Motion till riksdagen
1989/90:Jo511

av Martin Olsson (c)

Djurmiljön på försöksdjursinstitutioner

Tack vare omfattande ideella insatser har allt fler fått kännedom om och förståelse
för försöksdjurens i många fall mycket tragiska förhållanden. Detta
har lett till att allt fler kräver att olika åtgärder skall vidtas för att åtminstone
de plågsamma djurförsöken skall ersättas av s.k. alternativa metoder.

Jag vill i denna motion - liksom i min motion (1988/89: Jo516) i fjol - ta
upp frågan om vikten av förbättringar av de förhållanden under vilka försöksdjuren
lever under sin tid på institutionerna. Det gäller frågor om burars
storlek, miljö med hänsyn till djurens beteenden, rastning, gruppstorlek
m.m. som är avgörande för om djurens behov blir rimligt tillgodosedda.

Eftersom regler som burmått och miljöförhållanden m.m. är ur djurens
synpunkt mycket sämre för försöksdjuren än det som föreskrivs för djur i
"animalieproduktion” och för djur i djurparker och sällskapsdjur begär jag
i denna motion - liksom i fjolårets - att de förstnämnda reglerna skall ses
över och anpassas efter djurens behov och ej understiga motsvarande regler
för de senare grupperna djur.

4 § djurskyddslagen begränsar kravet på en god djurmiljö och att djuren
skall ha möjlighet att bete sig naturligt till djur i produktion av livsmedel
m.m. Att försöksdjuren tyvärr ej nämns i denna paragraf får inte hindra att
regler fastställs för att även de skall få ha en motsvarande miljö.

För alla djurslag, som används i försök i vårt land utom för apor, finns
regler om minimimått för deras förvaring på institutionerna. Men måtten är
snålt tilltagna och överensstämmer inte alls med djurens verkliga behov av
utrymmen och miljö.

För apor finns inga måttbestämmelser utan lantbruksstyrelsen ger tillstånd
till aphållning och godkänner aphållningen från fall till fall. Att genomföra
erforderliga förbättringar för djuren blir svårt när bestämmelser och rekommendationer
saknas.

I Europakonventionen om djurförsök finns däremot minimimått för apburar
angivna, men sett ur djurskyddssynpunkt måste dessa regler bedömas
som otillfredsställande varför de ej bör bli vägledande för bestämmelserna i
vårt land.

Regler för djurhållning bör enligt min mening oberoende av om de avser
husdjur, sällskapsdjur, djur i djurparker eller försöksdjur i första hand utgå
från djurets behov med hänsyn till dess storlek, rörelsebehov, beteende, naturliga
miljö och mycket annat. Sedan bör man så långt det är praktiskt möj

ligt försöka tillgodose dessa behov. Oberoende av för vilket ändamål djuren Mot. 1989/90

hålls borde, som jag ser det, reglerna för deras utrymmen, miljö m.m. vara Jo511

desamma.

Situationen för aporna på vissa försöksdjursinstitutioner kan vara belysande
för skillnaden mellan djurparksdjur och försöksdjur. De flesta apor
som används i forskning i vårt land är viltfångade. Förutom det mycket påfrestande
frihetsberövandet och strapatser under transporten till för dem
helt främmande platser kommer de under återstoden av sitt liv att tvingas
leva under torftiga förhållanden på försöksinstitutionerna. Det bör erinras
om att apor är högt stående djur som står människan nära i intelligens och
socialt beteende.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är nationellt karantänscentrum
för apor. På SBL utförs försök även av andra än SBL, bl.a. läkemedelsindustrin.
De flesta apor som används där är gråapa och grön markatta. Enligt
uppgift sitter dessa ensamma eller två och två i burar med måtten 60 x 60
cm och 185 cm höjd. Det innebär alltså en golvyta på 0,36 kvm.

Jämför man detta med de måttrekommendationer som lantbruksstyrelsen
utfärdat för motsvarande apor som hålls i djurparker är skillnaden mycket
stor, eftersom det där anges att de skall leva i grupp och ha 50 kvm golvyta
och 5 m höjd. Både utrymmeskravet och gruppsamvaron gör att djurparksreglerna
ger aporna där helt andra förutsättningar än vad som uppges vara
regel i SBL.

Även förhållandena på institutioner skiftar. Vissa har betydligt djurvänligare
miljö än andra. Om vi fortsätter att hålla oss till apor kan nämnas att
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ordnat rastrum för dem och att småapor
hålls i grupper vid hygieniska institutioner vid Lunds universitet.

Vad gäller apor kan även erinras om att de genom aidsforskningen synes
komma att användas som försöksdjur i större utsträckning än tidigare med
risk för att antalet apor i djurförsök blir allt större. Det är därför nu särskilt
aktuellt och viktigt att nya - och för djuren bättre - regler fastställs så att
lokaler m.m. för eventuell utökning av aphållningen utformas på ett ur djurskydssynpunkt
acceptabelt sätt.

