Motion till riksdagen
1989/90:Jo617

av Olof Johansson m.fl. (c)
Bioteknik - med respekt för livet

Sammanfattning

Utvecklingen på bioteknikområdet går mycket snabbt. Informationen och
kunskapen om vad som är på gång är bristfällig. Någon egentlig samhällsdebatt
om de etiska, sociala och ekologiska frågor som den biotekniska utvecklingen
aktualiserar, har ännu inte kommit igång. Sverige tillhör de länder
som i huvudsak saknar lagstiftning inom bioteknikområdet.

Centerpartiet anser att samhället måste skapa en sammanhållen bild av
bioteknikens möjligheter och risker - en strategi för hanteringen av biotekniken.

Vi föreslår i motionen att en parlamentarisk utredning tillsätts om biotekniken.
Den bör få i uppdrag att utarbeta en samlad lagstiftning och förslag
till en kompetent bioteknikinspektion. Men många frågor kräver redan nu
ställningstaganden. Vi föreslår i motionen bl.a. förbud mot genterapi på
mänskliga könsceller, frisläppande av gentekniskt förändrade organismer
och förbud mot patent på levande organismer.

Inledning

Biotekniken handlar om hur man kan se in i och förändra livet. Gentekniken
är en del av biotekniken. Med hjälp av den kan man flytta gener - arvsmassa.
Det kan ske mellan växter och djur av samma slag, men också mellan artskilda
organismer. Man kan sätta in tillväxtgen från människa i gris eller gen
från kyckling i lax.

Det var just gentekniken, eller med ett annat ord genmanipulationen, som
startade bioteknikdebatten. För ca 10 år sedan stod det begreppet i samhällsdebattens
centrum. Debatten rörde framför allt riskerna att gentekniskt manipulerade
mikroorganismer i forskninglaboratorier skulle ”rymma”.

I dag talar man inte så mycket om genmanipulation. Idag talar man om
bioteknik. Men man gör det inte så mycket i de oroade termer som gällde i
slutet av 1970-talet. Idag talar man om biotekniken som ”löftet”, ”framtiden”.

6

Problemlösning

Biotekniken anses kunna lösa en mängd medicinska frågor. Många menar
att lösningen på den medicinska delen av aidsproblemet bara står att finna
genom utveckling av det biotekniska kunnandet. Nya produkter kan komma
fram som kan förbättra livsmedelssituationen i världen. Med bioteknikens
hjälp kan djuren producera mer och skördarna i jordbruket bli större.

Biotekniken kan bli ett värdefullt instrument i avloppshantering, avfallsnedbrytning
och mycket annat. Men samtidigt är det oklart vad det innebär
att släppa ut gentekniskt förändrade organismer i naturen, som kanske har
egenskaper som gör dem överlägsna andra naturligt förekommande bakterier,
växter och djur.

Men bilden är långtifrån entydig. Forskningen står ännu bara i startgroparna
när det gäller kunskapsuppbyggnaden. Och kring det man vet finns
det anledning att resa frågetecken. Är det etiskt försvarbart att verkligen
göra allt vi kan göra - eller kan komma att göra?

Det är rent allmänt svårt att rätt värdera vetenskapens och teknikens stora
betydelse för samhället. Några stora samhällsförändringar under 1900-talet
kan man peka på som resultat av forskning och teknisk utveckling. En sådan
förändring är det som frigörandet av atomenergin inneburit. Resultatet har
förändrat vår civilisation genom allt från kärnvapenhotet till problemen med
kärnkraftens avfall.

Ett annat exempel är datortekniken och dess omvälvande betydelse för
vårt dagliga liv.

På samma sätt var det något oerhört när människan för första gången bröt
jordens gravitationskraft och slungade sig ut i rymden. Vår syn på jorden
förändrades, bokstavligen. För första gången i mänsklighetens historia
kunde vi se den blåskimrande planeten jorden i universum. Utifrån. Och än
en gång blev det den militära apparaten som tog kommandot. De allra flesta
satelliter i dag är avsedda just för militära ändamål.

Nu är det biotekniken som kommer att öppna en ny värld.

Det är hög tid att Sverige formulerar en strategi för hanteringen av biotekniken.
Det är fel om en kraftfull teknik introduceras utan föregående debatt,
som medger att besluten förankras.

Det är nödvändigt att sätta etiska, sociala och miljömässiga ramar för biotekniken.
Risken är annars stor att biotekniken som samhällsfråga erkänns
först när misstagen, gränsöverskridandena har skett. Den som vill värna om
teknikens utveckling kan aldrig bortse från kravet på en öppen värdering av
tekniken och dess samhällskonsekvenser. Bara om man erkänner teknikens
olika användbarhet, dess möjligheter och risker, främjas uthållig teknisk utveckling.
Därför behövs en strategi som tar vara på möjligheterna, men samtidigt
anger gränserna.

Det måste initieras en bred debatt och informationsspridning om bioteknikens
roll i samhället. Forskare, producenter och beslutsfattare måste i tid
hantera och ta sitt ansvar för bioteknikens utveckling. Skall biotekniken och
dess utnyttjande bli till vårt bästa så måste samhället sätta ramar för tillämpningen
av den nya kunskapen.

