Motion till riksdagen
1989/90:Jo773
av Carl Bildt m.fl. (m)
v ’ Mot.
En bättre miljö 1989/90
Jo773
Innehåll Sida
1. Sammanfattning 2
2. Inledning 2
3. Hoten mot miljön 3
3.1 Allmänna iakttagelser 3
3.1.1 Sätt pris på miljön 4
3.1.2 Bättre lagstiftning 5
3.1.3 ”Gröna” nationalräkenskaper 6
3.1.4 Övrigt 6
3.2 Växthuseffekten 6
3.3 Uttunningen av ozonskiktet 9
3.4 Försurning av mark och vatten 9
3.5 Övergödning av sjöar och hav 10
3.6 Trafikens miljöproblem 10
4. Miljösituationen i Sverige 11
5. Miljösituationen i världen 12
5.1 Inledning 12
5.2 Östeuropa 12
5.3 U-länderna 13
5.4 I-länderna 14
6. Miljöproblemen måste lösas internationellt 15
6.1 EG och miljön 16
6.1.1 Miljöarbetet i EG 16
6.1.2 Konkreta resultat av EG:s miljöarbete 16
6.1.3 Bildande av ett europeiskt miljövårdsorgan 17
6.1.4 Slutsatser 18
7. Hemställan 18
1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJo773
1
1. Sammanfattning
Under 1980-talet har miljöfrågorna fått ökad betydelse, inte bara i Sverige
utan i hela västvärlden. Det internationella samarbetet på miljöområdet har
stärkts. En rad internationella överenskommelser har träffats i syfte att
minska miljöförstöringen. Sverige måste spela en mer aktiv roll i detta arbete.
Växthuseffekten är med största sannolikhet det största globala miljöhotet.
Det av riksdagen fastställda koldioxidtaket måste respekteras och ytterligare
ansträngningar måste göras för att avvärja de oroande klimatförändringarna.
Utvecklingen i västvärldens marknadsekonomier präglas av allt större miljöhänsyn.
Den starka ekonomiska tillväxten i vår omvärld har möjliggjort
kraftfulla satsningar på ny miljövänlig teknik och effektivare reningsmetoder.
Samtidigt har lagstiftningen i andra länder förändrats mot allt större miljöhänsyn.
Sverige, som tidigare har hävdat sig mycket väl på miljöområdet,
har under 1980-talet relativt sett halkat efter.
Sverige bör aktivt följa utvecklingen i omvärlden och dra lärdom av de
framsteg som gjorts. Därför föreslår vi att en fristående expertgrupp inrättas,
vars syfte skall vara att noggrant följa den internationella utvecklingen
på miljöområdet. Vi menar vidare att Sverige skyndsamt skall ansöka om
inträde i EG:s miljövårdsorgan, European Environmental Agency (EEA).
De socialistiska kommandoekonomierna har misslyckats, vilket inte minst
illustreras av den gigantiska miljöförstöringen i öst. EG:s satsningar för att
förbättra miljösituationen i dessa länder kommer att vara betydande. EEA
kommer med största sannolikhet att spela en mycket betydelsefull roll i detta
arbete, vilket ytterligare stärker argumenten för ett svenskt medlemskap.
Det svenska miljöbiståndet bör inriktas på vatten- och rökgasrening samt
introduktion av energi- och resurssnål teknik. Miljöförbättrande åtgärder i
Östeuropa kommer på sikt att förbättra den svenska miljön.
Det svenska miljövårdsarbetet måste förbättras. Vi anser att verkningsfulla
ekonomiska styrmedel bör användas för att minska dagens negativa
miljöpåverkan. Miljöavgifter skall införas. Dessutom bör ett system med utsläppstillstånd
prövas.
För närvarande pågår en översyn av den svenska miljölagstiftningen. Enligt
vår mening måste detta arbete utmynna i en mer överskådlig lagstiftning
och resultera i att krav på miljökonsekvensbedömningar införs.
2. Inledning
En av vår tids viktigaste uppgifter är att värna och förbättra miljön. Moderat
miljöpolitik bygger på förvaltarskapstanken, som Edmund Burke formulerade
redan på 1700-talet. Burke menade att samhället skulle ses som en
obruten kedja, där vår generation är endast en länk mellan tidigare och kommande
generationer. Vi har ärvt jorden av våra förfäder och vi har ett obestridligt
ansvar mot efterföljande generationer att förvalta jordens resurser
på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt.
Mot. 1989/90
Jo773
2
Miljöproblemen har - framför allt under de senaste 25 åren - ändrat karaktär
på många sätt. Uppmärksamheten har förskjutits från lokala till regionala
miljöfrågor. Successivt har det dessutom skett en stark förskjutning
mot de globala aspekterna. Luft- och vattenföroreningar väjer inte för geografiska
gränser. Miljöproblemen kan inte lösas genom ensidiga nationella
insatser. Dessa frågor måste lyftas upp på ett övernationellt plan och i de
flesta fall lösas genom kraftfulla internationella insatser.
Under de senaste decennierna har den ekonomiska tillväxten varit god i
västvärlden. Det har funnits utrymme för en betydande utveckling av ny teknik.
Ökade lönsamhetskrav har tvingat fram mer resurssnåla och effektiva
produktionsmetoder.
Industrins utsläpp har under de senaste åren kommit att spela en allt
mindre roll för såväl den lokala som regionala miljöpåverkan - i västvärlden
- även om problem återstår att lösa. Intresset riktas i allt större utsträckning
mot små och mer diffusa utsläppskällor, som på grund av sitt stora antal
utgör ett växande miljöproblem. Typexempel är hushållsavfall och trafik.
Under det gångna decenniet har sambandet mellan ekonomisk tillväxt och
miljöhänsyn framstått allt tydligare. Den fria ekonomin har visat sin överlägsenhet,
samtidigt som socialismen har blottat sina katastrofala misslyckanden,
inte minst på miljöområdet.
Kunskaperna om miljö måste öka, hos såväl de enskilda människorna som
beslutsfattarna. Hoten mot miljön är många gånger svåra att överblicka och
orsakssambanden är ännu inte fullt klarlagda. För att hoten mot miljön skall
kunna avvärjas fordras en rad avvägningar. Dessa måste - för att få effekt vara
korrekta och göras i rätt tid.
3. Hoten mot miljön
3.1 Allmänna iakttagelser
Miljöproblemens komplexitet ställer stora krav på beslutsfattare i alla sammanhang.
Låg kunskapsnivå och felaktig information är ett hot mot miljön.
Beslut som fattas på felaktiga grunder kan få allvarliga konsekvenser. Därför
måste kunskapen om miljöproblemen höjas och miljömedvetenhet genomsyra
alla beslut i samhället.
