Motion till riksdagen
1989/90:Jo77
av Olof Johansson m.fl. (c)
Mot.
med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90
Livsmedelspolitiken Jo77
Innehållsförteckning
Sammanfattning 3
Livsmedelspolitik eller jordbrukspolitik 4
Land ska inte med ”LAG” byggas 4
Minst 100% av svensk konsumtion 5
USA 6
Vår gemensamma framtid 6
POLITISKA MÅL FÖR JORDBRUKET 7
Jordbruket ska vara miljövänligt och effektivt 8
Naturresursberedskap och försörjningsberedskap 8
Konsumentmål 9
Regionalpolitisk mål 10
Lönsamhetsmål 10
REGLERINGSÅRET 90/91 11
Bordet borde vara städat 11
OMSTÅLLNINGSPERIODEN (91/92 - 95/96) 12
Gränsskydd 12
Exportfinansiering 13
Spannmål 14
Oljeväxter 14
Vallfrö 15
Fabrikspotatis 15
Socker 16
Mjölk 16
Antalet mjölkkor 16
Kött 17
Får- och lammkött samt get 17
Ågg 18
Omställningsstödet 18
Arrendatorernas situation 19
En kraft i miljöarbetet 19
Extensiv betes- och vallproduktion 20
Landskapsvård 21
Alternativ odling 21
1
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJo77
Regionalpolitiken 22 Mot. 1989/90
Skuldsatta jordbrukare 22 Jo77
Omställningskommission 22
Kooperativ samverkan 22
Sociala satsningar 23
Miljösatsningar 23
Behov av sektorsmedel 24
KMÄ och SMAK 24
Prisstödet till jordbruket i norra Sverige 24
Hemställan 25
Sammanfattning
Mot. 1989/90
Jo77
Det framtida jordbruket ska vara långsiktigt, uthålligt och ha en produktionsförmåga
så att insatta resurser ger hög avkastning. Ett sådant jordbruk
är både effektivt och miljövänligt. Centern anser att man utifrån detta mål
ska forma jordbrukspolitiken.
Propositionen saknar ett helhetsperspektiv. Regeringen har i sitt förslag
till livsmedelspolitik inte förmått sätta in jordbrukspolitiken i ett större sammanhang.
Den har bortsett från många viktiga faktorer som livsmedelskvalitet,
ekologiska sammanhang, miljöförändringar, sårbarhet, det öppna landskapets
betydelse och landsbygdens utveckling. Regeringen har inte heller
tagit hänsyn till försörjningssituationen i världen, med minskande produktion
och ökande konsumtion.
Jordbrukspolitiken måste ta hänsyn till att en förändrad miljö- och naturresurssituation
kan leda till nya typer av försörjningskriser. Livsmedelsförsörjningen
måste tryggas såväl i fred som under avspärrning och krig.
Konsumenterna ska garanteras livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.
En sänkt matmoms skulle ge rimligare livsmedelspriser. Jordbruket ska vara
miljövänligt. Samma krav ska ställas på importerade och svenska livsmedel.
Det måste också gälla produktionsmetoderna.
Det svenska odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig. Det
är därför viktigt att jordbrukspolitiken medverkar till att odlingslandskapet
bevaras. Grunden ska vara att odlingsjorden brukas och kan nyttjas för
framtida behov.
Förändringarna i jordbrukspolitiken måste leda till förbättrad lönsamhet
i näringen. Detta gäller såväl en rimlig långsiktig förräntning på investerat
kapital, som en rimlig ersättning för utfört arbete. Jordbrukspolitiken måste
kunna ge utrymme för utveckling och expansion.
Jordbruket ska utvecklas, inte avvecklas. Omställningen ska ge satsning
på grödor för energi- och industriråvaror. Biobränslen måste få stor betydelse
i en ny energi- och trafikpolitik. Jordbruket bidrar därmed till att styra
in samhället i ett miljövänligt råvaruflöde.
Ett väl fungerande jordbruk är en grundförutsättning för en levande
landsbygd och ett öppet landskap. Omställningen av jordbruket måste utnyttjas
för att utveckla landsbygden som livsmiljö. För att slå vakt om familjejordbruket
och om sambandet boende/brukande har vi under allmänna
motionstiden fört fram förslag om ändringar i jordförvärvslagen.
1990 års jordbrukspolitiska beslut kommer att innebära den största omvälvningen
av näringen sedan 1930-talet. Vi anser att det är ett angeläget
samhällsansvar att omställningen sker på ett för lantbruket och dess utövare
betryggande sätt. Centern anser att det är viktigt att ta tillvara de goda möjligheterna
att utveckla jordbruket.
Centern föreslår att jordbruksutskottet tar direkt kontakt med näringen
så att riksdagen kan fatta beslut om nivån för kompensation. Regeringen har
inte förhandlat utan lagt fram ett ensidigt förslag för regleringsåret 1990/91.
Jordbruket ska utvecklas genom satsning på industri- och energigrödor. I
motionen avvisas en omfattande skogplantering och föreslås att 2,5 miljar
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo77
der kr utnyttjas för stöd till bioenergianvändning. Centern föreslår att två
etanolfabriker byggs för att få fram miljövänliga drivmedel.
Centern slår vakt om det öppna landskapet. I skogs- och mellanbygderna
ska 300 milj kr utgå till extensiv vall- och betesdrift. Landskapsbidraget ska
höjas till 250 milj. Till naturvårdsåtgärder i landskapet, NOLA, ska 40 milj
kr anslås. Norrlandsstödet bör ökas så att jordbruket i norra Sverige får 180
milj kr i inkomstförstärkning.
Bra och billig mat ska konsumenterna få genom sänkt moms på maten och
genom kvalitetsmärkningen. Regeringens förslag riskerar att leda till sänkt
livsmedelskvalitet.
Stöd till export ska utgå under omställningsperioden och kvarstå så länge
omvärlden (EG) har kvar sådant system. Svenska produkter ska kunna konkurrera
på lika villkor. Det svenska gränsskyddet får inte ensidigt minskas.
Omställningen ska ske under en femårsperiod. En omställningskommission
ska fortlöpande följa upp omställningen och föreslå åtgärder så att omställningen
leder till en utveckling av jordbruket med förbättrad lönsamhet
och en trygg och miljövänlig produktion.
Livsmedelspolitik eller jordbrukspolitik
Vi anser att det behövs en särskild jordbrukspolitik. Jordbrukspolitik innefattar
de åtgärder som vidtas från samhällets sida för att påverka näringen
och därmed de som arbetar inom näringen. I propositionen behandlas så gott
som uteslutande vad man avser med jordbrukspolitik, men den benämns där
livsmedelspolitik.
Redan 1983 års livsmedelskommitté fick i uppdrag att ge förslag till en
samlad livsmedelspolitik. Ambitionen var att den skulle beröra allt från jord
till bord, dvs hela produktionskedjan. Den ambitionen var vällovlig, men
utredningen presenterade den gången inga förslag utom för själva jordbruket.
Inte heller denna gång har utredningsarbetet påverkats av att namnskylten
har bytts från jordbrukspolitik till livsmedelspolitik.
Vi anser att det också behövs en särskild livsmedelspolitik. Därför bör en
översyn göras av livsmedelskedjan efter primärproduktionen. Översynen
bör gälla konkurrenssituationen i handelsledet, prissättning i de olika leden,
marknadens effektivitet, livsmedelskvalitet m m.
Land ska inte med ”LAG” byggas
Propositionen har sin grund i den arbetsgrupp (LAG) som presenterade sitt
förslag i oktober 1989. Centerns representant avgav ett särskilt yttrande, vilket
var den möjlighet som fanns att markera sitt alternativa förslag till jordbrukspolitiken.
Förslagen från arbetsgruppen har fått skarp kritik i remissomgången. Det
var väntat. Arbetsgruppens förslag byggde nämligen på en ofullständig analys
och konsekvensanalyser saknades. Förslaget utgick från ett strikt nationalekonomiskt
synsätt. Detta gjorde att faktorer såsom livsmedelskvalitet,
sårbarhet, ekologiska sammanhang, miljöförändringar och hänsyn till naturresurser
sköts i bakgrunden.
Mot. 1989/90
Jo77
4
Utredningen saknade också ett helhetsperspektiv. Under senare år har en Mot. 1989/90
mängd lagar med betydelse för jordbrukssektorn införts eller genomgått Jo77
stora förändringar. Det gäller skötsellagen, miljöskyddslagen, naturresurslagen,
den nya djurskyddslagen och jordförvärvslagen. Dessutom har förslag
till en ny regionalpolitik presenterats. Till detta kommer förslaget till ny
skattepolitik som i hög grad påverkar de ekonomiska villkoren för jordbruket.
I LAGs huvudförslag var utgångspunkten att minska den svenska livsmedelsproduktionen
till inhemsk konsumtionsnivå och att åstadkomma detta
med prispress. Ett sådant förfaringssätt, dvs reducerad volym till kraftigt reducerat
pris, skulle innebära en katastrof för det svenska jordbruket och för
den svenska landsbygden.
Det förefaller nu som om regeringen övergivit denna tanke. Vi anser att
den s k överskottsarealen ska nyttjas för annan produktion och därmed bör
inte heller någon prispress på livsmedelsproduktionen behöva komma till
stånd. Det verkar som om regeringen närmar sig denna vår ståndpunkt.