Centern väckte redan 1975 motioner om hybrid-DNA-tekniken - gentek

Mot. 1989/90

Jo617

7

1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo616-622

niken. Centerledda regeringar tillsatte utredningar som bl.a. resulterade i
hybrid-DNA-delegationen. Den enda myndigheten på bioteknikområdet är
nu enbart ett rådgivande organ. Genetikkommittén tillsattes 1981 med uppdrag
att behandla genteknikens tillämpning på människa. Utredningens förslag
kom 1984, SOU 1984:88, men ännu har inte något förslag lagts fram från
regeringen. En omfattande centermotion om bioteknik väcktes 1989. Den
ledde till en bred remissbehandling av bioteknikfrågorna hos myndigheter
och organisationer. Diskussionerna ledde i flera fall fram till att myndigheterna
tog initiativ till utredningar och andra aktiviteter inom sina verksamhetsområden.
1989 års motion är ännu inte färdigbehandlad.

Under det senaste året har samhällsdebatten kring biotekniken ”kommit
igång”. Miljöorganisationer, konsumentgrupper och många andra har börjat
engagera sig i frågan. Med stor tvärpolitisk representation har namninsamlingar
och liknande manifestationer ägt rum för att få samhälleliga ramar
kring biotekniken.

Snabb helhetssyn nödvändig

Utvecklingen på bioteknikområdet går mycket snabbt. Informationen och
kunskapen om vad som är på gång är bristfällig. Någon egentlig samhällsdebatt
om värderingar kring biotekniken har ännu inte kommit igång. Sverige
tillhör de länder som i huvudsak saknar lagstiftning inom bioteknikområdet.
Inte ens genterapi på könsceller är reglerad i lag. På andra områden finns
endast fragment till lagstiftning.

Vi anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta
en samlad heltäckande lagstiftning på bioteknikområdet, som anger
de etiska, sociala och miljömässiga ramarna för forskning och tillämpning.

En kompetent myndighetsorganisation måste byggas upp för att kunna
kontrollera och följa utvecklingen. Hybrid-DNA-delegationen har för närvarande
endast 620 000 kr. för sin löpande verksamhet. I avvaktan på förslag
till en ny myndighetsorganisation bör hybrid-DNA-delegationen få förstärkta
resurser. Vi föreslår att ytterligare 2 milj. kr. anslås till dess verksamhet
för kommande budgetår.

Samhället måste skapa en sammanhållen bild av bioteknikens möjligheter.
Kunskapsuppbyggnad är viktig och nödvändig. Samhället måste ge starkt
stöd till den kunskapsuppbyggande forskningen, liksom till sådan utvecklingsverksamhet
som syftar till att utnyttja bioteknikens fördelar.

Bioteknikfrågan är för många ny och svår. Det nödvändiga informationsarbetet
är stort. Många paralleller kan dras med energifrågorna. Därför är
det nödvändigt att stöd ges till sådan verksamhet, inte minst i de ideella organisationernas
regi.

Ökad realism

Den industriella aktiviteten inom bioteknikområdet är hög, även om ett huvudintryck
idag är att den första entusiasmen och hoppet om stora och
snabba vinster nu har ersatts av en mera realistisk syn på biotekniken och
den tid det tar att utveckla biotekniska produkter. I USA har insatserna av
vanligt riskkapital minskat, men i stället ersatts av ett ökande intresse från

Mot. 1989/90

Jo617

8

de stora kemi- och läkemedelsföretagen. Men även om överoptimismen
svalnat är biotekniken fortfarande en utmanare till den konventionella tekniken
inom många samhällsområden.

Ökade nordiska insatser

Nordiska företag konkurrerar idag inom sina nischer. De nordiska länderna
kan emellertid av resursskäl, såväl finansiella som mänskliga, bidra endast
med en begränsad insats i forsknings- och utvecklingsarbetet. I Sverige har
aktiviteten när det gäller forskning och utveckling inom biotekniksektorn varit
hög under 1980-talets första hälft, med en tendens till acceleration under
de allra senaste åren.

Under 1970-talets första hälft bildades ett stort antal FoU-företag (forskning
och utveckling) med inriktning på bioteknik eller biomedicinsk teknik.
Majoriteten av dem är avknoppningar från den akademiska forskningen.
Avknoppningsföretagen utgör en ganska blandad skara med varierande bakgrund,
ägarstruktur, forskningsinriktning och ambitioner. Gemensamt för
flertalet är att de idag huvudsakligen sysslar med forskning och utveckling
och endast i mindre omfattning med produktion och marknadsföring. Vissa
har som strategi att förbli forskningsföretag, andra har som mål att utvecklas
till mer eller mindre kompletta företag som själva svarar för tillverkning och
kommersialisering av sina forskningsresultat.

