bränslen.
Problemen kan bara lösas internationellt. Det är ett globalt problem. Centern
har tidigare föreslagit en global miljöfond som kan skapa resurser för
att på det internationella planet arbeta för en ny energistrategi.
Det är hög tid att den svenska energipolitiken förändras. En kraftigt förbättrad
energihushållning och en ökad användning av förnyelsebara energislag
är de viktigaste vägarna för att minska koldioxidutsläppen. Vi tar i en
annan motion upp krav på omfattande satsning på biobränslen. Det är det
enda sättet att komma ifrån koldioxidutsläppen. Regeringen fick 1987 riksdagens
uppdrag att klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten
och utarbeta ett program för att minska utsläppen av koldioxid. Riksdagen
bör nu begära en redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit med
anledning av riksdagens beslut.
Sverige måste dessutom verka för att skogsförstörelsen i regnskogsområdena
stoppas.
En avveckling av freonanvändningen är mycket angelägen inte bara med
hänsyn till ozonskiktet utan också för att minska freonets bidrag till växthuseffekten.
Havsmiljön
Föroreningssituationen i haven är allvarlig. Utsläppen av klorföreningar och
tungmetaller måste upphöra och kväveutsläppen kraftigt begränsas. Kraven
på transporter av farligt gods på haven måste skärpas. Havet är en resurs
och dess många möjligheter ska tas tillvara - inte förödas, som idag. Det är
angeläget att ordentliga resurser avsätts till arbetet med att förbättra havsmiljön.
Vi utgår från att regeringen gör den satsningen i vår då aktionsplanen
mot havsföroreningar presenteras av Naturvårdsverket.
Sverige måste omedelbart ratificera FNs havsrättskonvention av år 1982.
Den reglerar dumping av fartygsavfall, förorening från land samt olje- och
kemikalieolyckor. Hittills har bara Island av de nordiska länderna ratificerat
konventionen.
Vi lägger i en särskild motion fram förslag för att lösa miljöproblemen i
Östersjöområdet.
Mot. 1989/90
Jo822
17
Miljögifter
Så länge stabila organiska miljögifter släpps ut direkt eller indirekt kommer
ett långsiktigt miljöhot att kvarstå för våra hav. En åtgärdsstrategi måste därför
utgå från att eliminera tillförseln av sådana naturfrämmande ämnen. Det
är angeläget att dessa miljögifter prioriteras i såväl det nationella som det
internationella miljöarbetet.
Varje år släpper den svenska skogsindustrin ut stora mängder klorerade
föreningar, i vattendrag och utmed kusten. Utsläppen av klorföreningar ger
skador på sjöarnas och havens ekosystem. Dioxiner bildas i och med blekningsprocessen.
Spridningen sker i samband med utsläpp till luft och vatten,
men också via den färdiga produkten vid användning och förbränning. Riksdagen
begärde 1988 att regeringen skulle vidta åtgärder som gjorde att
dioxinutsläppen upphörde.
Regeringen har föreslagit att utsläppen av organiskt bundet klor bör minskas
till 1,5 per ton klorblekt massa. Vi anser att utsläppen av klorerade föreningar
i stort sett bör kunna vara avvecklade till 1995. Gällande tillstånd för
massaindustrin måste omprövas och starkare krav ställas så att en övergång
till miljövänlig teknik forceras.
Miljöavgiftsutredningen har, på centerinitiativ, föreslagit en miljöavgift på
klor. Vi har tidigare i motionen anfört att den nu måste införas.
Andra klorutsläpp
Alla utsläpp av klor måste minska. Vid tillverkningen av PVC-plast sker
fortfarande stora utsläpp. För PVC-produkter finns i de flesta fall miljövänligare
alternativ. Vi föreslår i en särskild motion om avfallshanteringen en avveckling
av dessa.
