Motion till riksdagen
1989/90:Jo512

av Stina Gustavsson (c) m fl
Konsumenterna och livsmedelspolitiken

Utvecklingen på kostområdet har skiftat. På 1950- och 60-talen härskade
trygghet och ordning. Det var viktigt med en god levnadsstandard. Det var
under denna tid som varumärkena växte fram och masskonsumtionen startade.
Produktionen bestämde vad konsumenten skulle få, inte tvärtom. 1
slutet av 1960- och under 1970-talen dök ord som livskvalitet upp, miljömedvetandet
blev starkare och mycket handlade om att få uttrycka sig själv. Under
80-talet har medvetandet växt sig allt starkare. Vad vi äter hänger intimt
samman med vår livsstil.

90-talets konsumenter kommer med all säkerhet att vara mera miljö- och
hälsomedvetna än dagens konsumenter. Mindre nyttiga produkter, och produkter
som inte uppfattas som miljövänligt framställda, får allt svårare att
klara konkurrensen.

Svenska livsmedel

Den svenska livsmedelsproduktionen kännetecknas av mycket hög klass.
Det gäller såväl svenskodlat, där stränga restriktioner gäller för olika kemiska
preparats användning, som vid djuruppfödning med restriktioner om
medicin i djurfoder och användningen av tillväxthormon.

Sverige har en ledande position i Europa när det gäller livsmedelskontroll.
Ute i Europa tillåts exempelvis högre rester av bekämpningsmedel i frukt
och grönsaker än i Sverige. Andra klimat och odlingsmetoder kräver fler bekämpningsmedel.
Synen på detta är liberalare inom EG och där är betydligt
fler medel tillåtna. Det finns därför fog för påståendet att de svenska livsmedlen
är säkrare ur en rad aspekter.

En stor del av de importerade grönsakerna i våra butiker kommer från
Holland. Där används upp till åtta gånger så mycket bekämpningsmedel per
hektar som i Sverige. I Italien, som också förser oss med mycket frukt och
grönsaker, används upp till fyra gånger så mycket.

När Livsmedelsverket gör sina stickprovskontroller av importerade frukter
och grönsaker finns otillåtna halter i ungefär 3 procent av proverna. Vid
kontroller av svenska produkter har man bara funnit för höga resthalter i 0,3
procent av proverna.

Konsumenterna måste kunna lita på livsmedlen och de svenska producenterna
måste tillförsäkras en konkurrens på lika villkor. Vi anser därför att

samma krav beträffande användningen av kemiska medel, medicinska preparat
som hormoner och andra produktionsformer, måste ställas på de importerade
livsmedlen i likhet med de krav som gäller för de inhemskt producerade.
Importbestämmelserna bör utformas efter detta krav.

Märkning av livsmedel

Konsumenterna i Sverige har under de senaste åren fått många hjälpmedel
vad gäller märkning av livsmedel, såsom svenskodlat, symbolmärkning för
hög fiberhalt och lågt fettinnehåll.

Riksdagen antog våren 1989 vissa förändringar av livsmedelslagen. I samband
härmed beslutades om märkning av ursprungsland på förpackade livsmedel.
Vi anser att även oförpackade livsmedel som t ex kött, fisk och ost
ska märkas med ursprungsland. Detta kan enkelt ske med skylt eller anslag
i anslutning till varans exponering.

Vi anser vidare att märkning av ursprungsland även bör omfatta den
största ingående råvarumängden i en ”blandprodukt", som t ex korv, köttbullar,
charkuterivaror, sylt, saft och marmelader.

Ska det egentliga syftet med ursprungsland nås måste märkningen avse det
verkliga ursprungslandet och inte ett s k ”mellanland” där varan förpackats.

Kunskaper om livsmedel

Mångfalden produkter ger variationsmöjligheter men gör det svårt att välja.
Modern livsmedelstillverkning använder ofta avancerad teknik och nya ingredienser
som tillsammans ger livsmedel en ny profil. För att kombinera
dessa på bästa möjliga sätt till en näringsriktig kost krävs både information
om och på produkterna. Men det krävs också att konsumenterna förstår att
utnyttja denna information i förhållande till de egna behoven och önskemålen.
För detta behövs baskunskaper i kost- och näringslära, livsmedelslära
och ekonomi samt i praktisk hantering och matlagning.

Centerpartiet har i en kommittémotion om kost, hälsa och konsumentkunskap
tagit upp skolans roll i sammanhanget. Vi vill här peka på ytterligare
ett par faktorer som är oerhört viktiga, nämligen utbildning för den personal
som har att sköta hanteringen från råvara till färdig produkt och till
försäljningsögonblicket.

En aldrig så bra råvara kan bli dålig om den i senare led hanteras felaktigt
och en dålig råvara kan aldrig bli en bra sådan om hanteringen är aldrig så
god. De gymnasiala yrkesutbildningarna med anknytning till handeln har i
mycket liten utsträckning tagit upp denna viktiga del. Enligt vår mening
måste kost-hälsa-inslag med praktisk tillämpning ingå som en naturlig del i
utbildningen inom detalj- och partihandeln i den ”nya” gymnasieskolan.

Likaså anser vi det angeläget att butikspersonal i livsmedelsbutiker årligen
får någon form av utbildning i livsmedelskunskap. Riksdagen bör ge regeringen
i uppdrag att tillsammans med företrädare för livsmedelsbranschen
söka åstadkomma en sådan lösning.

Mot. 1989/90

Jo512

9

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att samma krav skall ställas på importerade
livsmedel som på de inhemskt producerade livsmedlen,

2. att riksdagen beslutar att märkning med det verkliga ursprungslandet
ska anges på förpackningen eller för oförpackade livsmedel på
skylt eller anslag i anslutning till varans exponering,

3. att riksdagen beslutar att ursprungsland ska anges för den största
ingående råvarumängden i en livsmedelsprodukt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning inom parti- och detaljhandel
i den ”nya” gymnasieskolan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående årlig utbildning av butikspersonal i livsmedelsbutiker.

Stockholm den 23 januari 1990

Stina Gustavsson (c)

Karl Erik Olsson (c) Lennart Brunander (c)

Karin Starrin (c) Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Jönsson (c) Göran Engström (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90

Jo512

10