Det bör också noteras att industrin kraftigt ökat sina FoU-insatser under
1980-talet. Den industriella forskningsvolymen ökade med betydligt mer än
hundra procent under tiden 1980-85. Detta motsvaras av en liknande uppgång
inom det offentliga forskningssystemet. Uppgången har i absoluta termer
varit större för industrin än för universitet, högskolor och forskningsinstitut.
Detta har lett till en bristsituation vad gäller tillgången på kvalificerade
forskare - något som trots en positiv attityd har blivit till bekymmer
för såväl industrin som för grundforskningen. Detta har i sin tur medfört att
svenska företag till viss del bedriver sin forskning eller på annat sätt hämtar
sin kunskap utomlands. Flera svenska företag har dessutom aktier i utländska
biotekniska forskningsföretag.

Insyn och integritet

Totalt räknar man med att ca 4 200 sjukdomar beror på en defekt i en mänsklig
gen, en defekt som kan upptäckas och ”avläsas”. 250 miljoner människor
antas ha en genetisk sjukdom. Av det och många andra skäl har det satts
igång ett internationellt projekt för att kartlägga de mänskliga generna arvsmassan.
Projektet är gigantiskt och därför också oerhört kostsamt. Man
beräknar att den mänskliga arvsmassan innehåller 50 000-100 000 gener
som beskriver sjukdomar och andra egenskaper. Den totala kostnaden för
projektet med att kartlägga och avläsa all denna information uppskattas till
närmare 20 miljarder kronor. Hela projektet samordnas av en internationell
styrgrupp under namnet HUGO (Human Genome Organization). Själva utförandet
av forskningen finansieras av och sker i framför allt USA och Japan.
Inom EG har man börjat visa tveksamhet inför deltagandet i kartlägg

Mot. 1989/90

Jo617

9

ningen av den mänskliga arvsmassan. Kritikerna har anfört betänkligheter
inför möjligheten att det hela utnyttjas i ”arvshygieniska syften”.

Med hjälp av den kunskap som man får fram genom projektet, kommer
fler och fler av de skadade gener som ger upphov till ärftliga sjukdomar att
kunna kartläggas. Därigenom kan man förutsäga att vissa patienter kommer
att insjukna i vissa genetiska sjukdomar och att andra är känsliga och kan bli
sjuka. På det sättet kan man få vägledning om hur man ska förändra sin livsstil
och välja rätt diet och miljö. I förlängningen ligger möjligheter till att
med hjälp av s.k. genterapi föra in gener i arvsmassan hos en individ med en
genetisk sjukdom för att kompensera effekterna av felande gener.

De perspektiv som HUGO öppnar är hisnande. Genom kunskapen kan
människan komma att besegra sjukdomar och kanske rentav i någon mening
bestämma framtiden.

Biotekniken och kartläggningen av arvsmassan väcker djupa frågor av
etisk, filosofisk och religiös karaktär. Man rör vid det innersta i människans
privatliv. Man nalkas möjligheter till diskriminering av människor som vi
aldrig tidigare varit med om. Försäkringsbolag, arbetsgivare etc kan komma
att visa sitt intresse för den tillgängliga informationen.

Frågetecknen kommer redan före födseln. Det är redan idag möjligt att
genom förhållandevis enkla test, avgöra huruvida ett foster kommer att bli
en pojke eller flicka eller lida av vissa allvarliga sjukdomar. Frågan om vad
man ska göra redan med den informationen är komplicerad.

Gentekniken öppnar möjligheter som kan komma att förändra människans
uppfattning om vad som är etiskt riktigt och inte.

I Kina finns 30 miljoner människor med nedärvda fysiska handikapp. Det
kinesiska samhället har enligt uppgift varje år kostnader på 10 miljarder kr
för att ta hand om barn med fysiska eller psykiska handikapp. Kina arbetar
nu inte bara på att begränsa befolkningstillväxten utan också genom att
”höja kvaliteten”’ hos befolkningen. Detta skall ske genom ökad satsning på
fosterdiagnostik.

Idag kan ett föräldrapar välja en sen abort framför att föda ett barn dömt
till en smärtsam kamp i någon allvarlig genetisk sjukdom. Vi kan förstå ett
sådant handlande. I framtiden kommer möjligheter att öppnas att betydligt
tidigare i graviditeten avslöja ett fosters egenskaper. Men hur kommer vi att
uppfatta en situation där blivande föräldrar kan gå igenom abort efter abort
tills de ”får fram den perfekta babyn”? Redan i dag vet vi att det finns länder
där en pojke uppfattas som mer värdefull än en flicka. Genom att utnyttja
möjligheterna att ta reda på könet på ett blivande barn aborterar man därför
foster tills man ”får fram ett med rätt kön”. Det finns uppgifter som tyder
på att selektiva aborter med fostrets kön som utgångspunkt äger rum även i
Sverige. Idag.

Saken kompliceras än mer av att det genetiska förutsägandet sannolikt
aldrig kommer att bli en exakt vetenskap. Förmodligen kommer man någon
gång i framtiden att kunna avgöra om ett foster bär på anlag för hjärtsjukdomar,
vissa typer av cancer eller några psykiska sjukdomar. Men man kommer
förmodligen i en nära framtid endast i undantagsfall att med säkerhet kunna
förutsäga när eller över huvud taget om sjukdomen kommer att bryta ut, hur
allvarlig den kommer att bli och hur långt och bra liv babyn kan förvänta sig.