I den nya djurskyddslagen anges i 4 § att ”djur som föds upp eller hålls för
produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en
god djurmiljö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt”.

Här nämns alltså inte försöksdjur, men enligt min mening borde det vara
självklart att samma minimiregler skall gälla för burhållning, miljökrav, rekreationsmöjligheter
och annat för djuren oberoende av om de drabbats av
att bli försöksdjur eller ej. Även försöksdjuren omfattas ju av 3 § i vilken
sägs att ”stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt
utrymme och skydd samt hållas rena”. Denna lagregel liksom reglerna i
4 § bör alltså vara utgångspunkt för fastställande av detaljföreskrifter.

När förslaget till ny djurskyddslag behandlades i riksdagen förelåg motioner
med krav på att 4 § skulle omfatta alla husdjur. Jordbruksutskottet (JoU
1987/88:22) erinrade med anledning härav om ”att 4 §, liksom flera andra
paragrafer i lagen, i princip utgör en precisering av den allmänna skyldigheten
enligt 2 § att djur skall behandlas väl ...”. Utskottet framhöll vidare att 5

begränsningen i 4 § inte i och för sig innebär att inte motsvarande krav gäller
också för övriga djur beträffande vilka lagen är tillämplig. Djur inom husdjursskötseln
ansågs vara en särskilt utsatt grupp på grund av ekonomiska
intressen.

Vad gäller ekonomiska intressen finns dessa även inom försöksdjursområdet.
Ju trängre burar och ju mindre rastning och vård försöksdjuren får desto
billigare blir självklart djurförsök i jämförele med alternativa metoder. För
försöksdjurens skull bör enligt min mening samma regler gälla som gäller
enligt 4 §. Det blir därigenom ytterligare en positiv följd av detta eftersom
den fördyrade försöksdjurshållningen ökar alternativforskningens så att säga
konkurrensförmåga, varigenom försöksdjuren efterhand blir färre.

Mot bakgrund av de problem som uppstod när djurvänliga tillämpningsföreskrifter
för djur inom husdjursskötseln, som lagen avser, skulle fastställas,
är det enligt min mening erforderligt att riksdagen gör ett uttalande om
miljöförhållanden m.m. för försöksdjuren.

För apor och för andra djur som hålls såväl i djurparker som på försöksdj
ursinstitutioner borde en viktig åtgärd vara att de för djuren gynnsammare
reglerna borde gälla vid båda typerna av djurhållning. För det kan väl inte
vara så att de betydligt större utrymmen som föreskrivs för djuren i djurparker
är till för människornas intresse att se djuren klättra och hoppa!

Riksdagen bör därför i ett uttalande fastlå att minimireglerna för burmått,
miljöförhållanden m.m. för djuren vid försöksdjursinstitutioner bör ses över
och att regler utarbetas och fastställs för hållande av försöksdjur så att de
motsvarar reglerna för hållande av djur i djurparker, för sällskapsdjur och
för djur inom husdjursskötseln. Djurens behov skall vara utgångspunkt för
denna översyn.

Det är viktigt att djurförsöken begränsas och att de plågsamma upphör.
Men det är också mycket viktigt att samhället genom klara regler garanterar
att försöksdjuren lever under acceptabla förhållanden under sin tid på institutionerna.

Jag har i denna motion tagit aporna som exempel och de mycket stora
skillnader som gäller mellan vilka utrymmen m.m. som föreskrivs i djurparkerna
jämfört med vad som tillämpas vid institutionerna. Kravet i motionen
gäller självklart alla djur trots att jag har tagit endast en djurart som exempel.

Jordbruksutskottet (JoU 1988/89:17) avstyrkte min fjolårsmotion med
hänvisning till att ”en mycket begränsad tid förflutit sedan den nya djurskyddslagstiftningen
trädde i kraft” och utskottet framhöll att ”tillämpningen
inom ramen för hithörande föreskrifter bör få utvisa behovet av ytterligare
initiativ i detta sammanhang".

Ytterligare dröjsmål är enligt min mening inte rimliga. Det får inte bli så
att ordstävet ”medan gräset växer dör kon” kan överföras till ”medan riksdagen
avvaktar plågas och trängs försöksdjuren i för små utrymmen”.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att reglerna för burmått, miljö

Mot. 1989/90
Jo511

6

förhållanden m.m. för försöksdjur ses över och anpassas efter djurens Mot. 1989/90

behov och ej understiger motsvarande regler för djur i djurparker, Jo511

sällskapsdjur och djur inom husdjursskötseln.

Stockholm den 19 januari 1990

Martin Olsson (c)

1