Klorutsläpp från kärnkraftverken
En annan mycket stor utsläppskälla är kärnkraftverken. Enbart vid Ringhals
kärnkraftverk släpps 20 000 ton natriumhypoklorit ut varje år. Vi anser att
regeringen snarast bör vidta åtgärder för att klorutsläppen från kärnkraftverken
ska upphöra.
Kvävereduktion i reningsverken
Det är mycket viktigt att riksdagens beslut om en halvering av kväveutsläppen
från reningsverken fullföljs. Problemen med närsalterna blir större efter
kusterna. Många kommuner avvaktar och har ännu inte fattat beslut om ombyggnad
av reningsverken som kan behövas för att nå målen. Vi föreslår därför
att Naturvårdsverket får i uppdrag att lägga fram en plan för reduktion
av kvävetillförseln från avloppsreningsverk.
I detta sammanhang anslår vi ytterligare 30 milj. kr. för förstärkning av
arbetet med avloppsrening och kontroll av kemikalieanvändningen i industrin
inom ramen för aktionsplanen för havsföroreningar. Medlen bör fördelas
till såväl forskning som övervakning.
Mot. 1989/90
Jo822
18
Enskilda ämnen
Totalförbud mot PCB
PCB finns fortfarande i äldre utrustning. Risken för olyckor och felaktigt
omhändertagande av utsliten utrustning är stor. Jordbruksutskottet anförde
i JoU 89/90:3 att det inom några få år skulle införas ett totalförbud mot
PCB/PCT. Vi anser nu, liksom då, att vi bör fatta beslut om ett totalförbud
mot PCB/PCT senast 1992. Det innebär att gammal utrustning snarast måste
saneras.
Avvecklingsplan för klorerade lösningsmedel
Klorerade lösningsmedel finns i ett flertal konsument- och industriprodukter.
Trikloretan är ett exempel på klorerat lösningsmedel. Flera av dessa ämnen
är cancerframkallande. Mycket tyder på att användningen av trikloretan
kommer att öka i framtiden.
Trikloretan förstör både miljön vid markytan och uppe i luften. På marken
reagerar trikloretan med andra ämnen och bildar nya giftiga föreningar. I
luften förstör ämnet ozonlagret.
Klorerade lösningsmedel innebär inte bara problem med utsläpp till mark,
vatten och luft. Det innebär också att avfall från industrier m m är starkt
förorenat, vilket försvårar hanteringen av avfallet.
Det finns alternativ till klorerade lösningsmedel. I många fall kan vatten
användas istället. Detta har framgångsrikt prövats av bl.a. SKF som tvättar
kullager med vatten istället för klorerade lösningsmedel.
Användningen av klorerade lösningsmedel måste bättre kontrolleras och
reduceras. Regeringen måste ta initiativ till en avvecklingsplan för klorerade
lösningsmedel och ställa krav på en övergång till miljövänliga alternativ.
CFC ”Freoner”
Uttunningen av ozonskiktet i atmosfären beror till stor del på användningen
av freoner. Ozonproblemet är ett reellt problem, inte en teoretisk framtida
risk. Därför måste freonanvändningen minska.
Riksdagen har på centerinitiativ beslutat att freonanvändningen i Sverige
ska avvecklas. Det har visat sig att det finns alternativ till freoner och avvecklingen
kommer att fungera.
Importen av produkter tillverkade av freoner fortsätter dock. Samtidigt
som svenska företag satsar helhjärtat på nya material och ämnen, fortsätter
freoner att komma in i landet. Freonutsläpp är inte ett problem bara för Sverige,
utan för alla länder. Sverige bör ta till vara den tekniska utveckling som
sker i landet och påverka internationella fora för att nå en global minskning
av freonanvändningen. Riksdagen bör besluta om importstopp för freoner
och produkter som tillverkats med hjälp av freon.
Regeringen har visat en anmärkningsvärd flathet gentemot EG vid förhandlingarna
om importstopp av freoner. Den svenska regeringen ska inte
behöva få råd från EGs egna jurister om vilka krav Sverige har rätt att ställa.
