Motion till riksdagen
1989/90:Jo43
av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1989/90:123 Fisket
Haven och insjöarna är en av våra viktiga naturresurser. De måste värnas
och nyttjas med förnuft så att deras långsiktiga förmåga att förse oss med
viktiga råvaror inte försämras.
Framtidens samhälle måste bygga på ett naturligt kretslopp. Förnyelsebara
resurser ska användas i stället för ändliga resurser. Resurserna ska användas
i den takt som naturen förmår producera nya resurser. Mänskligheten
måste bruka resurser utan att förbruka. Samhället måste ha ett helt nytt
flöde av resurser och råvaror. Jorden, skogen och vattendragen är resurser
som kommer att spela en stor roll i den här omställningen. Genom dessa
resurser och naturliga produktionsformer med solen som energikälla kan
växter och mikroorganismer omvandla enkla näringsämnen till kemiskt
komplicerade ämnen. Det naturliga kretsloppet kommer att ge biologisk
produktion ny innebörd. Haven och sjöarna kommer inte bara att vara en
bas för fisket.
Centern har tidigare i år fört fram krav om förbättrade lån till fiskenäringen
med 20 milj. kr. Vi har också föreslagit att riksdagen inrättar ett katastrofskydd
för fiskenäringen. Vi återkommer här med det förslaget. Efter
ett centerförslag kommer nu ett havsfiskelaboratorium att inrättas. Vi anser
att ett nytt undersökningsfartyg bör anskaffas av fiskeristyrelsen. Det finns
stora möjligheter till samutnyttjande av fartyg med andra myndigheter.
Mål
Fiskepolitiken måste inriktas på att nyttja våra vatten- och fiskresurser på
ett sätt som är i samklang med naturen. Uttaget av fisk får inte överstiga vad
som kan klaras i återväxt. Samtidigt måste vi värna miljön så att haven inte
förorenas. Haven är en av våra viktigaste naturresurser.
Vi har inom jordbrukspolitikens område föreslagit att samhället ska ha en
naturresursberedskap. Vi anser att så även bör vara fallet inom fiskepolitiken.
Denna beredskap måste syfta till att skydda haven på ett sådant sätt att
haven kan medverka till människans försörjning av såväl livsmedel som
andra nyttigheter.
Förutom det övergripande mål om fiskepolitiken som föreslås i propositionen
anser vi därför att ett miljömål bör utformas. Miljömålet ska innebära
att vi slår vakt om en god vattenkvalitet. Det hotas från många olika håll. I
1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo41-50
Östersund riskerar fisket av bl.a. torsk att drabbas om planerna på en bro Mot. 1989/90
över sundet förverkligas. I många vattendrag är produktionsförmågan redan Jo43
dålig beroende på föroreningar. Våra vattendrag måste skyddas mot föroreningar,
den långsiktiga produktionsförmågan måste förbättras.
Det bör även finnas ett regionalpolitisk! mål inom fiskepolitiken. Fisket
med binäringar är på många orter den näring som håller landsbygden levande.
Med anledning av de problem som finns på många orter skulle ett
minskat fiske i området vara ett avbräck i arbetet för en levande bygd. Sverige
måste slå vakt om det fiske som idag finns i landet. Det är viktigt också
ur säkerhets- och miljösynpunkt. Fiskarna är naturligt de som bevakar våra
kuster och kan rapportera om eventuella utländska makters intrång på vårt
territorium. Fiskarna upptäcker också tidigt utsläpp av t ex olja. Den tidiga
rapporteringen av oljeutsläpp kan vara avgörande för att kunna sätta in en
heltäckande bekämpning.
Havsmiljön och katastrofskydd
Problemen med havsmiljön har under de senaste åren blivit allt större. Centern
har bl a i motionen om Östersjön och miljön (mot. 1989/90:Jo749) föreslagit
åtgärder för att minska föroreningen av havet.
Miljöföroreningarna i haven har blivit så allvarliga att stora områden saknar
fisk. Föroreningarna innebär stora ekonomiska förluster för de yrkesverksamma
fiskarna.
Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att ett ekonomiskt skydd införs
för dem som drabbats av allvarliga förluster orsakade genom miljöförstöring.
Sådana ersättningar har utgått i samband med Tjernobylkatastrofen.
Då utgick kompensation till "de grupper vilkas försörjningssituation lidit direkt
skada genom de radioaktiva nedfallet". 1 likhet med detta bör ersättning
kunna utgå till personer och företag, som drabbats av allvarliga ekonomiska
förluster i samband med miljöföroreningar av haven. Vi föreslår att riksdagen
beslutar inrätta ett katastrofskydd för fiskenäringen, samt att ett förslagsanslag
på 5,0 milj. kr. anslås för detta ändamål för budgetåret 1990/91.
Statliga stödet
Vi har inget att invända mot att den förändring av fiskepolitiken som aviserats
inte fastställs redan nu. De pågående förhandlingarna mellan EG och
EFTA måste avvaktas. Förändringar av detta slag måste ske under en övergångsperiod.