En förutsättning för att en avreglering av de interna marknadsregleringarna
inte ska leda till överskott och prispress på den svenska produktionen är
emellertid att omställningsåtgärderna lyckas och blir tillräckligt omfattande.
Utformningen av jordbrukspolitiken är av intresse inte bara för näringen,
utan för hela svenska folket. Det öppna landskapet måste bevaras. Regeringen
föreslår olika stödformer för att ställa om 500 000 ha till annat än livsmedelsproduktion,
framförallt genom skogsplantering. Detta hotar skogsoch
mellanbygderna. Centern vill bevara odlingslandskapet bl a genom att
stimulera energi- och industriråvaruproduktion och genom övergång till extensiv
betesdrift.
Exportmöjligheterna för säsongs- och årsmånsvariation, liksom överskott
som uppkommer pga utbytesimport måste tryggas. Klara uttalanden från
EG tyder på att man där kommer att ha kvar ett exportstöd även efter att
GATT-förhandlingarna är avslutade. Sverige måste behålla ett exportfinansieringssystem
så länge omvärlden har det.
Bordet borde ha varit städat. Eftersom prisregleringen inte upphör förrän
1 juli 1991 borde äret 1990/91 hanterats som tidigare, dvs förhandlingar med
näringen om hur mycket medel som jordbruket skulle behöva tillföras. För
regeringen är det en dålig början på omställningen av svenskt jordbruk att
inte klara tidigare åtaganden.
Minst 100% av svensk konsumtion
Målen som de uttrycks i propositionen är i flera fall motstridiga och kan vara
svåra att uppfylla. Den inhemska jordbruksproduktionen ska enligt propositionen
efter omställningsperioden vara 100%, men inte mer. Minskning av
produktionen kan inte vara ett mål i sig. Vi anser att om svenskt jordbruk är
bra på att producera vissa livsmedel bör man på dessa områden på sikt kunna
konkurrera på världsmarknaden.
Det finns anledning att i detta sammanhang se på hur omvärlden hanterar
motsvarande problem. Grundprincipen för EGs jordbrukspolitik är att
uppnå minst självförsörjning beträffande kött och mjölk. Överproduktionen
regleras med hjälp av sk budget- och produktivitetsstabilisatorer. EG efter- Mot. 1989/90
strävar en sammanhållen lösning och är berett att dra ner sitt exportstöd, Jo77
men inte att helt avskaffa det. Utsatta delar av jordbruket kommer att till en
del skyddas mot effekterna. Avregleringen kombineras med ett säkerhetsnät
med bl a inkomststöd och satsning på andra grödor. EG kommer även i framtiden
att vara en stor exportör av livsmedel.
USA
USA, som är en stor exportör av livsmedel, har i GATT-förhandlingarna drivit
kravet på ökat marknadstillträde mycket hårt. I den nya jordbrukspolitiken
ökar man nu stödet till jordbruket, tar jordbruksarealer i produktion
och satsar på ökad produktion.
Åtgärderna i EG och USA kan leda till en viss ökning av utbudet på
världsmarknaden de närmaste åren, men bör framför allt ses som en förberedelse
för en världsmarknad med större efterfrågan.
Om svenskt jordbruk i detta läge lämnades utan stöd från samhället skulle
det snabbt kunna konkurreras ut av de stora exportörerna. Detta är naturligtvis
orimligt ur beredskapssynpunkt, men skulle även bli dyrt för konsumenten
om världsmarknaden blir en bristmarknad mot slutet av 90-talet som
många befarar.
Vår gemensamma framtid
Propositionen saknar ett realistiskt internationellt miljöperspektiv som leder
till en felaktig slutsats vad gäller försörjningsförmågan.
Världskommissionen för miljö och utveckling skriver i sin rapport från
1987 att världens lager av spannmål motsvarar ca 20% av den årliga konsumtionen.
Av detta kontrollerar u-länderna ca en tredjedel och i-länderna två
tredjedelar. Kommissionen betonar att livsmedelslager är avgörande för att
kunna klara bristsituationer.
Inriktningen på lång sikt måste vara att ge u-länderna stöd så att de kan
bygga upp en egen produktion av livsmedel. Det innebär stöd till primärproduktionen,
dvs jordbruk, men även till lager, distribution m m. På kort sikt
måste även i-länderna hålla lager av viktiga förnödenheter som kan användas
vid katastroftillstånd.
Händelserna i Östeuropa gör att läget på världsmarknaden är osäkert. Rumänien
har t.ex. stoppat all sin livsmedelsexport och konsumerar nu allt man
producerar inom landet. Öststatshandeln med vete sjönk drastiskt under
1988/89, men beräknas vara kvar på ungefär samma nivå under 1989/90.
I Sovjet börjar miljöförstöringen att sätta djupa spår i livsmedelsförsörjningen.
Markförstörelsen är stor genom enorma bevattningsföretag vid bomullsodlingar.
Stora arealer har försaltats och förgiftats av tungmetaller.
Aralsjöns medelvattenstånd har sjunkit med 12 meter och är en av de ekologiska
katastrofer som blivit kända. För fyra år sedan inträffade Tjernobylkatastrofen.
Den radioaktiva smittan från kärnkraftsolyckan gjorde lika
mycket mark obrukbar som hela den svenska åkerarealen.
Försörjningssituationen i världen försämras. Lagren av livsmedel minskar
6
sedan några år. De ligger nu på en nivå som precis räcker för de insatser som Mot. 1989/90
kan behövas för katastrofhjälp. Vetelagren minskar främst i exportländerna, Jo77
medan importländerna ökar sina lager något, av rädsla för ökade priser.
Detta kan vara en anledning till att lagerminskningen är procentuellt större
i exportländerna än globalt sett.
En hållbar livsmedelspolitik kan inte enbart grundas på nationalekonomiska
överväganden utan måste främst ta hänsyn till jordens avkastningsförmåga
och människornas behov. Över hälften av mänsklighetens föda baseras
på spannmål. Sedan 1981 har världens åkerareal minskat varje år. Sedan
1986 har skördarna sjunkit. År 1987 räckte spannmålslagren i 101 dagar. År
1989 räckte de bara i 54 dagar. På kort sikt kan man med ledning av dessa
data dra slutsatsen att många länder av skiftande anledningar kommer att
tvingas till import. På längre sikt är läget ännu mer alarmerande. Många områden
som idag används till produktion av livsmedel kan komma att helt slås
ut. FAO bedömer försörjningsläget som ytterst allvarligt och har under flera
år uppmanat världens regeringar att öka spannmålsproduktionen.
Världskommissionen för miljö och utveckling har å sin sida uppmanat
världens länder att utarbeta aktionsplaner för att leva upp till de av FN antagna
ambitionerna. Det ansedda forskningsinstitutet World Watch Institute
konstaterar i sin senaste årsredovisning, State of the World 1990, att svälten
åter bankar på dörren. Vi står inför nya problemkomplex, säger man, och
föreslår helhetstänkande och långsiktiga strategier för att få världens livsmedelsförsörjning
under kontroll.
Men den svenska regeringen driver en jordbrukspolitik som om vi vore
isolerade från en hungrande värld. Den tycks heller inte ha insett att stora
miljöproblem hotar livsmedelsförsörjningen både globalt och i vår närmaste
omgivning. Centern avvisar regeringens produktionsmål för jordbruket och
föreslår att Sverige utarbetar ett program för hur man kan bidra till en uthållig
utveckling, i enlighet med FNs ambitioner.
Nordiska rådets internationella havsföroreningskonferens 16-18 oktober
1989 uppmanade deltagarländernas regeringar ”att säkerställa att internationella
överenskommelser (exempelvis GATT:s jordbruksavtal) till fullo beaktar
de miljömässsiga konsekvenserna av sådana överenskommelser.” Vi
anser att detta måste leda till att den svenska regeringen i de förhandlingar
som nu sker inom GATT hårdare driver miljökraven. Eventuella överenskommelser
får inte leda till att frihandel sätts före de miljöpolitiska målsättningarna.
Det innebär att Sverige i förhandlingarna ska betona det som i
GATT-överenskommelsen från april 1989 benämns som sanitära och fytosanitära
regler.
Diagram över världens totala spannmålslager i procent av förbrukning.
(Se bil 1).
POLITISKA MÅL FÖR JORDBRUKET
Centern anser att samhället måste sätta upp långsiktiga mål för jordbrukspolitiken.
Jordbruket är en biologisk näring som mer styrs av naturens gränser
än av marknaden. Produktion av spannmål eller potatis kan inte jämställas
1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo77
med produktion av bilar eller muttrar. Den biologiska produktionen ställer Mot. 1989/90
speciella krav på producenten och på långsiktighet i de politiska besluten. Jo77
Propositionens mål är ur denna synpunkt allt för vaga och svaga.
Jordbruket ska vara miljövänligt och effektivt
Framtidens samhälle måste utnyttja det naturliga kretsloppet. Centern arbetar
för att naturresurserna ej får förbrukas snabbare än naturen förmår producera
nya. Marken ska utnyttjas för att producera livsmedel men även för
nya miljövänliga industri- och energigrödor. Jordbruket ska vara en kraft i
miljöarbetet.
Miljöförstöringen drabbar jordbruket. Det är nödvändigt att luftföroreningarna
som hotar markens produktionsförmåga upphör.