Miljöproblemen har ändrat karaktär på många sätt. Framför allt har industrins
negativa miljöpåverkan minskat. Under de senaste 20 åren har de inhemska
utsläppen till såväl luft som vatten reducerats. I diagram 1 åskådliggörs
minskningar rörande utsläpp av svaveloxider i luft och lösta organiska
ämnen (BOD) i vatten.
Mot. 1989/90
Jo773
3
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo773
Diagram 1
Mot. 1989/90
Jo773
Utsläpp till lutt
Ton/år
1 000 000
Svaveloxider
I Totalt
I Industri, bränslen
I Industri, processer
90 95 Ar
utsläpp wi vatten Losta organiska ämnen (BOD)
Ton/år
1950 55 60 65 70 75 80
800 000
600 000
400 000
200 000
0
Industri
1950 55 60 65 70 75
Källa: Industriförbundet
Det är svårt att finna heltäckande statistik för hur utsläppen av olika föroreningar
har förändrats över tiden. Detta beror framför allt på att mätuppgifter
oftast samlas in först då ett ämnes miljöeffekter har uppmärksammats. Enligt
vår mening bör de miljöövervakande myndigheterna föra ett framåtsyftande
arbete för att på ett tidigt stadium uppmärksamma dagens och morgondagens
miljöproblem. Myndigheterna bör, genom ett aktivt förnyelsearbete
av mät- och kontrollproblem, ligga ett steg före.
Den viktigaste uppgiften är det långsiktiga arbetet för en bättre miljö, ett
arbete som måste drivas på många fronter. Den stora uppgiften ligger i att
avvärja hoten mot miljön, ett arbete som kräver massiva såväl nationella
som internationella insatser.
3.1.1 Sätt pris på miljön
Enligt vår mening bör olika marknadsekonomiska instrument användas för
att värna och förbättra miljön. Det är därför angeläget att Sverige inför miljöavgifter.
Arbetet inom miljöavgiftsutredningen (MIA) har dessvärre ännu
inte utmynnat i resultat som uppfyller de krav som vi ställer på miljöavgifter.
Avgifterna bör, enligt vår mening, stå i proportion till utsläppens skadeverkningar.
Vi anser att ett system med miljöavgifter bör utformas på ett sådant
sätt att det får ordentligt styrande effekter. Avgiftssystemet måste därtill ha
en utformning som upplevs som rättvis. Avgiftssystemet måste - i den mån
det är möjligt - inkludera alla som förorenar miljön. Avgiftsuttagen bör därför
inte riktas selektivt mot vissa näringsgrenar.
Socialdemokraterna gav för något år sedan upp sitt hårdnackade motstånd
mot miljöavgifter. Det är dock inte värnet om miljön som styr socialdemokraternas
ställningstaganden. I miljöavgiftsutredningen har socialdemokraterna
visat sitt rätta ansikte. Genom miljöavgifterna har regeringspartiet
funnit ytterligare ett sätt att höja skattetrycket. I pressmeddelandet från
MIA framgår detta tydligt: ”Miljöavgiftsutredningen föreslår att miljöavgif
ter införs . Det skulle leda till ökad beskattning av energianvändning
som gör det möjligt att sänka inkomstskatten, i enlighet med den planerade
skattereformen.”
Det finns anledning att rikta stark kritik mot socialdemokraternas skrupelfria
agerande på miljöområdet. Vi anser att miljöavgifterna skall användas
till miljöförbättrande åtgärder. I de fall, exempelvis då det gäller koldioxidutsläppen,
där vi kan acceptera ett uttag av miljörelaterade skatter, vars intäkter
tillfaller statskassan, skall dessa tas ut inom ramen för ett oförändrat
skatteuttag.
Vi anser att handel med utsläppstillstånd bör övervägas även i Sverige.
Högsta acceptabla utsläppsnivå bör då fastställas för en rad föroreningar
inom en viss region, en så kallad utsläppsbubbla. Nivåerna bör utgå från vad
naturen tål och helst sättas lägre än detta. Företagen inom regionen får sedan
köpa ett utsläppstillstånd som ger innehavaren rätt att släppa ut en viss kvantitet
av en viss förorening. En typ av utsläppsbörs kan sedan bildas, där företagen
får handla med sina tillstånd. Efter hand skall också utsläppen inom
utsläppsbubblan sänkas. Detta bör ske genom att varje tillstånd successivt
berättigar till lägre utsläpp.
Utsläppstillstånden skulle kunna medverka till att miljöförbättrande åtgärder
sätts in där de ger störst effekt. Handeln med utsläppstillstånd kan
intensifiera miljövårdsinsatserna. Även enskilda personer, föreningar och
organisationer skulle kunna köpa utsläppstillstånd för att därigenom blockera
möjligheten att släppa ut miljöskadliga ämnen. Utsläppstillstånd bör
kunna prövas i begränsade områden. Vi föreslår därför att regeringen ger
naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur ett system med utsläppstillstånd
kan konstrueras och att föreslå försöksverksamhet med sådana tillstånd i något
eller några områden.
3.1.2 Bättre lagstiftning
Det bör också övervägas om det nuvarande koncessionssystemet på sikt kan
upphöra. Detta förutsätter dock att det finns väl definierade normer, miniminivåer,
för luft- och vattenkvalitet. EG håller för närvarande på att utarbeta
denna typ av normer, ett arbete som Sverige uppmärksamt bör följa.
Vidare fordras väl fungerande ekonomiska styrmedel. Vi har länge fört fram
kravet på att verksamhet som idag är underställd koncession skall utsättas
för miljökonsekvensanalyser. Skyddet för miljön skulle genom detta förfarande
väsentligt förbättras. Socialdemokraterna har tidigare avisat detta
krav, men har nu beslutat att frågan skall utredas inom ramen för den pågående
översynen av miljölagstiftningen.
Miljölagstiftningen måste förbättras. Den pågående översynen bör utmynna
i en ”miljöbalk”. Lagstiftningen måste uppfylla högt ställda krav på
rättssäkerhet. Skadeståndsmöjligheterna behöver förbättras. Äganderätt
och förfoganderätt måste stärkas. Straffen för miljöbrott bör skärpas.
Koncessionsvillkoren har i många fall visat sig vara svårtolkade. För att
undanröja risken för feltolkningar bör villkoren formuleras på ett tydligare
sätt. Tillsynsverksamheten måste förbättras.
Mot. 1989/90
Jo773
5
3.1.3 ”Gröna” nationalräkenskaper
I finansplanen meddelas att en utredning om hur miljöaspekter skall kunna
komma till uttryck i nationalräkenskaperna skall tillsättas. Det är tillfredsställande
att regeringen försöker finna medel att analysera miljöförstöringens
kostnader. Ett sådant mått kan dock knappast ersätta traditionella nationalräkenskapsmått
som t.ex. bruttonationalprodukten. Även om detta mått
i många avseenden är ofullständigt ger det en bild av den ekonomiska aktiviteten.
