Motion till riksdagen
1989/90:Jo772
av Inger Schörling m.fl. (mp)
Naturvården
Den här partimotionen är en övergripande motion som tar upp vår syn på
naturvårdspolitiken. Men många av våra förslag av stor betydelse för naturvården
tas upp i andra partimotioner t.ex. i motionerna om skogsbruk, biotopskydd
och om budgeten för miljödepartementet och jordbruksdepartementet.
Allmänna synpunkter
Sveriges naturvårdspolitik är skandalöst dålig. Trots det ökande allmänna
medvetandet om att vi är direkt beroende av naturresurserna och att det därför
är av yttersta vikt att hushållningen med naturresurserna hävdas, kan vi
inte skönja några förändringar i riksdagsmajoritetens politik. En mycket liten
del av Sveriges areal är skyddad och det är t.o.m. så att en produktionsinriktad
lagstiftning (t.ex. skogsvårdslagen) och statliga bidrag (t.ex. bidrag till
byggande av skogsbilvägar) styr utvecklingen mot en allt hårdare utarmning
av naturmiljön.
Det krävs ett trendbrott i den svenska naturvårdspolitiken om utvecklingen
ska kunna vändas. Som ett försiktigt och kortsiktigt mål har vi föreslagit
att 1 % av den produktiva skogsmarken nedanför den gamla skogsodlingsgränsen
ska skyddas. Men på längre sikt är det inte tillräckligt om den
snabba utslagningen av arter ska kunna stoppas. Den internationella naturvårdsunionen
kommer troligen att föreslå att 10 % av alla representativa naturtyper
bör skyddas. Vi anser att riksdagen bör anta denna målsättning som
ett långsiktigt mål.
Eftersom Sverige har ställt sig bakom den internationella naturvårdsunionens
”World Conservation Strategy” tycker vi att det är dags att riksdagen
uttalar sig för att den svenska naturvårdspolitiken ska harmoniseras i enlighet
med denna.
Miljö- och naturvården har en svag ställning inom statsförvaltningen i allmänhet
och har svårt att hävda sig i intressekonflikter. Den ”gröna” sidan
har varken i länsstyrelsernas naturvårdsenheter eller inom Naturvårdsverket
prioriterats högt. Naturvårdens ställning och den ekologiska kompetensen
måste därför stärkas inom statsförvaltningen. I vårt budgetförslag för civildepartementets
verksamhetsområde har vi anslagit 50 milj. kr. utöver regeringens
förslag till förstärkning av länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Två
tjänster per länsstyrelse bör öronmärkas för den gröna naturvården.
Biotopskydd
I Sverige saknas, till skillnad från t.ex. USA, ett skydd för hotade arters livsmiljöer.
Sverige uppfyller inte sina internationella förpliktelser på området.
Trots att Bernkonventionen, som ställer krav på biotopskydd, sedan länge
är ratificerad av Sverige har regeringen inte lagt fram något lagförslag om
biotopskydd. I en annan partimotion lägger vi därför fram ett lagförslag till
skydd för hotade arter och deras biotoper.
I vårt budgetförslag för miljödepartementet har vi dessutom föreslagit 7
milj. kr utöver regeringens förslag.
Naturvårdslagen
Att den svenska naturvårdslagstiftningen, där naturvårdslagen ingår, är svag
är allmänt känt. Naturskyddsföreningen har lagt fram ett förslag till ny naturvårdslag
(Bättre naturskydd, 1986) och efter hårt tryck från bl.a. naturskyddsföreningens
sida satte man till en utredning som ska lämna sitt slutbetänkande
i vår. Men någon proposition är ännu inte utlovad från regeringens
sida och vi vet inte om några positiva förändringar kommer att föreslås.
Regeringen har hela tiden prioriterat problematiken lågt. Dessutom försämrades
naturvårdslagen drastiskt 1987 i samband med uppgörelsen mellan
centern och socialdemokraterna om plan- och bygglagen. Tidigare hade
markägaren rätt till ersättning då krav på naturvårdshänsyn ”försvårade pågående
markanvändning inom fastigheten”. Efter lagändringen blev formuleringen
”försvåra pågående markanvändningen inom berörd del av fastigheten”.
