Motion till riksdagen
1989/90: J06II

av Hans Dau m.fl. (m)

Forsknings- och utvecklingsprogram för
produktion av fiberråvara från rörflen

En förändring av livsmedelspolitiken enligt förslaget i ”En ny livsmedelspolitik”,
Ds. 1989:63 leder till att stora arealer åkermark, ca 500 000 ha, ej
längre kommer att behövas för produktion av livsmedel. Denna anpassning
av produktionen kommer i första hand att drabba spannmålsodlingen och i
andra hand produktionen av mjölk.

För de sju nordligaste länen visar beräkningar gjorda vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt
Röbäcksdalen att även vid en oförändrad produktionsvolym
så kommer, i de sju nordligaste länen, minst 150 000 ha åker att friställas
fram till år 2000.

I det nordsvenska jordbruket intar mjölk- och köttproduktion en dominerande
roll och av områdets närmare 500 000 ha åker utnyttjas mer än 85 %
för odling av vall och fodersäd. Prognosen bygger på att denna produktionsinriktning
även framgent kommer att dominera. Norra Sveriges ljusklimat
är globalt sett unikt och gynnar en produktion av vallfoder med hög smältbarhet
och därmed högt energiinnehåll. Denna konkurrensfördel beräknas
bli utnyttjad i ännu högre grad framöver. Övergång till högre klöverandel
och två skördar leder också till en ökad avkastning. Vid en oförändrad produktionsvolym
av mjölk och kött kommer därför behovet av vallareal att
minska.

Ett förväntat lägre spannmålspris innebär ett ökat inköp av fodersäd särskilt
som odlingen i områdets norra del ej blir företagsekonomiskt försvarbar.
Trots att norra Sverige inte är något överskottsområde kan därför arealen
fodersäd minska mer än vad beräkningarna visar. Den friställda åkerarealen
vid sekelskiftet ökar då till närmare 200 000 ha.

Det nordsvenska odlingslandskapet har karaktären av skogs- och mellanbygd.
Öppen odlingsmark är därför ett villkor för bevarandet av värdefulla
biotoper och en varierande landskapsbild. Det senare är också en förutsättning
för en livskraftig landsbygd och turistnäring.

Marken är vår viktigaste naturresurs och i en framtid kommer energi- och
industriråvaror att bli viktiga delar i jordbruksproduktionen. Som tidigare
nämnts är de ljusklimatiska fördelarna särskilt fördelaktiga vid odling av
vall. Den stora andelen rött ljus har också en positiv inverkan på växtfibrernas
kvalitet vilket bl.a. en gång gjorde det norrländska spånadslinet högt
skattat.

Hittills har resurserna för forskning och utveckling av fiberproduktion på

åkermark ensidigt satsats på salix. Mycket talar dock för ett flerårigt gräs är
en mer lovande fiberråvara. Mest aktuell är rörflen, ett inhemskt högvuxet
gräs, som är vildväxande långt upp i övre Norrland.

Rörflen testades som foderväxt vid Röbäcksdalen under 1970-talet varvid
grundläggande kunskap samlades beträffande odlingsteknik och gräsets produktionsförmåga.
På grund av gräsets höga växttrådshalt och låga smältbarhet
lades utvecklingsarbetet ned. Dessa faktorer är däremot till fördel vid
produktion av fibrer.

Inledande försök med rörflen som massaindustri- och/eller energiråvara
har gett lovande avkastningsresultat fullt i nivå med de som erhållits i södra
Sverige. Genomförda förbränningsstudier visar också att rörflen som
bränsle ger miljömässiga fördelar och kan produceras till priser jämförbara
med andra bränslen.

Vid Röbäcksdalen har utvecklats en produktionsmodell under arbetsnamnet
Norrfiber. Denna bygger på en teknik anpassad till norra Sveriges klimatiska
förutsättningar och jordbrukets struktur. Modellen innefattar hela kedjan
från odling till industriellt utnyttjande.

Det finns ett uttalat intresse från kommunala energiverk för användning
av rörflen som fastbränsle. Även för den norrländska massaindustrin blir
rörflen en intressant råvara genom att produktionsmodellen ger en produkt
med högt fiberutbyte.

Sammanfattning

Förberedande studier och den produktionsmodell som utvecklats vid Röbäcksdalen
visar på rörflenens stora potential som industri- och energigröda.
Utförda beräkningar visar också att stora areella resurser i norra Sverige kan
friställas för fiberproduktion.

Tillgången till en ny gröda skulle väsentligt kunna öka jordbrukets lönsamhet
och livskraft samtidigt som den skulle möjliggöra en öppen och varierande
landskapsbild.

Även i de södra delarna av Sverige skulle rörflen utgöra ett intressant alternativ
då rörflen kan skördas två gånger per år och därigenom ger en öppnare
och naturligare prägel åt jordbrukslandskapet än vad som blir fallet vid
odling av vissa andra energigrödor t.ex. salix.

Ytterligare en fördel med rörflen jämfört med energiskog är att en återgång
till livsmedelsproduktion kan ske omgående. Att plöja upp ett fält med
rörflen och beså det med t.ex. spannmål går att göra omedelbart efterskörd,
i motsats till alternativet energiskog där omfattande och tidsödande återställningsåtgärder
blir nödvändiga. Detta förhållande är inte minst viktigt ur beredskapssynpunkt.

En ökad användning av biobränslen i form av rörflen medverkar också till
att klara det av riksdagen uppställda koldioxidmålet.

Rörflen som fiberråvara skulle slutligen väsentligt minska importbehovet
av kortfiberråvara för regionens massaindustrier.

Vi anser att forskningen kring odling och användning av rörflen måste få
sådana ekonomiska resurser att forskarna vid Röbäcksdalen i Umeå kan genomföra
de lovande försök, som hittills uppnådda resultat visar.

Mot. 1989/90
J06II

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett forsknings- och utvecklingsprogram för rörflen
som industri- och energigröda enligt den modell som utvecklats vid
Norrlands lantbruksförsöksanstalt Röbäcksdalen.

Stockholm den 23 januari 1990

Hans Dau (m)

Ivar Virgin (m) Mona Saint-Cyr (m)

Karl-Gösta Svenson (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Carl G Nilsson (m) Birgit Henriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Mot. 1989/90
Joöll

9