Motion till riksdagen
1989/90:Jo743

av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)
Miljöfrågor

De miljöpolitiska frågorna belyses ofta utifrån spektakulära händelser. Organiserade
aktioner riktade mot myndigheter, företag eller kommuner, kan
räkna med generös massmediai bevakning, medan det tålmodiga arbetet
från enskilda människors sida eller från politiska organ, myndigheter och
företag vanligen kommer i skymundan. Detta förhållande är inte bra. Miljöproblemen
är i många fall komplicerade och är avhängiga frågor inom andra
områden. Det bör också sägas att mycket hänt på miljö- och naturvårdens
område; inte minst inom Göteborgs och Bohus län, som ju stått i centrum
för miljöaktiviteter och miljödebatt under senare år.

Enligt uppgifter från länsstyrelsen är t.ex. 725 000 invånare anslutna till
avloppsreningsverk, vilket motsvarar 90 % av befolkningen. Inom samma
län har bildats 100 naturreservat. Större delen av kusten är nu tillgänglig för
allmänheten. Utsläppen av kvicksilver till luft och vatten har minskat drastiskt.
Utsläppen av svaveldioxider och kvävedioxider reduceras i jämn takt.

Med ovanstående har vi markerat att allt inte är negativt på miljöns område,
att insatser börjar ge resultat, men att mycket återstår att göra. Vi tar
i denna motion upp angelägna frågor i syfte att föra dessa närmare en positiv
lösning.

Kommunikationer

Vi har i andra motioner pläderat för satsningar på sjöfartens område och en
upprustning av järnvägsnätet. Vi har i flera sammanhang yrkat på en utbyggnad
av vägnätet i Bohuslän, i första hand när det gäller Europaväg 6. Som
ansvariga politiker går det inte att acceptera en Europaväg så riskfylld att
den årligen skördar mer offer än någon annan jämförbar väg i landet. Utredningar
visar att motorvägar är överlägset säkrast. Nuvarande vägstandard
leder också till ryckig trafikrytm som inte sparar miljön. Skall hastighetsbegränsningar,
bl.a. på motorvägar ha effekt, måste de kombineras med
skärpta övervakningsåtgärder i kombination med information. Även från regeringshåll
medges att hastighetsbegränsningarna inte har åtlytts av trafikanterna.

Det är mycket angeläget att polisens trafikövervakning förstärks, inte bara
för bevakning av hastigheter, utan för trafiksäkerheten överhuvudtaget. I
särskild grad gäller detta Europaväg 6 genom Bohuslän.

Flygtrafiken vid Västsveriges flygplats Landvetter står för utsläpp av kväveoxider
i storleksklassen 150 ton. Till sekelskiftet vill luftfartsverket mer än
fördubbla utsläppen. Nu är de aktuella utsläppen i och för sig inte stora, i
relation till vissa industrier. Ändå är det angeläget att förbättringar görs. Avisning
av flygplan och användning av glykol, urea och brandbekämpningsmedel
måste minimeras. I brandbekämpningsmedel ingår tensider, som lett
till fiskdöd vid andra flygplatser. Vid alla större flygplatser bör finnas anläggningar
som renar utsläppen. Flygtrafiken över Sverige ger totalt 20 000 ton
kväveoxider, vilket motsvarar 5 % av de totala utsläppen i landet. När det
gäller Landvetter kan det antas att fordonstrafiken på platsen och biltrafiken
till och från svarar för lika stora utsläpp och skador på omgivningarna som
flygtrafiken. Det är angeläget att antalet fordon som behövs för att betjäna
flygplatsen minskas.

Ett annat problem vid Landvetter-flygplatsen och vid flygplatser överhuvudtaget
är buller. En fördubbling av antalet starter väntas ske fram till år
2000. Även om flygmotorerna utvecklas mot tystare gång visar undersökningar
att många människor i omgivningarna störs av buller.

Vi är med tanke på flygtrafikens betydelse av den uppfattningen att trafikformen
skulle vinna på att vid flygplatsen skulle finnas en särskild miljöansvarig.
Denne skulle svara för information till allmänheten och samtidigt se
till att flyget bedrev ett aktivt miljöarbete.

