Motion till riksdagen
1989/90:Jo421

av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c)
Torskfisket längs Norrlandskusten

Sedan fiskare från väst- och sydkusten under 1987 började bedriva torskfiske
med trål längs Norrlandskusten har fisktillgången där sjunkit katastrofalt.
Torskbeståndet är nu så utglesat och utfiskat att ett ekonomiskt fiske inte
längre är möjligt.

Fiskenämnden i Västernorrlands län har i en PM 1989-06-28 på ett realistiskt
sätt kortfattat beskrivit vad som skett sedan 1987 och hur situationen
nu är och framhåller bl.a. följande:

Det ohämmade torsktrålfiske som fick bedrivas i Bottenhavet utanför länets
kust 1987 och 1988 blev mot bakgrund av utförda insatser (att skapa arbetstillfällen)
närmast som en chock eftersom de tidigare nämnda insatserna skapat
en lugn och säker utveckling av länets fiske.

Den utplundring som befarades genom detta torsktrålfiske 1987 visar sig
nu ha fått de förödande effekter som förutsågs. Torskbeståndet i Bottenhavet
är nu nedfiskat till en sådan nivå att ett lönsamt fiske är helt utsiktslöst
främst inom kustzonen. Både undersökningsfartyget Argos rekognoseringar
i Bottenhavet vecka 23 samt rapporter från de trålare som besökt området
under våren och försommaren understryker denna slutsats.

Yrkesfiskarna längs Västernorrlandskusten har drabbats mycket hårt. Mer
än hälften av de licensierade yrkesfiskarna har tvingats sluta som fiskare och
övergått till annat förvärvsarbete. Många - särskilt yngre - kustfiskare, som
under senare år investerat stora belopp i båtar och utrustning, har fått stora
ekonomiska problem.

Den ekonomiska situationen för fiskarna beskrivs lika realistiskt av fiskenämnden
i samma PM och vi vill återge följande:

Många unga fiskare har mot bakgrund av den uppkomna situationen nu
kommit i ekonomiska problem av varierande grad. Med det betydande ekonomiska
engagemang som det innebär att vara yrkesfiskare uppgår amorteringar
och räntor ofta för en kustfiskare till storleksordningen 50 000-100 000
kr./är. När torskfiskets lönsamhet nu upphört och strömmingsfisket inte är
lönsamt genom extremt låga priser och stora överskottsproblem m.m. har
många fiskare blivit tvingade att ta anställningar av olika slag.

Arbetet ger då fiskaren inkomster till uppehället, men knappast på den
beskattade lön som det då är fråga om i dessa fall, till de räntor och amorteringar
som de har på båt och fiskeutrustning.

Mångå licensfiskare i denna situation hyser nu självklart mycket stor oro
för framtiden. Bitterheten blir dessutom större när de sammanfattar alla initiativ
och allt arbete som lagts ner när det gäller försöken att få till stånd

regleringar av torsktrålfisket i Bottenhavet vars syfte varit att bibehålla ett
"uthålligt" fiske. Verkligheten visar nu den rakt motsatta utvecklingen.

De drabbade fiskarna har inte heller fått något samhällsstöd som så många
andra grupper och som även fiskare på västkusten kan få och som borde vara
särskilt motiverat när som längs Norrlandskusten förutsättningarna för deras
yrkesverksamhet rycks undan helt utan att de kan påverka situationen och
utan att samhället ingripit för att hindra utfiskningen.

Det är enligt vår mening beklagligt och anmärkningsvärt att samhället ej
ingripit för att skydda de lokala fiskeintressena. Ett uthålligt fiske längs
Norrlandskusten måste vara ett samhällsintresse, inte minst ur sysselsättningssynpunkt
och för att bevara en levande skärgård.

Enligt vår mening måste statsmakterna dels ge rimlig ersättning till de yrkesfiskare
som helt oförskyllt drabbats genom andras utfiskning, dels reglera
fisket så att rovdrift på denna naturresurs ej längre blir tillåten längs Norrlandskusten.

Vi har tagit upp dessa frågor tidigare. Tyvärr fann jordbruksutskottet i våras
(1989/90: JoU2) att det "icke för närvarande (föreligger) någon anledning
för riksdagen att vidta ytterligare åtgärd" gällande fisket och fiskbeståndet
längs Norrlandskusten. Utvecklingen sedan dess visar enligt vår mening vikten
av kraftfulla insatser för att rädda torsken och torskfisket längs denna
del av vår kust.

Vad gäller vårt krav i fjol om ekonomiskt stöd för de fiskare som oförskyllt
drabbats av ekonomiska svårigheter avslogs även detta, varför vi mot bakgrund
av dessa yrkesutövares situation återkommer med vårt krav.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att skydda torskfisket längs Norrlandskusten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till de yrkesfiskare längs Norrlandskusten som
drabbats ekonomiskt av utfiskningen av torsk.

Stockholm den 25 januari 1990

Görel Thurdin (c) Martin Olsson (c)

Mot. 1989/90
Jo421

16