Motion till riksdagen
1989/90:Jo744

av Lars Ernestam m.fl. (fp)
Vissa avfallsfrågor

Folkpartiet har länge kritiserat regeringens senfärdighet beträffande avfallsoch
återvinningsfrågor. Regeringens miljöproposition våren 1988 saknade i
stort sett förslag på området. En samlad avfallsproposition har sedan utlovats
under flera år.

Regeringen redovisar nu i samband med budgetpropositionen vissa förslag
på avfallsområdet. Det kan konstateras att regeringen försuttit tiden att
lämna en samlad och heltäckande proposition om avfallsfrågorna. Förutom
målbeskrivningar, som inte heller är heltäckande, lämnas få konkreta förslag.
En rad betydelsefulla frågor överlämnas till utredningar eller till fortsatt
beredning i regeringskansliet. Med hänsyn till den långa tidsperiod som
regeringen haft att bereda avfallsfrågorna är detta otillfredsställande.

Folkpartiet har till föregående riksmöte inlämnat en partimotion som redovisar
folkpartiets syn på avfallsfrågorna. Åtskilliga önskemål i den motionen
har inte blivit tillgodosedda i de förslag som regeringen nu lämnar i budgetpropositionen.

Partimotionen har bordlagts av jordbruksutskottet i avvaktan på den aviserade
avfallspropositionen.

Vi avser nu att kortfattat redogöra för några viktiga förslag i den bordlagda
partimotionen för att därefter redovisa folkpartiets synpunkter på de
begränsade förslag som tas upp i budgetpropositionen.

Folkpartiet framhåller i partimotionen att ingen tid längre får förspillas för
att komma tillrätta med avfallsproblemen.

- Staten måste formulera tydliga mål för miljöskyddet på avfallsområdet.
För det miljöfarliga avfallet bör målen utgå från vad naturen tål.

- För att påskynda utvecklingen mot slutna system och återvinning bör den
svenska lagstiftningen kompletteras med krav på återvinning. Återvinningen
bör styras av rimliga ekonomiska ramar.

- Varsamhet skall iakttas vid nyttjande av naturtillgångar.

- Allmänhetens miljömedvetande och engagemang för att ta ansvar för
hanteringen av avfall bör i större utsträckning tas tillvara.

- Initiativ och utvecklingsförmåga skall tas tillvara. Trots samhällsansvar
för planering m.m. måste möjligheten till enskilda initiativ och konkurrens
mellan olika företag på avfallsområdet främjas. Folkpartiet vill återinföra
ett särskilt budgetanslag för utveckling av ny miljöteknik.

- Utbildningen på avfallsområdet måste förbättras. I dag saknas utbildning
inom avfallsområdet nästan helt i högskolesystemet.

- Verksamma styrmedel skall användas för att uppnå uppsatta mål. Ekonomiska
styrmedel och pantsystem bör användas.

- Miljömärkning liknande det system som redan nu finns i Västtyskland
bör införas liksom märkning om hur produkten bäst återvinnes.

- Inventeringen av nedlagda deponier måste följas av konkreta skyddsåtgärder.

- Ett säkerställandeprogram måste upprättas för det miljöfarliga avfallet.

Partimotionen innehåller dessutom bl.a. förslag om återvinningslag, pantsystem
för batterier, stimulanser att ta tillvara konsumentens intresse för
återvinning och åtgärder vid förbränning.

Några folkpartiets förslag blir tillgodosedda i propositionen. Som helhet
är den dock en besvikelse. De flesta förslagen i motionen lämnas därhän och
kommer att framföras i samband med jordbruksutskottets behandling av
propositionen.

Vi övergår nu till att redovisa folkpartiets synpunkter på avfallspropositionen.

Sammanfattande synpunkter på propositionen

Miljöministern framhåller att arbetet att få till stånd en tillfredsställande situation
på avfallsområdet sker stegvis i en process där de olika parterna alla
har sina roller att spela.