Det svenska miljöengagemanget i internationella fora måste drivas på ett
mer offensivt sätt.
Mot. 1989/90
Jo822
19
Förbud mot radioaktiva utsläpp
I Duonreay i Skottland planeras en ny anläggning för upparbetning av radioaktivt
avfall. Vid Nordsjökonferensen rekommenderades länderna att tilllämpa
bästa tillgängliga teknik för att minimera all förgiftning från radioaktiva
utsläpp från alla typer av kärnkraftsindustrier, inkl upparbetning. De
nordiska miljöministrarna uttalade 1987 oro för planerna i Skottland. Det
räcker inte med sådana uttalanden. Den svenska regeringen måste slå vakt
om den svenska miljön och därmed verka för att den planerade anläggningen
i Dounreay aldrig kommer till stånd.
Trafik
Vägtrafiken står för en betydande del av dagens miljöförstöring. Vägtrafiken
står för 40 % av koldioxidutsläppen och 60 % av kväveoxidutsläppen. I
storstädernas gatumiljö står bilarna för 90 % av luftföroreningarna. Miljöskadliga
transporter måste därför ersättas med ekologiskt riktiga transportsystem.
I en särskild partimotion presenterar centern förslag till åtgärder på trafikområdet.
Vi föreslår bl.a.:
- skärpta utsläppskrav på bilar, lastbilar och bussar
- skattebefrielse på etanol, metanol, biogas och andra biobränslen
- förändrade hastighetsgränser
- nya motorer och drivmedel för att minska utsläppen
- tidsgränser för genomförande av ny teknik på trafikområdet
- kraftfull satsning på kollektivtrafiken, bl.a. investeringar i SJ.
Dessa förslag leder till att trafiksektorns negativa miljöpåverkan avsevärt
reduceras.
Vi lägger dessa förslag i annat sammanhang.
Transport av farligt gods
Miljöfarliga transporter utgör ständigt en fara för miljön. Det är viktigt att
leda dessa transporter genom områden som är mindre miljökänsliga. För att
förebygga olyckor är förarnas utbildning och kompetens en av de allra viktigaste
faktorerna. Regeringen bör undersöka om det är nödvändigt att införa
särskild auktorisation av transportföretag som utför miljöfarliga transporter.
Naturskydd
Centern anser att landskapsvård och naturskydd är mycket angelägna delar
av miljöpolitiken. Artrikedomen av blommor, träd, fåglar, däggdjur och
andra djur och växter är omistliga delar i vår natur och det ekologiska systemet.
Ängar, hagmarker, urskogar, fjällskogar och andra känsliga biotoper
måste värnas. Vi måste slå vakt om den genetiska variationen. Alla människor
måste bidra till skyddet och vården av naturen genom att visa hänsyn
och varsamhet samt genom att undvika åtgärder som kan vara skadliga för
naturen.
Mot. 1989/90
Jo822
20
Naturvård i skogsbruket
Den svenska fjällnära skogen utgör en speciell naturtyp som måste värnas.
Den rymmer stora urskogsområden. I dessa områden har det traditionella,
småskaliga bondeskogsbruket kunnat bedrivas utan konflikt med naturvårdsintressena.
Däremot har de stora markägarna bl.a. Domänverket bedrivit
ett storskaligt skogsbruk i dessa känsliga områden.
Regeringen gav våren 1989 Skogsstyrelsen i uppdrag att utreda skogsbruket
i de fjällnära skogarna. Utredningen, som gjordes mycket snabbt, är
främst en faktasammanställning, inte en handlingsplan. Förslagen från utredningen
kommer inte att lösa problemen. Skydd av höjdzonen och konkreta
regler för skogsbruk i fjällnära skog saknas.