Miljöförstöringen påverkar inte bara mätbara värden. I sig kan man kanske
uppskatta den försämrade ekonomiska avkastningen av skogs- och åkermark
som ett resultat av föroreningar, men att värdera förekomsten av en
oförstörd natur är mycket svårare. Även om man kunde finna vilket pris som
dagens människor sätter på ett visst naturområde är det ännu svårare att förutsäga
vilket pris framtidens människor är beredda att betala. Man kan inte
lösa de svåra moraliska problemen kring hur naturen och dess resurser utnyttjas
genom att introducera nya mått i nationalräkenskaperna. Däremot är
det mycket väsentligt att forskare påvisar olika aspekter av miljöförstöring.
3.1.4 Övrigt
Förbud och onödig detaljstyrning bör i görligaste mån undvikas. Politisk detaljreglering
kan i värsta fall leda till att utveckling av miljövänlig teknik förhindras.
Felaktiga politiska prioriteringar utgör därför ett hot mot miljön.
Företag och enskilda skall i stället uppmuntras att göra olika miljöförbättrande
åtgärder på frivillig väg.
Industrins vilja till miljöförbättrande insatser bör inte underskattas. Statistiska
centralbyrån har beräknat att industrins investeringar i miljöförbättrande
åtgärder uppgick till ca 2 600 miljoner kronor 1988. Närmare 70 procent
av dessa investeringar gjordes frivilligt. Endast en fjärdedel skedde på
inrådan av myndigheter. Många företag försöker nu - på frivillig väg - inrätta
ett system med miljörevisorer, vars uppgift blir att granska industriell verksamhet
och föreslå miljöförbättrande åtgärder.
Viss industriell verksamhet har dock givit upphov till kvarstående miljöproblem.
Miljögifter har ackumulerats i näringskedjor, läckage från giftiga
sediment i sjöar och vattendrag fortsätter och gifter urlakas från gamla avfallsdeponier.
Dessa kvardröjande miljöproblem måste åtgärdas. Det bör
enligt vår mening i första hand åvila staten att ekonomiskt svara för åtgärder
med anledning av sådana skador som uppstått när lagstiftningen var annorlunda
och då det är oklart om vem som bär ansvaret för skadan.
3.2 Växthuseffekten
Växthuseffekten anges numera allmänt som det allvarligaste hotet mot den
globala miljön. En rad olika gaser - koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas)
och CFC (freoner) - bidrar till växthuseffekten. Dessa växthusgaser har förmågan
att släppa igenom den kortvågiga solstrålningen från rymden, men
absorberar eller reflekterar den långvågiga värmestrålningen från jordytan.
Resultatet blir en oönskad temperaturhöjning, som på sikt kan få förödande
Mot. 1989/90
Jo773
6
konsekvenser. Växthuseffekten kan leda till klimatförändringar som hotar
de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden.
80 procent av världens energiförsörjning baseras på förbränning av fossila
bränslen. Vid all förbränning bildas koldioxid, som är den helt dominerande
växthusgasen. Koldioxidhalten i atmosfären har ökat sedan mer än hundra
år tillbaka och särskilt kraftigt sedan andra världskrigets slut, se diagram 2.
De globala utsläppen av koldioxid från fossileldning uppgår till ca 5,5 miljarder
ton per år, räknat som kol. Nedhuggning av skogar och förändrad markanvändning
beräknas ge ett tillskott av 1—2 miljarder ton per år, vilket också
framgår av diagrammet.
Diagram 2
Koldioxidemissionen i världen (miljarder ton kol/år)
7.
Total emission
6.
5.
4.
Fossil
förbränning
2.
Avskogning
/ Förändrad landanvändning
0.5
1930
1900
1300
Källa: IVL
Mot. 1989/90
Jo773
7
Koldioxidhalten i atmosfären har stigit från ca 275 ppm före industrialiseringen
till ca 350 ppm idag. Om inget radikalt görs för att vända denna negativa
utveckling kommer halten att ligga på ca 550 ppm år 2050.
FN-kommissionen ”Vår gemensamma framtid”, som avslutade sitt arbete
i början av 1987, slog fast att växthuseffekten är ett av de allvarligaste hoten
mot den globala miljön. Växthuseffekten kan endast bemästras genom kraftfulla
internationella insatser.
På initiativ av Kanadas konservativa regering samlades en konferens i Toronto
sommaren 1988. Syftet med konferensen var att försöka finna strategier
för att bekämpa klimatförändringarna. Konferensens huvudrekommendation
var att snarast ta bort alla freoner och långsiktigt minska koldioxidutsläppen
med 50 procent. Koldioxidutsläppen bör, enligt Toronto-konferensen,
minska med 20 procent fram till år 2005. Även EG-kommissionen hävdar
att åtgärder redan nu är nödvändiga både av miljö- och energiskäl. Våren
1988 fattade Sveriges riksdag, på moderat initiativ, ett beslut om en frysning
av koldioxidutsläppen. Det är värt att notera att socialdemokraterna röstade
emot detta förslag.
De svenska koldioxidutsläppen, enligt diagram 3, har minskat med cirka
35 procent mellan 1973 och 1988. Vid 1970-talets början producerades en
avsevärd del av det svenska elkraftbehovet genom oljeeldning. Utbyggnaden
av kärnkraften har inneburit att olja har kunnat ersättas med el. Kärnkraften
har således lett till minskade koldioxidutsläpp, men även andra miljöförstörande
utsläpp har reducerats.
Diagram 3
Koldioxidemission i Sverige (miljoner
ton kol) efter förbrukarkategori
Åren 1973, 1975, 1985, 1986, 1987 och
1988 samt ett scenario för 1995 och 2000
Övrigt
Transport
Industri,
gruvor
Processrelaterat
Fjärrvärme
Elproduktion
1973 1975 1980 1985 1986 1987 1988 1995 2000
Källa: IVL
Diagrammet visar att emissionerna inom samtliga sektorer utom transport
och fjärrvärme har minskat dramatiskt sedan 1973. Minskningen av koldioxidutsläppen
sedan början av 1970-talet har varit betydande. Det är angeläget
att denna positiva utveckling inte bryts och därför ser vi med oro på den
Mot. 1989/90
Jo773
8
av regeringen aviserade kärnkraftsavvecklingen. Alla tillgängliga prognoser
ger vid handen att en kärnkraftsavveckling kommer att leda till ökade koldioxidutsläpp.
En svensk kärnkraftsavveckling skulle undergräva förtroendet
för Sveriges vilja att avvärja växthuseffekten. Sveriges möjlighet att agera i
internationella sammanhang skulle inskränkas.