Jordbruksproduktionen orsakar också miljöproblem. Det är nödvändigt
att bringa ner läckaget från jordbruket, så att växtnäringen stannar på åkern
och i växterna. Åkermarken måste vara bevuxen under så stor tid av året
som möjligt för att minska läckage av kväve. Jordbruket ska vara effektivt i
produktionen så att begränsade insatsmedel ger en intensiv produktion.
Det svenska odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig.
Jordbrukspolitiken måste utformas så att odlingslandskapet bevaras. Därför
måste jorden och odlingslandskapet nyttjas och hävdas. Den genetiska variationen
hos flora och fauna måste bevaras.
Naturresursberedskap och försörjningsberedskap
Miljösituationen i världen försämras ständigt. Försurning, förgiftning och
klimatförändringar kan snabbt leda till att ekosystemets produktionsförmåga
inte kan upprätthållas. Det finns redan tecken på att sämre skörderesultat
kan ha ett samband med detta förhållande.
Det är med anledning av detta angeläget att väl vårda den resurs som jordbruksmarken
utgör. Det gäller naturligtvis även i Sverige. Med hänsyn till
en förändrad miljö- och naturresurssituation kan en försörjningskris uppstå.
Beredskapshänsyn är idag sannolikt än mer motiverade av dessa skäl än av
rent militära hot.
I 1985 års beslut formulerades målet "att trygga vår livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig”. 1 1987 års försvarspolitiska beslut
utgick man från att en konflikt varar under en kortare period. Med det
som utgångspunkt sänktes målsättningen inom livsmedelsberedskapsområdet.
Senare internationella konflikter har visat att konfliktsituationer kan bestå
under en längre tid. Förstörelsekraften i moderna krig gör att man måste
räkna med ett längre efterkrigsskede med stora försörjningsproblem. Livsmedel
är avgörande för att klara en krissituation under en längre tid, och den
geografiska fördelningen av livsmedelsproduktionen är särskilt viktig. Den
nu föreslagna jordbrukspolitiken omöjliggör den tidigare beredskapspolitiska
målsättningen att jordbruksproduktionen skall vara väl differentierad
över hela landet. Vi anser att all brukningsvärd åker måste bevaras. Vi vill i
detta sammanhang särskilt framhålla att det krävs en speciell planering av
storstädernas livsmedelsförsörjning vid en krissituation. 8
Möjligheterna att producera gödselmedel är centralt för att kunna upp- Mot. 1989/90
rätthålla en livsmedelsberedskap. 1987 års försvarspolitiska beslut utgick Jo77
också från att ammoniak till kvävegödselmedel skulle kunna produceras i
industrikombinatet i Nynäshamn. Centern reserverade sig mot detta, eftersom
det var ett osäkert antagande. Det har visat sig att den utveckling vi
befarade har besannats. Enligt de senaste planerna kommer ammoniaktillverkning
inte att ingå i NEX-projektet i Nynäshamn. Centern föreslår därför
att ÖCB och Jordbruksnämnden ska klargöra hur behovet av kvävegödselmedel
kan tryggas. Detta understryker ytterligare behovet att bevara all
åkermark.
Konsumentmål
Konsumentens intresse för livsmedelskvalitet ökar. Under senare år har kvalitetsbegreppet
vidgats till att gälla det totala förtroendet för livsmedelsproduktionen.
Det handlar inte längre endast om renhet i egentlig mening som
frihet från främmande bakterier och restsubstanser från kemiska preparat.
Det handlar i dag i ökad omfattning också om en etisk värdering av produktionen:
- hur miljö, växter och djur hanteras under produktionen
- vilka insatsvaror och tillsatser som används
- hur mat förpackas, lagras och transporteras.
Vi anser att konsumenterna ska garanteras livsmedel av hög kvalitet till
rimliga priser. Råvarukostnaderna svarar för en liten del av livsmedlets slutpris,
därför spelar bondens arbetsersättning liten roll för det pris som konsumenten
möter. I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande koncentration
och i detaljhandelsledet en överetablering. Livsmedelshandeln
domineras idag av tre stora block. Dessa förhållanden kan medverka till att
priserna har stigit mer på livsmedelsområdet än på andra områden. Som tidigare
redovisats finns det anledning att få dessa samband bättre belysta.
Centern har, senast med anledning av proposition 1989/90:111 om skatter,
fört fram kravet på sänkt matmoms. Det vore ett sätt att få ett rimligare livsmedelspris.
Om inte vårt förslag om sänkt moms på basmat till 12,87% vinner
majoritet i riksdagen, anser vi att livsmedelssubventionerna ska vara
kvar i sin nuvarande omfattning på 1,475 mrd kr, och inte som regeringen
föreslår minskas med 719 milj kr.
Vi anser att konsumenterna ska ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel
av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung,
produktionssätt eller förädlingsgrad. Vi vill dock i detta sammanhang poängtera
att vi inte kan acceptera produktionsmetoder som är oetiska eller direkt
skadliga för konsumenterna bara för att ge valfrihet. Livsmedel som producerats
på ett i Sverige förbjudet sätt ska därför ej få importeras.
Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en internationell jämförelse.
Det beror bl a på att Sverige har klimatiska förutsättningar för produktion
med mindre användning av kemiska bekämpningsmedel än många andra
länder. Sverige har dessutom längre gående restriktioner vad gäller användningen
av kemiska bekämpningsmedel, medicin till djur m m än många länder
som vi importerar från.
Vi anser att ett folkhälsomål bör formuleras som ett delmål i konsument- Mot. 1989/90
målet. Därigenom skulle det bli lättare att utforma livsmedelskriterier och Jo77
även se om livsmedelsproduktionen motsvarar de krav samhället ställer på
kosten.
Regionalpolitisk! mål
"Hela Sverige ska leva” är en devis som är vägledande för centerns syn på
regionalpolitiken. Ett väl fungerande jordbruk är en grundförutsättning för
en levande landsbygd och ett öppet landskap.
Regionalpolitiken ska skapa likvärdiga levnadsvillkor för alla oavsett var
man bor i landet. En målmedveten strävan måste vara att utveckla landsbygden
som livsmiljö. En levande landsbygd med ett vitalt och differentierat näringsliv
samt en fungerande service har stor betydelse för såväl landsbygdsboende
som andra. Landsbygden är en resurs och har kvalitéer som måste
tas till vara och utvecklas till gagn för hela Sveriges befolkning. Livskraftiga
lantbruksföretag är en förutsättning för en levande landsbygd.
Det krävs en utveckling av befintliga företag utanför de areella näringarna.
En omställning av det svenska jordbruket kräver insatser för att bibehålla
sysselsättningen inom företaget och i bygden. Ökad självverksamhet i
skogsbruket är många gånger den verksamhet som då ligger närmast tillhands.
En utförsäljning av Domänverkets, bolagens, kyrkans och kommunernas
skogar bör ske för att tillföra det aktiva jord- och skogsbruket värdefull
sysselsättning. Småindustrier, hantverk, hemslöjd, turism m.m. är exempel
på verksamheter som vid sidan av jordbruket kan utgöra viktiga delar i
landsbygdens näringsliv.
För jordbruket är det också viktigt att regionerna är livskraftiga. Ett jordbruksföretag
klarar sig inte utan service som post, bank, sjukvård, barnomsorg,
skola m m. För att jordbruket ska kunna drivas på ett effektivt sätt i
hela landet krävs att regionalpolitiken utformas så att landsbygden har en
möjlighet att utvecklas.
Olika regionalpolitiska insatser måste samordnas. Det skulle därför vara
lämpligt om det regionalpolitiska stödet till jordbruket utgick från en samlad
regionalpolitik istället för att vara en del av jordbrukspolitiken. Det skulle
då jämställas med stödet till annan industri och näringsliv.
Jordbruksproduktionen i skogs- och mellanbygderna har inte samma förutsättningar
som slättbygderna. Den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingen
förstärker dessa skillnader. Vi vill därför göra särskilda insatser
för att utveckla dessa bygder.
Det norrländska jordbruket bör särbehandlas i samband med den omställning
av jordbruket som avses genomföras.
Lönsamhetsmål
Inkomstmålet bör formuleras så att lantbruket får en rimlig företagsekonomisk
lönsamhet. Det innebär att jordbrukaren vid normal effektivitet har
rätt att kräva såväl långsiktig förräntning på investerat kapital som en ersättning
för utfört arbete. Under överskådlig tid kommer Sverige att ha ett
gränsskydd som är avgörande för det svenska priset. Volymen av jordbruks- Mot. 1989/90
produktionen påverkas inte endast av priset, utan även av biologiska fakto- Jo77
rer. Det bör också i fortsättningen finnas ett politiskt mål för lantbrukets inkomster.
Utifrån detta kan gränsskyddets nivå diskuteras.
I den rapport från Riksrevisionsverket, som presenterades hösten 1989,
visas med all tydlighet att lönsamheten i svenskt lantbruk är mycket låg. Det
är därför viktigt att förändringar i jordbrukspolitiken leder till lönsamhetsförbättringar.
För att lantbrukarna ska kunna fungera som företagare krävs
det att de har utrymme för utveckling och expansion.
REGLERINGSÅRET 90/91
Bordet borde vara städat
Det är uppenbart att prisregleringslagen fortsätter att gälla för regleringsåret
90/91. I vår partimotion om jordbrukspolitiken från allmänna motionstiden
föreslog vi att detta år borde behandlas som tidigare.