Centern anser att den fjällnära skogen ska skyddas. Vi anser att det ska
upprättas en naturvårdsgräns på biologiska grunder. Ovanför denna gräns
ska inget storskaligt skogsbruk få bedrivas. Vissa områden bör dessutom avsättas
som naturreservat. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljökonsekvensutredningar för olika skogsbruksmetoder som hyggesplöjning,
stubbrytning, inplantering av främmande trädslag och skogsplantering
på jordbruksmark bör införas.
Skydd av älvar
Vi föreslår att de fyra outbyggda norrlandsälvarna förklaras som nationalälvar.
Detta ska ge ett skydd som motsvarar nationalparkernas. Ammerån,
Emån, Hårkan, Härjeåsjön, Smedjemorasjön och Voxnan uppströms Edsbyn
bör dessutom anges som undantagna från fortsatt vattenkraftsutbyggnad
i förteckningen i naturresurslagen.
Mark för naturvård
Det är angeläget att Naturvårdsverket får tillräckliga resurser för att köpa in
mark för naturvård. Det gäller bl.a. urskogsområden. Vi föreslår att 130
milj. kr. anvisas för denna verksamhet, vilket är 30 milj. kr. mer än regeringens
förslag.
Statlig mark som är av värde för naturvården ska kunna tas i anspråk genom
överföring från t.ex. Domänverket till naturvårdsfonden. Det rör t.ex.
stora delar av den svenska urskogen, som ägs av Domänverket. På detta sätt
skulle en stor del av den fjällnära skogen kunna skyddas. Denna mark ska
kunna överföras till naturvårdsfonden utan att staten ska betala ersättning.
Vård av naturvårdsobjekt
Regeringen konstaterar, något sent, att resurserna för vård av naturvårdsprojekt
under de senaste åren inte motsvarat de faktiska behoven. Man ökar
dock anslaget med bara 7 milj. kr. Arealen för naturvård har mer än fördubblats
på ett decennium. För att kunna genomföra den skötsel som planerats
i skötselplanerna föreslår vi en utökning med 20 milj. kr. jämfört med
regeringen.
En fond bör skapas som komplement till de statliga medlen. Till fonden
ska människor kunna ge och testamentera pengar. Fonden bör kunna admi
Mot. 1989/90
Jo822
21
nistreras likt allmänna arvsfonden. Fondens medel ska gå till att köpa och
vårda naturvårdsprojekt. Denna fond får dock inte legitimera minskade anslag
från staten till vård av naturvårdsprojekt.
Centern har tidigare föreslagit att ideella organisationer och markägare
ska anlitas i vården av naturvårdsprojekt. Även kommuner och landsting
bör få ett ökat ansvar. På detta sätt kan de statliga insatserna koncentreras
till att bevara omistliga naturvärden.
Regeringens förslag om medel till återskapande av våtmarksbiotoper är
positivt. Det skulle ge möjlighet att ordna naturliga ”kvävefällor”.
Naturvårdsåtgärderna i odlingslandskapet (NOLA) är angelägna insatser
för att bevara olika naturtyper. Utöver ett ekonomiskt stöd krävs en aktiv
skötsel av områdena. En förutsättning för detta är att människor kan leva
och verka på landsbygden. Regeringen föreslår i avvaktan på en ny jordbrukspolitik,
att NOLA-stödet förblir oförändrat. Vi anser att det är en defensiv
hållning och föreslår att stödet ska uppgå till 40 milj. kr. Av dessa bör
hagmarksersättning ingå till ett belopp av 15 milj. kr.
Vård av hotade arter
Vård av hotade arter är en mycket angelägen uppgift. Vi har tidigare föreslagit
att en strategi för bevarandet av de genetiska resurserna utarbetas. Arbetet
bör inte begränsas till hotade arter, raser och sorter utan bör även klarlägga
den existerande genetiska variationen. Till detta arbete föreslår vi en
förstärkning om 6 milj. kr.
