Motion till riksdagen
1989/90:Jo260
av Bertil Danielsson (m)
Jordbrukspolitikens mål och medel
Inledning
Svenskt jordbruk står inför stora förändringar. Inom ramen för ökad frihandel
och i strävan att avreglera det svenska jordbruket kommer en genomgripande
förändring att genomgå vårt jordbruk. Importen av livsmedel kommer
att öka, liksom möjligheterna att sälja mera av de svenska livsmedlen
ute i världen. Konkurrensen blir större, samtidigt som nya marknader öppnar
sig.
Medlemsskap eller nära anknytning till EG ligger ännu så länge långt fram
i tiden, men de förändringar som nu närmast förestår svenskt jordbruk blir
ett steg i riktning mot den slutliga integrationen i Europa.
Även om dessa processer blir smärtsamma och tar avsevärd tid i anspråk
är alternativet att stå helt utanför och vid sidan om till större nackdel för
jordbruket och dess utövare.
Livsmedelspolitiska arbetsgruppens (LAG) förslag om framtidens jordbruks-
och livsmedelspolitik kan i sin huvudinriktning accepteras. Övergångstiden
tre år för jordbruket att anpassa sig är dock för kort, och de insatser
som anvisas för anpassningarbetet är för snålt tilltagna. Konsekvensanalyser
saknas helt, vilket är en klar brist.
Jordbrukspolitikens mål
Jordbrukspolitiken/livsmedelspolitiken måste uppfylla vissa bestämda mål.
Utifrån dessa mål skall sedan konkreta förslag utarbetas.
Av de mål som det härvid är viktigt att utgå ifrån kan nämnas följande:
1. Produktionen av livsmedel inom landet skall ha en sådan omfattning att
full självförsörjningsgrad uppnås. Av beredskapsskäl är det nödvändigt att
inom landet kunna producera livsmedel i sådan mängd att hela svenska folket
vid avspärrning eller konflikt kan försörjas.
2. De inom livsmedelsproduktionen verksamma skall kunna uppnå rimliga
inkomst- och standardmål. En heltidsarbetande lantbrukare bör kunna
leva och försörja sig av sitt yrke.
3. Avreglering av jordbrukssektorn bör ske, men i sådan takt att Sverige
inte går före andra länder. Den får heller inte medföra att de ekonomiska
påfrestningarna för näringens utövare under övergångstiden blir oacceptabelt
stora.
4. De betingelser under vilka svenska jordbrukare arbetar får inte avvika
mot dem som gäller för andra länders odlare.
5. Snabba eller djupgående förändringar av jordbrukspolitiken får inte
medföra att delbranscher slås ut, eller att bygder utarmas.
Jordbrukspolitikens medel
Följande medel kan och bör användas för att uppnå de angivna målen:
1. Gränsskyddet måste vara kvar.
2. Skattetrycket måste sänkas. De betungande avgifter och skatter som
belastar egenföretagare måste sänkas eller tas bort. Skogsvårdsavgiften skall
slopas, och avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall tas
bort. Förmögenhets- och gåvoskatterna måste sänkas.
3. Övergångstiden för ett avreglerat jordbruk måste sättas till upp emot
tio år.
4. Anpassningsersättningar till en omläggning av produktionen måste
utgå till berörda företag. Beloppets storlek är nu inte möjlig att beräkna,
men skall verklig och varaktig omläggning av produktionen ske behövs betydande
insatser.
5. Särskilda insatser måste göras i de branscher och inom de områden där
verksamheter eller odlingar av speciellt slag hotar att helt slås ut. En sammanvägning
av jordbrukspolitiken med regionalpolitiska och sociala mål
måste göras. Det gagnar ingen om särskilt regionalpolitisk! stöd måste utgå
till vissa områden sedan delar av jordbruket där inte klarat den nya politikens
krav, och det vore djupt tragiskt om särskilda ekonomiska stödinsatser
behövde göras av de sociala myndigheterna därför att jordbrukare gått i konkurs.
Bättre är då att skapa sådana förutsättningar att brukarna i dessa branscher
och i utsatta områden kunde klara övergångstiden med hjälp av de särskilt
anvisade medlen. En sammanhållen politik, utan att allt för mycket
snegla på om det är rätt anslag som belastas eller rätt myndighet som anses
ha det primära ansvaret när insatser görs, skulle på sikt och för alla berörda
vara den bästa.
6. Den särskilt anvisade anpassningsersättningen bör bl.a. kunna användas
till skogsplantering av såväl barrträd som lövträd, till energigrödor eller
till annan ny odling.
7. Användningen av bekämpningsmedel i odlingar och uppfödningsmetoderna
i djurhållningen måste vara lika i konkurrerande länder. Svenska odlare
eller uppfödare skall inte behöva ha nackdel av att bestämmelserna är
strängare i Sverige än i andra konkurrerande länder.
8. Konsekvenserna av den framtida jordbrukspolitiken kan för Ölands del
bli genomgripande. Strukturen i det öländska jordbruket, liksom för dess
trädgårdsnäring, är mycket speciell.
Sockerbetsodlingen står på spel. Denna gröda är av vital betydelse för
många jordbrukare på södra Öland. Även ett stort antal industrisysselsatta
berörs.
Frilandsodlingen av grönsaker, som lök, bruna bönor, morötter, rödbetor
m.m., liksom av jordgubbar, har stor omfattning på Öland. Osäkerheten är
stor för hur dessa produkter skall klara sig i ett av frihandel präglat Europa.
Mot. 1989/90
Jo260
8
Fårskötseln är betydande på Öland, liksom i övriga Kalmar län. Fårbetning
är viktig, framför allt på norra Öland, där det säregna landskapet till
stor del kan hållas öppet tack vare denna betning. Farhågor finns för att det
redan besvärliga läget för fårskötseln ytterligare försvåras med öppnade
gränser.
Dessa exempel visar att osäkerheten inför framtiden är särskilt stor på
Öland. Alternativa sysselsättningar är svåra att etablera. Såväl norra som
södra Öland är utpräglade glesbygdsområden, och de ingår också i länsstyrelsens
stödområde.
Mot denna bakgrund bör ett handlingsprogram för Öland formas enligt
följande:
En särskild Ölandsfond bildas med kapital från de ovan beskrivna anpassningsmedlen.
Ölandsfonden bör ha ett eget kapital som är tillräckligt stort
för att - om så blir nödvändigt - verksamt kunna bidraga till omstruktureringen
av jordbruket och trädgårdsnäringen.
En särskild fondstyrelse bör bildas, rekryterad i Kalmar län och med säte
i länet. Statlig medverkan och insyn förutsättes.
Syftet och arbetets uppläggning skall vara att i första hand söka behålla de
särpräglade öländska odlingarna och driftsformerna. I andra hand bör nya
odlingar och alternativa sysselsättningar arbetas fram. Exporthjälp och
marknadsföring bör också ingå. Fonden skall verka i längst tio år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukspolitikens mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruks- och livsmedelspolitikens medel under
punkterna 1 t.o.m. 7,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en särskild Ölandsfond.
Stockholm den 25 januari 1990
Bertil Danielsson (m)
Mot. 1989/90
Jo260
9