Motion till riksdagen
1989/90:Jo704

av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström
(båda s)

Markavvattning

Luftföroreningar upplevs inånga gånger som det största hotet mot vår miljö.
Många sjöar och vattendrag är allvarligt försurade. Markens ytskikt försuras
och redan i dag har tusentals dricksvattenbrunnar alltför surt vatten. Här
krävs radikala åtgärder både när det gäller luft och vatten.

En åtgärdsstrategi mot försurning måste också innefatta andra aktiviteter
och verksamheter som påverkar försurningen än enbart luftutsläpp av försurande
ämnen. Särskild uppmärksamhet måste ägnas skogsbrukets nuvarande
driftformer. 1 dag sker i ökande omfattning markavvattning inom
skogs- och myrmarker. Vattendrag inom försurningskänsliga områden måste
i dag betraktas som nästan ”döda” genom en kombinerad påverkan från försurning
och markavvattning.

Förutom en ökande uttransport av försurande ämnen såsom humussyror
sker sannolikt en inte obetydlig belastning med metaller. Några undersökningar
som särredovisar effekterna av försurning respektive markavvattning
finns inte. På ett område är avvattningens effekter på nedströms liggande
vattensystem uppenbara, nämligen transport av humusmaterial. Humus
med mer eller mindre kraftig inblandning av järnföreningar lägger sig som
ett uppemot centimetertjockt lager på stenar och andra bottensubstrat. Kontroll
av bottenfaunan och högre växter visar en nära nog 100-procentig utslagning.
En stor del av Kristianstads läns vattendrag inom de försurningsdrabbade
områdena har nått detta tillstånd.

1 flera vattendrag pågår en omfattande kalkningsverksamhet. Det framstår
allt klarare, att i vattendrag som belastas med humusmaterial i den omfattning
som i dag sker är det inte möjligt att återskapa fungerande ekosystem
trots omfattande kalkningar.

Effekten av markavvattningar i nedströms liggande vattensystem har hittills
i alltför liten grad uppmärksammats. Naturvårdslagen 18 § har härvid
inte varit ett tillräckligt effektivt instrument. Omfattande markavvattningsverksamhet
utförs dessutom under beteckningen dikesrensning. Med dagens
maskinella utrustning sker ”rensningarna” till betydligt större djup och
bredd än de tidigare oftast handgrävna dikena hade.

För att komma tillrätta med detta problem måste det ske förändringar i
naturvårdslagen så att markavvattning på annat än åkermark förbjuds av naturvårds-
och vattenvårdsskäl. Undantag kan medges av länsstyrelsen för un

15

derhåll av de anläggningar som är prövade och i bruk enligt meddelade beslut
samt för underhåll av öppna diken genom rensning till tidigare djup och

area.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av naturvårdslagen med beaktande av de
problem som berörs i motionen.

Stockholm den 12 januari 1990

Johnny Ahlqvist (s) Maja Bäckström (s)

Mot. 1989/90
Jo704

gotab 99426, Stockholm 1990