Motion till riksdagen
1989/90:Jo415

av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
Fritt mete

Riksdagen har tidigare beslutat om fritt fiske med handredskap på östkusten
och i några av de stora sjöarna. Detta har varit en mycket uppskattad reform
som väl anknyter till gammal sedvänja i landet.

I den tidigare fiskelagen från 1950 sägs i 5 §: ”1 enskilt vatten må, såvitt ej
nedan annat stadgas, fiske bedrivas endast av jordbrukare eller den som genom
avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild
grund äger rätt därtill.” Gentemot gällande lagstiftning torde det vara omöjligt
att åberopa ”urminnes hävd”. Detta är en beklaglig inskränkning i gemene
mans fri- och rättigheter. I utbyte mot hävden som naturligtvis också
hade sina inskränkningar, borde det vara möjligt att i betydligt högre grad
tillämpa fritt fiske med vanligt enkelt metspö. I de flesta fall skulle en sådan
ordning inte ekonomiskt skada fiskerättsinnehavaren. I många vatten är snarast
problemet att det fiskas för lite, med ”tusenbröder” som följd. I vatten
med ambitiös fiskevård och/eller ädelfiskbestånd bör fritt fiske inte tillämpas.
Detta problem kan lösas genom att länsstyrelsen ges rätt att på fiskerättsinnehavarens
framställan meddela undantag från det fria fisket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fritt fiske med vanligt enkelt metspö.

Stockholm den 25 januari 1990

Bengt-Ola Ryttar (s)

Leo Persson (s) Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s) Arne Mellqvist (s)

gotab 99997, Stockholm 1990