Jordbruksministern anför att anpassningsåtgärderna mot en ny politik,
särskilt anpassningen av spannmålsproduktionen, bör påbörjas så snart som
möjligt. Detta motiverar att regleringssystem och andra åtgärder under
90/91 blir ett led i styrningen mot en ny jordbrukspolitik, även om den formella
omställningspolitiken börjar först 1 juli 1991.
Vi finner att jordbruksministerns argument för en snabb inriktning av åtgärderna
kan vara befogade och accepterar därför resonemanget i denna
del. Däremot anser vi att det finns starka skäl att hålla isär såväl hanteringssystemet
som beloppen för de olika perioderna: dels regleringsåret 90/91 och
dels efterföljande 4-åriga omställningsperiod, som enligt vår mening minst
borde varit 5 år.
Enligt det system som tillämpats under den nuvarande jordbrukspolitiken
har regeringen via Konsumentdelegationen fört förhandlingar med LRF om
hur mycket medel som för det enskilda året skall tillföras jordbruket och hur
dessa medel skall fördelas. Att sättet att tillföra och fördela medel för året
90/91 skiljer sig från tidigare regleringsår, hindrar inte att förhandlingar
borde ha förts om medelstillskottets omfattning och eventuellt även om på
vilket sätt medlen skulle läggas ut. Vi anser att ett avtal borde ha förhandlats
fram.
Regeringen har detta år, i strid mot tidigare praxis, inte fört förhandlingar
och lägger nu fram ett ensidigt förslag för riksdagen att ta ställning till. Bortsett
från att det är svårt för riksdagen att under stor tidspress ta ställning till
ett ensidigt förslag, är det inte tillfredsställande att behandla motparten efter
ett halvsekels förhandlingar på detta sätt det sista egentliga regleringsåret.
Om tiden hade medgivit en sådan behandling, borde riksdagen besluta att
återförvisa förslaget för regleringsåret 90/91 till regeringen med uppdrag att
uppta förhandlingar i syfte att uppnå ett förhandlingsresultat som nu liksom
tidigare kunde föreläggas riksdagen. För att jordbruket skall få ut sin kompensation
och för att man skall känna till spelreglerna för det kommande
året är nu en sådan hantering inte möjlig.
Med hänvisning till ovan anförda kritik för ensidighet finns det ej heller
anledning för oss att nu föreslå andra belopp för de olika delposterna som Mot. 1989/90
ingår i kompensation för 90/91. Det enda påpekande vi finner skäl att göra Jo77
i detta sammanhang är att de prisreglerade grödorna kompenseras genom
inkomststödet medan animalierna endast får kompensation genom sänkt foderpris.
Detta innebär att i synnerhet mjölkproduktionen sackar efter ekonomiskt.
Mjölkproduktionen har redan nu bl a pga tvåprissystemets avskaffande
fått vidkännas ett kraftigt prisfall.
Jordbruket tillförs enligt regeringens förslag 1,4 miljarder kr för 90/91.
Näringen har krävt 2,5 miljarder kr. Budgetåret 89/90 var kostnadsökningen
6% och då fick jordbruket 1,9 miljarder kr inklusive 0,7 miljarder kr som nu
utbetalas retroaktivt. Senaste året har kostnadsstegringen varit 8% och då
tillerkänns jordbruket ett lägre belopp.
Den enda hantering som nu är möjlig, efter regeringens försumlighet då
det gäller förhandlingar med näringen, är att jordbruksutskottet i sin beredning
av ärendet inhämtar så mycket fakta och synpunkter att riksdagen kan
besluta om en rimlig ekonomisk ram för kompensation för stigande kostnader
och för inkomstförstärkning för regleringsåret 90/91. Det innebär att
jordbruksutskottet måste anordna utskottsförhör med bl a företrädare för
näringen. Konsumentdelegationen och Jordbruksnämnden. Den ersättning
som riksdagen fastställer anser vi ska vara nivåhöjande och därmed kvalificera
till uppräkning av införselavgiften.
Systemet med kobidrag m m, som riksdagen fattade beslut om under förra
året, ska fullföljas till halvårsskiftet 1990. Inflationen har dock varit högre
än beräknat, vilket visar att systemet är ohållbart och urholkas. Riksdagen
kommer nu att fatta beslut om ytterligare medel som avses tillföras jordbruket
per ko eller per ha. Regeringen bör med hänvisning till ovanstående få i
uppdrag att undersöka möjligheterna att tillföra jordbruket medel via regleringssystemet
på ett sätt som kan accepteras i förhållande till rådande
GATT-överenskommelse.
OMSTÄLLNINGSPERIODEN (91/92 - 95/96)
Gränsskydd
Jordbruksministern anför att ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter
bör behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Någon ensidig
svensk neddragning av gränsskyddet skall ej ske.
Resultatet av GATT-förhandlingarna kommer att bli avgörande för anpassningen
av gränsskyddet. Härvid bör man - som jordbruksministern påpekar
i propositionen - göra en anpassning i reala termer enligt den modell
som föreslagits från Norden och EG, varvid tidigare sänkningar från 1986
får tillgodoräknas. Därigenom kommer en justering av de olika ländernas
gränsskydd att ske till en nivå varifrån eventuella framtida multilaterala
sänkningar skall göras. Enligt den s.k. PSE-metodiken (Producers Subsidy
Equivalent) som används av OECD för att bedöma stödet har stödet i Sverige,
mätt i reala tanner, mellan 1986 och 1989 sjunkit från 60% till 44% eller
med mer än 5 miljarder kr. Det utrymme som här skapats är viktigt att notera.
Detta är viktigt med hänsyn till att det sannolikt under 1991 blir aktuellt
att helt eller delvis omvandla det under GATT-förhandlingarna använda av- Mot. 1989/90
länkade men nivåhöjande stödet till jordbruket till gränsskydd. Jo77
I den GATT-överenskommelse som Sverige accepterat medges också ett
undantag för länder med hög inflation. Med nuvarande inflationstakt torde
Sverige räknas dit. Undantaget innebär att skyddet också får justeras pga
den inhemska prisnivån, i annat fall urholkas jordbrukarnas under årens
lopp tillförhandlade ersättningsnivå.
Gränsskyddsnivån måste också förbli opåverkad om internavgifterna, t ex
slaktdjurs- och handelsgödselavgifter, minskar eller försvinner. Detsamma
gäller också vid sänkningen av de garanterade spannmålspriserna och borttagandet
av inlösengarantin. Inte heller får den aviserade förändringen av
spannmålspriset redan 1990/91 påverka gränsskyddet om nivån skall bibehållas.
Exportfinansiering
I den omfattande diskussion mellan riksdagspartierna, som föregått propositionsavlämnandet,
har bred enighet nåtts om grundprinciperna att gränsskyddet
skall vara kvar och att de interna marknadsregleringarna skall avskaffas.
Viss oklarhet torde emellertid råda om huruvida stöd till export skall
anses som en del av gränsskyddet eller om det är en del av marknadsregleringen.
Propositionen föreslår att all kollektiv exportfinansiering upphör. Det kan
anses riktigt att uttag av avgifter på produktionen eller insamlande av införselavgifter
för exportändamål motverkar en anpassning av produktionen till
den nivå som går att avsätta inom landet. Marknadssignalerna hämmas av
ett sådant system. Därigenom blir produktionen för hög och kostnader för
export stiger. Eftersom huvuddelen av exportkostnaderna betalas med medel
som jordbruket kan betrakta som ”sina” drabbar kostnaden främst näringen.
Exportstödet kan emellertid också anses som en del av gränsskyddet. Om
inte säsongs- eller årsmånsöverskott eller överskott som uppkommer på
grund av utbytesimport går att exportera kan en överskottssituation uppstå
inom landet. Det går då inte för jordbruket att ta ut de priser som gränsskyddet
skulle ge. Enligt marknadsekonomiska principer är detta rätt, då signalen
ju bör vara att produktionen är för stor. Problemet är att livsmedelsproduktionen
inte låter sig helt bestämmas på förhand: Väder och vind påverkar
vegetabilieproduktionen, korna ”vill” av naturen kalva på våren med mest
mjölk under sommarmånaderna, grisarna har inte fler skinkor till jul och det
går inte att producera nötkreatur med bara bakdelar.
Enligt vad bl a jordbruksutskottets delegation till EG i Bryssel under april
erfarit kommer man inom EG inte att upphöra med sina exportsubventioner
och utgår från att detta kommer att vara förenligt med GATT-resultatet.
Detta kan leda till en "envägshandel” med livsmedel till Sverige med åtföljande
minskat produktionsutrymme och lönsamhet för den svenske jordbrukaren
jämfört med kollegorna i den nära omgivningen.
Svenskt jordbruk kan väl hävda sig i en internationell konkurrens, om lika
villkor finns. Produkternas kvalitet och frihet från kemiska rester talar bl.a.
för det.
Med hänvisning till ovanstående anser vi att visst statligt stöd till export Mot. 1989/90
bör utgå under omställningsperioden och kvarstå så länge motsvarande sys- Jo77
tern finns i vår omvärld, främst inom EG.
Det är även av stor vikt att exportverksamhet får bedrivas inom branschvisa
säljbolag utan hinder av kommande konkurrenslagstiftning.
Råvarukostnadssystemet bör utformas så att svenska råvaror inte diskrimineras
gentemot importerad råvara. Gränsskyddet för stärkelseprodukter
bör bibehållas för att möjliggöra en inhemsk produktion motsvarande dagens
nivå. Dagens rabbatsystem bör även fortsättningsvis få tillämpas.
