Motion till riksdagen
1989/90:Jo718
av Eva Goés och Lars Norberg (båda mp)
Lågdosstrålningens effekter
Tjernobyl har lärt oss att räkna med nya nedfall. Nu frågar vi oss inte längre
om - utan när - nästa kärnkraftsolycka skall inträffa. Tjernobylolyckan var
begränsad. Bara några få procent av härdens radioaktivitet spreds.
Beräknat nedfall i Sverige av
* cesium-137 ca 2,5 kg
* jod-131 ca 2 g
* plutonium något kg
I de mest drabbade områdena varnades inte folk på ett tidigt stadium för
riskerna med jod, som gav den höga markstrålningen de första dagarna, pga
8 dagars halveringstid. Barn lekte i sandlådor, ungdomar krattade i trädgårdar
mm. Efter ca tre veckor gick ett påbud ut om att man skulle undvika just
sådana aktiviteter som ovan.
Folks oro och ångest är stor. Frågor om, varför man inte hållit barnen inomhus,
varför man utsatt sina nyfödda barn för strålning, varför man inte
reste till ”bättre” trakter på semester, ställdes och ställs än idag. Det finns en
outgrundlig sorg hos de drabbade. Ovissheten om lågdosstrålningens effekter
känns oerhört betungande.
De lärde tvistar och tvistade om nedfallets farlighet. SSI:s huvuduppgift
blev att lugna folket och tala om den försumbara risken. Flygkarteringen
drogs in. Mätning av strontium och plutonium samt redovisning av ev. resultat,
lyste med sin frånvaro och lyser än idag med sin frånvaro.
När radioaktiviteten i vilt och renkött steg, femdubblades gränsvärdena.
Man justerade siffrorna efter verkligheten, den ekonomiskt godtagbara! Ett
slag i ansiktet!
Bedömningen av gränsvärdets hållbarhet blir teoretisk. Teoretiskt torde
belastningen på t ex en same, som både drabbats av markstrålning och föda,
klart överskrida gränsen för konstaterade kromosomskador och förändringar
av vita blodkroppar, som kan ge ökad infektionskänslighet.
Det har påvisats att sorkar i Upplands och Gävleborgs län fått kromosomförändringar.
Även de sorkar som vistats i områden med låg radioaktivitet
(en femtedel av den runt Gävle) har fått kromosomförändringar. Källa:TV
21/12 1989.
Är detta tecken på att lågdosstrålningens risker inte tagits på allvar?
Lågdosforskaren Dr Petkau har i laboratorieförsök påvisat att låga stråldoser
kan ha effekt per dos som är tusentals gånger större vid låg doshastighet
än när samma dos ges med hög doshastighet. Eftersom stråldosen från
den naturliga bakgrundsstrålningen och från kärnteknisk verksamhet, kärnkraft
- kärnvapen, ofta erhålles med låg doshastighet, kan frågan vara av
stor betydelse.
Lågdosstrålningens effekter i Sverige för människors hälsa - både den fysiska
och psykiska - måste utredas och belysas!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till lagstiftning
om att gränsvärdet för radioaktivitet i alla livsmedel sänks,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lågdosstrålningens
effekter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om officiell redovisning av mätresultat gällande strontium
och plutonium,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återuppta flygkartering för att mäta markstrålningen.
Stockholm den 17 januari 1990
Eva Goés (mp) Lars Norberg (mp)
Mot. 1989/90
Jo718
11