Motion till riksdagen
1989/90:Jo710

av Hans Lindblad (fp)

Inventering och uppfödning av vikare

Sveriges kust har under 1989 varit förskonad från de epidemier som drabbade
knubbsälarna på västkusten sommaren 1988. Den långsiktiga situationen
har dock inte förbättrats. Samtliga sälarter, knubbsäl, gråsäl och vikare,
är hårt ansatta av miljögifter och det krävs snara åtgärder för att vi skall
kunna garantera en livskraftig stam i framtiden.

Numera är den främsta orsaken till minskningen av sälpopulationerna miljögifter.
PCB är ett av de ämnen som gör störst skada genom den inverkan
ämnet har på sälhonornas fertilitet. PCB kommer till sälen via föda, och ett
sätt att undvika att motarbeta denna miljökonsekvens är därför att föda upp
säl på giftfri föda. Dessa sälhonor får då en högre fertilitet när de släpps ut.

Uppfödning med giftfri föda pågår sedan många år i anslutning till Forsmarks
kärnkraftverk. Här är det gråsäl som föds upp och anläggningen har
visat sig mycket värdefull för detta ändamål. Men trots denna anläggning
är behovet inte täckt. För gråsälen behövs ytterligare åtgärder och även för
knubbsälen är behovet av åtgärder av detta slag dokumenterat.

Den ras av vikare (Phoca hispida bothnica) som vi har i Östersjön och Bottenviken
har dock en mer osäker status. Finländska forskare har i större utsträckning
än svenska ägnat sig åt arten, men totalt sett finns det ett mycket
stort behov av att kartlägga och inventera beståndet av vikare i Östersjön
och Bottenviken. Denna inventering bör snarast starta och torde nå bäst resultat
om den kan samordnas med finska myndigheter och forskare. Ett alternativ
är att utföra inventering med tillgång till finskt inventeringsmaterial.

Denna ras av vikare är den kanske mest känsliga för miljögifter, och redan
nu finns det starka skäl att misstänka att stammen har minskat. För att möta
en fortsatt nedgång, och stävja effekterna av giftpåverkan, bör en uppfödnings-
och forskningsanläggning för vikaresäl snarast projekteras.

Kuststräckan utanför norra Hälsingland är en gammal lokal för vikare. I
Mellanfjärden i Nordanstigs kommun finns de geografiska och biologiska
förutsättningar som behövs för en uppfödningsanläggning av detta slag. Här
finns det marina naturreservatet vid ön Gran och här finns ön Notholmen på
vilken en lämplig vik skulle kunna hägnas i mynningen och utgöra en naturlig
uppfödningsbassäng.

Vikaresälens reproduktion gynnas av de isförhållanden som råder längs
hälsingekusten. Störst är känsligheten för störningar på vintern när ungarna
föds. Då är störningen som minst, särskilt jämfört med turistsäsongen på

sommaren. Om möjligheterna att bygga en uppfödningsanläggning för vikare
i Mellanfjärden undersöks, bör därför möjligheterna att delvis finansiera
anläggningen med turistverksamhet undersökas.

Arbetsmarknaden i norra Hälsingland, liksom övriga regionalpolitiska
skäl, bör också vara ett skäl att lokalisera en uppfödningsanläggning av vikare
till Mellanfjärden.

Trots den verksamhet som pågår med uppfödning av gråsäl vid Forsmark,
finns det behov av utökade satsningar även på denna art. Ur geografisk eller
biologisk synvinkel finns det inget som hindrar att en anläggning vid Mellanfjärden
i Nordanstig skulle kunna kompletteras med giftfri uppfödning även
av gråsäl. Anläggningen bör dock i första hand tjäna syftet att säkerställa
och garantera en framtida stam av vikare i Östersjön och Bottenviken.

En betydande del av arbetsmarknaden i Mellanfjärdenområdet är knutet
till yrkesfisket. Det är därför viktigt att en säluppfödningsanläggning inte
kommer i intressekonflikt med denna näring.

Vad gäller själva uppfödningen torde inte någon sådan risk föreligga.
Dessa djur befinner sig i hägn och gör inte någon åverkan på fiskredskap.

När sälarna skall placeras ut bör detta ske på många områden där arten
tidigare varit naturligt representerad. I detta sammanhang är det viktigt att
beakta yrkesfiskarnas möjligheter att få ersättning för sälskador på samma
sätt som samerna får ersättning för rovdjursriven ren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en inventering av Östersjöns
och Bottenvikens bestånd av vikare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en forsknings- och uppfödningsanläggning
för i första hand vikare, i andra hand gråsäl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undersökning av möjligheterna att lokalisera en anläggning
för uppfödning av vikare och gråsäl till Mellanfjärden i Nordanstigs
kommun,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesfiskares rätt till ersättning för skador på fångst
och redskap orsakade av säl.

Stockholm i januari 1990

Hans Lindblad (fp)

Mot. 1989/90
Jo710

6