Enligt propositionen ska restitutioner av införselavgifterna kunna tillgripas
när det är befogat av marknadsmässiga skäl. Så har även hittills varit
fallet. I något fall, bacon, har de tillgripits för att skydda ett utländskt varumärke.
Med den nya livsmedelspolitiken ska restitutioner endast få tillgripas
i undantagsfall.
Spannmål
Målsättningen med avvecklingen av spannmålsprisregleringen är att uppnå
balans på den inhemska marknaden, dvs slippa förlustbringande export. Avsikten
är att ”golvpriset” på 100 och 90 öre inte skall behöva användas. Istället
bör priset närma sig den gränsskyddade nivån. Samhället kommer enligt
propositionen att svara för hela exportkostnaden så länge ”golvpriset” finns
kvar.
Skall detta bli möjligt är det nödvändigt att omställningen av minst 500 000
ha sker så snabbt som möjligt så att inget internt överskott ska uppkomma.
För att utnyttja det gränsskyddade priset är det också viktigt att aktörerna
på marknaden - bönder, spannmåls- och foderhandel - ökar planeringen avseende
odling och användning. Ett system med kontrakt eller avtal tar i sig
inte bort överskott men kan tillse att betydande kvantiteter och kvaliteter
betalas till rätt pris.
Propositionens förhoppning om extensifiering av spannmålsproduktionen
är inte sannolik. Med fasta kostnader enligt europeisk modell är det oftast om
spannmål överhuvud skall odlas - mest lönsamt att producera intensivt.
Vid rätt hantering är detta ej heller någon miljökonflikt. Snarare är det så
att om jordbruksgrödor skall bli konkurrenskraftiga inom energi- eller industrisektorerna
är hög produktionsnivå nödvändig.
Spannmålsodlingen bedrivs redan idag effektivt med liten insats av arbetskraft.
I synnerhet för större specialiserade enheter med dyrbar maskinpark
kan det vara frestande att satsa på att bli ännu större. Det finns därför anledning
att vara observant på en icke önskvärd fortsatt strukturrationalisering.
För att slå vakt om familjejordbruket och om sambandet boende/brukande
har vi under allmänna motionstiden fört fram förslag om ändringar i jordförvärvslagen.
Oljeväxter
Genom växtförädling och produktionsutveckling kan en ökad andel av matfettet
utgöras av svenska råvaror. Att hålla fast vid kravet på produktion som
14
motsvarar svensk konsumtion är därför rimligt av denna anledning. Därtill Mot. 1989/90
kommer en omfattande ökning av användning för tekniskt bruk. Jo77
Ett fortsatt utbyte - dvs export av rapsolja och import av annan olja - kostar
Sverige endast prisskillnaden på världsmarknaden av dessa oljor. Mot
bakgrund av det anförda anser vi att svensk oljeväxtproduktion bör motsvara
den inhemska konsumtionen av vegetabiliska oljor, dvs även framgent
odlas i samma omfattning som i dag.
Det av regeringen föreslagna kontrakteringssystemet synes väl byråkratiskt.
Vi anser att aktörerna på marknaden väl kan klara denna uppgift t.ex.
genom ett bransch- och serviceorgan. Jordbruksnämnden kan utöva tillsyn
över verksamheten.
Vallfrö
För närvarande har svensk fröodling inget gränsskydd. Näringen som omfattar
ca 10 000 ha har dock erhållit ett stöd av regleringsmedel motsvarande
knappt 1 500 kr/ha.
En svensk odling är viktig för att växtförädlingen i Sverige skall kunna utvecklas
samt för det svenska jordbruket, trädgårdsnäringen och för parkskötseln.
Utan ett visst stöd finns risk för att vallfröodlingen slås ut. All odling sker
på kontrakt med utsädesföretagen varför ett visst fortsatt stöd eventuellt kan
administreras via dessa företag.
Vi anser att ett belopp av 10 milj kr av budgetmedel bör avsättas för detta
ändamål.
Fabrikspotatis
Vi har med tillfredsställelse konstaterat att propositionen innehåller förslag
att det nuvarande systemet för rabattering av svensk stärkelse, som används
för tekniska ändamål, föreslås behållas.
Mycket talar för att spannmålens reellt sjunkande pris under senare år lett
till en förbättrad konkurrens för spannmålsstärkelse, vilken ej långsiktigt
kommer att kvarstå. Detta har betydelse för såväl stärkelse som sprittillverkning
och bör leda till försiktighet med åtgärder som minskar en effektiv och
miljövänlig fabrikspotatisproduktion. I bränneridistriktet har genom åren
utvecklats en optimal näringskedja bestående av djurproduktion - stallgödsel
- fabrikspotatis - biprodukter - djurproduktion.
Att potatis hittills varit prioriterad råvara för produktion av sprit har inte
förhindrat uppbyggnaden av en toppmodern produktionslinje för spannmålssprit.
Tvärtom har potatisodlarna varit en drivande kraft för att utveckla
spannmålsspritproduktionen som idag är drygt dubbel så stor som potatisspritproduktionen.
Det är angeläget att framhålla att förhållandet att potatis inte längre skall
vara en prioriterad råvara för sprittillverkning inte får tolkas som att potatis
inte skall användas. Fabrikspotatisodlarna bör därför ha rätt att leverera potatis
till ett pris som motsvarar stärkelsepriset från vete. En viss övergångstid
kan behövas. Detta bör ges regeringen till känna.
15
En tillverkningslinje för potatissprit innebär en förbättrad möjlighet att Mot. 1989/90
utnyttja potatis av sämre kvalitet vid framställning av utsädespotatis och in- Jo77
dustripotatis (chips m m).
Socker
Då regleringen avskaffas bör odlarna och industrin själva ansvara för planering
och kontraktering av odlingen.
Gränsskyddet bör ligga på ungefär samma nivå som i EG för att ge likvärdiga
konkurrensförhållanden. Gränsskyddet bör leda till att den svenska odlingen
vid normalskörd motsvarar 100% av svenska konsumtionen.
Sockerbolaget aviserar att betodlingen på sikt bör koncentreras till områden
kring de större bruken. Betodlingens spridning är viktig ur miljö- och
växtföljdssynpunkt och en förutsättning för upprätthållande av nuvarande
produktionsvolym. En oförändrad sockerbetsareal i nordöstra Skåne, Blekinge,
Kalmar län, Öland och Gotland är regionalpolitisk! motiverat. Om
industrin genomför en centralisering bör transportbidrag utgå i ökad omfattning.
Den i år föreslagna prissänkningen på sockerbetor kan accepteras med
hänsyn till att arealbidrag utgår, men får ej leda till sänkt gränsskydd.
Mjölk
Mjölkprodukter är baslivsmedel med högt näringsvärde. Av propositionen
framgår att det vore en framgång för folkhälsan om konsumtionen minskade.
Lägre fettintag är för de flesta en fördel, däremot är det inte lika säkerställt
att mjölkfett är mera skadligt än annat fett.
Såväl i LAG-förslaget som i propositionen framhålls att ett borttagande av
regleringen skulle leda till att man fick en ”produktionskostnadsprissättning”.
Detta resonemang har inte mycket med en fri marknad att göra, ett
begrepp som för övrigt omhuldas av jordbruksministern.
Aven utan prisutjämning på mejeriprodukter men med säsongvariationer
är det möjligt och sannolikt även lämpligt för den enskilda mejeriföreningen
att ta ut marknadsmässiga priser på olika mjölkprodukter. Priset skulle då
styras, inte av en statlig reglering utan av prissättningen på alternativ på
marknaden.
Priset på konsumtionsmjölk kommer då i ökad omfattning att vara beroende
av pris på produkter som bordsvatten, läsk, juice och öl, smörpriset av
margarin och matolja och ost av andra pålägg som kött, korv, marmelad etc.
Den interna mjölkregleringen har kommit till för att göra det möjligt att
bedriva mjölkproduktion i hela landet. Ett borttagande skulle få allvarliga
konsekvenser för framför allt glesbygderna, där det är långt till de större tätorterna
där de många konsumenterna finns. Inom mejeriområdet är det därför
viktigt att ett förenklat utjämningsförfarande tillämpas i enlighet med det
av LRF/SMR framtagna förslaget. Systemet bör utvärderas efter omställningsperioden.
Antalet mjölkkor
Propositionen gör gällande att lönsamheten i mjölkproduktionen skulle förbättras
genom sänkt foderpris. En begränsad sänkning i det korta perspekti
vet är möjlig, men mot detta skall ställas ökade kostnader för miljö och djur- Mot. 1989/90
skydd och för den allmänna prisutvecklingen. Jo77
Om det uppstår klara spelregler för den framtida produktionen och för
marknaden kommer sannolikt marknadens aktörer att själva ta ett fastare
grepp om volymproblemen. Även om jordbruksministern är väl optimistisk
då det gäller dessa möjligheter delar vi uppfattningen att förädlingsindustrin,
främst lantbrukskooperationen, har goda möjligheter att via avtal eller kontrakt
och en differentiering av priset anpassa produktionen till efterfrågan.
Möjligheten att öka efterfrågan och att utveckla specialiteter för export får
inte heller glömmas bort. Enligt vår bedömning är en minskning av antalet
kor med ca 75 000 tillräckligt under omställningsperioden.