Orenat avlopp från sillfartyg, och andra båtar, som representerar främmande
nationer, går ut i havet, i en icke ringa volym och utsträckning. Det
rör sig om stora båtar, flytande sillkonservindustrier, som går in i de bohuslänska
hamnarna. Avloppet torde i flera fall innehålla processvatten från sillkonservberedning
och latrin från manskapet ombord. Med tanke på de
hårda krav som gäller från svenska konservfabrikers processvatten är förhållandet
extra observerbart. Sanitära brister torde förekomma också på
svenska passagerarbåtar m.fl. fartyg. Vi ser det som angeläget att gästande
fartyg underrättas om svenska bestämmelser, när de anländer till kaj, eller
möter lotspersonal.

Riksdagen har tidigare fattat beslut rörande hantering av raffinerade petroleumprodukter
i mottagningsledet, framför allt vid bensinstationerna.

Det finns anledning att på nytt aktualisera frågan med tanke på den tröghet
som präglar övergången till muffar vid bensinstationerna. Från 1 juli
1989 är det de lokala miljö- och hälsoskyddsnämnderna som har övertagit
ansvaret för tillsyn av drivmedelshanteringen från länsstyrelserna. I var och
varannan kommun har det varit komplicerade faktorer som tillstött efter att
beslut fattats. Vanligen har bensinbolagen bett om och också fått tidsfrister.
I andra fall har man från bolagens sida väntat på riktlinjer för bensinåterföring
som skulle utarbetas av Svenska Petroleuminstitutet. Dessa anvisningar
lär nu föreligga.

Så mycket mer tycks inte ha hänt, men miljö- och hälsoskyddsnämnderna
synes nu lite varstans ta till alternativet med vitesföreläggande.

I det enskilda fallet kan anledning finnas till förståelse för de kostnader
som drabbar innehavare av bensinstationer. Totalt sett är det dock bolagen
som har att göra de investeringar som krävs. Allt är inte heller utgifter

Mot. 1989/90

Jo743

10

95 % av utsläppen går att återvinna vilket ger pengar tillbaka för kostnader
man haft.

Från miljösynpunkt är det ett krav att bensinbolagen finner sig i de beslut
som tas, som syftar till att eliminera större delen av de kolväteutsläpp som
sker vid tankningar. Enbart i Stenungsunds kommun handlar det om 30 ton
per år. Bensinångorna är hälsofarliga men ger också ökad ozonbildning som
bl.a. påverkar skogen.

Vi yrkar att riksdag och regering, via naturvårdsverket, sätter press på oljebolagen
att snarast medverka till att landets bensinstationer förses med
återvinningssystem.

Från olika platser i Bohuslän kommer under senare år rapporter om att
skogen dör. Skadorna är mycket tydliga och visar tendenser till snabbare förlopp.
Genomgående uppmäts låga Ph-värden. Blir värdet lägre än fyra,
växer inte skogen längre. Skadorna drabbar också yngre skog. I ett fall planterades
75 000 träd på 60-talet. Av dem återstår 10 000, de övriga har dött
eller är skadade. Huruvida orsaken är att söka i det sura nedfallet med vindar
västerifrån, eller om det beror på föroreningar från industrier och trafik
finns för närvarande inget säkert svar på.

Enligt forskare vid naturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet
kan saltspridning från havsstormar vara en tänkbar orsak. Man vet att
stormfrekvensen har ökat dramatiskt under de senaste åren. Stormarna för
saltet in över land. Vid västliga stormar har saltavlagringar kunnat konstateras
så långt österut som i Jönköping. En teori är att skogen, som idag är
”stressad”, mår sämre genom att saltet medför uttorkning av barren, vilket
leder till att barrets celler förstörs. Stormteorin har stöd i statistik, som visar
en kraftig ökning av vindstyrkorna under den senaste 10-årsperioden.

Från flygfotoundersökningen år 1988 som omfattade P- och O- län kunde
konstateras att barrförlusterna på tall över 60 år i utsatta regioner var mellan
51 och 100 %.

