Motion till riksdagen

1989/90:Jo246

av Olof Johansson m.fl. (c)
Jordbrukspolitiken

Mot.

1989/90

Jo246

Inledning

I denna motion lägger vi fast vilka riktlinjer vi anser ska gälla för jordbrukspolitiken
i framtiden. Eft.ersom regeringen avser att lägga en proposition på
området i april 1990, återkommer vi med mer detaljerade förslag då, vad
gäller t.ex. Norrlandsstöd, exportfinansiering m.m. Vi anslår redan nu 35
milj. kr. utöver regeringens förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
eftersom vi anser det angeläget att redan nu fatta beslut på området.

Internationella utgångspunkter
F örsörj ningssituation

Produktionen av livsmedel kommer enligt många prognoser att öka under
innevarande år. Detta beror bl.a. på att USA, Kanada och Argentina nu
ökar sina skördar efter de låga skördarna p.g.a. det senaste årets torka. Prognosen
för köttproduktionen pekar också den på en ökad volym. Konsumtionen
av livsmedel kommer att öka under 1990 och kommer dessutom att
överstiga produktionen av de flesta grödor. Anledningarna till detta är bl.a.
den ekonomiska tillväxten och befolkningsökningen.

Situationen i Östeuropa gör att läget på världsmarknaden är osäkert. Rumänien
har stoppat all sin livsmedelsexport och konsumerar nu allt som produceras
inom landet. Handeln med vete sjönk drastiskt under 1988/89 men
beräknas ligga kvar på ungefär samma nivå under 1989/90.

I Sovjet sätter nu dessutom miljöförstöringen mörka spår i livsmedelsförsörjningen.
I landet är markförstörelsen mycket stor. Genom enorma bevattningsföretag
vid bomullsodlingar har stora markområden förstörts.
Stora arealer har försaltats och är obrukbara. Det är inte frågan om normal
försaltning, utan här finns även mycket giftiga tungmetaller. Aralsjöns yta
har sjunkit med 12 meter. Bevattningen har skett i god tro, men lett till en
stor ekologisk katastrof.

Genom denna fortgående förgiftning av vår viktigaste resurs, marken, kan
stora områden komma att behöva utrymmas. Hela regioner kan slås ut. Och
framför allt kommer den sovjetiska livsmedelsförsörjningen att försvåras avsevärt.
Stora arealer som idag används för produktion av livsmedel kommer

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Jo246

att tas ur drift eftersom de är förgiftade och omöjliga att använda till livsmedelsproduktion.

EG har idag inga eller mycket små lager av jordbruksprodukter. Animalie-
och vegetabilieproduktionen är i balans och på mjölkområdet föreligger
just nu ett litet underskott. Enligt en del källor har EG inte lyckats få fram
vissa livsmedel när insatser skulle göras för Östeuropas folk under hösten
1989. Detta berodde på att lagren helt enkelt var tömda.

Lagren av livsmedel minskar sedan några år. De ligger nu på en nivå som
precis räcker för de insatser som kan behövas för katastrofhjälp. Vetelagren
minskar främst i exportländerna, medan importländerna av rädsla förökade
priser ökar sina lager något. Detta kan vara en anledning till att lagerminskningen
är procentuellt större i exportländerna än globalt sett. En ytterligare
minskning av världslagren kan innebära att en kontinuerlig försörjning av
livsmedel inte kan upprätthållas.

På kort sikt kan man med ledning av dessa data dra slutsatsen att många
länder av skiftande anledningar kommer att tvingas till import. På längre sikt
är läget än mer alarmerande. Många områden som idag används till produktion
av livsmedel kan komma att helt slås ut.

Den svenska situationen

Lönsamhet

Riksrevisionsverket utförde 1989 en undersökning om lönsamheten i svenskt
jordbruk. Oavsett vilken kalkylmetod som används, så uppvisar jordbruket
en låg lönsamhet. Under 1980-talet har lönsamheten dessutom sjunkit något.
Den sjunkande lönsamheten kan förklaras med produktionsöverskotten
och att jordbruket har det huvudsakliga ansvaret för exportkostnaderna.