Markägarintressena stärktes och naturvården fördyrades kraftigt. I
praktiken har lagändringen lett till att ambitionerna har fått sänkas betydligt
inom naturvården. Vi kräver därför att 26 § i naturvårdslagen ändras så att
ersättningsreglerna blir desamma som gällde före 1987.
Nationalparkerna
I vårt budgetförslag för miljödepartementets verksamhetsområde har vi föreslagit
en rejäl satsning (totalt 500 milj. kr.) på inköp av mark för att skydda
de sista resterna av urskog och urskogsliknande naturskog som finns kvar i
landet.
Förra året presenterade naturvårdsverket en nationalparksplan. Vi anser
att den var en bra början och att den bör genomföras. Men nu är det dags
att gå vidare! Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att ta fram en ny omfattande
plan för inrättande av nationalparker. I det arbetet måste också behovet
av skogsnationalparker, som ligger längre från fjällområdena än vad huvuddelen
av nationalparkerna gör, beaktas. En stor skogsnationalpark skulle
kunna fungera som livsmiljö för hotade större däggdjur som björn och varg.
Det är också viktigt att naturvårdsverket tar fram förslag för inrättande av
nationalparker även i Norrlands älvdalar.
En av anledningarna till att så liten areal är skyddad som nationalparker
i skogsbygderna är troligen de högre kostnaderna för att köpa in marken.
Skogsmarken kostar helt enkelt mer än fjäll och impediment. Ett sätt att
Mot. 1989/90
Jo772
11
minska kostnaderna skulle vara att delvis köpa upp kalhuggen mark som naturligtvis
är billigare! Naturvård är mycket långsiktig och får marken vara
ifred utvecklas den förr eller senare till urskog.
Marina reservat
Arbetet med inrättandet av marina reservat måste påskyndas. Frågan är om
de skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen idag är lämpliga med hänsyn
till de här områdenas speciella karaktär. Vi föreslår att naturvårdsverket får
i uppdrag att se över om de skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen är tillräckliga.
Om det går att hitta någon lämpligare form för skydd bör naturvårdsverket
lägga fram ett förslag till nytt skyddsinstitut. Exempel på områden
som bör skyddas är:
- Väderöarna
- Kosterarkipelagen
- Hallands väderö
- Torhamns udde
- Vattnen kring Karlsöarna
- Vattnen kring Fårö och Gotska sandön
- Den obrutna kuststräckan mellan Arkösund och Västervik
- Delar av Stockholms yttre skärgård
- Höga kusten
- Delar av Norrbottens skärgård
Skötseln av naturreservat
Naturvårdsverket betonar i sitt budgetäskande bristen på resurser till vård
av naturvårdsobjekt. Mer resurser måste också satsas på övervakning av
skyddade områden. I vårt budgetförslag har vi anslagit 30 milj. kr. utöver
regeringens förslag.
Mark i odlingslandskapet
En stor del av de hotade arterna är knutna till odlingslandskapet. Framför
allt till naturliga (ej gödslade) slåtter- och betesmarker samt småbiotoper
som åkerholmar, småvatten och öppna diken. Detta har vi beaktat i vårt lagförslag
om biotopskydd som vi presenterar i en annan partimotion.
När det gäller odlingslandskapet är det inte bara frågan om skydd för olika
miljöer. De här markerna kräver aktiv skötsel som inte är företagsekonomiskt
lönsam för bönderna. NOLA-projektet (Naturvård i OdlingsLandskapet),
som betalar lantbrukarna för naturvårdsinsatser, har slagit väl ut men
tilldelningen av pengar ligger långt under behoven. Vi har föreslagit en satsning
på 40 milj. kr. utöver regeringens förslag för nästa budgetår.
Våtmarker och sumpskogar
Skydd för dessa områden tas upp i vårt lagförslag om biotopskydd och tas
också upp utförligare i vår partimotion om skogsbruk.