Propositionen förordar att avvecklingsersättningen till mjölkproducenter
förlängs. Vi anser att detta är riktigt, men att ersättningsbeloppen bör justeras.
Det högsta belopp som nu betalas ut är 60 000 kr per år vilket motsvarar
60 öre per liter på 100 000 liter. Det innebär att en besättning med mer än 15
kor, som har denna årsproduktion, ej får ”full” ersättning.
Då avsikten med systemet dels är att ge lantbrukaren en viss inkomst, men
även att göra det möjligt att ”pensionera” investeringar, bör den övre gränsen
höjas likaväl som priset per liter justeras upp. Vi föreslår att avvecklingsersättningen
skall kunna utgå med 75 öre per liter för maximalt 150 000 kg
eller totalt 112 500 kr per år.
En sådan avvecklingsersättning skulle sannolikt leda till en sådan minskning
av antalet kor till 70-90 000 stycken att balans i mjölkproduktionen uppnås.
Kött
Jordbruksministerns förslag att 91/92 tillföra ett belopp om 200 milj kr i exportstöd
för kött kan godtas under förutsättningen att avvecklingen av detta
belopp görs avhängigt av vad som sker med exportbidragen i vår omvärld
och att huvuddelen av de 360 milj kr som avsättes för utslaktning av 75 000
kor får användas för överskottsexport under omställningsperioden. I annat
fall kan resultatet bli att en önskvärd utbyggnad av den självrekryterande
köttproduktionen inte kommer till stånd på grund av intern prispress. Under
90/91 behövs däremot inga särskilda medel för export av kokött då nuvarande
system gäller.
Jordbruksministern förutsätter att spannmålspriset skall sjunka mer än
grovfoderpriset. Detta kan vara riktigt under de två första åren då ett större
arealstöd utgår. Vi förutsätter att omställningsprogrammet lyckas och då
finns det goda möjligheter för spannmålspriset att närma sig den gränsskyddade
nivån. Detta kommer i så fall att gynna en betes- och grovfoderbaserad
köttproduktion.
Vi återkommer senare till frågan om att stimulera till ökade extensiva betes-
och vallarealer för köttproduktion.
Får- och getproduktion
Konsumtionen av får- och lammkött har minskat under de senaste åren.
Jordbruksministern föreslår att det stöd som idag utgår till får- och lammkött
skall försvinna under en treårsperiod. Det innebär att fårkött kommer att Mot. 1989/90
bli dyrare eller att producenten får lägre pris. Samtidigt är det en besvärlig Jo77
situation på skinnmarknaden med mycket låga priser. Detta tillsammans kan
innebära en minskning av den svenska fårstammen.
Får- och getproduktion är viktiga näringar i många glesbygder och har stor
betydelse för att hålla markerna öppna. Vi föreslår därför att ersättningen
till att hålla marker öppna blir så stor att den kan ersätta den subvention som
utgått till får- och lammkött.
Ägg
För närvarande finns ett visst överskott på ägg i Sverige. Äggproduktionen
har en betydande säsongsvariation, dessutom varierar konsumtionen kraftigt
över året. Skall de svenska konsumenterna kunna erbjudas svenska ägg
krävs därför att den svenska äggproduktionen något överstiger den sammantagna
konsumtionen under året. Mot denna bakgrund är en viss utbytesexport
nödvändig. Som vi tidigare anfört kan stöd till sådan export behövas
under övergångstiden.
Omställningsstödet
Samhället skall ha ett övergripande ansvar för att den svenska åkerjorden
utnyttjas på ett bra och effektivt sätt. De styrmedel som skapas måste vara
sådana att de stimulerar till produktion som är långsiktigt riktig. Enligt vår
uppfattning så kan behovet av mark för livsmedelsproduktion bli stort i en
inte allt för avlägsen framtid. Under mellantiden är ett utnyttjande av jordbruksmarken
till odling av energi och råvaror till industrin en viktig åtgärd
för att skapa en bättre miljö.
I princip kan vi godta att samhällets stöd till omställning delas upp på ett
omställningsstöd och ett anläggningsstöd. Det anläggningsstöd som föreslås
i propositionen ger dock en för stor stimulans till skogsplantering.
Centern föreslår därför att stöd för skogsplantering ej utgår i skogs- och
mellanbygder - dessa löper risk att växa igen och förmörkas utan samhällets
stöd. Ej heller bör stöd utgå för barrskogsplantering i slättbygder då detta
varken ger positiv landskapsbild eller miljöeffekt. Med vår inriktning borde
totalbeloppet för anläggning minska med två tredjedelar, ca 800 milj kr.
Enligt vår mening skall huvuddelen av dessa sparade medel användas för
att höja omställningsstödet det första året. En höjning med 2 000 kr per ha
för 350 000 ha hostar då 700 milj kr. Därmed ges en nödvändig sporre för att
snabbt få igång omställningen.
Vi anser att omställningsstödet även ska kunna utgå till all varaktig omläggning
för produktion som inte används som livsmedel, t ex jordbruksgrödor
som används för energi eller i industriella processer. En kontraktsteckning
med användaren ger jordbrukaren rätt att odla sådana grödor på omställd
areal.
Avgörande för omfattningen blir om samhället kan skapa fungerande
marknader för bioenergi och biomassa. Skattepolitiken och avgifter på utsläpp
kommer att ha stor betydelse för detta.
18
Det är viktigt att vi snabbt får ett program för hur en omställning, på det Mot. 1989/90
sätt som vi här skisserat, ska kunna gå till. Lantbruksstyrelsen bör ges i upp- Jo77
drag att utforma ett program, i enlighet med vårt förslag. Detta program
skall vara färdigt i god tid innan omställningsperioden startar den 1 juli 1991.
Arrendatorernas situation
Omställningen av jordbruket med nya ersättningsformer och lägre produktpriser
skapar en ny situation i förhållandet markägare och arrendator. I propositionen
berörs detta endast kortfattat. Jordbruksministern lägger över
hela ansvaret på parterna.
Vi anser att de arealersättningar som ska utgå till jordbruksdrift är att betrakta
som brukarstöd. Vi anser att även omställningsstödet i största möjliga
utsträckning ska fungera som ett brukarstöd, eftersom vi vill prioritera omställning
till grödor som kan ingå i normal jordbruksdrift. Om skogsplantering
är alternativet kommer situationen att vara annorlunda, då är det markägaren
som vidtar åtgärden och mottar stödet. Skogsplanteringen kan bli ett
bekymmer för många arrendatorer i skogs- och mellanbygderna där arrendepriserna
är låga. Vi anser att regeringen måste följa utvecklingen och vidta
de åtgärder som behövs för att trygga arrendatorernas möjligheter att fortsätta
driften.
En kraft i miljöarbetet
Det är viktigt att resursen åkermark utnyttjas på ett optimalt sätt. Den areal
som förnärvarande inte behövs för livsmedelsproduktion ska huvudsakligen
användas för produktion av energi- och industriråvaror.
Med hjälp av nya kemiska metoder, kan nya industriråvaror tas fram från
grödor som idag nyttjas på annat sätt. Det kommer att finnas ett brett spektrum
av nya material att välja bland. Redan idag finns möjligheter att få fram
plastliknande polymerer från vegetabilier. Fossila oljor ersätts redan idag
med vegetabiliska, som miljövänliga motorsågsoljor. Biotekniken kommer
ytterligare att möjliggöra ett utvecklande av detta. På så vis bidrar jordbruket
till att styra in samhället i ett nytt råvaruflöde och därmed förbättras naturresursutnyttjandet
och miljön.
Bioenergi kan man få från såväl skogs- som jordbruket. I dag utnyttjas
framförallt skogsråvaror som ved, flis och förädlade trädbränslen. Det finns
en stor potential att utnyttja och vidareutveckla skogsbränslena. Dessa har
också en stor betydelse för det kombinerade jord- och skogsbruket och inte
minst för möjligheterna att skapa en miljövänlig och inhemsk energiförsörjning.
Ca 50 000 ha åkermark kan successivt tas i anspråk för energiproduktion.
I viss utsträckning kan det också bli fråga om samproduktion med t ex fiberproduktion
som lucern, vissa gräs och lin. Energiskog bör i första hand planteras
i intensiva jordbruksbygder. Användningen av biobränslen i Sverige
kan fördubblas utan att vi kommer i konflikt med ett miljöanpassat jord- och
skogsbruk eller äventyrar skogsindustrins råvaruförsörjning.
Energigräs ger små näringsläckage och åkermarken kan lätt ställas om till
livsmedelsproduktion. Vi anser att även spannmål kan odlas för energiända- Mot. 1989/90
mål. Jo77
Gräs och baljväxtgrödor kan med fördel användas för produktion av metangas.
Det krävs dock enklare och billigare teknik för att nå en rimlig ekonomi.
Utöver metangas erhålls som restprodukt ett värdefullt näringsmedel,
som minskar behovet av konstgödsel.
Spannmål för produktion av etanol, innebär att ca 2/3 av spannmålens
energi koncentreras till etanol, resten blir ett högklassigt proteinfoder, som
kan ersätta t.ex. importerat sojamjöl. Ur proteindelen kan bl.a. tas fram ren
gluten som används av bagerierna.
Sockerbetor eller fodersockerbetor ger stor andel etanol och motsvarande
mindre andel biprodukter.
Oljeväxter, framförallt rapsolja, är intressant som drivmedel. Oljan kan,
i för ändamålet anpassade motorer, användas direkt som drivmedel.