Om jordbrukarna fullt ut skulle få ersättning för egen arbetstid och eget
kapital, skulle priset behöva höjas med ca 40%. Detta gäller under nuvarande
situation på området.

Ränteläget och jordbruket

Den ekonomiska utvecklingen under det senaste året har drivit upp ränteläget.
Framför allt har på senare tid ett växande bytesbalansunderskott, hög
inflation och alltför snabb kostnadsutveckling bidragit till ett höjt ränteläge.
Avsaknaden av en effektiv och stram finanspolitik har gjort att penningpolitiken
kommit att spela en allt viktigare roll.

Det höjda ränteläget drabbar i hög grad lantbruket. I synnerhet för de som
redan är hårt skuldtyngda och har en sjunkande lönsamhet.

I strävan att harmonisera kapitaltäckningsreglerna för svenska banker och
kreditinstitut med EG - beslutade riksdagen i december 1989 att höja kapitaltäckningskravet
för banker. Beslutet innebär att kapitaltäckningskravet
för belåning i jordbruksfastighet inom 75 % av taxeringsvärdet höjs från den
1 januari 1990 från 1 % till 8 %. Centern motsatte sig detta förslag.

Förslaget innebär att jord- och skogsfastigheter placeras i högsta riskklass
för kreditgivning - samma som blancokrediter. Förutom harmoniseringsmotivet
angavs för beslutet att vi även i Sverige kan förvänta ekonomiska pro

Mot. 1989/90

Jo246

2

blem inom jordbruket till följd av den förestående avregleringen av sektorn.
Beslutet innebär framför allt att räntan på den långsiktiga nyutlåningen till
jord- och skogsbruk kommer att höjas med 1-1,5 %. Från centern anser vi
detta beslut djupt olyckligt och det kommer, i synnerhet med nu rådande
ränteläge, att drabba lantbruket hårt. Beslutet om skärpta kapitaltäckningsregler
är ytterligare ett exempel på den oförståelse och det ointresse som
finns främst från regeringspartiets sida för Sveriges lantbrukare.

Produktionsutveckling

I enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och det jordbrukspolitiska
beslutet från 1985 har överskottet av jordbruksprodukter samlats i
spannmålsproduktionen. Det är idag i stort sett bara inom denna produktionsgren
som det råder en överskottssituation.

För att minska överskotten inom mjölkproduktionen tog näringen själv
initiativ till ett tvåprissystem. Systemet fungerade tillfredställande och med
hjälp av det lyckades man få bort överskottet inom mjölkproduktionen.

Den brutala avvecklingen av systemet kan innebära att en överskottssituation
åter uppstår.

Centerns utgångspunkter

Ge jordbruket framtidstro!

Livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag talar om omställning av det
svenska jordbruket. Den omställning arbetsgruppen föreslår, har fått innebörden
av omställning till lägre produktion och sänkt lönsamhet. Detta har
även accepterats i den allmänna debatten som förs bl.a. i jordbrukets organisationer.

Centern anser att det inte finns utrymme för en sänkt lönsamhet i det
svenska jordbruket. Jordbruket har inte heller råd med de dryga kostnaderna
för exporten av överskottsproduktionen.

Enligt centern ska omställning innebära omställning till annan produktion.
Detta innebär också en omställning till produktion som är mer lönsam
än dagens produktion av varor som det är överskott av. Detta överskott ger
upphov till förlustbringande export som jordbrukarna själva till stor del får
betala. Nya efterfrågade produkter som inte pressar priserna kan ge jordbruket
en bättre lönsamhet.

Inför det kommande jordbrukspolitiska beslutet anser vi att följande
punkter måste slås fast:

- Lönsamheten i det svenska jordbruket måste förstärkas. Olönsam produktion
måste bytas mot lönsam produktion av nya grödor.

- Jordbrukspolitiken måste samordnas med energipolitiken.Biobränslen
ska vara skattebefriade.

- All brukningsvärd åkermark ska brukas och hållas öppen.

- Livsmedel som produceras på ett i Sverige förbjudet sätt får inte importeras.