Vid Gårdsjön, i Svartedalsområdet i Stenungsunds kommun, skall ett projekt
starta som innebär att man sätter ett tak över en bit skog på 6 300 kvadratmeter.
Här skall forskare under fem år ägna sig åt att få svar på vad som
händer med skogsmarken om regnet med försurande och giftiga ämnen upphör.
En rad teoretiska modeller skall testas. Forskningen är föremål för stor
internationell uppmärksamhet. Kostnaden för studierna och vad som i övrigt
hör till beräknas till 10 milj. kr.

Vi ser det som ytterst viktigt att staten i alla avseenden stöder detta forskningsprojekt,
som förhoppningsvis kan ge svar på frågor som vetenskapsmän,
beslutsfattare och lekmän står frågande inför.

På dagen ett år efter valet 1988 meddelas i en kommuniké att livet dör i
Laholmsbukten, trots friskare vatten än på länge. Från Bohuslän och Skagerrak
hörs positivare tongångar. Vattnet har större delen av 1989 varit i god
kondition. Havet har återhämtat sig, tack vare goda klimatiska förutsättningar
och i avsaknad av algblomning. Tyvärr finns det risk för att förbättringarna
är tillfälliga. Det är utsläppen till havet som styr dess kondition.
En given fara är inflöde av stora kvävemängder från jordbruk, reningsverk,
industrier och trafik. Ett lite undanskymt område i jakten på kväveläckage
är alla mindre vattendrag som mynnar ut i havsvikar. Bara inom Kungälvs

Mot. 1989/90

Jo743

11

kommun visade sig tre mindre vattendrag vara kraftigt påverkade av utsläpp
av kväve och fosfor. Prov har visat på stora överskridanden av satta gränsvärden.
Samma bild tonar fram från andra kustkommuner. En bidragande faktor
till de höga värdena är att på många håll har gräspartier och buskage
kring åar och bäckar tagits bort och ersatts med åkermark. Det har också
konstaterats att utsläppen av fosfor i mycket hög grad är att härleda till hushållen
och användning av fosforrika tvättmedel. Försök på frivillig bas har
gjorts av hushållen på några orter i landet - man har använt miljövänligare
tvättmedel. Vid reningsverket kunde man mäta en mycket kraftig nergång
av fosforhalten.

Som framhållits har vårt sätt att leva och vara stor betydelse för vattenmiljön.
Ändå är det de storskaliga händelserna som får hotbilden att accelerera.
Dit hör de ständiga dumpningarna av avfall i Nordsjön, de lika förekommande
vanorna att bränna giftiga sopor, det ständiga hotet om läckande oljetankers
och olyckor och spill vid oljeplattformarna. I slutet av år 1989 kom
också oroande besked om att Norge planerar oljeletning i Skagerrak. Visserligen
ligger planerna längre fram i tiden, men tillräckligt konkreta för att
åstadkomma oro hos svenska västkustfiskare och hos turistorganisationer.

Forskarna tror ändå att det skall gå att rädda Västerhavet. De internationella
regelverken blir allt flera och pressen på Europas regeringar att vårda
vattnen ökar. För forskarnas del finns kraven kvar om ytterligare medel till
uppgifter i syfte att ge alltmer förfinade och distinkta recept på hur havet
skall räddas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av en förstärkt trafikövervakning,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en miljöansvarig på större flygplatser,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att utländska fartyg på besök informeras
om svenska bestämmelser på det sanitära området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyldighet för oljebolagen att snarast förse bensinstationerna
med ett återvinningssystem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja forskningsprojektet i Gårdsjön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i handeln
må finnas ökad tillgång på fosforfria tvättmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att via information till markägare markera betydelsen
av att vattendrag får kväveskydd i form av lämplig vegetation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att följa planerna inom den norska regeringen
på oljeutvinning i Skagerrak,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

Mot. 1989/90

Jo743

12

marina forskningen skall ges resurser att bedriva verksamheten under Mot. 1989/90

så goda betingelser som situationen i Västerhavet uppfordrar till. Jo743

Stockholm den 22 januari 1990
Leif Olsson (fp)

1 1989/90:Ju218

21989/90:1703

Kenth Skårvik (fp)