Motion till riksdagen
1989/90:Jo789

av Kaj Nilsson m.fl. (mp)
Landsbygdskulturen

Ett sårbart samhälle

Vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten har ökat med alla de maskiner
och tekniska system som har gjort livet bekvämare, men också hetsigare.
Stordrift och centralisering har gått hand i hand med den industriella utvecklingen.

Tidigare var förhållandet mellan stad och landsbygd mer välbalanserat.
Staden med sina rika möjligheter till högre utbildning och kommersiellt kultur-
och varuutbud mm låg i nära kontakt med och försörjdes till stor del
av sitt omland.I dag börjar de största städerna bli otympliga och svåra att
kontrollera vad gäller lagöverträdelser, trafik- och bostadsproblem och avfallshantering.
Samtidigt växer glesbygdsproblemen; närservicen blir allt
sämre när befolkningsunderlaget sviktar och ungdomen lockas till städerna
av det större nöjes- och arbetsutbudet. De kvarvarande får till råga på allt
via skattsedeln subventionera bostadsbyggandet och transportsystemet i städerna.

Vi vet att vi behöver vår levande landsbygd för försvar och livsmedelsförsörjning,
för att hålla kultur- och naturvärden levande och för att bibehålla
och föra vidare till nästa generation de grundläggande överlevnadskunskaperna
innan de faller i glömska. Vi behöver ett jordbruk, där man inte är helt
beroende av importerade insatsvaror och där man tillämpar odlingsmetoder,
som ger långsiktigt bärande jordar och fullvärdiga livsmedel.

Landsbygdskultur och kulturminnen måste bevaras

Mycket av vårt kunskapsarv lever ännu kvar i landsbygdens kulturliv - men
också där hotar nivellering och begravning i glömska när masskulturen sprider
sig och landsbygden blir glesbygd. Det nödvändiga befolkningsunderlaget
för en aktiv kultur sviktar när allt fler söker sig in till de större städerna.
De som i dag håller landsbygdskulturen vid liv är enstaka eldsjälar, som har

tagit till sig kunskaperna om och ärvt kärleken till tidigare generationers kulturskatt
- det rika och mångformiga kulturlandskapet, historiska kulturminnen,
konsthantverk, mattraditioner ...

I dag har ofta den generation flyttat hemifrån, som skulle ta över kunskaper
och kulturarv; för de kvarvarande blir det allt mer meningslöst att fortsätta
ett arbete, som inte har någon framtid. Det är lätt att ge upp och passiviseras.

Genom bl.a den kulturbevarande insatsen i Stensjö by i Oskarshamns
kommun har man, med nu indragen hjälp av vapenfritjänstgörande ungdom,
kunnat hålla en oskiftad 1800-talsby i ursprungligt skick till besökarnas men
tyvärr inte framtida generationers - stora glädje. De som fick arbeta
har återvänt år efter år för att se hur deras arbete fortgick. Detta visar att
ungdomar som en tid fått arbeta med kulturvård känner djup tillfredsställelse
när de ser att de kan lägga ännu en bit levande historia till det som varit.

Miljöpartiet de gröna föreslår i en av årets motioner att en allmän värntjänst
införs för både pojkar och flickor i stället för nuvarande värnplikt.
Värntjänsten kommer att med sina många arbetsformer kännas mer meningsfull,
eftersom man då dels uträttar något vettigt för fredssamhället, dels
får en fond av överlevnadskunskap, som ger trygghet inför kriser och krig.
Stora delar av kulturvården hör hemma inom det område där värntjänstgöringen
kan förläggas.

Staten har i dagens läge svårt att få medel och människor för den nödvändiga
skötseln av naturskyddade områden och kulturminnen. Vi föreslår därför
att en försöksverksamhet startas, där ungdomskollektiv får utbildning i
skötseln av kulturlandskap och kulturminnen samt hantverk.

Ett lämpligt naturreservat kan överlåtas till dem på goda arrendevillkor
mot att de vårdar reservatet enligt skötselplan. Därutöver kan de tjäna sitt
uppehälle genom att odla och förädla skörden; de kan sälja sina hantverksalster,
de kan hålla kurser och lägerskolor, ta emot turister m.m.

Förebilder för en verksamhet som denna finns bl a i Skattungbyn (Mora
folkhögskola) i Dalarna och på Tiskaretjärn i Värmland. Utbildningen kan
ske på någon av de folkhögskolor, som redan nu har lämpliga kurser. Verksamheten
kan ses som ett led i vår strävan efter att få hela Sverige att leva.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att försöksverksamhet skall planeras och
sättas igång med ungdomskollektiv som utbildas i kulturlandskapsvård,
kulturminnesvård, konst och vardagshantverk,

2. att riksdagen beslutar att lämpliga naturreservat upplåts på goda
ekonomiska villkor, så att ungdomarna dels kan sköta reservatet, dels
finna sin utkomst genom verksamheter av kulturbevarande art -1.ex.
jordbruk, turism, kursverksamhet.

Stockholm den 24 januari 1990

Kaj Nilsson (mp)

Mot. 1989/90
Jo789

8

Anna Horn af Rantzien (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)