- Jordbruket ska vara miljövänligt.

- Jordbruket är en förutsättning för en levande landsbygd.

Mot. 1989/90

Jo246

3

- Lantbrukarnas sociala situation måste uppmärksammas.

Centern har under många år föreslagit att 200 milj. kr. ytterligare anslås till
finansiering av export av spannmålsöverskottet. Vi har dessutom föreslagit
ca 250 milj. kr. till ett omställningsprogram för alternativ användning av
åkermarken.

Vår bedömning är att statens ansvar för omställningen till den nya jordbrukspolitiken
kan komma att uppgå till ca 1 miljard kr årligen. Det är rimligt
att staten har ett ansvar tills balans råder på marknaden.

Målformulering

Beredskapsmålet

I 1985 års beslut formulerades målet ”att trygga vår livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig”. 1 1987 års försvarspolitiska beslut
utgick man från att en konflikt varar under en kortare period. Med det
som utgångspunkt sänkte man målsättningen på området.

Senare internationella konflikter har visat att konfliktsituationer kan bestå
under en längre tid. Livsmedel är avgörande för att klara en krissituation
under en längre tid. Den geografiska fördelningen av livsmedelsproduktionen
är särskilt viktig. Vi vill i detta sammanhang särskilt framhålla att det
krävs en speciell planering av storstädernas livsmedelsförsörjning vid en
krissituation.

Miljösituationen i världen försämras ständigt. Försurning, förgiftning och
klimatförändringar kan snabbt leda till att ekosystemets produktionsförmåga
inte kan upprätthållas. Det finns redan tecken på att sämre skörderesultat
kan ha ett samband med detta förhållande.

Med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation kan en ny
typ av försörjningskris uppstå. Kraven på beredskap är ur denna synpunkt
sannolikt högre än de ur rent militär synpunkt. Vi anser att en beredskap
med hänsyn till en miljö- och resurskris innebär att all brukningsvärd åker
måste bevaras.

Konsumentmål

Vi anser att konsumenterna ska garanteras livsmedel av hög kvalitet till rimliga
priser. Råvarukostnaderna svarar för en liten del av livsmedlets slutpris.
Därför spelar bondens pris liten roll för det pris som konsumenten möter. I
såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande koncentration och i
detaljhandelsledet en överetablering. Livsmedelshandeln domineras idag av
tre stora block. Dessa förhållanden har medverkat till att priserna har stigit
mer på livsmedelsområdet än på andra områden.

Centern har i andra sammanhang fört fram kravet på sänkt matmoms. Det
vore ett sätt att få ett rimligare livsmedelspris.

Vi anser att konsumenterna ska ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel
av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung,
produktionssätt eller förädlingsgrad. Vi vill dock i detta sammanhang poängtera
att vi inte kan acceptera produktionsmetoder som är oetiska eller direkt

Mot. 1989/90

Jo246

4

skadliga för konsumenterna, bara för att ge valfrihet. Livsmedel som producerats
på ett i Sverige förbjudet sätt kan därför ej få importeras.

Vi anser att ett folkhälsomål bör formuleras som ett delmål i konsumentmålet.
Därigenom skulle det bli lättare att utforma kvalitetskriterier och
även gå in på huruvida livsmedelsproduktionen motsvarar de krav samhället
ställer på kosten.

Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en internationell jämförelse.
Det beror bl.a. på att Sverige har klimatiska förutsättningar för produktion
med mindre användning av kemiska bekämpningsmedel än andra länder.
Sverige har dessutom längre gående restriktioner vad gäller användningen
av kemiska bekämpningsmedel, medicin till djur m.m. än många länder som
vi importerar från.

Inkomstmål

Jordbrukarna bör ses som företagare. Under överskådlig tid måste vi ha ett
gränsskydd som är avgörande för det svenska priset. Inkomstmålet bör formuleras
så att lantbruket får en rimlig företagsekonomisk lönsamhet. Det
innebär att jordbrukaren vid normal effektivitet har rätt att kräva såväl rimlig
långsiktig förräntning på investerat kapital som en rimlig ersättning för
utfört arbete. Förhållandet att jordbruket är en biologisk produktion som
påverkas av bl.a. väderleken, gör att produktionsvolymen varierar. Detta
nödvändiggör att det finns ett system för att finansiera export av överskott
som uppkommer av säsongvariationer och årsmånsvarationer.