En fullskaleanläggning för etanolproduktion beräknas producera 70 00080
000 m3 etanol per år. För att producera råvara till en fabrik krävs ca
50 000 ha god åkermark.
Förutsättningarna för en spannmålsbaserd etanolproduktion har förbättrats
genom förändringar av skattesystemet och den omläggning av spannmålsregleringen
som nu föreslås. På marknaden finns utrymme motsvarande
två anläggningar. Produktionen innebär att ytterligare ca 100 000 ha åkermark
får en annan användning. Med hänsyn härtill bör staten ställa medel
till förfogande i form av villkorslån motsvarande anläggningskostnaden för
två fabriker, totalt 900 miljoner kr.
Ett åtgärdsprogram för satsning på bioenergi och industrigrödor måste utarbetas.
Vi anser att de 500 milj kr som regeringen avser att anslå för att
stimulera miljövänlig energiproduktion ska användas för biobränslen.
En väl fungerande marknad är ett måste. Satsningen på industri- och energigrödor
skall i huvudsak ske genom att marknadsförutsättningarna säkras.
Vi anser att regeringen bör klargöra hur en varaktig marknad kan komma
till stånd.
Extensiv betes- och vallproduktion
Minskningen av antalet mjölkkor kan leda till att ca 100 000 ha åkermark
friställs. Samtidigt blir det möjligt att öka antalet dikor med samma antal
som mjölkkorna minskar. Deras foderkonsumtion är dock betydligt mindre.
För att inte få en ökning av den s k överskottsarealen bör stödet för landskapsvård
bli så stort att det blir lönsamt för lantbrukaren att basera sin köttproduktion
på bete och vallfoder från extensivt odlade arealer. Stödet bör
kopplas till ett krav att inte använda handelsgödsel och utgå företrädesvis i
skogs- och mellanbygder i södra och mellersta Sverige.
Jordbruk med kor har ofta en areal som motsvarar 2 ha per ko. Eftersom
avgångsersättningen kan stimulera många mjölkproducenter att sluta med
mjölkproduktion och eventuellt gå över till köttproduktion borde ett ”extensifieringsstöd”
naturligtvis kunna utgå även till arealer som inte varit utnyttjade
för vallproduktion till kor.
Andra produktionsgrenar som kan dra nytta av ett stöd av denna typ är
Mot. 1989/90
Jo77
Landskapsvård
Sedan 1986 finns möjlighet till bidrag för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,
sk NOLA-bidrag. I den livsmedelspolitiska propositionen föreslås
ett liknande bidrag för landskapsvård för åren 1990/91 och 1992/93, belopp
motsvarande 100 milj kr, 200 milj kr respektive 250 milj kr per år. Vi anser
att det är viktigt att medlen används på ett sådant sätt att det ger ett långsiktigt
åtagande att hålla markerna öppna i skogs- och mellanbygderna. Vi föreslår
därför att det nya bidraget delas upp i två bidragsformer, en del landskapsvårdsstöd
i enlighet med propositionen för öppethållande av åker i
skogs- och mellanbygder och en del NOLA-bidrag av den typ som nu utgår.
Landskapsvårdsstödet bör under regleringsåret 90/91 kunna utgå med 250
milj kr och efter något år kunna uppgå till 500 milj kr per år och finansieras
över statsbudgeten. Ersättningen till de enskilda jordbrukarna bör med den
inriktning vi föreslår få en stark koppling till produktionen av mjölk, nötkött
och får.
En sådan politik är nödvändig för att få en rimlig regional balans i animalieproduktionen
vilket i sin tur är viktigt för glesbygdens överlevnad och landets
försvarsberedskap.
Vi föreslår att stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA)
utgår med 40 milj kr/år att användas som för närvarande för att bevara flora
och fauna i hagmarker m.m.
Alternativ odling
Alternativodling innebär att odlingen bedrivs utan lättlöslig handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel.
Det finns i dag ett växande intresse hos såväl konsumenter som producenter
för den alternativa odlingen. Behovet av forskning och utveckling av metoder
är mycket stort. Det finns dessutom en stor efterfrågan på rådgivning.
Det är nödvändigt med en långsiktig forskning och kunskapsuppbyggnad.
Konsumenternas intresse av valmöjligheter och redlighet på marknaden av
alternativt odlade produkter måste betonas.
Samhällets stöd till den alternativa odlingen får inte vara kortsiktigt. Ett
stöd för alternativ odling utgår nu under tre år. Eftersom omläggningsfasen
är längre än så och man kan räkna med ekonomiska problem under den
första tiden anser vi att stöd till alternativ odling måste utgå även fortsättningsvis.
Medel för detta bör tas från omställningsbidraget.
får- och getproduktionen. Även hjortproduktion i hägn bör därigenom
kunna utökas.
Med de motiv som här framförts borde landskapsvårdsstödet omfatta ca
300 000 ha utöver den areal som avses i propositionen. Därmed skulle vinnas
en extensifieringseffekt motsvarande borttagen överskottsareal på inemot
200 000 ha. Kostnaden för detta beräknas till 300 milj kr och ska vara en del
av stimulans- och stödåtgärderna för omställningen.
21
Regionalpolitiken
Det finns stor risk för att den nya jordbrukspolitik som regeringen föreslår
kommer att få förödande följder för jordbruket i skogs- och mellanbygderna.
Det är främst en försämrad lönsamhet som mjölkproduktionen har
som är faran, eftersom mjölk- och köttproduktion är mest lämpad för dessa
bygder.
Regeringens hittillsvarande politik har hårt drabbat dessa bygder och
jordbrukarna där. Centerpartiets förslag att redan för budgetåret 90/91 kompensera
mjölkproduktionen för ökade kostnader och sedan ett system för
ersättning till betes- och vallproduktion i dessa bygder avser att garantera
brukarna och landsbygden en framtid.
Vi föreslår dessutom att det speciella regionalpolitiska bidraget till kombinationsverksamhet
för jordbruksföretagen höjs från 100 till 200 milj kr och
skall utnyttjas i hela landet, där södra Sveriges skogs- och mellanbygder har
stora behov.
Skuldsätta jordbrukare
Regeringen föreslår särskilda bidrag till skuldsatta jordbrukare. Avsikten
med förslaget är bl.a. att staten ska kunna köpa in jordbruk som inte klarar
effekterna av regeringens jordbrukspolitik. I andra fall kan det handla om
att ge bidrag för att klara ekonomin under en övergångsperiod. Enligt den
analys som Lantbruksstyrelsen gjort med anledning av LAGs förslag kan det
röra sig om tusentals brukare. Centerns förslag till en ny jordbrukspolitik
innebär att jordbruket ges förutsättningar att utvecklas. Därmed kommer
jordbrukets lönsamhet att förbättras så att sådana här insatser inte kommer
att bli nödvändiga.
Omställningskommission
Vi föreslår att riksdagen tillsätter en kommission med uppgift att följa omställningsarbetet.
Kommissionens uppgift ska vara att se till att arbetet bedrivs
så att jordbrukets utvecklingsmöjligheter tas till vara och att omställningen
genomförs på ett betryggande sätt. Kommissionen ska följa användningen
av de medel som ställs till förfogande för detta.
Det är angeläget att effekterna av riksdagsbeslutet fortlöpande utvärderas
och att det finns beredskap för att ingripa om det skulle uppstå icke önskvärda
effekter. Det kan gälla problem att finna marknader för nya grödor,
negativa miljöeffekter, glesbygdsproblem, minskad sysselsättning på landsbygd
m m. Kommissionen ska lägga fram förslag till åtgärder så att intentionerna
med omställningen kan uppfyllas. Vi anser att kommissionen ska vara
parlamentariskt sammansatt och med representanter från näringen. Jordbruksnämnden
ska vara ansvarig myndighet för att administrera omställningen.
Kooperativ samverkan
De lantbrukskooperativa föreningarna kommer att ha en viktig roll för att
underlätta omställningen av svenskt jordbruk. Föreningarna kommer själva
Mot. 1989/90
Jo77
att påverkas i stor utsträckning och måste därför ges tillfälle till en struktur- Mot. 1989/90
anpassning som motsvarar de nya förutsättningarna. Det är för svensk del Jo77
mycket värdefullt med en stark lantbrukskooperation, som kan medverka
till att jämna ut skillnader i transportkostnader och produktionsförutsättningar.
Kooperationen har också stor betydelse för likvärdiga inkomstförhållanden
i hela landet. Det är särskilt betydelsefullt för familjejordbruket. Av
den anledningen avvisar vi konkurrensutredningens förslag om inskränkning
i rätten att samverka för de lantbrukskooperativa föreningarna.
Sociala satsningar
I propositionen föreslås att de medel som finns kvar i regleringskassorna
skall användas för att finansiera jordbrukets omställning och ensidigt riktas
som arealersättning. Det kan röra sig om ca 500 milj kr samt vissa ytterligare
medel disponerade av Jordbruksnämnden. Den absoluta merparten av dessa
medel har betalats in till kassorna av samtliga producenter av respektive produkt.
Det är principiellt felaktigt att disponera medlen på sätt som föreslagits i
propositionen. Principen bör vara en återbetalning av inbetalade avgifter.
Det är dock administrativt besvärligt och omöjligt att återbetala medlen till
varje jordbrukare i korrekta proportioner.