Jordbruk och miljö
Jordbruket måste vara långsiktigt uthålligt och ha en produktionsförmåga
så att insatta naturresurser ger hög avkastning. Ett sådant jordbruk är både
effektivt och miljövänligt. Jordbruket kan också hjälpa till att lösa miljöproblem
i andra delar av samhället. Biobränslen producerade på jordbruk kan
hjälpa oss att lösa koldioxidproblemen. Nya råvaror kan tas fram från jordbruket
som kan ersätta exploateringen av ändliga naturresurser.
Jordbruket utsätts också för en mängd miljöproblem. På marken, som är
vår viktigaste naturresurs, deponeras varje år mängder av miljögifter, kväveföreningar
m m från nederbörden. Detta kommer från såväl inländska som
utländska källor. På sikt kan detta utarma den svenska åkermarken och hota
dess produktionsförmåga. Detta hot är på intet sätt endast en svensk företeelse.
I Sovjet är det ett akut hot. Stora arealer hotas av förgiftning och
kommer antagligen inte att kunna användas till livsmedelsproduktion. Dessa
hot gör det desto mer angeläget att slå fast att den svenska åkermarken skall
bevaras. Samhället måste ha en naturresursberedskap för att kunna hantera
sådana miljöhot. All brukningsvärd åkermark ska brukas.
Det svenska odlingslandskapet är ett oersättligt kulturarv som har ett oerhört
miljövärde. Igenplantering av hagar och ängar utgör ett hot mot landskapet.
De naturliga variationerna måste bibehållas och mångfalden i växtoch
djurlivet värnas. Jordbrukspolitiken måste innehålla ett mål som tillgodoser
detta.
Sambandet mellan arealens storlek och djurhållningen måste stärkas.
Mot. 1989/90
Jo822
22
Stallgödseln måste ses som en viktig resurs och behandlas därefter. En effektiv
stallgödselanvändning är mycket viktig för att undvika kväveläckage till
vattendragen. Växtföljden måste vara varierad och ge möjlighet att hålla
marken bevuxen under en större del av året. I detta sammanhang är förslaget
om att återskapa våtmarker en bra åtgärd.
Bioteknik
Biotekniken ger oss stora möjligheter på en rad olika områden. Men den
kan också ge oss nya problem. Det finns stora risker förknippade med utnyttjandet
av denna nya teknik. Redan förra året föreslog centern i en partimotion
att bioteknikens utnyttjande ska regleras i en speciell lag. Motionen har
remissbehandlats och ska diskuteras i riksdagen våren 1990.1 en särskild motion
för vi även i år fram krav på detta område. Vi kräver dessutom att utsläppandet
av gentekniskt förändrade organismer i naturen förbjuds och att
patent på liv inte tillåts. I motionen föreslår vi också att hybrid-DNA-delegationen
får 2 milj. kr. för sin verksamhet budgetåret 1990/91.
Stöd till miljöorganisationer
De svenska miljöorganisationerna utför ett stort arbete - såväl i Sverige som
i det internationella arbetet.
Det internationella försurningssekretariatet är miljöorganisationernas organ
för arbetet mot försurningen. De har under 1989 öppnat kontor i London
för att där verka för minskade utsläpp.
Naturskyddsföreningen har intensifierat det nordiska miljösamarbetet.
När det gäller Östersjön har föreningen långt framskridna planer på att tillsammans
med andra miljöorganisationer starta ett särskilt Östersjösekretariat.