Mot. 1989/90

Jo617

10

Dessutom är det kanske så att vissa genetiska egenskaper hänger ihop på ett
komplicerat sätt. Kanske schizofreni och konstnärligt skapande i vissa fall
hänger samman.

Ju mer man lär sig när det gäller att spåra t.o.m. små fel i arvsmassan,
DNA-tråden, desto svårare kommer det att bli att skilja mellan genetiskt
abnorma tillstånd och vanlig variation av mänskliga drag. Häri lurar en av
de största etiska frågorna i samband med kartläggningen av det mänskliga
genomet.

När väl någons gener har blivit kartlagda, kan naturligtvis resultatet alltid
komma att slinka in i databanker. Finns inte det tillräckliga integritetsskyddet,
så kommer den personliga informationen att kunna användas av företag,
myndigheter etc.

Även om den genetiska informationen skyddas så kan kunskapen bli oerhört
besvärlig för de inblandade individerna. Det är ju en sak att få reda på
en genetisk sjukdom som effektivt kan behandlas genom rätt diet. Men hur
är det för människor som befarar att de har ärvt en sjukdom för vilken det
inte finns något bot? Vissa kan vilja ha förhandskunskap så att de kan förbereda
sina familjer och välja väg för den del de har kvar av sitt liv. Andra kan
föredra att inte veta någonting alls. Frågan blir om vi vill veta vad vi kan
komma att dö av.

Genanalyser kommer att kunna bli ett kraftfullt instrument för att spåra
brottslingar, t.ex. våldtäktsmän. De kommer också att kunna leda till att
oskyldiga kan frias från misstanke. En liten blodfläck, några hudflagor eller
en droppe sperma kan genom sådana analyser ge en identitetshandling på en
person. Sverige har i några fall utnyttjat den teknik som finns i laboratorier
i England i brottsutredningar. I årets budgetproposition föreslås resurser till
anskaffande av sådan utrustning vid statens kriminaltekniska laboratorium.
Vi är positiva till att medel anslås för detta, men vill samtidigt varna för en
övertro på bevismöjligheterna. Fortfarande finns naturligtvis möjligheter att
”placera ut” bevis mot felaktig person.

Insyn i den mänskliga arvsmassan kommer tveklöst att föra forskningen
framåt. Den kan bidra till att upptäcka och behandla svåra sjukdomar. Flera
av de möjligheterna måste tas till vara. Vi anser det viktigt att i lag fastslå att
ingen skall kunna tvingas till genetisk analys. Den genetiska sekretessen ska
garanteras. Vi saknar idag regler för hur den genetiska informationen ska
garanteras. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om
detta.

Nya behandlingsmetoder

Till de allra svåraste övervägandena hör självklart användandet av mänskliga
vävnader. Skall forskning få bedrivas på befruktade ägg? Skall aborterade
foster få användas i medicinska sammanhang? Vi menar att det behövs
en grundläggande diskussion i samhället kring dessa frågor och ramar med
hjälp av lagstiftning.

Med genterapi hoppas forskarna att så småningom kunna bota genetiska
sjukdomar genom att föra in ”friska” gener i patienternas celler. Man talar
redan om möjligheten att göra det för att behandla vissa blodsjukdomar.

Mot. 1989/90

Jo617

11

Om genterapin genomförs på somatiska celler - kroppsceller - så dör de
förändrade generna med patienten. De kan inte överföras till patientens
kommande barn. Men så småningom kan det bli möjligt att förändra gener
i nyligen befruktade äggceller eller i könsceller, som i sin tur kommer att
ge upphov till spermier eller ägg. Då kan de nya generna överföras från en
generation till en annan.

Just nu håller man på att förbättra genterapitekniken på möss. I USA tog
forskarna våren 1989 steget från djurförsök till människa. En svårt cancersjuk
patient behandlades med gentekniskt manipulerade celler. Avsikten var
denna gång inte att ersätta en skadad gen och på så sätt bota en ärftlig sjukdom.
I stället ville forskarna undersöka effekten av en viss typ av cancerterapi.

”Riktig” genterapi på människor kan dröja några år. Det kanske mest aktuella
är försök att tillföra gener till barn med svåra immunbristsjukdomar.

Det gäller att skilja på genterapi på kroppsceller och genterapi på könsceller.
Det förra kan betraktas som avancerad transplantation. De överförda
egenskaperna går inte i arv som vid genterapi på könsceller.

Vi anser att genterapi på mänskliga könsceller ska förbjudas.

Läkemedel

Ungefär 60 miljoner människor lider av diabetes - sockersjuka. De måste få
insulin för att kunna reglera sockerinnehållet i blodet. Tidigare använde man
insulin som man fått fram ur bukspottskörteln på grisar. Det fungerade något
så när, trots att det mänskliga insulinet skiljer sig lite från det man får fram
på det sättet.

Numera har man lyckats överföra arvsanlag för mänskligt insulin till bakterier.
De producerar alltså ett helt riktig insulin för människor. På ett likartat
sätt är det med det mänskliga tillväxthormonet.