Enligt vår mening kräver omsorgen om den internationella miljön att koldioxidutsläppen
på sikt minskas under det s.k. koldioxidtaket. Endast då
kan de oroande klimatförändringarna avvärjas. Enligt vår mening är det
angeläget att den svenska energiförsörjningen sker på ett för miljön godtagbart
sett. De svenska kärnkraftverken bör användas tills det finns andra miljömässigt,
säkerhetsmässigt och ekonomiskt - godtagbara alternativ.
Den av socialdemokraterna aviserade kärnkraftsavvecklingen står i strid
med folkomröstningsresultatet. Vi anser vidare att oljeanvändningen bör
nedbringas till 40 procent av den totala energitillförseln.
Regeringen bör till riksdagen lämna förslag till åtgärder som begränsar utsläppen
även av andra växthusgaser än koldioxid och freon.
3.3 Uttunningen av ozonskiktet
Ozonskiktet i stratosfären skyddar jorden mot solens ultravioletta strålning.
En uttunning av ozonskiktet innebär att instrålningen okar. Oroande rapporter
tyder på att ozonlagret vid Antarktis har tunnats ut kraftigt. Orsakssambanden
är ännu inte fullt klarlagda. Forskarna anser dock att förhöjda
halter av klorfluorkarboner (CFC, dvs freoner) och liknande föreningar Chaloner)
är den huvudsakliga orsaken.
Riksdagen har beslutat att användningen av de skadligaste freonerna i slutet
av innevarande år skall ha minskat till 50 procent i förhållande till 1984
års nivå. I slutet av 1994 skall användningen i stort sett ha upphört. Sveriges
freonanvändning utgör endast 0,5 procent av den totala världsproduktionen,
vilket visar att långtgående krav i Sverige endast marginellt kan påverka den
totala hotbilden. Behovet av kraftfulla internationella insatser är stort, och
ansträngningar har gjorts för att hindra fortsatt uttunning av ozonskiktet.
Montrealprotokollet anger en halvering till sekelskiftet, i förhållande till
1986 års nivå. Senare forskning pekar på att ytterligare sänkningar är nödvändiga.
Eftersom det tar mycket lång tid för föroreningar att nå upp till ozonskiktet
torde det dröja en bra bit in på 2000-talet innan förbättringar kan förväntas
som en följd av utsläppsbegränsande åtgärder. Sverige bör, enligt vår mening,
fortsätta ansträngningarna för att åstadkomma ytterligare internationella
begränsningar av de föroreningar som tunnar ut ozonskiktet.
3.4 Försurning av mark och vatten
Förbränning av kol, olja, torv och andra bränslen leder till att en rad föroreningar
bildas. Dessa kan påverka såväl hälsa som miljö. De sura föroreningar
som bildas vid förbränning kan försura sjöar, mark, skog och grundvatten.
Även biltrafikens utsläpp av kväveoxider bidrar till försurningen.
Knappt 20 procent av Sveriges sjöar är försurade. Närmare tio procent av
den beskogade ytan i Europa bedöms vara påverkad av skogsskador.
Mot. 1989/90
Jo773
9
1986 föll det ned 330 000 ton svavel i Sverige. Endast 40 000 ton härrörde Mot. 1989/90
från inhemska källor. Närmare 40 procent av svavelnedfallet i Sverige kom- Jo773
mer från Östeuropa. 13 procent av svavelnedfallet kommer från Västeuropa.
Den svenska försurningssituationen kan endast i ringa omfattning förbättras
genom åtgärder i Sverige. Därför är det angeläget att Sverige internationellt
fortsätter att verka för åtgärder som begränsar utsläppen av försurande ämnen.
Följande åtgärder är angelägna:
- Minskad svavelhalt i eldningsoljor och andra bränslen.
- Minskad förbränning av fossila bränslen.
- Bättre energihushållning.
- Ökad kärnkraftsproduktion.
- Rökgasavsvavling vid stora koleldade värmeverk och kraftvärmeverk.
- Minskade utsläpp från trafiksektorn.
3.5 Övergödning av sjöar och hav
Övergödning av sjöar och hav beror på utsläpp av olika ämnen, exempelvis
kväve, fosfor och lösta organiska ämnen. Utsläppen härrör bl.a. från kommunala
avloppsreningsverk, gödselanläggningar, industrier, vägtrafik och
jordbruk.
Övergödningen resulterar bl.a. i igenväxning av sjöar och vattendrag, algblomning
och döda havsbottnar. De svenska fosforutsläppen till vatten har
emellertid minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Kväveutsläppen minskar
också. Utsläppen av gödande ämnen i Östersjön härrör i mycket stor
utsträckning från Polen, DDR och Sovjetunionen; två tredjedelar av kväveutsläppen
kommer - som exempel - från dessa länder. För att förbättra den
svenska miljön fordras därför åtgärder i framför allt Östeuropa. Bättre rening
av avlopp från industrier och hushåll och reducering av kväveutsläpp
vid förbränning är nödvändigt för att minska övergödningen.
3.6 Trafikens miljöproblem
Flera åtgärder - exempelvis ökad användning av katalytisk avgasrening,
bränslesnålare fordon och blyfri bensin - har lett till att avgasutsläppen har
kunnat minska, samtidigt som antalet personbilar har ökat. Trots detta faktum
har allt större uppmärksamhet fästs vid de miljöproblem som vägtrafiken
ger upphov till. Utsläppen av koldioxid, koloxider, tungmetaller och
kväveoxider utgör problem - framför allt i trafikintensiva regioner.
Under de senaste åren har avgaskraven skärpts i såväl Sverige som andra
länder. Detta är ett steg i rätt riktning. Den skatterabatt som infördes på
moderat initiativ påskyndade övergången till katalytiskt avgasrenade bilar.
Den socialdemokratiska politiken har inneburit att en rad pålagor lagts på
bilismen. Detta kan leda till att miljöförbättrande åtgärder, i form av eftermontering
av katalysatorer och nyanskaffande av bilar, försenas. Det vöre
olyckligt eftersom nya bilar är utrustade med katalytisk avgasrening och
dessutom bränslesnåla vilket därigenom ger upphov till mindre avgaser.
Förnyelsen av bilparken bör stimuleras. Därför anser vi att en temporär
höjning av bilskrotningspremien till 1 500 kronor skall ske under 1991.
10
I dag utgår ett stimulansbidrag om 1 OOO kronor till dem som eftermonterar
katalysatorer på sina bilar. Om det visar sig att bidraget inte får önskat
resultat bör en höjning till 3 000 kronor övervägas.
