Motion till riksdagen
1989/90:Jo406

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)
Fisket

Inledning

Svenska vatten, hav, sjöar och vattendrag utgör en värdefull tillgång som
måste vårdas och tas till vara på ett betydligt bättre sätt än tidigare. De tillgångar
som finns av fisk och skaldjur räcker inte för våra behov, men kan
genom bättre vård och skötsel ge betydligt mera. Sverige har stort behov av
fisk. Den stora importen borde till stor del kunna ersättas av svenskfångad
fisk och svenska fiskprodukter. Vattnens värde som rekreationskälla får heller
inte förbises.

Fisket

Det svenska yrkesfisket har stor betydelse för vår folkförsörjning och för sysselsättningsskapande
verksamhet i känslig miljö. Från försvars- och beredskapssynpunkt
är fiskeflottan, bemannad med dugligt sjöfolk, värdefull.

Sveriges talrika sjöar är en tillgång som alltför dåligt utnyttjas. Avkastningen
kan genom olika åtgärder såsom kalkning och utplantering mångdubblas.
Genom att påverka stat, kyrka och kommuner att arrendera ut vatten
kan arbetstillfällen skapas för fler insjöfiskare än vad som finns i dag.
Bildande av fiskevårdsområden ger möjlighet för allmänheten till sportfiske
och därmed inkomster till fiskerättsinnehavaren. Insjöarnas fiskebestånd är
en livsmedelsreserv vid avspärrning och livsmedelsbrist.

Sportfisket har fått en allt större omfattning. Gjorda utredningar visar att
cirka två miljoner svenskar någon gång om året fiskar som fritidssysselsättning.
Detta är en vällovlig verksamhet som kan bedrivas av alla människor
utan stora kostnader för den enskilde. Den ger naturupplevelser och den bidrar
i någon mån till familjens matförsörjning.

En förutsättning för ett framtida sport- och yrkesfiske är omsorgen om
miljön. Försurningen och föroreningen av våra vatten måste stoppas. Det är
en fråga som måste behandlas både nationellt och internationellt, då föroreningarna
från luften och från land med vind och strömmar förs långa vägar.

Stora vattenområden är idag fisktomma och bottnarna döda till följd av
syrebrist eller utsläpp av föroreningar. Fiskarter av stor ekonomisk betydelse
för yrkesfisket - som torsk, plattfisk, havskräfta m.fl. - har minskat drastiskt
och på sina håll helt försvunnit.

Under 1988 har det inträffat två saker som skapar oro inom fiskarkåren.
Det första var det EFTA-avtal Sverige skrev under i mars om en fullständig
liberalisering av handeln med fiske och fiskprodukter. Avtalet kan i värsta
fall leda till en snedvriden konkurrens där stödet till det svenska fisket tas
bort men blir kvar i annan form i våra konkurrentländer Island och Norge.
Enligt vår mening skall det svenska fisket få konkurrera på lika villkor med
omvärlden.

Det andra är den enmansutredning som nyligen avlämnat sitt betänkande
med förslag som, om de genomförs, allvarligt kan försämra förutsättningarna
för det svenska fisket.

Utredaren föreslår en snabb avveckling av det stöd till fisket som utgår
genom det normprissystem som tillkom efter riksdagsbeslutet 1978. EFTAavtalet
ger möjlig tid för avveckling till och med 1993. Denna bör därför
kunna ske under ordnade former och med iakttagande av vad som sker i våra
konkurrentländer, i första hand Norge och Island. För att tillförsäkra svenskt
fiske en framtid krävs en noggrann planering. Svenskt fiske måste få arbeta
under samma villkor som övriga EFTA-länder.

Genom överenskommelsen med Sovjet om uppdelning av den s.k. vita zonen
erhöll Sverige ett värdefullt vattenområde där det finns goda reproduktionsområden
för torsk och uppväxtområden för lax. Från svensk sida har
man genom överenskommelse med EG kraftigt trappat ner deras fiske.
Detta var värdefullt för torskbeståndet i Östersjön och skapar bättre förutsättningar
för laxens fortbestånd och återvandring till de outbyggda älvarna.