Tidigare har man använt material från hypofysen från döda människor för
att få fram mänskligt tillväxthormon och därmed kunna behandla en viss
form av dvärgväxt eller dvärgsjuka. Det tillväxthormon man fått fram på det
sättet har inte räckt till för att behandla alla sjuka. Det har också varit orent.
Denna otillräckliga hantering, som alltså bygger på utnyttjandet av likdelar,
kan i dag ersättas av tillväxthormon som produceras av gentekniskt manipulerade
bakterier.

Doping

Flera biotekniskt framtagna läkemedel kan också användas som dopingpreparat.
Riksidrottsförbundet har i två skrivelser till regeringen vädjat om åtgärder.
Blodbristmedlet erythropoietin, ”epo”, har i USA blivit populärt
som dopingpreparat. Studier vid Karolinska sjukhuset har visat att det kan
förbättra prestationsförmågan med 10 % för idrottsmän inom uthållighetsgrenar.

Tidigare har förbundet krävt förbud mot ett gentekniskt producerat tillväxthormon,
men utan resultat. Det tillverkas av Kabi. Företaget bygger ut
sin verksamhet i Strängnäs för en storsatsning på detta läkemedel. Eftersom
det är ett kroppseget ämne finns ingen möjlighet att spåra det i dopingtester.

Mot. 1989/90

Jo617

12

Det måste snarast klarläggas hur man skall förhindra att dessa läkemedel
används till doping. Regeringen måste i samråd med idrottsorganisationerna
vidta åtgärder mot utnyttjande av bioteknik för sådana syften.

Respekt för djuren

Människan har ett alldeles speciellt ansvar för de djur hon utnyttjar, eftersom
djur känner smärta och därmed kan lida. Under lång tid har människan
genom avel förändrat djurens egenskaper. I många fall har kraven på produktionsförmåga
och ekonomi på ett oacceptabelt sätt gått ut över djuren.
Om t.ex. kejsarsnitt regelmässigt måste tillgripas därför att aveln har resulterat
i för stora kalvar så har det gått för långt. Detsamma gäller om avkastningskraven
i mjölkproduktionen lett till kor med juver som måste bindas
upp.

Den moderna biotekniken med gentekniken öppnar dörren till en mängd
nya möjligheter inom djurhållningen. Arvsanlag kan flyttas över hittills
oöverstigliga artbarriärer. Djurens produktionsförmåga kan höjas både kvalitativt
och kvantitativt. Till det kommer att sjukdomsbehandlingen av djuren
kan förbättras avsevärt.

Men hur långt kan, bör och får man då gå i förändring av djuren för att
förbättra tillväxten, öka mjölkavkastningen eller förstärka andra väsentliga
egenskaper såsom större motståndskraft mot sjukdomar? Skapande av s.k.
mosaikdjur t.ex., tjänar inget vettigt syfte och bör därför inte tillåtas.

Djur är djur och inte produktionsmaskiner. Man kan inte försvara sådana
åtgärder som leder till att man skapar permanenta sjukdomstillstånd hos
djuren för att höja produktionen. Insprutning av tillväxthormoner hos
mjölkkor är en sådan hantering.

En gen för tillväxthormon som man har använt för att försöka göra en mer
köttig gris, kommer från människa. Hur skall man förhålla sig till att äta fläsk
från en sådan gris? Är det delvis kannibalism? Och har inte en gris rätt att
vara just ”bara” gris? Skapande av transgena djur för livsmedelsproduktion
bör förbjudas.

Men bilden är komplicerad. Man kommer förmodligen att kunna sätta in
mänskliga gener i djur för att de skall utsöndra ämnen i mjölk och blod, ämnen
som kan användas som läkemedel. Djur som fått cancergener från andra
djurslag insatta i sin arvsmassa ingår i cancerforskningen. En rad olika sätt
att framställa transgena djur har sin praktiska tillämpning både inom forskning
och i läkemedelsindustrin. Mycket omtalad är möjligheten att på detta
sätt ”få fram” faktor åtta, som är en viktig substans i blodet. Vi anser att
skapandet av transgena djur i forskningssammanhang och för produktion av
nödvändiga läkemedel skall tillåtas.

Växtförädling och miljö

Det finns i dag planer, i några fall redan förverkligade, på att med genteknik
framställa organismer - djur, växter och bakterier - som skall verka ute i det
fria. Dessa s.k. transgena organismer har en genuppsättning som inte bara
är ny för den plats där de släpps ut, utan helt ny för jorden.

Utsläpp av gentekniskt förändrade organismer i naturen måste naturligt

Mot. 1989/90

Jo617

13

vis föregås av en sträng bedömning av möjliga ekologiska effekter. De frågor
som måste besvaras är av lite olika slag: kan en gen som man planterat in i
en växt överföras från den växten till närbesläktade växter i naturen? Kan
den första växten själv förvandlas till ett ogräs? Kan gentekniskt förändrade
bakterier som släpps ut överleva i sin nya omgivning? Kan de spridas till
andra ställen än där de släpptes ut?