Vägnätets standard har också stor betydelse för miljön. Lugn och jämn
trafikrytm minskar utsläppen. Vägnätet måste därför rustas upp, så att det
möjliggör körning utan alltför många störningar i form av trafikljus, korsande
trafik etc. Genomfartstrafik i städerna måste undvikas genom utbyggnad
av miljövänliga kringfartsleder. På sikt innebär detta att trafikmiljöerna
i städerna kan förbättras väsentligt. Ett fungerande system med kringfartsleder
innebär att höga miljökrav kan ställas på den trafik som skall frekventera
städerna. Det är beklagligt att socialdemokraterna har förhindrat utbyggnad
av en kringfartsled runt Stockholm, eftersom en ringled hade inneburit en
välbehövlig minskning av trafikintensiteten i Stockholms kärna.
Den tunga vägtrafiken svarar för en inte obetydlig miljöpåverkan i synnerhet
med tanke på äldre dieselfordons dåliga utsläppsdata. Regeringen bör
därför återkomma med förslag till åtgärder som nedbringar den tunga trafikens
negativa miljöpåverkan. Det bör därvidlag övervägas hur stimulanser
skall utformas för att åstadkomma en snabbare övergång till miljövänligare
motorer och teknik eller åtgärder för att från miljösynpunkt förbättra befintlig
teknik.
Vi är inte främmande för att införa krav på katalytisk rening för trafik i
storstäderna, under förutsättning att kringfartsleder finns att tillgå. Utveckling
av nya bilmotorer, elbilar och mindre miljöskadliga bränslesorter ger
nya framtidsmöjligheter. På sikt kan vissa varutransporter och kollektiv trafik
ersättas med fordon drivna med el eller etanol, motorgas etc. Elbehovet
vid användning av elbilar i stor skala kan komma att uppgå till 3-5 TWh
elkraft per år. En massiv introduktion av elbilar förutsätter att den svenska
eltillförseln tryggas. Det är viktigt att elkraften produceras på ett sådant sätt
att luftföroreningar hålls på en låg nivå. Om elbilarna drivs på kolkraftsproducerad
el blir utsläppen större än för katalytiskt avgasrenade bilar.
Vi anser att skatteklassningen skall utformas så att hänsyn tas till fordonets
miljöpåverkande effekter. Miljövänliga fordon kommer då att gynnas i
förhållande till andra.
Även andra trafikslags miljöpåverkan måste minimeras. I vår kommittémotion
om miljö utvecklar vi våra ideér om ett miljövänligare trafiksystem.
4. Miljösituationen i Sverige
Sverige skiljer sig i vissa miljöhänseenden från andra västeuropeiska länder.
Sverige är glest befolkat. Belastningen på miljön är därför betydligt mindre
än i tättbefolkade länder, som har en rad problem - markförstöring, avgasutsläpp,
växande avfallsberg - som direkt kan relateras till befolkningstätheten.
Den industriella utvecklingen är förhållandevis snabb i Sverige. Den
svenska industrin har länge kännetecknats av god internationell konkurrenskraft,
även om det har skett en viss försämring under de senaste åren. Den
svenska industrin ligger dock långt fram vad det gäller användning av resurs
Mot. 1989/90
Jo773
11
snål och miljövänlig teknik. Lönsamhetskrav kombinerade med en ökad miljömedvetenhet
har tvingat fram en utveckling i miljövänlig riktning. En förutsättning
för en fortsatt positiv trend är därför en ekonomisk politik som
skapar förutsättningar för fortsatt och förbättrad tillväxt. Tack vare kärnkraften
har utsläppen av en rad skadliga luftföroreningar kunnat minska
kraftigt.
Forskningsinsatser måste göras för att kunna upptäcka miljöproblem på
ett tidigt stadium. Ytterligare arbete måste göras för att minimera olika miljögifter.
Vi anser att strängare regler är motiverade då det gäller användning
av exempelvis klorerade kolväten och tungmetaller. Kvicksilver i febertermometrar
och klorerade kolväten i hushållskemikalier kan, som exempel,
ersättas med andra ämnen vars miljöpåverkan är mindre.
Användningen av klorerade kolväten och tungmetaller bör i princip endast
tillåtas då det saknas realistiska ersättningsämnen eller alternativa produktionsmetoder.
5. Miljösituationen i världen
5.1 Inledning
Den ökade miljömedvetenheten och den tilltagande insikten om att miljöproblemen
måste lösas genom kraftfulla internationella insatser har präglat
1980-talet. Kunskaperna om miljöproblemen har gradvis ökat, samtidigt
som miljöfrågornas komplexitet har blivit alltmer uppenbar.
Under 1980-talet har det bl.a. visat sig att miljöförstöringen är störst i de
socialistiska länderna, vilket inte är en tillfällighet. De centralplanerade ekonomierna
kännetecknas av en extrem rovdrift på miljön. Åsiktsförtryck motverkar
kunskapsspridning och hindrar opinionsbildning. De socialistiska
länderna - med sin kommandoekonomi - präglas av stagnation eller tillbakagång;
socialismen hindrar såväl ekonomisk som teknisk utveckling.
5.2 Östeuropa
Länderna i Östeuropa kännetecknas av låg innovationsgrad, långsiktigt avtagande
tillväxt, en alltmer föråldrad industristruktur, ett eftersatt jordbruk
och en outvecklad tjänstesektor. Sammantaget har detta resulterat i ett gigantiskt
resursslöseri. Det sovjetiska jordbruket använder i sin växtodling,
som exempel, flera gånger mer energi per producerat ton än länderna i väst.
Även industriprocesserna präglas av lågt utbyte. Standarden i stora delar av
öststatsindustrierna ligger på en nivå motsvarande den nivå som fanns i Sverige
på 1930-talet. Till de mest akuta problemen hör en långt gången miljöförstöring.
40 procent av befolkningen i Sovjetunionen, dvs fler än 100 miljoner
människor, uppges leva under ogynnsamma miljövillkor. I Polen bor
över en tredjedel av befolkningen i regioner som klassats som ekologiska
katastrofområden. Medicinska undersökningar visar att medellivslängden
sjunker i de mest utsatta områdena, spädbarnsdödligheten okar liksom frekvensen
av vissa sjukdomar, exempelvis cancer och luftvägsbesvär.
Mot. 1989/90
Jo773
12
Vattensituationen är på många håll i Östeuropa djupt oroande. Många
större floder och vattendrag är kraftigt förorenade. I många polska städer
råder regelbunden vattenbrist. Dricksvattnet är många gånger direkt hälsovådligt.
Växt- och djurlivet har skadats. Skogsdöden är omfattande.
Effekterna av denna miljöförstöring når långt utanför Östeuropas gränser.
På grund av flodsystemens och de dominerande luftströmmarnas riktning är
Norden och Östersjön speciellt utsatta för påverkan. 90 procent av den totala
fosforbelastningen i Östersjön kommer från Östeuropa. Polen är den
största förorenaren.
En utveckling mot ökad frihet i Östeuropa kommer att ha en mycket stor
betydelse för miljön i hela Europa. Sverige måste aktivt stödja marknadsekonomins
införande i öst. En förbättring av den ekonomiska situationen
kommer att skapa utrymme för teknisk utveckling, vilket innebär att dagens
föråldrade industri kan ersättas med nyare och miljömässigt bättre processer.