Internationella avtal

Handelsavtalet med EG från 1972 har satt svenskt fiske och svensk beredningsindustri
i en situation som innebär en minimal tillgång till den europeiska
marknaden. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen sålde, enligt
vår mening, ut svenskt fiske. Genom det s.k. anpassningsavtalet 1986
gav den EG tillgång till svenskt fiskevatten genom att byta kvoter mot handelslättnader.
De lättnader som erhölls var obetydliga och har dåligt kunnat
utnyttjas, då EG-byråkrati och förordningar lagt hinder i vägen. Att byta
tullättnader mot fisktillgångar är inte heller rimligt och Sverige har aldrig,
trots sin stora fiskimport, skaffat svenskt fiske några fördelar genom att ge
andra fiskenationer tillgångar till svensk marknad.

Vi konstaterar också att Sverige inte tagit till vara anpassningsavtalets
möjligheter att minska EG:s fiskekvoter. I avtalet finns intaget en passus om
att när den svenska kvoten av torsk understiger 40 000 ton skall EG:s torskkvot
minska med 10 procent av det som är mindre än 40 000 ton. Då anpassningsavtalet
ingicks var vita zonen fortfarande internationellt vatten och ingick
inte i avtalet. Detta har i anslutning till första årets överenskommelse
med EG bekräftats. Då den svenska kvoten totalt uppgår till 44 000 ton faller
minst 10 000 ton på detta område, varför kvantiteten inom det område
som omfattas av anpassningsavtalet, inte överstiger 34 000 ton. Det skulle
ha reducerat EG:s kvot med 600 ton vilket ej skett.

Vi anser därför att avtalet mellan Sverige och EG vad avser bytet av fiske

Mot. 1989/90

Jo406

14

rättigheter mot tullättnader skall omförhandlas, och att intill dess avtalet
ändras eller upphör Sverige skall tillvarata sina rättigheter i enlighet med ingånget
avtal.

Miljön

Arbetet för en renare miljö måste intensifieras. Reduceringen av svenska
utsläpp i luft och vatten måste fortsätta. Norges förstörelse av de nordbohuslänska
vattnen och Finlands utsläpp i Bottenviken måste bli föremål för påtryckningar
och intensiva förhandlingar. Utsläppen från staterna runt Östersjön
måste minska, liksom utsläppen till Nordsjön som med havsströmmarna
förs in till våra kuster.

Ett annat och nytt hot mot miljön är den planerade oljeutvinningen i
Östersjön. Överenskommelse måste träffas med berörda stater om skydd av
miljön och havsbottnarna. För att oljeborrning på svensk kontinentalsockel
skall få äga rum måste högt ställda krav uppfyllas. Vi anser vidare att oljeutvinningen
i Östersjön måste omgärdas av sådana föreskrifter att vattenmiljö
och havsbotten inte skadas, och att fisket hålles skadeslöst om skador uppkommer.

Tippning av muddermassor som förstör fiskeplatserna måste upphöra och
länsstyrelser och konsessionsnämnd måste iakttaga betydligt större restriktivitet
när det gäller att bevilja tillstånd. Muddermassor bör utom i undantagsfall
kunna placeras på land som utfyllnad. Vi anser också att tippning av sten
och muddermassor inte får ske så att de förstör fiskeplatser eller lekområden.
Vi anser att det krävs utökad forskning och ett utökat internationellt
samarbete för att skydda havs- och vattenmiljön.

Beståndsvård

Bortfallet av laxreproduktion i de utbyggda älvarna kompenseras genom utsättning
av smolt och laxungar. Det sker även utsättningar utöver detta bl.a.
av sportfiskeorganisationer och av prisregleringsmedel. Övriga länder runt
Östersjön, särskilt Finland, har under senare år ökat sina utsättningar och
det finns i dag en god laxstam i Östersjön. För 1990 har Sverige ytterligare
reducerat EG:s fiske i den s.k. vita zonen av såväl torsk som lax. Detta är en
riktig väg som bör fortsättas.

