Motion till riksdagen
1989/90:Jo732

av Marianne Andersson och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (båda c)
Mätstationer för radioaktiv strålning

Ingen är längre tvärsäker på att inget mer kärnkraftshaveri kommer att inträffa.
Frågan är bara hur och när det sker. Oavsett var det sker kan vi i Sverige
drabbas av radioaktiv strålning. För radioaktiva utsläpp existerar inga
gränser. Det fick vi plågsamt uppleva vid kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl.
Ännu efter fyra år lider stora områden av sviterna.

Här i Sverige kommer vi enligt kärnkraftsomröstningens resultat och riksdagsbeslut
att ha kärnkraften kvar till år 2010. Även om man i andra länder
inte längre satsar stort på utbyggnad finns det ett stort antal reaktorer kvar
under lång tid framåt.

När en olycka eller ett tillbud inträffar måste allt göras för att minska skadorna.
Första åtgärden är att omedelbart varna för utsläpp som inträffat så
att människor kan förflytta sig inomhus och inte utsättas för det direkta radioaktiva
nedfallet. För detta krävs speciella mätinstrument som också finns
på flera ställen i landet genom SSI och i mindre omfattning genom FOA.

I Älvsborgs län finns ingen fast mätstation. De närmaste finns i Landvetter,
Ringhals i Halland och i Blomskog i Värmland.

Vi anser att varje län bör ha tillgång till en fast mätstation, kompletterad
med de handinstrument som kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar
har.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fast mätstation för radioaktiv strålning i Älvsborgs
län.

Stockholm den 22 januari 1990

Marianne Andersson (c) Ingvar Karlsson (c)

i Bengtsfors