Sverige måste vidare stödja utvecklingen av de medborgerliga fri- och rättigheterna
i Östeuropa. En fri opinionsbildning är nödvändig för att öka
medborgarnas kunskap om miljöproblemen och vilja att satsa på miljöförbättrande
åtgärder.
Svenska företag och privatpersoner kan spela en betydelsefull roll i det
fortsatta arbetet för en bättre miljö i öststaterna. Kunskaps- och tekniköverföring
måste stimuleras. Sverige bör bidra med konsultinsatser på miljöområdet
och utbytesverksamhet för studenter, tekniker etc.
Vatten- och rökgasrening samt övergång till energi- och resursbesparande
teknik måste, enligt vår mening, prioriteras inom ramen för den nordiska
investeringsbankens kreditprogram och det svenska miljöbiståndet.
5.3 U-länderna
U-ländernas miljöproblem bottnar i många fall i ländernas centralplanerade
ekonomier. Befolkningen i u-länderna för en ständig kamp mot fattigdom
och svält. Många u-länder befinner sig i en ond cirkel, där dålig ekonomi och
ålderdomlig teknik underminerar basen för överlevnad. Jakten på bränsle,
som exempel, har lett till att stora arealer har skövlats. På många håll används
kreatursspillning som bränsle i stället för att användas för att gödsla
den utarmade marken. Genom att med enkel teknik i stället utvinna biogas
ur gödseln kan energi utvinnas och marken få näring. U-länderna behöver
således bättre och mer effektiva energitekniker.
Ökenutbredningen har blivit ett allt större problem, och skövlingen av de
tropiska regnskogarna ett annat. Miljösituationen är på många håll så
oroande att det fordras kraftfulla internationella insatser för att avvärja en
hotande miljökatastrof. Varje år avverkas miljontals hektar regnskog. En
fortsatt skovling av de tropiska regnskogarna kan komma att påverka de
grundläggande levnadsbetingelserna i hela världen. Sverige måste aktivt
verka för att u-ländernas miljösituation förbättras. Vi anser att det svenska
biståndet skall ha en mer miljöinriktad profil. Genom att satsa på förhållandevis
enkel - men ändamålenlig - teknik kan exempelvis energiutvinningen
effektiviseras och jordbrukets avkastning öka. Vidare måste Sverige via biståndsanslagen
stödja återbeskogningsprojekt i tredje världen.
Mot. 1989/90
Jo773
13
5.4 L-länderna
Miljösituationen i andra industrialiserade länder har i stort följt samma utveckling
som i Sverige. Miljömedvetandet har ökat under 1980-talet. Miljödebatten
i övriga västvärlden har dock inte varit så tillväxt- och teknikfientlig
som i Sverige. Joschka Fischer, som är en av de grönas ledande politiker i
Västtyskland, har bl.a. slagit fast att ”det ekologiska samhället blir kapitalistiskt”.
Han anser att det är nödvändigt att omvandla det moderna industrisamhället
i ekologisk riktning för att människan ska kunna överleva som art
och jordens ekosystem fungera. Enligt hans mening är det endast en fri ekonomi
som kan bemästra miljöproblemen. En av USA:s ledande miljöorganisationer
anser att kärnkraften måste användas, inte minst för att hindra
växthuseffekten.
Den mer tillväxt- och teknikvänliga attityden har sin förklaring i att god
ekonomi och tekniskt framåtskridande har visat sig vara nödvändigt för att
miljöproblemen skall kunna lösas. Den goda ekonomiska tillväxten har möjliggjort
nyinvesteringar i industrianläggningar med en prestanda som ger
mindre miljöpåverkan. Ny miljövänligare teknik och bättre reningsmetoder
har introducerats. Miljöfrågorna har även placerats på de politiska dagordningarna
runt om i världen. Miljökraven har skärpts. Det är framför allt länder
med hög materiell standard och god ekonomisk utveckling som aktivt
har arbetat för att lösa sina miljöproblem.
Utvecklingen i västvärlden präglas alltså av en allt större miljöhänsyn.
Runt om i världen satsas stora belopp på miljöforskning. USA har haft krav
på miljökonsekvensbedömningar sedan 1970. Detta innebär att industrietableringar
måste föregås av en ordentlig utredning av verksamhetens miljöeffekter.
EG-länderna har kommit överens om att från och med 1988 införa
regler om miljökonsekvensbedömningar i sin nationella lagstiftning.
USA hade länge världens strängaste avgasbestämmelser; Sverige införde liknande
regler först tio år efter USA. Numera är det Japan som har de strängaste
avgasbestämmelserna. Västtyskland har haft miljömärkning av olika
produkter i drygt tio år, och Sverige har nyligen fattat beslut om att inom
några år införa ett liknande märkningssystem. I Nederländerna har regeringen
beslutat att genomföra en mycket omfattande miljöplan. Västtyskland
satsade 1987 drygt 1 600 kronor per capita på miljöskydd. I Sverige satsades
endast drygt hälften.
Ovanstående exempel pekar på att Sverige riskerar att halka efter på miljöområdet.
Staffan Westerlund, docent i miljörätt vid Uppsala universitet,
går till och med längre än så. Han menar att Sverige redan har hamnat på
efterkälken. Han anser att skyddet för miljön är sämre i Sverige än i många
andra länder. ”Sveriges moderna miljölagar är en myt”, hävdar Westerlund
och anger följande brister i förhållande till andra länder:
* Enskilda människors möjligheter att rättsligt pröva tillstånd enligt miljöskyddslagen
eller naturresurslagen.
* Allmänhetens insyn i beslut i miljömål är begränsad.
Mot. 1989/90
Jo773
* Företag i Sverige ges tillstånd utan krav på miljökonsekvensbedömningar.
14
Enligt vår mening pekar Westerlund på flera betydande brister i den svenska
lagstiftningen. Sverige bör därför uppmärksamt följa utvecklingen på miljöområdet
i övriga västvärlden. Vi anser vidare att miljö- och energidepartementet
på ett mer aktivt sätt skall följa omvärldens utveckling vad gäller miljölagstiftning
etc. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att en fristående
och oberoende expertgrupp bildas, vars uppgift skall vara att sammanställa
och värdera information om utvecklingen på miljöområdet i andra länder.
Expertgruppen bör få i uppgift att redovisa sina resultat för riksdagen minst
en gång om året. Vår målsättning är att de åtgärder som har visat sig vara
bra för miljön i andra länder även skall vidtas i Sverige.
6. Miljöproblemen måste lösas internationellt
Miljöproblemens globala karaktär innebär att åtgärder i ett enskilt land endast
får begränsade effekter. Miljöproblemen måste därför lösas genom
övernationella insatser.