Det finns heller ingen anledning för Sverige att gå längre i sina
ambitioner än vad andra länder gör. En internationell förändring av fiskehandeln
måste ske i en takt som alla länder är med på. På andra områden,
t.ex. jordbruket, har den svenska regeringen haft ambitionen att gå före övriga
länder i liberaliseringen av handeln. Detta kan inte accepteras, vare sig
inom jordbruks- eller fiskeområdet.
I enlighet med vad vi föreslår nedan anser vi att fiskeristyrelsen ska ges
huvuduppdraget att utreda hur anpassningen till ett kommande EFTA-beslut
ska gå till. Fiskeristyrelsen kan i sin utredning samarbeta med jordbruksnämnden.
För den framtida organisationen på området är det dock viktigt
att fiskeristyrelsen ges huvudansvaret redan nu.
Utredningen om hur styrmedlen ska utformas måste ta hänsyn till fiskets Mot. 1989/90
förutsättningar i olika delar av landet. Ett statligt regionalpolitisk! stöd Jo43
måste även fortsättningsvis finnas inom Sverige. Vi anser vidare att köp av
överskott av främst sill/strömming måste finnas kvar. Utredningen om den
framtida fiskeregleringen bör ta hänsyn till detta.
Den statliga fiskeadministrationen
Regeringen föreslog hösten 1989 att fiskenämnderna skulle läggas ned. Centern
krävde i samband med detta beslut att fiskenämnderna skulle få vara
kvar i sin nuvarande form, dvs. att fiskefrågorna även fortsättningsvis skulle
hanteras på länsnivå. Detta som ett led i våra decentraliseringssträvanden.
Riksdagens beslut innebar att regeringens förslag avslogs. Istället får nu
varje länsstyrelse själv besluta om sin organisation på området.
Fiskenämnderna bör finnas kvar i nuvarande omfattning. Denna länsorganisation
är sedan många år väl inarbetad. De har en unik kunskap om länens
fiske och fiskevatten. Fiskeristyrelsen har under senare år strävat efer att decentralisera
verksamheten och nämnderna har därmed fått ett ökat ansvar.
Fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom behövs för att fiskeristyrelsens
arbete med statligt stöd till yrkesfisket ska kunna bedrivas effektivt.
Följande exempel på fiskenämndernas arbetsuppgifter kan illustrera nödvändigheten
av en länsanknuten fiskekompetens:
- planärenden enligt NRL och PBL
- utveckling av vattenbruk (t ex fiskodling)
- styrning av utplantering av fisk och kräftor ur biologisk synpunkt
- planering och prioritering av kalkningsinsatser i länet
Den minskade administration av bl.aa fiskerilån som blir verklighet med
de förslag som föreslås kan leda till att vissa besparingar kan göras. Vi tror
dock inte att besparingarna kommer att bli större än ett par mansår vid fiskeristyrelsen.
Fiskeristyrelsen kan minskas något i samband med att statens engagemang
i fiskefrågorna avtar. Detta bör ske fortlöpande och inte hängas upp på en
utredning som regeringen föreslår.
Vi anser att fiskeristyrelsen även fortsättningsvis ska vara den statliga
myndigheten på området. Fiskeristyrelsen bör ha alla statliga arbetsuppgifter
samlade hos sig. Det innebär att uppgifter bör överföras från bl.a. jordbruksnämnden.
Fiskeristyrelsen ska inte bara betjäna yrkesfisket, utan även
binärings/husbehovsfisket, sportfisket och vattenbruket. Vattenbrukets produktionvärde
uppgår till ca 1/3 av yrkesfiskets fångstvärde. Det är troligt att
denna verksamhet kommer att öka ytterligare.
Fiskeristyrelsen har dessutom myndighetsansvar för fiskevården som är en
viktig del av miljövården och naturresurshushållningen. Dessa frågor kommer
att bli än viktigare i framtiden.
Omfattningen av de resurser som fiskeristyrelsen ska ha måste prövas fortlöpande,
allteftersom fiskepolitiken förändras. En speciell utredning behöver
inte tillsättas, enligt vår uppfattning.
9
Havsresursfrågor Mot. 1989/90
I en motion angående havsresurserna tidigare i år har vi föreslagit att ansvaret
för havsresursfrågorna i Sverige samlas. I havsresurser måste även räknas
in frågor om vattenbruk och andra produktionsgrenar, det kan gälla t.ex.
utvecklingen av kassodlingar i insjövatten. Havsresursdelegationen som tidigare
haft ansvaret upphörde med sin verksamhet vid utgången av 1989. Vi
föreslår att regeringen återkommer med ett förslag i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljömål för fiskepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett regionalpolitisk! mål för fiskepolitiken,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utredning om fiskeristyrelsens
resurser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskeristyrelsen
skall vara den centrala statliga myndigheten på fiskeområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
statliga arbetsuppgifter på fiskeområdet överförs till fiskeristyrelsen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskenämnderna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående inriktningen av utredningen om den framtida
fiskeregleringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 5 milj. kr. för budgetåret 1990/91 som
ett nytt förslagsanslag till katastrofskydd för fisket,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation
och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.
Stockholm 17 april 1990
Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)
10