Motion till riksdagen
1989/90:Jo793

av Leif Marklund m.fl. (s)

v ’ o Mot.

Utvecklingsinsatser i skyddade naturområden 1989/90

Jo793-799

I dagens samhälle får miljöfrågorna en allt större betydelse såväl i den allmänna
debatten som i den konkreta samhällsplaneringen. Inte minst gäller
frågorna avvägningen mellan olika alternativ för markanvändning. Naturresurslagen
har här kommit att få en central betydelse.

De områden i Norrbotten som i dag har någon form av skydd till förmån
för sina naturvärden upptar cirka 20 % av länets totala areal.

De områden som är naturskyddade i Norrbottens län 1 januari 1988 är:

Nationalparker	7	st	606 950 ha
Naturreservat	63	st	586 358 ha
Naturreservat under	5	st
bildande
Fågelskyddsområden	18	st	46 445 ha

1 239 759 ha

Ovan angivna arealer är skyddade enligt naturvårdslagen. Det finns ingenting
som tyder på att dessa områden skulle minska i framtiden.

Till detta kan läggas områden skyddade på annat sätt t.ex. domänverkets
fjällskogsreservat som redovisas till 1 050 000 ha. Sammanlagt utgör dessa
skyddsområden således 2 289 759 ha motsvarande 22 % av länets yta
(10 554 300 ha).

De ojämförligt största skyddade områdena finns i Norrbotten. Länet besöks
också årligen av stora grupper människor, dels från södra Sverige och
dels från utlandet. Det är självfallet en naturresurs att vara stolt över. Det
måste också sägas vara en angelägenhet, inte enbart för Norrbotten eller
Sverige, utan även för områden främst i Mellaneuropa, där miljön är avsevärt
sämre än i Norden. Helt okontroversiellt är emellertid inte skyddet av
dessa områden.

De markanvändningskonflikter som uppstår kan gälla prospektering,
gruvbrytning, älvutbyggnad etc. De skyddade områdena lägger effektiva
hinder i vägen för dessa verksamheter. Norrbottens befolkning uppfattar
självklart dessa inskränkningar som restriktioner för olika typer av verksamheter
som kan ge sysselsättning i ett län där speciellt inlandskommunerna
har en mycket svår sysselsättningssituation.

Ytterligare en synpunkt bör vägas in i sammanhanget. På sikt är det orim

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo793-799

ligt att avsätta stora markområden med olika typer av skydd för att bibehålla
en ursprunglig miljö, samtidigt som tillgängligheten till dessa områden endast
är förbehållen ett privilegierat fåtal som har möjlighet att ta sig dit. Tillgängligheten
till skyddade landskapsområden måste öka.

Å ena sidan har vi alltså markanvändningskonflikten och å andra sidan
kravet om ökad tillgänglighet. Lyckligtvis är dessa krav förenliga. Genom en
utveckling av de skyddade naturområdena kan nya arbetstillfällen skapas i
vård och skötsel av områden och besökare. De kan utvecklas till ett nordiskt
föredöme och många människor kan på så sätt få ökad tillgänglighet till dessa
orörda naturområden. De åtgärder som härvid kan komma i fråga måste
ändå betraktas som blygsamma i ett internationellt perspektiv. De skulle
trots detta ge ett värdefullt och möjligt sysselsättningstillskott, eftersom endast
mindre utbildnings- och omskolningsinsatser behöver sättas in för att
arbetskraft, som i dag finns ledig i Norrbotten, skall kunna få meningsfulla
arbetsuppgifter. Detta skulle också vara ett sätt att bedriva en aktiv regionalpolitik
på Norrbottens villkor. De åtgärder som sätts in kan på såväl kort
som lång sikt leda till arbetsuppgifter som är möjliga att utföra av den befolkning
som i dag har vikande sysselsättning.

Med tanke på att en betydande andel av landets naturskyddade områden
är belägna i Norrbotten, ter sig en utlokalisering av naturvårdsverkets avdelning
för naturvård rimlig. En sådan åtgärd skulle också ligga i linje med den
av riksdagen ofta uttalade strävan att genom utlokalisering av statlig verksamhet
bidra till en aktiv regionalpolitik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till utveckling av skyddade naturområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering till Norrbotten av naturvårdsverkets
naturresursavdelning.

Stockholm den 25 januari 1990

Leif Marklund (s)

Monica Öhman (s) Sten-Ove Sundström (s)

Mot. 1989/90
Jo793

2