Folkpartiet delar den uppfattningen men finner det mot den bakgrunden
märkligt att förberedelserna för propositionen påbörjades så sent som i juni
1987 och då endast med ett uppdrag till naturvårdsverket att utvärdera erfarenheter
inom avfallsområdet. Det förefaller som om miljöministern först
nu, när propositionen lämnas, är medveten om att positiva lösningar av avfallsproblemen
också på utredningsstadiet erfordrar engagemang från statliga
och kommunala myndigheter, näringsliv, konsumenter och ideella organisationer.

Det framgår av att miljöministern i samband med propositionen avser att
lämna en rad utredningsuppdrag varav kan nämnas

- Utredning om utformning av materialbalanser och miljövarudeklarationer.

- Förslag om uppgiftsskyldighet för kommunal planering.

- Uppdrag till naturvårdsverket, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen
och andra berörda myndigheter att utarbeta konkreta förslag
om hur användningen av de mest hälso- och miljöfarliga ämnena skall
kunna minskas.

- Utredning om hur styrmedel på förpackningsområdet skall utformas.

Huvudparten av dessa utredningsuppdrag är av den karaktären att det effektivaste
resultatet skulle uppnås om de samlades i en parlamentarisk utredning.
Riksdagen bör ge regeringen denna uppfattning tillkänna.De myndighetsuppdrag
som kan slutföras för att ingå i 1991 års miljöproposition kan
undantas från denna utredning.

Mot. 1989/90

Jo744

15

Det bör i detta sammanhang också konstateras att regeringen så sent som
i september månad 1989 gav UHÄ uppdrag att utreda behovet av utbildning
på avfallsområdet. Detta uppdrag hade givetvis kunnat läggas ut långt tidigare
med hänvisning till den sedan länge kända bristsituationen beträffande
kompetenta befattningshavare.

Vi övergår nu till att kommentera regeringens konkreta förslag. I det följande
utgår vi för klarhetens skull från den kapitelindelning och numrering
som finns i propositionen.

5.1 Producentens ansvar

Vi har ingen erinran mot att uppgiftsskyldighet införs i renhållningslagen.
Denna bestämmelse blir dock tandlös om den inte förenas med regler för
bl.a. materialbalanser och miljövarudeklarationer. Beträffande styrmedel
hänvisar statsrådet till miljöavgiftsutredningen som har i uppdrag att redovisa
förslag till en avfallsavgift. Enligt vår uppfattning kan ekonomiska styrmedel
användas i större utsträckning än genom införande av avfallsavgift.
Den parlamentariska utredning statsrådet hänvisar till bör utöver de förslag
som redovisas också diskutera ekonomiska styrmedel på avfallsområdet.

5.1.1. Uppgiftsskyldighet för kommunal planering m.m.

Kommunerna har i remissammanhang framhållit att man har begränsade
möjligheter att snabbt uppfylla ökade krav på renhållningsområdet.

Vi delar uppfattningen att det är angeläget för både företag och kommuner
att uppgiftsskyldigheten inte blir mer betungande än nödvändigt. Dessa
frågeställningar får behandlas i den av oss föreslagna parlamentariska utredningen.

5.1.2. Minska användningen av miljöstörande ämnen

Både naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har redovisat listor på
ämnen som antingen ej bör få användas alls eller som bör få en mer begränsad
användning. Det är angeläget att regeringen på samma sätt som man har
gjort beträffande miljöfarliga ämnen i rötslam från reningsverk redovisar en
konkret tidsplan över när åtgärder mot dessa ämnen kan sättas in.

Denna tidsplan bör enligt vår uppfattning rimligen kunna redovisas i samband
med den aviserade miljöpropositionen våren 1991. Riksdagen bör konkret
begära att regeringen skall redovisa förslag beträffande avveckling av
de farligaste ämnena.

5.1.3. Ändringar i kemikalielagstiftningen

Riksdagen har efter förslag från jordbruksutskottet beslutat att lagen om kemiska
produkter också skall omfatta varor som innehåller kemiska produkter.

Lagrådet har anfört att lagstiftningen i så fall skulle omfatta de flesta av
de föremål som allmänheten dagligen kommer i kontakt med. Att ålägga den
enskilde ansvar för varje hantering skulle enligt lagrådet vara att gå längre
än vad som är brukligt i svensk rättstradition.

