Motion till riksdagen
1989/90:Jo502
av Ragnhild Pohanka och Kaj Nilsson
(båda mp)
Avveckling av pälsdjursuppfödning
Den nya djurskyddslagen har fått mycket beröm och prisas både i Sverige
och utlandet för att hävda djurens egenvärde i ett människocentrerat samhälle.
Att djuren tillerkänns ett egenvärde och att man måste ta hänsyn till
olika arters naturliga beteende måste innebära att uppfödning av pälsdjur i
bur saknar existensberättigande och strider mot rådande rättsuppfattning i
den nya djurskyddslagen (skyddsförordningen utfärdad 2 juni 1988 och § 3).
I Sverige finns nu ca 600 pälsdjursfarmer. Främst farmas mink och räv men
även iller och chinchilla förekommer i mindre skala. Den huvudsakliga produktionen
av skinn var 1989 ca 2,2 miljoner minkskinn och 65.000 rävskinn.
Djuren lever i burar helt gjorda av nät, dvs. även den yta djuren trampar
på. Minkens golvyta är 0,24 kvm (vilket motsvarar en uppslagen kvällstidning)
och rävens 1 kvm. 1 frihet rör sig dessa rovdjur över mycket stora markområden.
Det enformiga och onaturliga liv pälsdjuren lever i farmerna är på intet
sätt överensstämmande med djurskyddslagens skrivning. De nya föreskrifter
för pälsdjursuppfödning som ska tillämpas fr.o.m. 1 januari 1994 (för befintliga
farmer) kommer endast att innebära ytterst marginella förändringar för
djuren.
Lantbruksstyrelsen (LBS) som utfärdat dessa föreskrifter (bl.a. då 1 kvm
för räv) rekommenderar för räv i djurpark en markyta på 600 kvm med grävmöjligheter!
LBS arbetar nu också med nya regler eller rekommendationer
för avlivning.
Pälsbranschen hävdar att djuren mår bra i sina burar. Ett ”bevis” för detta
skulle vara att deras päls är tjock och glansig. Men man ska ha i åtanke att
pälsdjuren farmas just för sin päls skull och det följaktligen är detta branschen
koncentrerat sig på i avelsarbetet. Glansig päls är också ett resultat
av mångårig forskning kring fodersammansättningar som har en välgörande
effekt på pälskvalitén, samt att djuren slaktas då vinterpälsen precis färdigutvecklats.
Ett annat argument är att farmningen ger arbete i glesbygden. Den sysselsättning
som erbjuds har dock visat sig vara relativt obetydlig. Bara en fjärdedel
av farmerna har anställd personal. Totalt har farmerna 600 personer
anställda - förutom farmaren själv. Ca. 40 % av farmerna är belägna i Skåne
och Blekinge, 30 % i västra Sverige, 20 % i sydöstra Sverige och 10 % i Norrland.
Här följer en inspektionsrapport från en pälsdjursfarm hösten 1988. Rapporten
utgör ett exempel på hur det går till på vissa pälsdjursfarmer.
1. Många minkar dog av värmeslag i sina burar. Burarna är placerade i större
enheter i s.k. skugghus, vars tak är av korrugerad plåt. Under dessa tak
blev det olidligt hett under varma sommardagar.
2. Vattenkopparna är oftast av plåt/stål, vilket gör vattnet hett under sommaren
och under vintern iskallt. Det har hänt att rävars tunga har frusit
fast i dessa vattenkoppar med följd att räven ryckt loss sin egen tunga.
3. En avlivningsmetod är långsam gasning medelst avgasröret från en traktor;
kvalificerat djurplågeri.
4. 2-3 rävar är oftast i samma bur, och där förekommer kannibalism mellan
djuren. Även andra skador uppkommer, då räven tvingas gnaga och slicka
genom nätgallret för att nå maten, som ligger på mat-/foderplåten, som är
placerad utanför buren.
Rävar och minkar är bland de minst domesticerade djur vi har i svensk djurhållning.
De är inte uppfödda och selekterade för detta ändamål mer än under
ett fåtal generationer.
Fisk- och slakteriavfall som utnyttjats som mink- och rävföda borde kunna
komposteras och tas till vara på detta sätt. Det är ovärdigt ett modernt samhälle
som Sverige att anläggningar där sådant kvalificerat djurplågeri bedrivs
tillåts existera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att pälsdjursfarmerna avvecklas inom en
tvåårsperiod,
2. att riksdagen beslutar att alla pälsdjursfarmer inom ett halvår
inspekteras av lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder,
3. att riksdagen beslutar att, där missförhållanden och/eller djurplågeri
konstateras, dessa farmer omedelbart stängs och djuren avlivas,
4. att riksdagen beslutar att förbud införs mot nyetablering av
pälsdjursfarmer baserade på buruppfödning,
5. att riksdagen beslutar att en fond för inlösen av farmer inrättas,
6. att riksdagen beslutar att ersättningen bör utformas så att denna
blir större ju tidigare inlösen sker,
7. att riksdagen beslutar att överlåtelse av farm annat än till fonden
förbjuds.
Stockholm den 11 januari 1990
Ragnhild Pohanka (mp) Kaj Nilsson (mp)
Mot. 1989/90
Jo502
6