Den rapport från riksrevisionsverket som vi tidigare refererat till, visar
med all tydlighet att lönsamheten i svenskt jordbruk är mycket låg. Det är
därför viktigt att förändringar i jordbrukspolitiken leder till lönsamhetsförbättringar.
För att jordbrukarna ska kunna fungera som företagare krävs att
de har utrymme för utveckling och expansion.

Regionalpolitisk! mål

Hela Sverige ska leva är en devis som är vägledande för centerns syn på regionalpolitiken.
Ett väl fungerande jordbruk är en grundförutsättning för en
levande landsbygd och ett öppet landskap.

Olika regionalpolitiska insatser måste samordnas, t.ex. investeringar i
byggnader, maskiner och markanläggningar. Det kan övervägas om det kan
vara lämpligt att det regionalpolitiska stödet till jordbruket utgår ur en samlad
regionalpolitik, istället för att vara en del av jordbrukspolitiken. Det
skulle då jämställas med stödet till annan industri och näringsliv.

Det är angeläget att prisstödet till jordbruket i norra Sverige kommer att
ligga på en sådan nivå att lönsamhet i det norrländska jordbruket kan klaras.

Miljömål

Målet måste vara ett mer miljövänligt och naturrresurssnålt jordbruk. Det
ska vara intensivt i produktion, men extensivt vad gäller insatsmedel. Vi har
tidigare framhållit vikten av att det naturliga kretsloppet får en central betydelse
i samhällsplaneringen. I detta kretslopp kommer jordbruket att spela
en stor roll. Jordbruket ska vara en kraft i miljöarbetet.

Mot. 1989/90

Jo246

5

Åkermarken måste vara bevuxen under så stor tid av året som möjligt, för
att minska läckage av kväve.

Det svenska odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig.
Jordbrukspolitiken måste utformas så att odlingslandskapet bevaras. Ett
stöd för att bara hålla marken öppen är slöseri med resurser. Därför måste
jorden och odlingslandskapet nyttjas och hävdas.

I vår partimotion om miljöfrågor föreslår vi att NOLA-stödet ska höjas
till 40 milj. kr. under 1990/91. I detta ska även hagmarksersättnng ingå.

Kemikalieinspektionens arbete med att kontrollera gamla bekämpningsmedel
måste intensifieras. Vi har i vår motion om miljöpolitiken förordat att
inspektionen tilldelas ytterligare 10 tjänster till bl.a. denna verksamhet.

Det beslut som riksdagen tidigare fattat om stöd för miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket var, enligt vår mening, inte tillräckligt långtgående. Vi
anser att bidrag ska utgå till nyinvesteringar i gödselvårdsanläggningar i alla
jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. Detta bidrag bör komma även
pälsdjurnäringen till del. Bidraget ska utgå med 25 % av investeringskostnaderna,
dock högst med 30 000 kronor. Vi anslår 35 milj. kr. utöver regeringen,
dvs. totalt 115 milj. kr. till detta.

Arbetet med att minska miljöbelastningen från jordbruket finansieras
med avgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Det är ett
oåterkalleligt krav att dessa medel används till just detta ändamål, och inte
som för närvarande stoppas in i andra hål i statsbudgeten.

Samhällsekonomiskt mål

Jordbruket är en viktig drivkraft för en levande landsbygd. Genom att utnyttja
de resurser som såväl brukare som jordbruksföretaget utgör, kan en
vital samhällsekonomi byggas. Jordbruket kan genom att producera biobränslen
bidra till att stärka statens finanser, eftersom importen av fossila
bränslen kan minska.