De internationella insatserna på miljöområdet har intensifierats under
1980-talet. Under de senaste decennierna har FN låtit sammankalla en rad
olika miljökonferenser. I vissa frågor har gemensamma konventioner utarbetats.
Detta gäller bl.a. långväga gränsöverskridande luftföroreningar, där
33 länder i Öst- och Västeuropa har enats om en rad grundläggande åtaganden
för att nedbringa sina luftföroreningar. Wienkonventionen, som syftar
till att skydda ozon-skiktet, har undertecknats av ett femtontal nationer.
Montrealprotokollet, som innehåller regleringar av freon användningen, undertecknades
av 24 nationer 1987.
Moderata samlingspartiet framförde i miljömotionen 1989 förslaget att
Sverige borde verka för en världsklimatmiljökonferens i FN:s regi och erbjuda
sig att vara värd för en sådan konferens. Vi konstaterar att regeringen
accepterat denna idé och att IPCC - Intergovernmental Panel on Climate
Changé - kommer att mötas i Sverige 1991 som en förberedelse för att få
fram en global miljökonvention som syftar till att alla länder förbinder sig
att minska utsläppen av s.k. växthusgaser.
Konventionerna, som oftast utarbetas vid en gemensam konferens, innebär
att bindande avtal träffas mellan olika regeringar. Konventionen skall
sedan ratificeras genom nationell lagstiftning. Ofta tar det flera år innan konventionen
kan träda i kraft. Det kan dessutom vara svårt att kontrollera hur
länderna lever upp till sina åtaganden. Sanktionsmöjligheter saknas i stort
sett. Vi anser att FN:s miljövårdande arbete fyller en viktig funktion, men
det är inte tillräckligt. De deltagande länderna arbetar utifrån vitt skilda förutsättningar,
vilket innebär att resultaten inte kan bli tillräckligt långtgående.
Det behövs därför också ett europeiskt miljösamarbete. Det håller nu på
att skapas inom EG. EG:s ministerråd har fattat ett principbeslut om att inrätta
ett miljövårdsorgan, vilket kommer att förstärka EG:s roll som den ledande
kraften också i miljöpolitiken.
Mot. 1989/90
Jo773
15
6.1 EG och miljön
6.1.1 Miljöarbetet i EG
Beskrivningar av EG:s miljövårdande arbete har haft en undanskjuten position
i den svenska miljödebatten. När EG bildades i slutet av 1950-talet utgjorde
inte miljöfrågorna ett separat samarbetsområde. Däremot rymdes
miljöfrågorna i gemenskapens strävan efter förbättrade levnadsförhållanden.
I takt med det ökade internationella miljöintresset har miljöfrågorna
kommit allt mer i centrum för EG:s arbete. 1972 fastställde EG att den framtida
utvecklingen i gemenskapen bör ses i samband med förbättringar av
människors levnadsstandard, och därtill hörande skydd av miljö- och naturresurser.
Miljöarbetet har bedrivits inom ramen för femåriga aktionsprogram
- fram till 1992 kommer arbetet att bedrivas inom den fjärde aktionsplanen.
Miljöarbetet inom EG följer vissa övergripande principer:
* att förhindra, reducera och, så långt som möjligt, eliminera föroreningsutsläpp
samt olägenheter därav,
* att värna om en god ekologisk balans och skydd av biosfären,
* att undvika exploatering av naturresurser som skulle störa den ekologiska
balansen,
* att miljöpolitiken måste ses i samband med ekonomisk och social utveckling,
* att miljöeffekter bör beaktas tidigt i all teknisk planering och beslutsfattande,
* att kostnaderna för miljöförbättrande åtgärder skall åvila den som förorenar
miljön (PPP=Polluter Pays Principle),
* att söka gemensamma lösningar i miljöfrågor med utomstående länder
och internationella organisationer.
EG:s miljöarbete kan sammanfattas i tre huvudmål: för det första skall miljöproblemen
förebyggas och reduceras, för det andra skall arbetet syfta till
förbättrade livsbetingelser och yttre miljö och för det tredje skall EG stimulera
till internationellt samarbete i miljöfrågor.
6.1.2 Konkreta resultat av EG:s miljöarbete
Genom den s.k. enhetsakten (Single European Act), som antogs i februari
1986 och trädde i kraft den 1 juli 1987, har miljöfrågorna stadgemässigt infogats
i EG:s ansvarsområde. Enhetsaktens tillkomst har accelererat miljöarbetet
inom EG. I enhetsakten stadgas bl.a. att EG skall verka för en preventiv
miljöpolitik. Enhetsakten präglas av insikten att miljöproblemen måste
lösas genom gemensamma insatser. EG skall därför fatta beslut endast på de
områden där de uppsatta målen bäst kan nås genom gemensamma åtgärder.
De normer som EG fastställer fungerar som ett ”golwärde”. Enskilda länder
har - för att skydda miljön, hälsan och konsumenterna - rätt att tillämpa
Mot. 1989/90
Jo773
16
strängare bestämmelser än de EG föreskriver. Medlemsländerna får däremot
inte tillämpa lägre krav.
I enhetsakten har ett antal artiklar lagts till Romfördraget. Miljövården
behandlas i artikel 130 R-T och arbetsmiljön i artikel 118A. Dessa artiklar
skall utgöra grunden för ett i alla medlemsländer gemensamt handlingsprogram.
Den stora förändringen i enhetsakten var att EG:s beslutsprocess
gjordes effektivare. Före enhetsakten rådde i realiteten krav på enhällighet
i alla beslut, men därefter kan en lång rad frågor fattas med kvalificerad majoritet
i ministerrådet. Vid förändringen fanns en rädsla i vissa EG-länder
för att man skulle tvingas acceptera sänkta miljökrav. I den artikel i Romfördraget
som reglerar den nya beslutsordningen, 100A, görs emellertid klart
att medlemsländerna har rätt att göra undantag från de beslutade EG-reglerna,
om det sker för att skydda miljö eller arbetsmiljö.
Utvecklingen har gått snabbt. Trots att det endast är knappt tre år sedan
miljöfrågorna stadgemässigt infogades i EG:s arbete har man redan hunnit
formulera en rad mål och riktlinjer för arbetet. För närvarande pågår ett intensivt
arbete med att utarbeta konkreta handlingsprogram.
Bland besluten märks bl.a. reducering av luftföroreningsutsläpp från bensin-
och dieseldrivna fordon, fastställande av riktvärden för luftkvalitet och
vattenkvalitet, introducering av principen om att använda bästa tillgängliga
teknik (BAT=Best Available Technology), minskningar av utsläppen av
specifika miljöfarliga ämnen samt riktvärden för dessa, bestämmelser om att
värna om de begränsade sötvattenstillgångarna etc.