Mest känd i debatten om frisläppandet är den s.k. antifrostbakterien i
USA. I det fallet oroas kritikerna bl.a. av möjligheten att bakterien om den
används vid potatis- och jordgubbsodlingar, skall kunna skapa helt oavsiktliga,
lokala klimatförändringar. Ett annat exempel är den oljeätande bakterien.
Finns det risker för att den inte bara är användbar för oljesanering utan
om den kommer loss också kan "ge sig på” oljekällor och raffinaderier?

På växtsidan gäller oron att växter som har givits starka egenskaper ska
kunna överföra dessa till ogräs, som då får ett övertag, vilket i sin tur kan
resultera i stora ekologiska konsekvenser. Delegationen för hybrid-DNAfrågor
sammanfattade synen på de här frågorna i en skrivelse till regeringen
våren 1988 genom att konstatera att ”i vissa fall risker föreligger för bestående
effekter på den yttre miljön vid avsiktligt frisläppande av modifierade
organismer...”.

Även om livsdugligheten avtar med någon procent per generation, kan det
dröja hundratusentals generationer innan den främmande egenskapen helt
är eliminerad. Samtidigt tenderar den naturliga utvecklingen att öka organismens
livsduglighet. Det kan också tänkas att den överför sin nya gen till
andra organismer i ekosystemet, och då finns egenskapen kvar i miljön även
efter att den modifierade organismen dött ut. Överhuvudtaget är det undantagen
från de vetenskapliga generaliseringarna som är mest intressanta när
det gäller riskvärderingar.

Självförökande organismer kan orsaka indirekta effekter, som kan uppträda
långt efter frisläppandet. De farligaste organismerna bedöms vara
jordbruksväxter med potential att bli ogräs antingen genom att de förvildas
eller korsas med släktingar, eller mikroorganismer som är avsedda att användas
i jordbruket eller för att bryta ned miljöföroreningar. Så snart man laborerar
med att sätta in egenskaper som ger en ekologisk konkurrensfördel är
riskerna uppenbara. Men i ett större perspektiv kan många små miljömässiga
missgrepp leda till kumulativa effekter, som kan bli allvarliga.

Om tillstånd för frisläppande i en framtid skall kunna ges, är det därför
viktigt att bedömningarna görs från fall till fall.

Den offentliga kontrollen av utomhusexperiment med gentekniskt manipulerade
organismer är bristfällig i många länder. Det saknas kunskap hos
myndigheterna och dessutom pågår en intensiv dragkamp mellan kommersiella
intressen och miljöskyddet.

Förbud mot frisläppande av gentekniskt manipulerade organismer infördes
1986 i Danmark. Varje dispens måste godkännas av folketinget. I Västtyskland
finns riktlinjer som förbjuder alla fältförsök.

EG:s miljöutskott ville införa krav på belägg för att frisläppandet inte får
negativa effekter på miljön och folkhälsan, för samhällsnyttan av experimentet,
för betryggande möjligheter att vid behov infånga eller förinta de frisläppta
organismerna och krav på fullgott försäkringsskydd för experimen

Mot. 1989/90

Jo617

14

tet. Krav på kompetent myndighet angavs. Bedömningar bör göras från fall
till fall, enligt utskottet. Utskottet ansåg också bl.a. att utskottets förslag
skulle vara minimiregler, och att varje land skulle ha rätt att skärpa reglerna.
Miljöutskottets förslag föll med knapp majoritet. Det innebär att genmanipulerade
organismer inte särbehandlas från annan teknik. Det innebär säkerligen
att Danmark och Västtyskland kommer att få problem att behålla
sin restriktiva inställning.

Hur ska man då bete sig till dess man vet mer, till dess man vet tillräckligt?
Naturvårdsverket har till regeringen skrivit att . .det som närmast bör övervägas
är en reglering liknande den som nu finns i Danmark eller den som
förbereds för EG”. ...”I Danmark är medvetet frisläppande av genmodifierade
organismer förbjudet i lag och regleringar finns eller förbereds i många
andra länder”, konstaterar naturvårdsverket.

Regeringen har valt att ”ligga lågt”. Det innebar att växtförädlingsföretaget
Hilleshög i våras utan vidare kunde släppa ut en gentekniskt förändrad
raps i den svenska naturen. Att man skickade in en beskrivning till delegationen
för hybrid-DNA-frågor var en överloppsgärning. Det fanns ingen lag
som krävde det. Och finns fortfarande inte.

Visserligen har regeringen brådstörtat sett till att ett ”bemyndigande”
fr.o.m. den 1 juli 1989 införts i växtskyddslagen. Men det är ett oanvänt och
oanvändbart bemyndigande. Det ger regeringen rätt att agera när det gäller
användning av genteknik i samband med växtodling. Punkt. Det innebär
t.ex. att bakterier i annan användning (oljebekämpning, metallutlakning,
avfallsnedbrytning etc) inte berörs. Dessutom finns helt enkelt inga bestämmelser
vare sig när det gäller anmälan eller något annat för en presumtiv
gentekniker att bry sig om. Sanningen är att den som idag vill släppa ut en
gentekniskt manipulerad växt eller bakterie i Sverige fortfarande inte behöver
några som helst tillstånd. Därför är Sverige i den här frågan ännu ett
”laglöst land”.