Vi vill här också understryka vårt krav om att en god miljö ska vara ett
centralt mål i den ekonomiska politiken. Det är angeläget att bevara åkermarkens
produktionsförmåga. Den är en av våra viktigaste resurser, och ett
gott nyttjande av den är en förutsättning för en positiv och varaktig tillväxt i
ekonomin.

Åkermarken en viktig resurs

Bruka jorden!

Ett naturligt kretslopp

Samhället är idag helt beroende av förbrukning av ändliga resurser. Fossila
råvaror används för uppvärmning, till att driva bilar och till framställnng av
plastmaterial av olika slag.

Förnyelsebara resurser förstörs dessutom, t.ex. skövlingen av regnskogar.
Jordbruksareal försvinner genom erosion orsakad av människans missbruk.
Exemplen kan göras många.

Framtidens samhälle måste istället bygga på ett naturligt kretslopp. För

Mot. 1989/90

Jo246

6

nyelsebara resurser ska användas i stället för ändliga resurser. Resurserna
ska användas i den takt som naturen förmår producera nya resurser. Det
kommer att innebära att bilar drivs med motoralkoholer producerade av biobränslen
, att energiproduktionen kommer från förnyelsebara energislag som
sol, vind och biobränslen. Med hjälp av nya kemiska metoder kan nya material
tas fram från gamla växter och grödor. Det kommer att finnas ett brett
spektrum av nya material att välja bland. Redan idag finns möjligheter att få
fram plastlikande polymerer från potatis. Med dessa processer kan samhället
bryta sig loss från fossilberoende som är miljöförstörande. Vi måste styra in
samhället i ett nytt råvaruflöde.

Mänskligheten måste bruka resurser utan att förbruka. Samhället måste
ha ett helt nytt flöde av resurser och råvaror. Jorden, skogen och havet är
resurser som kommer att spela en stor roll i den här omställningen. Genom
dessa resurser och naturliga produktionsformer med solen som energikälla
kan växter och mikroorganismer omvandla enkla näringsämnen till kemiskt
komplicerade ämnen. Det naturliga kretsloppet kommer att ge biologisk
produktion ny innebörd. Jordbruk kommer inte bara att producera livsmedel
utan vara en stor råvaruproducent till bl.a. läkemedels- och kemisk industri.

Odling av luzern och olika slags gräs kan ge pappermasseindustrin råvara.
En fullskaleanläggning för detta kan vara igång innan år 2000. För en produktion
av 50 000- 100 000 ton massa beräknas 20 000-40 000 hektar behövas.

Andra exempel är lin till byggnadsindustrin och råvaror till läkemedelsindustrin.

Biobränslen

Koldioxidhalten i atmosfären ha stigit i takt med industrialiseringen och som
följd av ökad fossilbränsleanvändning, skogsskövling och ökenutbredning.
Koldioxid tillsammans med andra gaser, bl.a. metan och klorfluorkarboner
bidrar till den s k drivhuseffekten. Drivhuseffekten leder till att jordens medeltemperatur
på sikt kommer att höjas. Koldioxidhalten är nu ca 25 %
högre än under förindustriell tid. Vi kan förutse en accelererande ökning om
inte jordens energiförsörjning radikalt förändras.

Det enda sättet att minska nettotillskottet av koldioxid till atmosfären är
att minska användningen av fossila bränslen till såväl uppvärmning som
transporter. Detta råvaruflöde av kol som lagrats sedan förhistorisk tid
måste ersättas av ett system där kol ingår i ett kretslopp. Det enda system
som uppfyller detta krav är användningen av biobränslen.

Biobränslen är t.ex. trädbränsle, energiskog och jordbruksgrödor. Jordbruket
har utmärkta möjligheter att bidra med biobränslen till det framtida
samhället.

Jordbruket kan också bidra med råvaror till den kemiska industrin som
ersättning för de idag vanligaste råvarorna olja och kol. Dessutom bör jordbruket
kunna odla stora volymer fibergrödor. Denna produktion kommer
att konkurrera om marken med produktionen av livsmedel. Detta leder till
att den tillgängliga arealen för odling av livsmedel minskar, samtidigt som

Mot. 1989/90

Jo246

7

produktionen av alternativa grödor på åkermark ökar. På så vis bidrar jordbruket
till att styra in samhället i ett nytt råvaruflöde. Därmed förbättras
naturresursutnyttjandet och miljön.