Mot. 1989/90

Jo744

16

Förslaget att naturvårdsverket skall kunna föreskriva att lagen om kemiska
produkter skall tillämpas om särskilda skäl med hänsyn till skyddet av
den yttre miljön föreligger för viss vara ger, enligt vår uppfattning, rimlig
säkerhet.

5.2 Återanvändning och återvinning

Det är tillfredsställande att renhållningslagen kompletteras med bestämmelser
om återanvändning och återvinning. Men även införandet av denna bestämmelse
blir tandlös om inte återvinning och återanvändning stimuleras
genom statliga insatser. Det hjälper inte att ha en principen syn på återvinning
om det exempelvis inte finns teknik som möjliggör återvinning och om
ekonomiska styrmedel inte används för att stimulera såväl återvinning som
återanvändning.

Folkpartiet har föregående riksår föreslagit att det anslag för främjande
av ny miljöteknik som tidigare funnits hos naturvårdsverket skall återinföras.
För att möjliggöra en fungerande återvinning och återanvändning
måste i många fall ny teknik tas fram. Statliga insatser erfordras för detta
och vi föreslår att riksdagen beviljar ett anslag å 40 milj. kr. för främjande
av ny miljöteknik. Anslaget bör administreras av Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket har som framhålls i rapporten Avfallet och miljön redovisat
att det finns möjlighet att öka återvinningen inom flera branscher exempelvisjärn-
och stålskrot, glas, plast, gummidäck och returpapper. Verket
konstaterar att marknadskrafterna f.n. inte utgör tillräcklig drivkraft för att
öka återvinningen.

Ekonomiska styrmedel skulle i detta sammanhang kunna bli ett verksamt
medel.Den utredning som statsrådet föreslår under avsnittet om förpackningar
bör enligt vår uppfattning få uppdrag att redovisa förslag om ekonomiska
styrmedel för att förbättra möjligheterna till en fungerande återvinning.

5.3 Källsortering

Fungerande källsortering förutsätter att det utsorterade materialet kan tas
om hand på ett rimligt sätt och att det är rent. Den pågående insamlingen av
batterier och glas visar på svårigheterna när insamlingen inte är kombinerad
med stimulanser i form av exempelvis pantsystem. Det är märkligt att det i
propositionen inte finns något förslag om pantsystem för exempelvis batterier.

5.3 Utredningsuppdrag på förpackningsområdet

Folkpartiet har ingen erinran mot förslaget till utredning. Som framhållits
tidigare i motionen bör uppdraget vidgas och utredningen bör vara parlamentarisk.

5.4.3 Ökat bidrag till Håll Sverige rent

Folkpartiet konstaterar med tillfredsställe att anslaget till "Håll Sverige
Rent" får en välbehövlig förstärkning.

Mot. 1989/90

Jo744

17

I detta sammanhang bör den ökade miljömedvetenheten uppmuntras och
stimuleras. De ideella miljöorganisationernas insatser är i detta sammanhang
mycket betydelsefulla. Som exempel kan nämnas att Svenska Naturskyddsföreningens
bok ”Handla Miljövänliga’ har gått ut i stor upplaga. Lokala
föreningar kan också göra stora informationsinsatser. Folkpartiet föreslår
i denna motion att Naturvårdsverket skall få ökade anslag med 3 milj.kr.
för miljöinformation genom ideella organisationer. Det är angeläget att de
frivilliga miljöorganisationerna får bättre möjligheter att bedriva informationsarbete
på avfallsområdet och riksdagen bör ge regeringen denna uppfattning
tillkänna.

6. Bättre överblick och kontroll - statens roll, central tillsynsmyndighet,
upphandling m.m.

Folkpartiet avser återkomma när det gäller forsknings- och utvecklingsfrågor
i samband med att regeringen lägger sina förslag i forskningspropositionen
senare i vår. Vi kommer i det sammanhanget också att bedöma eventuella
förslag till ökad satsning på utbildningsområdet.