På många av dessa områden görs nu stora insatser för att utarbeta gemensamma
normer och konkreta handlingsplaner. EG:s miljöarbete utvecklas
allt mer. Det är en snabb och intressant utveckling mot bättre och mer heltäckande
miljöbestämmelser. Även den svenska miljön kommer att gynnas
av EG:s skärpta miljöbestämmelser.
EG:s insatser på miljöområdet kommer nu att byggas ut ännu snabbare.
En av orsakerna är det starka miljöintresset i Europaparlamentet. De folkvalda
parlamentarikerna accepterar inte längre att miljöbeslut förhalas. Ett
exempel var när EG-kommissionen föreslog en kompromisslösning som
skulle undanta småbilar från katalytisk avgasrening. Parlamentet avvisade
förslaget och kommissionen och ministerrådet fick böja sig. Det blir således
krav på katalytisk avgasrening även på småbilar. Parlamentet kommer att
fortsätta att driva på i miljöfrågorna.
I en rapport som beställts av den miljöansvarige EG-kommissionären pekas
på risken för att genomförandet av den inre marknaden kan få negativa
konsekvenser för miljön. Liberaliseringarna kommer att leda till ett ekonomiskt
uppsving, ökade transporter och billigare bilar. Allt detta kan medföra
ökade luftföroreningar och andra problem, om inte korrigerande åtgärder
vidtas. Nu diskuteras ett omfattande åtgärdsprogram inom EG-kommissionen.
Därmed kommer även den inre marknaden indirekt att leda till en kraftig
satsning på miljön.
6.1.3 Bildande av ett europeiskt miljövårdsorgan
I detta skede av stark dynamik har EG-kommissionen och miljöministrarna
i EG kommit överens om att inrätta ett europeiskt miljövårdsorgan (Euro
Mot. 1989/90
Jo773
17
pean Environmental Agency). Enligt planerna ska EEA, till att börja med,
ha ganska begränsade arbetsuppgifter, främst insamling av miljödata och utveckling
av modeller för miljökonsekvensbedömningar. I förslaget finns
emellertid också inskrivet att miljövårdsorganet - efter beslut av dess styrelse
och kommissionen - även kan åta sig andra uppgifter.
Frågan behandlas för närvarande av EG-parlamentet. Vissa parlamentariker
menar att EEA även skall svara för kontroll och uppföljning av hur medlemsländerna
uppfyller EG:s direktiv på miljöområdet. Allt talar för att den
linjen kommer att vinna ökat stöd. EEA kommer att bli det centrala miljöorganet
i det framtida Europa.
EG-kommissionens förslag innebär dessutom att miljövårdsorganet även
skall vara öppet för icke-medlemsländer. Även om det ännu är något oklart
hur beslutsfrågorna skall lösas om också länder som står utanför EG kommer
med är det helt klart av oerhörd vikt för Sverige att komma med. Vi har
inte råd att stå utanför det organ som kommer att bestämma inriktningen
av det europeiska miljöarbetet. Riksdagen bör begära att regeringen snarast
upptar förhandlingar i syfte att uppnå medlemskap i EEA.
6.1.4 Slutsatser
Miljöfrågorna har varit en EG-uppgift bara i ett par år sedan den europeiska
enhetsakten trädde i kraft 1987. Mot den bakgrunden har man redan uppnått
imponerande resultat. EG har en uppenbar fördel framför andra internationella
sammanslutningar; det är en organisation som kan fatta för medlemsländerna
bindande beslut och dessutom har möjlighet att se till att medlemsländerna
lever upp till besluten. Några liknande sanktionsmöjligheter finns
inte i något annat internationellt organ. Eftersom EG är en demokratisk
sammanslutning kan också folkliga opinioner lättare påverka beslutsprocessen.
Det direktvalda Europaparlamentet drivs också på i miljöfrågorna. Allt
talar alltså för att det blir EG som kommer att utforma Europas miljöpolitik.
Detta blir ännu tydligare då man betraktar EG:s roll i förhållande till det
nya Central- och Östeuropa. EG har i uppgift att samordna västvärldens
hjälp till de framväxande demokratierna, vilket inte minst kommer att få betydelse
för miljön i hela Europa.
Sverige skulle förlora mycket på att stå utanför det dynamiska miljösamarbete
som nu växer fram inom EG. Genom att delta i samarbetet kan vi däremot
både påverka besluten och dra nytta av ett ömsesidigt utbyte av kunskaper
och information. Det är vår fasta övertygelse att Sverige måste delta
i EG:s miljösamarbete. Så snart som möjligt - helst redan i vår - bör regeringen
ansöka om ett svenskt medlemskap i EEA.
7. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömyndigheternas ansvar för att tidigt uppmärksamma
dagens och morgondagens miljöproblem,
Mot. 1989/90
Jo773
18
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ge naturvårdsverket i uppdrag
att utreda hur ett system med utsläppstillstånd skall kunna konstrueras
samt föreslå försöksverksamhet med sådana tillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljölagstiftningen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett införande av
miljökonsekvensbedömningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för återställande av vissa miljöskador,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att oljeförbrukningen
skall minskas till en nivå motsvarande 40 % av den
svenska energiförbrukningen1],
7. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder som begränsar utsläppen av skilda växthusgaser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatta insatser för att skydda ozonlagret,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar av utsläppen av försurande ämnen,
10. att riksdagen beslutar höja bilskrotningspremien till 1 500 kr.
fr.o.m. den 1 januari 1991,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjt stimulansbidrag för eftermontering av
katalysatorer2],
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder
för att minska den tunga vägtrafikens miljöpåverkan2],
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöanpassad skatteklassning av fordon3],
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minimering av vägtrafikens negativa
miljöpåverkan2],
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av användningen av vissa miljögifter,
exempelvis klorerade kolväten och tungmetaller,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att introduktion av vatten- och rökgasrening samt
övergång till energi- och resursbesparande teknik i öststaterna måste
prioriteras inom ramen för den nordiska investeringsbankens kreditprogram
och det svenska miljöbiståndet4],
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet av de tropiska regnskogarna4],
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fristående expertgrupp, vars uppgift skall vara
att följa den internationella utvecklingen på miljöområdet,
Mot. 1989/90
Jo773
19
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till väl definierade Mot. 1989/90
normer för luft- och vattenkvalitet, i enlighet med det system som EG Jo773
håller på att utarbeta,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
snarast skall uppta förhandlingar i syfte att uppnå medlemskap i
EEA4].
Stockholm den 24 januari 1990
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Anders Björck (m)
Görel Bohlin (m)
Rolf Clarkson (m)
Rolf Dahlberg (m)
Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Sonja Rembo (m)
Arne Andersson (m)
i Ljung
‘1989/90:N427
21989/90:T222
31989/90:Sk640
41989/90:U218
gotab 99675, Slockholm 1990