I en särskild motion föreslår vi en kraftfull satsning på biobränslen.

Djurskyddslagen

Riksdagen beslutade 1988 om en ny djurskyddslag (prop 1987/88:93). Enligt
riksdagsbeslutet får frågan om kompensation för kostnadsökningarna till
följd av de nya bestämmelserna tas upp vid jordbruksförhandlingarna.

Frågan om ekonomisk kompensation till jordbrukarna för eventuellt uppkommande
merkostnader till följd av övergång till alternativ djurhållning får
liksom övriga produktionskostnader i jordbruket i första hand lösas inom
ramen för jordbruksprisöverläggningarna. På längre sikt medför ett ökat
hänsynstagande till djurens förhållanden bättre djurhälsa och därmed förbättrad
produktionsekonomi.

I samband med förhandlingarna våren 1989 föreslogs att frågan om de ekonomiska
konsekvenserna av djurskyddslag, djurskyddsförordning, föreskrifter
och allmänna råd skulle utredas inför höstens regeltillämpning. Eftersom
en konsekvensutredning redan gjorts av kostnaderna för lantbruksstyrelsen
förslag förutsattes att analysen skulle utvidgas till att omfatta
samtliga effekter till följd av den nya lagen. Utifrån en sådan analys skulle
preciserade krav angående kompensation för kostnadsökningarna kunna anges.

I november 1989 fick statens jordbruksnämnd regeringens uppdrag att i
samråd med lantbruksstyrelsen utreda möjligheterna att identifiera och registrera
kostnads- och intäktsförändringar till följd av riksdagens beslut om
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och ny djurskyddslag. Vidare innebar
uppdraget att hittills uppkomna kostnader skulle redovisas.

Frågorna angående kompensation m.m. för åtgärder enligt djurskyddslagstiftningen
bör snarast lösas enligt intentionerna i riksdagsbeslutet.

Statens ansvar för överskottsarealens kostnader

Riksdagen beslutade 1985 om omfördelningen av ansvaret för överskottsarealens
kostnader. Andelen för samhället skulle vara 40% och näringen
svara för 60 %. En utvärdering av anpassningsåtgärderna skulle ske efter en
femårsperiod.

Överskottet vid normalskörd angavs senare till 1 milj ton (i verkligheten
är överskottet vid normal areal och avkastning betydligt större). Vissa år
gjordes dessutom en avtrappning av samhällets ansvar.

För 1989 års skörd fastställdes samhällets ansvar till 40 % av ett överskott
om 1 milj ton.

Vi anser, liksom tidigare, att en rimlig fördelning är att samhället påtar sig
huvudansvaret för överskottet. Fördelningen mellan näringen och samhället
ska vara 40 % för jordbruket och 60 % för samhället. Detta bör kvarstå tills
produktionen har kunnat ställas om till en annan inriktning.

Mot. 1989/90

Jo246

8

Förhandlingar inför 1 juli 1990

Den nuvarande avtalsperioden löper ut den 30 juni 1990.

GATT-avtalet angående de långsiktiga reglerna är inte klart. Förhandlingarna
skall enligt liggande tidtabell avslutas i slutet av 1990.

Något regeringsförslag till ändrade jordbrukspolitiska riktlinjer från 1 juli
1990 finns inte. Ett förslag till detta kommer inte att behandlas av riksdagen
förrän tidigast i juni 1990.

Förhandlingar kring prissättningen från den 1 juli 1990 måste ske under
början av 1990. Eftersom inget nytt riksdagsbeslut kan föreligga inför förhandlingarna,
bör förhandlingar ske utifrån gällande beslut och avse ett provisorieår
1990/91.

Jordbruket måste kompenseras för kostnadsökningarna avseende insatsvaror
m.m. i jordbruket och berörd industri samt erhålla inkomstföljsamhet.