Vid senaste förhandlingstillfället har diskuterats möjligheten att avsätta
medel till Lantbrukarnas Pensionskassa. Såväl statsmakterna som Konsumentdelegationen
har varit positiva till tanken. Det bör nu övervägas att
överföra jordbrukets regleringsmedel till nämnda pensionssystem. På detta
sätt kommer de att återbetalas som förbättrade pensioner för Sveriges jordbrukare.
Det är av stor vikt att de överenskommelser inom det sociala området som
gjorts vid jordbruksförhandlingarna måste bibehållas. Det gäller bl a lantbrukshälsan
och jordbrukets trygghetsförsäkring. Det gäller även avbytarverksamheten
som måste få möjlighet att fortsätta att utvecklas.
Miljösatsningar
Arbetet med att minska miljöbelastningen från jordbruket ska finansieras
med avgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Enligt beslutet
om avgifter på kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel (prop
1983/84:176, SkU 1983/84: 47, rskr 1983/84:383) var syftet att minska användningen
av handelsgödsel och av hälso- och miljöfarliga kemikalier. Enligt
beslutet skulle inkomsterna från avgifterna användas till utökade insatser
i fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder inom jordbruksområdet.
Regeringen föreslår nu att regleringsavgiften på handelsgödsel
omvandlas till en miljöavgift som går direkt in i statskassan. Det blir
då än viktigare att riksdagens beslut följs så att medlen används till miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket. Vi anser att medlen måste nyttjas så att
de blir ett verkningsfullt bidrag i arbetet med att minska miljöförstöringarna.
23
Behov av sektorsmedel
En rad verksamheter finansieras idag via medel från regleringsföreningarna
eller via införselavgiftsmedel. En del projekt är långsiktiga åtaganden och
måste tillföras kontanta medel även fortsättningsvis. Andra åtaganden kan
avlösas via finansiering direkt på marknaden. Medel krävs också för att få
till stånd en långsiktig forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vi anser att
regeringen måste beakta detta i kommande budgetarbete.
Ett sådant område är ett fortsatt uppbyggande av en skördeskadefond för
jordbruket. 60 milj kr bör årligen tillföras. Fonden bör ha en storlek på 500
milj kr för att klara ersättningsbehoven vid skördeskador. Vi anser att regleringsmedel
bör kunna användas för detta ändamål även fortsättningsvis.
Leukosprogrammet för nötkreatur och Aujeszkyprogrammet för svin har
också bekostats av regleringsmedel. För detta ändamål bör anvisas 20 milj
kr/år av budgetmedel.
KMÄ och SMAK
Regeringens förslag om avskaffande av kvalitetsmärkningen kommer att
försämra den svenska matens kvalitet. Runmärket är beviset på att ägg och
mejeriprodukter är kontrollerade enligt bestämmelser som utarbetats av
KMÄ. Producenter som har rätt att runmärka har också skyldigheten att
kontrollera sina produkter. Detta är en garanti för att konsumenten erbjuds
varor av en god kvalitet. Runmärkningen kan också ha en positiv betydelse
vid export.
SMAK-kontrollen har motsvarande funktion vad gäller matpotatis.
Regeringen föreslår nu att den obligatoriska kvalitetskontrollen av ägg,
mejeriprodukter och potatis ska upphöra. Riksdagen avvisade så sent som
1988/89 (1988/89:JoU21) ett liknande förslag. Riksdagen uttalade då också
att regeringen skulle ha överläggningar med berörda parter innan riksdagen
var beredd att fatta definitivt beslut om KMÄ och SMAK. Regeringen har
inte redovisat att några sådana överläggningar skett. Regeringen har heller
inte föreslagit att kvalitetskontrollen kan ske på annat sätt. Vi anser inte att
det finns skäl att avskaffa kvalitetsmärkningen. Vi anser att den är ett verkningsfullt
medel att förbättra livsmedelskvaliteten. Vi föreslår att riksdagen
avslår förslaget om avskaffande av kvalitetskontrollen på de aktuella områdena.
Prisstödet till jordbruket i norra Sverige
I propositionen anges att ett viktigt motiv för en reformering av livsmedelspolitiken
är att främja en bättre regional balans. Av detta skäl föreslås att
nuvarande konstruktion för beräkningen av prisstödet till jordbruket i norra
Sverige skall ändras så att lönsamhetsnivån i norra Sverige inte längre skall
vara kopplad till lönsamheten i mellersta Sverige. Jordbruksministern anför:
”Priserna på jordbruksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka som en
följd av en intern avreglering. Jag är dock inte beredd att låta dessa förändringar
påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon nämnvärd
grad.” 24
Mot. 1989/90
Jo77
Vi anser att det är riktigt att förändra beräkningsmodellen. De förslag som Mot. 1989/90
vi presenterar i denna motion kommer att innebära en ökad lönsamhet för Jo77
näringen i hela landet. Riksdagen har flera gånger uttalat att produktionen
i norra Sverige ska bibehållas på 1984/85 års nivå med anledning av bl.a. beredskapsskäl.
Centern vidhåller denna ståndpunkt. Nuvarande lönsamhet
leder till produktionssänkningar.
Vi anser även de redovisade motiven för en förändring som syftar till en
långsiktig och stabil produktion av livsmedel i norra Sverige som riktiga och
angelägna. Regeringens konkreta förslag är dock mot denna bakgrund inte
tillfredsställande.
Den av regeringen föreslagna uppräkningen med 6% av enbart stödbeloppet
för budgetåret 1990/91 skulle innebära en kraftig lönsamhetsförsämring
för jordbruket i norra Sverige. Om inflationen beräknas till 6% måste en
uppräkning med 6% ske på basis av totala kostnadsvolymen. Totalt bör jordbruket
i stödområdet därför i kostnadskompensation tillföras 180 milj kr.
Storleken på uppräkningen av själva stödbeloppet blir helt beroende av i vilken
grad jordbruket totalt i landet får kompensation för kostnadsökningarna
avseende budgetåret 1990/91.
Efter uppräkning av stödnivån för kostnadsökningarna 1990/91 och justering
för exportkostnaderna kan kostnadstäckningsgraden för arbets- och kapitalkostnaderna
framräknas och sedan utgöra riktmärke för att långsiktigt
upprätthålla lönsamheten på en jämn och acceptabel nivå.
Med hänsyn till den redan starkt utglesade produktionen i norra Sverige
är det av stor vikt att bibehålla och tomi vissa områden öka produktionen.
Det är därför viktigt att det stöd som utgår till jordbruket utformas så att
största möjliga produktionsstimulans uppnås. Därför bör stödet inom
mjölk-, kött- och fläskproduktionen utbetalas som produktstöd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en särskild jordbrukspolitik,
2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en särskild livsmedelspolitik,
3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om minst 100% självförsörjningsgrad,
4. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om den globala livsmedelsförsörjningen,
5. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om program för uthållig utveckling,
6. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om mål för jordbruket.
7. att riksdagen beslutar om att mervärdeskatt skall uttas med 60%
av beskattningsvärdet på basmat från den 1/1 1991 i enlighet med vad
som anförs i motionen. Därest detta yrkande ej vinner riksdagens bifall
att riksdagen beslutar att livsmedelssubventionerna skall finnas
kvar i nuvarande omfattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om kompensation till jordbruket för 90/91 Mot. 1989/90
i enlighet med vad som redovisats i motionen, Jo77
9. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om att tillföra jordbruket medel för 90/91 via regleringssystemet,
10. att riksdagen beslutar att omställningsperioden skall vara 91/9295/96,
dvs 5 år,
11. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsskyddets nivå efter GATT-förhandlingarnas avslutande,
12. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om exportfinansiering,
13. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om spannmålsodlingen,
14. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av oljeväxtodlingen,
15. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av vallfröodlingen,
16. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av odling av fabrikspotatis,
17. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av sockerbetsodlingen,
18. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkproduktionen,
19. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppräkningen av avvecklingsersättning till mjölkproducenter,
20. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om köttproduktionen,
21. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om får- och getproduktion,
22. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbytesexport av ägg,
23. att riksdagen beslutar fördela anslagen till omställning av jordbruket,
i enlighet med motionen,
24. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om arrendatorernas situation.
25. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på biobränsle och åtgärder för att få till stånd en
varaktig marknad för dessa,
26. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av två etanolfabriker,
27. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om extensiv betes- och vallproduktion,
28. att riksdagen beslutar anslå 250 milj kr till öppet landskapsbidrag,
29. att riksdagen beslutar anslå 40 milj kr till NOLA-bidrag,
30. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ odling, 26
31. att riksdagen beslutar anslå 200 milj kr till glesbygdsstöd till hela
Sverige, i enlighet med motionen,
32. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en omställningskommission,
33. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om sociala satsningar,
34. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om användningen av bekämpningsmedels- och handelsgödselavgifterna,
35. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av sektormedel,
36. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om avskaffande
av den kvalitetskontroll som utföres av KMÄ och SMAK,
37. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om stödet till norra Sverige.
Stockholm den 8 maj 1990
Olof Johansson (c)
Mot. 1989/90
Jo77
Karl Erik Olsson (c)
Görel Thurdin (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)
Agne Hansson (c)
Per-O la Eriksson (c)
Larz Johansson (c)
27
Världens totala spann- 1989 ,0
Bilaga
målslager i procent av
förbrukning
Proceni
85/86
11/12
73/74 77/7»
1961/62
göteb 96648, Stockholm 1990
28