Om vi inte snabbt får klara regler så är allt även fortsättningsvis tillåtet.
Det är en orimlig situation. Det finns bara ett godtagbart ställningstagande.
Om man accepterar resonemanget att det finns risker med frisläppande i naturen
så måste man också acceptera att sådant frisläppande är förbjudet åtminstone
till dess vi vet mer och det finns regler för hur prövningen ska gå
till.

Tredje världens räddning?

Hungern i tredje världen orsakas inte främst av otillräckliga tekniska lösningar,
utan snarare av orättvis nationell och global fördelning av resurser,
brist på mat och rent vatten. Tack vare den gröna revolutionen och exporten
av jordbruksteknologi från industrialiserade länder till tredje världen kan Indien
t.ex. nu exportera vete. Men dess befolkning fortsätter att hungra.

Självklart skulle ökad tillgång till viktiga mediciner och inte minst medicinsk
rådgivning vara av stort värde. Och det är här som den moderna bioteknikindustrin
kommer in. Men det finns inga enkla tekniska lösningar.
Bioteknik kan ge ny medicin och billigare medicin, men bioteknik och ny
medicin innebär inte automatiskt god hälsa.

Mot. 1989/90

Jo617

15

Den moderna biotekniken kan också så småningom komma att göra ivärlden
oberoende av viss import från u-världen. USA-företag försöker nu
producera naturlig vanilj i laboratorier. Exemplet vanilj illustrerar bioteknikens
möjligheter att överföra jordbruksproduktion i tredje världens länder
till produktion i laboratorier och industrier i den industrialiserade världen.

Den moderna biotekniken får inte leda till ytterligare en exploatering av
tredje världen. Sverige måste medverka till internationella överenskommelser
för hanteringen av biotekniken.

Krig med bioteknik

Mångå länder använder bioteknik för att undersöka hur man kan skydda sig
mot biologisk krigföring. Men kunskapen kan också användas för att ta fram
nya vapen.

Det är mikroorganismerna som är vapen i den biologiska krigföringen bakterier,
virus och svampar. De kan användas för att döda. De kan också
sättas in mot djur eller grödor för att störa ett lands försörjning och ekonomi.
Den första generationen stridsmedel som bedömdes realistisk att producera
med genteknik, bestod av toxiner. Under 1990-talet kommer sannolikt förbättrade
tekniska lösningar, som gör produktionen av toxiner billigare.

Den andra generationen genetiskt baserade stridsmedel som kan förutses,
är kombination av B-vapen (bakterier) och C-vapen (toxiner). Genom att
introducera genetiskt material, i en aktiv bakterie eller till ett virus som angriper
människan, kan man tillverka ett B-vapen som på relativt kort tid
(timmar till dygn) verkar dödande. Denna utveckling strider klart mot 1972
års B-vapenkonvention, men kan kanske döljas under begreppet B-skyddsforskning.

I nästa steg kan det vara möjligt att människokroppens egna produkter
kommer att användas vid B-krigföring. Det kan vara hormoner eller andra
signalsubstanser, som endast behövs i små doser. Genom att få virus att innehålla
information om hur sådana molekyler syntetiseras kan en helt ny typ
av stridsmedel framställas, som kan tänkas vara dödlig eller prestationsnedsättande.

Den svenske överbefälhavaren skriver i sin framtidsöversikt om omvärlden
i FMI 2000 bl.a.: ”Användningen av kemiska stridsmedel kan vara
stridsekonomiskt lönsamt... Möjligheterna att utveckla biologiska stridsmedel
för förtäckt användning har ökat med gentekniken”.

Stridsmedel som utvecklas med hjälp av bioteknik är förhållandevis billiga.
De kan också skräddarsys för att tjäna användarens ändamål. I floran
av smittämnen kan man välja det mest lämpade för ens syfte beroende på
vilka symptom man vill framkalla, hur lång inkubationstiden skall vara,
smittväg etc. Det kan vara verksamt för sabotage mot speciellt känsliga funktioner
i samhället.

Forskningsinsatserna är i dag omfattande. USA t.ex. tredubblade sina militära
anslag till bioteknik under åren 1982-86. Många civila företag är kopplade
till den militära verksamheten. De företag som tillverkade de kemiska
bekämpningsmedel som användes i Vietnam-kriget, ger nu resurser för att
med hjälp av biotekniken få fram nya medel som också kan användas militärt.

Mot. 1989/90

Jo617

16

Sverige måste i nedrustningsarbetet aktualisera förbud mot bioteknikens
utnyttjande för offensiv militär användning och för att förstärka kontrollfunktionerna
i konventionen.

Patent på liv?

4736866 är numret på ett av världens första patent på ett levande däggdjur.
Det gavs i USA den 13 april 1988 till en variant av en gentekniskt manipulerad
mus. Musen hade "konstruerats” för att som ett ”resultat” av en viss behandling
utveckla cancer. Det var en sorts mätsticka på cancerframkallande ämnen.

