Motion till riksdagen
1989/90:Jo785

av Ivar Franzén och Marianne Andersson
(båda c)

Vård av natur- och kulturlandskapet

Landskapets odlingsminne och den rika fauna och flora som är knuten till
odlingslandskapet är att betrakta som en nationell tillgång av högt värde.
Det är en angelägen samhällsuppgift att så långt som möjligt bevara dessa
värden.

Efter skattereformen kommer sannolikt många deltidsjordbrukare att få
en sämre skattesituation när de inte längre kan kvitta underskottet i jordbruket
mot tjänsteinkomster. Många kommer inte längre att ha råd att hålla får
eller betande nötkreatur. Generationsskiften kommer att bli kostsamma genom
höjda taxeringsvärden och skärpt reavinstbeskattning.

Mindre och dåligt lönsamma företag kommer att läggas ner. Skogen kommer
då att ta över odlingslandskapet. Lantbrukarnas omsorg om det stora
kulturarvet som finns lagrat i odlingslandskapet hotas av skattepolitiken.
Detta kan ge en utveckling som ingen önskar. Att ersätta deltidsbondens eller
husägarens insatser med anställda ”kulturvårdare” blir mycket kostsamt.
Det är också viktigt att vidtaga åtgärder innan skadan är ett faktum.

Ett sätt att främja de enskildas insatser för att vårda och bevara vårt gemensamma
arv kan vara en rätt till skatteavdrag för de insatser som görs.
Varje bonde och husägare skulle kunna få rätt att reducera sin skatt med ett
belopp motsvarande den insats som gjorts för att bevara vårt gemensamma
arv, såväl i natur- och kulturlandskapet som beträffande värdefulla byggnader.

Genom en schablonisering av insatsernas värde kan systemet bli lättövervakat
och administreras till låga kostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om rätt till skatteavdrag
för vård av natur- och kulturlandskapet m.m. enligt vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990

Ivar Franzén (c)

Marianne Andersson (c)