Med den inflation som nu beräknas för 1990/91 på 8-9% - eller mer skulle
en utebliven kostnadskompensation sänka jordbrukarnas inkomster
dramatiskt.

Systemet med kobidrag m.m. som beslöts under förra året ska fullföljas
vid halvårsskiftet 1990. Inflationen har dock varit högre än beräknat, vilket
visar att systemet lätt kan urholkas. I detta läge är det nödvändigt att tillföra
jordbruket medel via prissystemet på ett sätt som inte står i strid med rådande
GATT-överenskommelse.

Fastighetstaxeringen

Jordbruksfastigheter ska enligt planerna genomgå en allmän taxering 1992.
Taxeringsvärdet som då sätts ska motsvara 75 % av årets marknadsvärde.

För närvarande diskuteras förändringar av jordbrukspolitiken som kan
komma att träda i kraft under 1991. Dessa kan förväntas medföra en stor
osäkerhet även vad gäller priserna på jordbruksfastigheter. Även om marknaden
diskonterar en förändring, blir inte de fulla effekterna märkbara
förrän efter ett par år. Fastighetspriserna kan således förväntas återfå ett balansläge
tidigast 1994. Att åsätta jordbruksfastigheterna ett taxeringsvärde,
vars huvudsakliga uppgift är att ligga till grund för beskattningen, på grundval
av en prisnivå som med säkerhet speglar ett värde som är inaktuellt måste
anses orimligt.

Innan de förändrade förutsättningarna för jordbruksdriften har fått genomslag
i förändrad driftsinriktning, avgångar och eventuella konkurser riskerar
lönsamheten i jordbruksdriften att minska från en redan låg nivå. Ett
ökat skatteupptag p.g.a. de höjda taxeringsvärdena skulle ytterligare öka
påfrestningarna på jordbruket under omställningstiden.

Mot bakgrund av den osäkra situation som jordbruket befinner sig i, föreslår
vi att den allmänna fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter skjuts
upp tills fastighetspriserna stabilserats efter ett jordbrukspolitiskt beslut.

Rågveteimport

I Sverige kan rågvete, lupiner m.m. importeras utan importavgifter. Länge
har dessa varor varit ett hot mot den svenska vegetabilieproduktionen.
Framför allt har rågveteodlingen i Östeuropa expanderat på senare år.

Mot. 1989/90

Jo246

9

Importen till Sverige har etablerats under 1989. Fram tom vecka 51 år
1989 hade 16 000 ton importerats. Detta motsvarar en skörd från ca 4 000 ha
åker. Sverige har i år ett spannmålsöverskott på 1,2 milj ton. Den enda orsaken
till att import förekommer, är att införselavgift inte finns i Sverige för
rågvete. Den svenska regeringens inställning i frågan är minst sagt underlig.
Det verkar som om regeringen inte vet att rågvete både är och används som
foderspannmål.

Frånvaron av importavgifter gör det intressant för importörerna att importera
varan trots att behov egentligen inte föreligger.

De importerade rågvetepartierna innehåller ofta ogräsfrö, t.ex. flyghavre.
Rågvetet är också smittat av sjukdomar som är ovanliga i Sverige och som vi
inte vill ha spridda.

Vi anser att rågveteimporten till Sverige ska likställas med annan spannmålsimport
genom att belägga den med en införselavgift.

Alternativ odling

Alternativodling innebär att odlingen bedrivs utan lättlöslig handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel.

Det finns idag ett växande intresse hos såväl konsumenter som producenter
för den alternativa odlingen. Behovet av forskning och utveckling av metoder
är mycket stort. Det finns dessutom en stor efterfrågan på rådgivning.

Det är nödvändigt med en långsiktig forskning och kunskapsuppbyggnad.
Konsumenternas intresse av valmöjligheter och redlighet på marknaden för
alternativt odlade produkter måste betonas.

Samhällets stöd till den alternativa odlingen får inte vara kortsiktigt. Efter
det stöd som nu utgår under tre år, måste ytterligare stöd utgå. Omläggingsfasen
är längre än tre år och man kan räkna med att de ekonomiska problemen
under den första tiden kan vara besvärande. Fortsatt stöd till alternativ
odling bör samordnas med övrigt stöd till jordbrukets omställning.

