Motion till riksdagen
1989/90:Jo727

av Charlotte Branting och Ingrid
Hasselström Nyvall (båda fp)
Uppfödning av knubbsäl i Blekinge

Östersjöns sälarter har länge påverkats negativt av miljögifter. Antalet individer
har minskat kraftigt och ett av de främsta skälen är att gifterna kraftigt
har minskat honornas möjligheter att reproducera sig.

Ett av de farligaste gifterna i detta hänseende är PCB. Det giftet kommer
till sälen via födan och om födan var giftfri skulle därför reproduktionen bli
större och säkrare.

I anslutning till kärnkraftverket i Forsmark pågår sedan flera år uppfödning
av gråsäl (Halichoerus grypus) med sådan giftfri föda. Denna verksamhet
har visat sig mycket värdefull men inte ens för den arten är åtgärden tillräcklig.
För de båda andra sälarterna i Östersjön är situationen ännu värre.

Behoven för vikare (Phoca hispida) och knubbsäl (Phoca vitulina) är dock
olika. En uppfödningsanläggning för vikare borde lämpligen lokaliseras till
södra Norrlandskusten medan knubbsälen har sitt naturliga utbredningsområde
längre söderut.

I samband med den epidemi som drabbade knubbsälarna på västkusten
sommaren 1988, fick en bred allmänhet upp ögonen för sälarnas problem.
Den massdöd som då förekom var inte ett direkt resultat av giftpåverkan
men den allmänt besvärliga situationen för sälarna gör det naturligtvis svårare
för arten att återhämta sig.

Även denna sälepidemi skulle haft möjlighet att få ett annat förlopp om
vi i Sverige haft en uppfödningsanläggning för knubbsäl av samma slag som
den i Forsmark. Om forskarna på ett tidigt stadium haft möjlighet att isolera
enskilda virus på olika individer skulle kanske verkningarna kunnat minskas.
Förutsättningarna för en sådan åtgärd torde vara en uppfödningsanläggning.

Förutom de erfarenheter vi skaffade oss i samband med denna knubbsälsepidemi,
finns sedan länge ett dokumenterat behov av giftfri uppfödning av
knubbsäl.

En lämplig del av landet för en sådan anläggning vore Blekingekusten.
Flär finns två områden vars lämplighet för ändamålet närmare bör utredas.

Mellan Svanhalla och Kristianopel på Blekinges östkust finns sedan lång
tid en knubbsälskoloni. I den mån det går att finna vik eller plats som är
tillräckligt skyddad ur vädersynpunkt kan detta område vara lämpligt bland
annat för att det här finns många områden där störningen från land inte är
stor.

Det andra området som närmare bör undersökas är Uttorps naturreservat
på Sturkö. Detta har även den fördelen att det ligger inom militärt skydds

område vilket begränsar tillträdesmöjligheterna från vattnet.

Eftersom knubbsälen är mest känslig för störningar under sommaren när
turismen är som mest intensiv, är det angeläget att finna ett område som i
ringa grad är utsatt för störningar. Förutom de båda nämnda kuststräckorna
bör därför områden inom det militära skyddsområdet, men med ringa militära
störningar, eftersökas.

En uppfödningsanläggning för knubbsäl i Blekinge skärgård kommer inte
att störa yrkesfiskarna i området. Sälen befinner sig inom hägn och när de
uppväxta djuren skall sättas ut skall detta ske på olika platser där knubbsälen
tidigare haft ett naturligt utbredningsområde. Det är dock viktigt att yrkesfiskarnas
rätt att få ersättning för skadegörelse på fångst och redskap beaktas.
Denna rätt bör jämställas med den som samerna har att få ersättning för
rovdjursskadade eller dödade renar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en forsknings- och uppfödningsanläggning
för knubbsäl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undersökning av möjligheterna att lokalisera en
uppfödningsanläggning för knubbsäl till Blekingekusten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesfiskares rätt att få fullgod ersättning för skador
på fångst och redskap orsakade av säl.

Stockholm den 19 januari 1990

Charlotte Branting (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Mot. 1989/90
Jo727

14