Vi anser att betydligt strängare krav på tillståndsplikt och naturvårdshänsyn
måste ställas för exploatering av den här typen av områden. Det gäller
Mot. 1989/90
Jo772
12
t.ex. skogsdikning (inkl. skyddsdikning) och torvtäkt. I vårt lagförslag har
vi föreslagit att en noggrann miljökonsekvensbeskrivning måste genomföras
innan tillstånd ges. En förutsättning för att tillstånd ska kunna lämnas är att
det aktuella området inte är biotop för eller har väsentlig betydelse för växteller
djurarter som tillhör artdatabankens hotkategorier 1 och 2. Artdatabanken
utgörs av en lista över hotade arter uppdelade i fyra olika kategorier.
De två högsta hotkategorierna (1 och 2) betecknas som akut hotade respektive
sårbara. I de fall tillstånd ges måste betydligt strängare krav på försiktighetsmått
ställas än i dag.
Naturresurslagen
Naturresurslagen är en lag som genom sin utformning från början var dömd
till att bli ett fiasko för naturvården. Meningen är att lagen ska ta hänsyn till
olika riksintressen i samhällsplaneringen. Men lagens diffusa begrepp, om
vad riksintresse är och avsaknad av vägledning för hur olika riksintressen
ska väga mot varandra, gör att bedömningar enligt lagen, i de fall där lagen
överhuvudtaget tillämpas görs helt godtyckligt.
En annan svaghet med lagen är att de områden som är skyddade som riksintressen
p.g.a. sina natur- och kulturvärden inte längre är skyddade om
skyddet t.ex. innebär ett hinder för utvecklingen av det lokala näringslivet.
Naturresurslagens diffusa karaktär, och de möjligheter som därför finns till
en godtycklig tillämpning, gör att lagen måste sägas vara av mycket underordnad
betydelse för att värna om naturområden och naturens mångfald.
Bostadsutskottets uttalande om ”...angelägenheten att väsentliga bevarandeintressen
får ett effektivt stöd genom den nya lagen”, var välmenande men
tyvärr helt orealistiska p.g.a. lagens konstruktion.
En parlamentarisk kommitté arbetar just nu med en översyn av miljölagstiftningen.
I väntan på den utredningen, med förhoppningsvis nya förslag
och efterföljande proposition, anser vi att naturresurslagen bör ändras på ett
par punkter för att få bort de värsta fadäserna. Riksdagen bör fatta beslut
om att stryka andra stycket i lagens 3 kap. 1 § som bl.a. säger att skyddet
inte gäller om det hindrar utvecklingen av det lokala näringslivet. Begreppet
riksintresse bör preciseras och listan med riksintressanta områden fastställas
i lag.
Även om skyddet i naturresurslagen är mycket svagt, vill vi att lagen kompletteras
så att följande områden tas med: Ammerån i dess helhet, Emån
och Indalsälvens delta.
Ammerån hotas av vattenkraftutbyggnad. Den är ett av de få outbyggda
större vattendragen i landet och dessutom landets kalkrikaste älv. Området
är en viktig biotop för hotade arter bl.a. flodpärlmusslan. Det lokala motståndet
mot exploateringen är starkt.
Invallningsprojektet av Emån måste stoppas. Idag när det allt mer talas
om återskapande av våtmarker av miljö- och naturvårdsskäl förstörs naturliga
våtmarker och översvämningsmarker. Emån är också en viktig biotop
för hotade arter som havsöring och mal. Malen finns idag bara kvar på tre
platser i landet! Översvämningsmarkerna är också viktiga för flyttande fåglar
som gäss, änder och vadare.
Mot. 1989/90
Jo772
13
Landets största havsdelta, Indalsälvens delta, hotas nu av motorvägsbyggnad
med vidhängande industriområde och turistcentra. Naturområdet är
unikt både i Sverige och internationellt. Naturvårdare har försökt stoppa
projektet med hänvisning till Bernkonventionen, men eftersom Sverige inte
fäster så stort avseende vid att följa internationella konventioner har man
misslyckats.
Skyddet för orörda älvar
Sverige är ett land med nästan helt utbyggd vattenkraft. Fortsatt utbyggnad
av vattenkraft måste därför stoppas i de få orörda älvarna och biflödena. De
sista orörda älvarna och älvsträckningarna fungerar som restbiotoper för
många arter som trängts undan av tidigare vattenkraftutbyggnad. Även
många mindre vattendrag ligger i farozonen p.g.a. den av riksdagen antagna
planen för utbyggnad av minikraftverk. Vi anser att en utbyggnad av minikraftverk
inte är förenlig med en bra naturvårdspolitik. Minikraftverken
åstadkommer, speciellt räknat per kilowattimme, stora ekologiska skador.
