Motion till riksdagen
1989/90:Jo508

av Martin Olsson och Elving Andersson (båda c)
Djurplågeri

Frågan om sambandet mellan att en person dömts för djurplågeri på grund
av misshandel av djur och vederbörandes rätt att fortsätta att ha dessa djur
aktualiserade under fjolåret. En man som dömts till tre månaders fängelse
för djurplågeri fick nämligen då enligt en kammarrättsdom tillbaka sina
misshandlade och under en tid omhändertagna hundar. Denna dom överklagades
hos regeringsrätten som den 13 juni i fjol vägrade prövningstillstånd,
varför domen kommer att påverka praxis.

Beslutet om att låta den djurplågeridömde återfå sina misshandlade hundar
väckte stort uppseende särskilt mot bakgrund av att syftet med den nya
djurskyddslagen var att stärka skyddet för djuren. Beslutet ifrågasattes
också av experter på djurskydd.

Eftersom det är av stor vikt att lagstiftningen och dess tillämpning medverkar
till att djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande har nu frågan
uppstått om de nya reglerna innebär rimlig överensstämmelse mellan å ena
sidan bedömningen av graden av djurplågeri och påföljd på grund härav och
å andra sidan rätten för den dömde att därefter få inneha djur och speciellt
de djur eller det djurslag som utsatts för misshandeln.

Vi har i två frågor (1988/89:599 och 1989/90:53) till jordbruksministern tagit
upp detta spörsmål och efterhört regeringens eventuella planer på att låta
se över de nämnda reglerna. Första frågan, som ställdes innan kammarrättens
dom överklagats hos regeringsrätten, besvarades närmast med en hänvisning
att domen skulle kunna överklagas och att regeringen måste avvakta
regeringsrättens beslut innan det kunde bedömas hur praxis utvecklas. Men
jordbruksministern framhöll att ”om praxis utvecklas i en riktning som inte
stämmer överens med de intensioner som ligger till grund för djurskyddslagen
får regeringen överväga att föreslå riksdagen den skärpning av lagen som
eventuellt kan behövas”. Detta lät positivt.

Den andra frågan ställdes sedan regeringsrätten vägrat prövningstillstånd.
Men trots detta gavs i svaret inga löften om att en översyn av lagstiftningen
skulle ske utan det utlovades bara att regeringen kommer ”noga att följa den
praxis som kommer att utvecklas i djurskyddsfrågor”.

Lagstiftningen skall medverka till att djuren behandlas väl och lagen skall
vara normbildande och allmänpreventiv. Risk synes nu föreligga att den nya
lagen i denna del inte fyller sitt syfte och de förväntningar som en bred opinion
har. Den folkstorm som uppstod mot den nämnda och mycket upp

märksammade domen visar att det finns ett starkt stöd för att göra en översyn
av lagen i denna del.

Enligt jordbruksministerns svar den 17 oktober i fjol avser inte regeringen
att låta göra en översyn av de regler vi har behandlat i denna motion. Riksdagen
bör därför enligt vår mening göra ett tillkännagivande till regeringen om
att en översyn bör göras i syfte att undvika att praxis utvecklas i den riktning
som regeringsrättens ställningstagande i nämnda fall pekar emot och som
knappast anses vara lagstiftningens intentioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av djurskyddslagstiftningens
syfte att begränsa rätten för den som dömts för djurplågeri
att senare åter ha djur och då speciellt de djur eller djurslag som
misshandlats.

Stockholm den 16 januari 1990

Martin Olsson (c) Elving Andersson (c)

Mot. 1989/90
Jo508

11