Vi anser att de ideella organisationernas arbete är en viktig del i det
svenska miljöarbetet. Vi anslår därför 5 milj. kr. för att stödja deras verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gröna nationalräkenskaper,1]
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av rättshjälpslagen
i enlighet med motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statliga
utredningar skall redovisa vilka effekter utredningens förslag får på
miljön och uttag av naturresurser,1]
2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en översyn av naturvårdsverket
i enlighet med motionen,
3. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 5 milj. kr. till förstärkning
av programmet för miljökvalitet under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk,
4. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 5 milj. kr. till länssty
Mot. 1989/90
Jo822
23
relsernas tillsyn enligt miljöskyddslagen under anslaget B 2. Bidrag
till miljöarbete,
5. att riksdagen beslutar att förstärka kemikalieinspektionen med
tio nya tjänster,
[att riksdagen beslutar införa en miljöavgift på organiska klorföreningar
med 50 kr./kg organiskt bundet klor,2]
[att riksdagen hos regeringen begär initiativ om en förändring av
3§ i upphandlingsförordningen (1986:366) med innebörden att myndigheten
vid upphandling skall beakta den inverkan på miljön som en
produkt kan ha,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till en obligatorisk ansvarsförsäkring
för kemikalier,3]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljörevision i företag,
7. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att förstärka och
utöka utbildningen av tjänstemän till länsstyrelsernas naturvårdsenheter
och kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar,
[att riksdagen beslutar att regeringen tar initiativ till en global miljöfond
i enlighet med vad som anförts i motionen,4]
[att riksdagen begär att regeringen hos Nordiska ministerrådet
kräver en gemensam nordisk miljölagstiftning utifrån högsta
ambitionsnivå,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell luftvårdsfond,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den finsk-svenska gränsälvskommissionen utvidgas
till att omfatta även luftföroreningar,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella åtgärder mot försurningen,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöattachéer,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kreditgarantier för export av miljöteknik,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige tar initiativ till att förklara Antarktis
som internationell naturpark,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att rädda regnskogarna,4]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen för att begränsa försurande luftföroreningar,
9. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj. kr., utöver
vad regeringen föreslagit, dvs. 159 milj. kr. till kalkning i enlighet med
vad som anförts i motionen, över anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall ratificera den internationella havsrättskonventionen från 1982,4]
Mot. 1989/90
Jo822
24
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90
tionen anförts om åtgärder för att avveckla klorutsläppen till 1995, Jo822
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
bör vidta åtgärder för att klorutsläppen från kärnkraftverken skall
upphöra,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för avveckling av kvävetillförseln från avloppsreningsverk,
14. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 30 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit till förstärkning av arbetet med avloppsrening
och kontroll av kemikalieanvändningen i industrin, dvs. totalt
46,5 milj. kr., samt forskning inom ramen för aktionsplanen mot havsföroreningar
under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförbud av PCB/PCT,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot import av freonprodukter och produkter
tillverkade med hjälp av freon,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild auktorisation av förare av miljöfarliga
transporter,6]
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvård i skogsbruket,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
naturvårdsgräns i de fjällnära skogarna införs,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensutredningar för olika skogsbruksmetoder,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av outbyggda älvar,7]
20. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 30 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit till inköp av mark för naturvårdsändamål,
dvs. totalt 130 milj. kr. under anslaget B 3. Investeringar inom miljöområdet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överföring av mark för naturvård,
22. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 20 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit, dvs. totalt 79 milj. kr. till vård av
naturvårdsobjekt under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya former för skötsel av naturvårdsobjekt,
24. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 40 milj. kr. till naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk
i enlighet med vad som i motionen anförts,
25. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 6 milj. kr. utöver vad
regeringen föreslagit, dvs. totalt 10 milj. kr., till vård av hotade arter
för bevarande av genetiska resurser under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk
i enlighet med vad som i motionen anförts, 25
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöåtgärder i jordbruket,
27. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 5 milj. kr. till stöd av
miljöorganisationer.
Stockholm den 23 januari 1990
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-O la Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
1 1989/90:Fi726
2 1989/90:Sk662
1 1989/90:L614
4 1989/90: U638
5 1989/90:N303
6 1989/90:T433
7 1989/90:Bo539
Mot. 1989/90
Jo822
gotab 99740. Stockholm 1990