För jordbruket står stora ekonomiska intressen på spel om patent på levande
material blir verklighet också hos oss. Möjligheten att ta utsäde ur
egen skörd kan försvinna. Djurpatent kan tvinga uppfödare att betala licenser
och royalty för avkommor i flera generationer.

Det europeiska patentverket (EPO) ligger i Munchen. Där är Sverige
medlem. Utgångspunkt för EPO:s arbete är den s.k. Europapatentkonventionen,
EPC. Hittills har konventionen tolkats så att patentering av växter
och mikroorganismer är tillåten. Däremot är frågan öppen när det gäller
djur.

De mest kontroversiella frågorna har ännu alltså inte ställts i EPO, men
nu kommer de! I dag fins ungefär 5 000 ansökningar om biotekniska patent
inlämnade till EPO. Det är inte minst amerikanska och japanska företag som
söker patent på bioteknik i Europa.

Det finns bl.a. en ansökan på en gen som gör att växter kan förgifta de
insekter som angriper dem. Man har sagt att giftet kan ha effekt mot ungefär
900 olika insekter och att det kan införas i ungefär 90 olika växter. Ett företag
vill ha patent på en växt som producerar däggdjursprotein. Ett japanskt företag
vill ha patent på grisar utan borst!

Också mänsklig vävnad finns med bland patentansökningar från japanska
företag. Det gäller monoklonala antikroppar och vissa proteiner. Antikropparna
har man fått fram från celler erhållna genom en cellsammansmältning
mellan muscell och människocell. Eftersom Sverige är anslutet till EPO så
blir patent av det här slaget giltiga också i Sverige.

Grundfrågorna gäller naturligtvis om vi överhuvudtaget har rätt att ändra
den genetiska programmeringen av levande organismer - mikroorganismer,
växter, djur och människor - och om vi ska ha rätt att ta patent ”på liv”. Vi
tycker inte det. Själva tanken att kunna ta patent på, göra anspråk på att i
någon mening ha uppfunnit en växt eller ett djur eller överhuvudtaget något
levande, är absurd.

Hela den här frågan förtjänar att diskuteras utanför slutna expertgrupper.
Innan det har skett, får vi inte låta oss köras över av en påstridig industri som
vill skydda sina ekonomiska intressen.

Svensk kunskapsuppbyggnad nödvändig

Fortsatt svensk forskningssatsning är nödvändig av flera skäl. I Sverige
måste det finnas tillräcklig kunskap och kompetens för att kunna vara en del
i det internationella samarbetet. Det måste skapas en kunskapsgrund för den

Mot. 1989/90

Jo617

17

tillämpade utvecklingen. Det måste också finnas en nationell kapacitet att
bedöma och värdera den internationella utvecklingen och dess resultat. Vi
anser att i samband med beslutet om den forskningspolitiska propositionen
bör en kraftig förstärkning ges grundforskning inom bioteknikområdet.

En riskvärdering kan vara utgångspunkt för forskningens ansvarstagande.
När man kommer till regelrätta produkter kan ekonomiska styrmedel visa
sig vara användbara. Så kan t.ex. en obligatorisk ansvarsförsäkring för gentekniskt
framställda bioteknikprodukter resultera i att säkra produkter får
låga premier, medan osäkra beläggs med ett högre belopp. På det sättet gynnas
säkerheten och minskar risken att för tidigt gå ut på marknaden med
dåligt undersökta produkter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om bioteknik,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samlad heltäckande
lagstiftning om bioteknik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en bioteknikinspektion,

[att riksdagen anslår ytterligare 2 milj. kr. till hybrid-DNA-delegationen
för budgetåret 1990/91,']

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att stimulera debatt och information om
biotekniken,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att bevara den genetiska sekretessen,2]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den genetiska
informationen skall hanteras i samband med fosterdiagnostik etc. i
enlighet med motionen,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot genterapi
på mänskliga könsceller,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för användande
av mänskliga vävnader inkl. fostervävnader,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för forskning
på befruktade mänskliga ägg, embryon och foster,2]

[att riksdagen begär att regeringen i samråd med idrottsorganisationerna
vidtar åtgärder mot utnyttjande av bioteknik för doping,2]

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning
av genterapi på djur för livsmedelsproduktion,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för användande
av genterapi på djur i forskning och för produktion av nödvändiga
läkemedel, i enlighet med motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förbud mot skapande av mosaikdjur,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot frisläppande
av gentekniskt förändrade organismer i naturen,

Mot. 1989/90

Jo617

18

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förhindra att patent på levande organismer
blir giltiga i Sverige,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella åtgärder angående bioteknik,4]

[att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att förhindra att
biotekniken utnyttjas för offensiva militära syften,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskvärdering för forskning och obligatorisk ansvarsförsäkring
för tillämpning inom biotekniken.3]

Stockholm den 23 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Ulla Tillander (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

11989/90:A277

21989/90:So518

31989/90: L808

41989/90:U422

Mot. 1989/90

Jo617

19