Trots att laxstammen är god i Östersjön är det viktigt att öka den naturliga
reproduktionen för att garantera en bred och god genetisk bas. Främmande
arter borde inte få utsättas och de finska utsättningarna av Nevalax i Bottenhavet
bör stoppas.

En grundläggande princip för det fortsatta arbetet bör därför vara att bibehålla
så många naturliga lekplatser som möjligt och tillse att ett tillräckligt
stort antal lekmogna individer kan nå dessa.

Sverige bör arbeta för en reducering av laxfisket i laxens uppväxtområden
varför en överenskommelse om totalt uttag (TAC) bör komma till stånd.
Fördelningen inom denna TAC bör göras inte enbart med hänsyn till traditionellt
fiske utan i första hand med hänsyn till vattenareal och reproduktion.

På enskilt vatten är det i grunden fiskevattenägarna som har det direkta
ansvaret för fiskevården. Inslaget av så kallat allmänintresse är dock stort,

Mot. 1989/90

Jo406

15

varför bidrag utgår till vattenägarnas kostnader för bildande av fiskevårdsområden.

I budgetpropositionen påstås nu att fristen för bildande av fiskevårdsområden
upphör med utgången av 1990. Det föreslås också att statsbidrag inte
längre bör lämnas för att bilda fiskevårdsområden.

Enligt vår mening är det angeläget att fiskevårdsområdesbildande fortsätter
och såvitt vi kan finna står ingenting i lagen 1981:536 att det inte skulle
gå att bilda fiskevårdsområden även efter 1990.

Det allmänna borde ha ett stort intresse av att det bildas fiskevårdsområden
även efter 1990. Möjligheten till såväl bildande som till statsbidrag bör
kvarstå.

Sammanställningar från fiskeristyrelsen visar att ansökningar om bidrag
till fiskevård inklusive bildande av fiskevårdsområden långt överskrider avsatta
medel. Det är enligt vår uppfattning viktigt att bildandet av fiskevårdsområden
inte avstannar i brist på statsbidrag.

Det fria handredskapsfisket på södra ostkusten

Genom riksdagsbeslutet om fritt handredskapsfiske på södra ostkusten gjordes
stora intrång på vattenägarnas urgamla rätt till fiske, i de flesta fall utan
ersättning för förluster och intrång.

De som utnyttjade sin fiskerätt för yrkesmässigt fiske har fått vidkännas
förluster genom att redskapen skadats och förflyttats. Naturen har utsatts
för ett ökat slitage och störningar av fågel- och djurlivet har inte kunnat undvikas.

Hur stora skador som uppstått och hur stora förluster som åsamkats den
enskilde har inte utretts.

Vi anser det vara värdefullt om en utvärdering kom till stånd som belyser
konsekvenserna av riksdagens beslut och föreslår att en sådan göres.

Fiskeflottan

Sverige behöver för sitt försvar och för att kunna utnyttja sina fiskekvoter
en fiskeflotta som ger folket ombord trygghet, säkerhet och en god arbetsmiljö.
En stor del av de cirka 500 fiskeskepp som finns är gamla och omoderna
och behöver bytas ut. Fiskarna har sedan många år tillbaka haft möjlighet
att erhålla s.k. fiskerilån till förmånlig ränta. Dessa lån har gjort det
möjligt att trots dålig lönsamhet kunna förnya flottan.

Tidigare har det funnits möjlighet att erhålla s.k. fiskberedningslån.
Denna möjlighet togs bort i fjol vilket innebar en minskning av det totala
beloppet, som uppgick till 50 milj. kr., med 10 milj. kr.

