Motion till riksdagen
1989/90:Jo810

av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark
(båda fp)

Eklandskapet

Under framför allt de senaste 30-40 åren har en smygande, men kraftig omvandling
av landskapet skett. Mångformigheten har minskat påtagligt och
många naturmiljöer har utarmats eller förstörts. Ett exempel är våra artrika
slåtter- och betesmarker som idag blir allt färre. Följden har blivit att antalet
hotade växter och djur i vår natur ständigt ökar.

Vem minns inte sin barndoms ängar och hagar, som nu ersatts med tät
granskog. I en uppsats i skriften Naturresurser och landskapsomvandling
funderar Lars Emelin över hur motsägelsefullt vi behandlar vårt kulturarv.
”Vi river inte kyrkor, trots att allt färre deltar i församlingslivet och trots att
kyrkorna ligger på värdefull mark. Men för att bevara små rester av odlingslandskapet,
som på ett helt annat sätt än slott, herresäten och kyrkor hör till
folkets historia, måste man argumentera i det oändliga.”

Östergötlands län är ändå det enskilda län som har störst areal naturbetesmark.
Detta har bekräftats i den pågående landsomfattande inventeringen.
Ca 12 500 ha naturligt gräsbärande mark har redovisats sedan 3/4 av länet
hade hunnit inventeras till och med 1989. Denna areal har klassats vara så
värdefull att det borde utgå stöd till betesdrift. Ungefär 30% av landets
arealhagmarker finns inom Östergötland och norra Småland. Flera starkt
hotade arter har i detta område sin bästa chans att överleva landskapsomvandlingen.

I Östergötland finns avtal med 700 djurhållare som i 5 år svarar för att
7 000 ha betesmark skall få rätt vård. Behovet är som synes större och ersättningsnivån
alltför låg.

Speciellt viktigt är eklandskapet söder om Linköping i anslutning till
Stångåns sjösystem. Detta är välkänt även utanför naturvårdskretsar. Området
har klassats som riksintresse. Naturvårdsvärdena är stora och ekbiotoper,
alltifrån rena ekskogar till enstaka ekbuskage, är i allmänhet rika biotoper.
Bland ädla lövträd är eken utan jämförelse det viktigaste trädslaget. Av
128 utrotningshotade insektsarter i Sverige är 39 knutna till ek, eller lika
många som alla andra lövträd har tillsammans. Bland fåglar nämns mindre
hackspett, skogsduva, näktergal, flera rovfågelsarter samt ett flertal sångare.

Dessutom är eken både som enskilt träd och i bestånd ett viktigt element
i landskapsbilden och har stor betydelse för friluftslivet kring sjöarna söder
om Linköping och längs Stångån och Kinda kanal.

Skall eklandskapet finnas kvar i framtiden krävs långsiktiga avtal, 10—15
år, med berörda markägare/djurhållare. Uppskattningsvis kommer enbart
denna del av odlingslandskapet i länet att behöva medel för betesdrift i storleksordningen
ett par miljoner per år. Tilldelningen budgetåret 1989/90 för
hela länet av ädellövhagmarkstöd var 0,2 milj. kr. för stängsel m.m.,varav
hälften till eklandskapet. NOLA-verksamheten tilldelades totalt 1,7 milj. kr.
Av dessa kunde 105 000 användas inom eklandskapet.

Fortsätter nedläggningen i Östergötland av åker och betesmark i samma
takt som för närvarande kommer 400 ha att försvinna inom eklandskapet
fram till år 2 000. Dessutom är lönsamheten ett hot mot eken som skogbildande
träd. Den långa omloppstiden (ca 150 år) och svårigheterna att bedöma
efterfrågan på ett smalt sortiment, som delvis är utsatt för modets
svängningar, bidrar till en osäker kalkyl. Granen har mycket säkrare bedömningar
och relativt kort omloppstid. Konflikterna uppstår där det inte finns
tillräckligt med ek enligt ädellövslagen. På så vis har betesmarker och f.d.
betesmarker i samband med omställning 90 i mycket liten utsträckning kunnat
villkoras med plantering av ek och granen har tagit över.

Då ädellövskogslagen antogs 1984 framhöll riksdagens jordbruksutskott
(JoU:23 1983/84) att ädellövskogen också från rent skoglig synpunkt måste
betraktas som en viktig naturresurs med värdefulla egenskaper. Vidare
framhölls att det ansågs angeläget att ädellövskogen bevaras i en omfattning
som i huvudsak motsvarar nuvarande areal och att förutsättningar skapas för
ett fortsatt rationellt ädellövskogsbruk
Eklandskapet präglas av ständig växling mellan åker, betesmark, löv- och
barrskogar. Den fortsatta utvecklingen inom området kommer att formas av
utvecklingen inom de areella näringarna och då främst inom jordbruket.Det
bedöms att en stor del av den nedläggningshotade arealen utgör naturlig betesmark
och omfattas inte av skötsellagen, och kan därmed skogsplanteras
utan tillståndsprövning om den tas ur produktionen.

Naturvården måste få en starkare ställning i samhällsplaneringen. Frivilliga
naturvårdshänsyn i jord- och skogsbruk, bl.a. bevarande av hagar och
ängar, måste stimuleras. Skyddet av hotade växt- och djurarter och deras
livsmiljöer måste förbättras. Ädellövskogslagen behöver ses över, så att inte
mindre eller glesare ekbestånd i eklandskapet riskerar att försvinna.

Folkpartiet har i en kommittémotion Anslag till miljövård anvisat medel
utöver regeringens förslag på följande anslag:

Bl:

+ 10 milj. kr. till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA).

+ 15 milj. kr. till vård av naturreservat m.m.

+ 2 milj. kr. till vård av hotade arter.

B3:

+ 20 milj. kr. till mark för naturvård.

Samt under övriga anslag:

-t- 30 milj. kr. till ersättning för frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket.

+ 20 milj. kr. till länstyrelsernas miljövårdsenheter för en förstärkning av
den s.k. gröna naturvården.

Mot. 1989/90

Jo810

15

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och hagmarker
i Östergötlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn och förbättring av ädellövskogslagen.

Stockholm den 24 januari 1990

Lola Björkquist (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)

Mot. 1989/90

Jo810

gotab 99765. Stockholm 1990