Folkpartiet har ingen erinran mot regeringens förslag att statens naturvårdsverk
skall utses till central tillsynsmyndighet. Det har länge saknats administrativ
ledning på avfalls- och återvinningsområdet. Folkpartiet anser att
regeringen nu måste precisera myndigheternas arbete ytterligare i form av
tydliga och realistiska mål för den önskvärda utvecklingen. Särskilt viktigt är
det att precisera målen på kemikalieområdet.

Ifråga om statliga upphandlingsbestämmelser ger regeringen otydliga signaler
om vad som bör gälla. Det är inte tillräckligt att endast hänvisa till att
myndigheterna skall ta vederbörliga miljöhänsyn.

Folkpartiet anser att inga större beslut skall fattas utan att konsekvenserna
för miljön har utvärderats. Detta måste även gälla upphandling. Regeringen
bör enligt vår uppfattning därför ge statens representanter i upphandlingsdelegationen
i uppdrag att starkt betona miljöfrågorna vid utformningen av
riktlinjer och allmänna råd för den offentliga upphandlingen.

6.2 Kommunens roll

Kommunerna har genom åren spelat och spelar alltjämt en mycket viktig roll
i svensk avfallshantering. Tack vare kommunerna har betydelsfulla framsteg
gjorts på avfallsområdet. Kommunerna har som avfallshanterare fått ta på
sig många uppgifter som egentligen borde ha fallit på andra, främst avfallsproducenterna.

Att kommunerna därför i fortsättningen tilldelas en stark ställning i avfallsfrågor
är riktigt. Vi delar uppfattningen att kommunerna skall ansvara
för en heltäckande avfallsplanering i enlighet med propositionens förslag.
En sådan kan leda till bättre överblick, men också en minskning av såväl
avfallets mängd som farlighet liksom till ökad återvinning och återanvändning.

Vi delar däremot inte regeringens uppfattning att det nu är nödvändigt att
uttala att kommunerna skall ta ökat obligatoriskt renhållningsansvar redan
år 1993.Det ökade planeringsansvaret ger kommunerna reella tillsy nsmöj lig

Mot. 1989/90

Jo744

18

heter utan att det för den skull skall vara nödvändigt att ta över ansvaret
från avfallsproducenten. En dialog mellan producenten och kommunen som
visar när, var och hur avfallet uppkommit liksom på mängder och farlighet i
avfallet bör inte automatiskt leda till att kommunen har det totala ansvaret
för avfallshanteringen.

Det är viktigt att många aktörer får finnas på avfallsområdet. Seriösa enskilda
företag måste få spela sin roll. Marknadsekonomi och konkurrens
måste uppmuntras.

Avfallsproducentens ansvar för avfallet måste göras tydligare än nu. Avfallsproducentens
ansvar måste skrivas in i renhållningslagen och inte endast
framhållas i motiveringar och bakgrundsmaterial.

Sammanfattningsvis ställer folkpartiet sig bakom ett samhälleligt ansvar
för målsättning, styrning och kontroll. Samtidigt vill vi understryka att en på
marknadsekonomiska grunder baserad insamlings- och behandlingsverksamhet
är den bästa förutsättningen för en förbättrad och effektiviserad avfalls-
och återvinningshantering.

6.3 Försäljning av aktier i SAKAB

Vi har ingen erinran mot förslaget att sälja ut aktier i SAKAB. Vi finner
att kapaciteten för omhändertagande av miljöfarligt avfall är otillräcklig och
förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag när remisshanteringen
av SOU 1989:105 har slutförts.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning på avfallsområdet.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel i samband med de utredningar
som föreslås,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkreta förslag för avveckling av de farligaste ämnena,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare pantsystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat informationsarbete på avfallsområdet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den statliga upphandlingsverksamheten,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas ansvar för avfallshanteringen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avfallsproducentens
ansvar i renhållningslagen.

Mot. 1989/90

Jo744

19

Stockholm den 22 januari 1990
Lars Ernestam (fp)

Bengt Rosén (fp) Håkan Holmberg (fp)

Anders Castberger (fp)

Mot. 1989/90

Jo744

1 1989/90: Fi509
gotab 96228. Stockholm 1990