För att kompensera ökade kostnader behöver en uppräkning av lånebeloppet
ske. I budgetpropositionen bilaga 11 under E6 uppgår lånebeloppet
till 40 milj. kr. Vi föreslår att en uppräkning sker med 10 miljoner kronor så
att det totala lånebeloppet blir 50 milj. kr. för budgetåret 1990/91.

Fiskeövervakning

För att kunna bedriva en god beståndsvård krävs en effektiv fisketillsyn och
övervakning.

Mot. 1989/90

Jo406

16

Det olaga fiske som pågår av andra nationer i svensk fiskezon måste stävjas
och det kan endast ske genom en effektivare övervakning. Särskilt under
våren när torskfisket pågår och när det gäller laxfisket speciellt öster om
Gotland.

Fisketillsynen i skärgården behöver förstärkas för att skydda nedfiskade
arter såsom lax, laxöring och hummer. Tillsynsmän som består av yrkesfiskare
som praktiskt taget endast ersätts för sina utlägg, bedriver en effektiv
tillsyn. Denna verksamhet är nu hotad av minskade anslag. I stället borde
den utökas och organiseras över hela landet. För att få en effektivare tillsyn
till havs vore det lämpligt och ekonomiskt överkomligt att under högsäsongen
hyra in lämpliga fartyg för övervakning, och det borde vara möjligt
att genom fiskenämndernas försorg bevara och utveckla fisketillsynen i
sjöar, vattendrag och i skärgården. Vi anser att dessa möjligheter bör undersökas.

Fraktstöd för foderfisk

I samband med ett dumpningsförbud för sill i Östersjön infördes ett fraktbidrag
för att en viss lönsamhet skulle uppnås och intresset för att tillvarata
foderfisken skulle öka. Förbudet infördes i första hand med tanke på miljön
och de skador som förruttnelsen av den dumpade sillen åstadkom. Samtidigt
erhöll fiskmjölsfabriken på Ängholmen i Bohuslän (den enda i Sverige) en
viss mängd råvara som var värdefull för fabrikens verksamhet, lönsamhet
och för sysselsättningen.

I förra årets anslagsframställning föreslog fiskeristyrelsen att fraktstödet
skulle överföras till andra ändamål såsom skrotning av fiskefartyg. Fiskeristyrelsen
motiverade sitt förslag med att fraktstöd numera utgår från prisregleringen.
Så var inte fallet vilket vi påpekade i vår reservation. Saken JOanmäldes
och JO gav oss rätt.

Följden av riksdagens beslut blev tyvärr så, att det inte längre finns någon
motivering för att tillvarata avfallet som sorteras ut eftersom det inte ger någon
lön för arbetet. Det medför att det hamnar i havet till skada för miljön
och i strid med gällande förbud.

Vi anser det angeläget från flera synpunkter att fraktstödet åter införs till
gagn för fisket, miljön och sysselsättningen vid fabriken på Ängholmen.

Vi föreslår därför att upp till 500 000 kronor under anslaget E 5 får tas i
anspråk för att användas för fraktstöd för de bifångster av foderfisk som erhålls
vid sill/strömmingfiske i Östersjön när foderfisken fraktas till Ängsholmen
per lastbil.

Hemställan

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra vattenmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för en bättre beståndsvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildande av och statsbidrag till fiskevårdsområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Jo406

17

tionen anförts om en utvärdering av det fria handredskapsfisket på
södra ostkusten,

5. att riksdagen till Lån till fiskerinäringen för budgetåret 1990/91
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr.
förhöjt reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre fiskeövervakning,

7. att riksdagen beslutar att upp till 500 000 kr. av anslaget Bidrag
till fiskets rationalisering m.m. får tas i anspråk för fraktstöd på det
sätt som i motionen angivits.

Stockholm den 22 januari 1990
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Hans Dau (m)

Anders G Högmark (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m)

Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-G ös t a Svenson (m)

Mot. 1989/90

Jo406

18

I

■

,

gotab 99593. Stockholm 1990