Motion till riksdagen
1989/90:Jo757

av Åsa Domeij och Roy Ottosson
(båda mp)

Det miljöpolitiska arbetet i Sverige

Aktionsplaner inom miljöområdet

Statens naturvårdsverk får med jämna mellanrum i uppdrag av regeringen
att utarbeta aktionsplaner för olika miljöområden. Just nu arbetar naturvårdsverket
med en ny aktionsplan mot luftföroreningar, havsföroreningar
och en för naturvården.

Någon egentlig kontroll av om aktionsplanerna följs upp av tillräckliga politiska
åtgärder görs ej. Det sker inte heller någon kontroll av hur planen
konkret verkar i relation till de miljöpolitiska målsättningar som satts upp.

Den bristande uppföljningen gör att den ständiga produktionen av handlingsplaner
i stället medverkar till att bromsa nya konkreta miljöpolitiska beslut.
Regeringen hänvisar hela tiden till att arbete med nya aktionsplaner är
på gång som en förevändning för att det inte behövs några nya politiska beslut.
Ett exempel på detta är att regeringen, i årets budgetproposition, föreslår
betydligt lägre anslag till sjökalkning än vad som föreslås i den nu aktuella
aktionsplanen. Samtidigt hänvisar man till att det inte är läge att föreslå
ytterligare åtgärder eller anslå mer pengar eftersom arbete med en ny
aktionsplan pågår.

Vi tycker därför att det är dags att tillsätta en parlamentarisk kommitté
för att granska aktionsplanernas effektivitet. Följs de upp i praktiken? Hur
väl relaterade är de till de gällande miljöpolitiska målen?

Helhetssyn i miljöarbetet

Regeringen bygger det miljöpolitiska arbetet på en uppspjälkning i olika aktionsplaner.
Problemet med det arbetssättet är att miljöproblemens övergripande
natur inte tillgodoses. De olika miljöpolitiska problemen är intimt
sammanflätade med varandra och därmed berör miljöproblemen en stor del
av det totala politiska fältet.

Trafikpolitiken påverkar t.ex. både havsmiljön i form av ökat kväveläckage
pga kväveoxidutsläppen och skogsskadorna genom att vägtrafikens utsläpp
orsakar ozonbildning och markförsurning. Skogspolitiken påverkar
t.ex. både naturvården genom att skogsbruket hotar unika biotoper och
havsmiljön eftersom skogsdikningen ökar kväveläckaget. På samma sätt är
det på område efter område.

För att få ordning på hela det miljöpolitiska arbetet behövs det en nationell
miljövårdsplan som samordnar alla olika politiska åtgärders inverkan på
miljön. Den nationella miljövårdsplanen bör också, så utförligt som möjligt,
redogöra för de politiska förslagens relevans i förhållande till de miljöpolitiska
målsättningarna. Dessutom förutsätts i Världsnaturunionens World
Conservation Strategy, som Sverige har ställt sig bakom, att varje land ska
upprätta en nationell miljövårdsplan.

Vi förutsätter att den svenska regeringen har för avsikt att fullfölja detta
internationella åtagande på miljöområdet, och vi antar att skälet till att så
inte har skett är att man råkat glömma bort det.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommitté
skall tillsättas för att granska och följa upp olika handlingsplaner
på miljöområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en övergripande nationell
miljövårdsplan skall upprättas vilken skall vara relevant i förhållande
till de miljöpolitiska målen.

Stockholm den 23 januari 1990

Åsa Domeij (mp) Roy Ottosson (mp)

Mot. 1989/90
Jo757

14