Endast en mindre utbyggnad av vattenkraften i form av effektiviseringar kan
accepteras.
I en annan partimotion har vi lagt fram krav på grundlagsskydd för de fyra
största älvarna.
Våra förslag innebär att bl.a. följande vattendrag får ett kraftfullt skydd:
- Torne älv
- Kalix älv
- Råne älv
- Pite älv
- Vindelälven
- Moälven
- Öreälv
- Hårkan
- Haverö strömmar
- Mellanljusnan
- Voxnan
- Ammerån
- Meåforsen i Faxälven
- Härjeån
- Emån
Motortrafik i naturen
Motorbåtstrafik är störande för såväl människor som fågel- och djurlivet i
insjöar och innerskärgården. För att komma till rätta med problemen måste
bestämmelserna skärpas både vad gäller krav på bullernormer för båtarna
och hastighetsgränser. I vår sjöfartspolitiska motion har vi behandlat problematiken
utförligare.
Terrängkörningen på barmark med motordrivna fordon orsakar svåra skador
på vegetationen. Särskilt allvarliga blir skadorna i känsliga naturtyper
som på kalfjäll och i våtmarker. Huvudregeln är att terrängkörning på barmark
är förbjuden i terrängkörningslagen, men undantag finns. Naturvårds
Mot. 1989/90
Jo772
14
verket har tidigare föreslagit att barmarkskörning på kalfjället ska förbjudas
även i samband med renskötseln och för kommunala och statliga tjänstemän
i tjänsten, vilka idag har den rättigheten enligt terrängkörningsförordningen.
Vi anser att terrängkörning när det är barmark ska förbjudas på kalfjället
och i våtmarker även i samband med renskötseln och för kommunala
och statliga tjänstemän i tjänsteärende.
Den s.k. helikopterskidåkningen är ett turistnöje som har expanderat
starkt. Motorljudet är störande för både djur och människor. ”Helikopterskidåkarna”
bör inte tillåtas förstöra naturupplevelsen för andra. Därför
måste helikopterskidåkningen begränsas kraftigt genom att förbjudas i de
områden där den kan verka störande. Dessutom ska den inte tillåtas i den
obrutna fjällkedjan.
Skoterkörningen verkar störande på liknande sätt som helikopterskidåkningen
och bör begränsas. Frizoner där snöskoterkörning inte är tillåten bör
inrättas. Inom nationalparker anser vi att skotertrafiken är ett så störande
inslag att den bör förbjudas helt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
långsiktigt mål för naturvården är att skydda 10% av alla representativa
naturtyper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att naturvårdspolitiken
bör harmoniseras i enlighet med vad som anförs i
Världsstrategin för miljövård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av marina reservat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre skydd för våtmarker och sumpskogar,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Emån
skall skyddas i naturresurslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Ammerån
i sin helhet skall skyddas i naturresurslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Indalsälvens
delta skall skyddas i naturresurslagen,1]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fler
nationalparker skall inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att stryka ”inom berörd del" i 26 § naturvårdslagen,
[att riksdagen beslutar stryka andra stycket i 3 kap. 1 §
naturvårdslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att begreppet
riksintresse för natur- och kulturvården måste preciseras och
listan med riksintressanta områden fastställas i lag,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag så att samtliga
orörda älvar, biflöden och åar skyddas,1]
Mot. 1989/90
Jo772
15
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta regler för motorbåtstrafik inomskärs och i
insjöar och skärpta prestandanormer för bulleregenskaper för motorbåtar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta regler för barmarkskörning på kalfjäll och
i våtmarksområden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar av s.k. helikopterskidåkning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar för snöskoterkörning.
Stockholm den 22 januari 1990
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp) Åsa Domeij (mp)
Roy Ottosson (mp) Anna Horn af Rantzien (mp)
Kent Lundgren (mp)
Mot. 1989/90
lolli
1 1989/90:Bo518
gotab 99856, Stockholm 1990