Jordförvärvslagen

Våren 1987 antog riksdagen ett förslag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230). Jordbruksministern framförde att det framlagda förslaget skulle
vara så utformat att det skulle

- slå vakt om familjejordbruket

- väsentligt begränsa juridiska personers förvärvsrätt

- tillvarata sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbruket i glesbygder,
samt

- främja skogsbrukets rationalisering.

I propositionen föreslogs också en ändring av prisprövningen. Men riksdagen
uttalade att ändringen inte skulle innebära någon ändrad syn på förvärv
i kapitalplaceringssyfte. Trots detta har lantbruksnämndernas tillämpning av
lagen visat att de har en annan syn på prisprövningen idag.

Samhället har klart slagit fast att familjejordbruket, där kombinations-,
deltids- och fritidsjordbruk ingår, ska värnas. Ett familjejordbruk är ett företag
som är beroende av företagets avkastning för sin försörjning.

Mot. 1989/90

Jo246

10

Vi anser att principen boende-brukande ska ligga fast. Det är viktigt att
lantbruksnämnderna har möjlighet att utöva påtryckningar mot köparna för
att uppfylla villkoren. Vi föreslår därför att ett villkorat förvärvstillstånd
måste kunna hävdas. Regleringen av lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
arbete bör kompletteras med särskilda insatser för att hävda
villkoren. Detta kan ske genom att lantbruksnämnderna får befogenheter att
vid vite kräva villkorsuppfyllelse. Vitets storlek bör anknyta till fastighetens
taxeringsvärde, utgå årligen till dess att villkoren uppfyllts eller fastigheten
frisålts, samt vara av en storlek som medför kännbara ekonomiska effekter
för den försumlige.

Tillämpningen av jordförvärvslagens regler om för högt pris och kapitalplacering
står i dålig överrensstämmelse med riksdagens beslut, vilket kan
leda till en förändring av jord- och skogspolitiken i riktning som strider mot
riksdagens fastlagda mål.

Efter den senaste förändringen av jordförvärvslagen, då juridiska personer
på orten fick visst företräde till förvärv av fastighet, har vi kunnat konstatera
en oroande utveckling. Med anledning av detta bör juridiska personers
möjlighet till förvärv ytterligare kraftigt begränsas.

Semesterfrågor

Jordbrukets omställning och anpassning till målsättningen att få balans i animalie-
och vegetabilieproduktionen, kommer att få sysselsättningseffekter
som också kräver speciella åtgärder.

Lantbrukare med animalieproduktion är lediga i medeltal endast 22 dagar
per år. En arbetstagare med fem veckors semester är ledig 139 dagar per år.

I flera kollektivavtal finns det grupper som har längre semester än fem
veckor. De sociala klyftorna mellan å ena sidan lantbrukare och å andra sidan
de anställda, har aldrig varit så stor som idag.

Lantbrukarnas arbetsmiljö är komplex. Den innehåller många riskfyllda
arbetsmoment och faktorer som kan förorsaka olycksfall och ohälsa. 20 procent
av antalet jordbrukare är utsatta för olycksfall. Motsvarande siffra för
arbetare är 11 procent. Därtill kommer förslitningsskador.

Kombinationen av lång arbetstid, ensamarbete, höga prestationskrav,
ökad sårbarhet, motstridiga signaler från statsmakterna, försämring av de
ekonomiska villkoren har medfört att den svenska bonden sliter ont och far
illa i dagens Välfärdssverige.

En semesterreform för mjölkproducenterna skulle medföra stora och uppenbara
fördelar. För det första skulle de nuvarande stora sociala klyftorna
minska. För det andra skulle möjligheten att få morgondagens generation
att gå in i näringen öka, vilket är ett måste för att vår försvars-, säkerhetsoch
neutralitetspolitik ska vara trovärdig. För det tredje skulle semesterreformen
ge stora sysselsättningseffekter i glesbygden. För det fjärde skulle
sårbarheten inom lantbruket minskas.

Regeringen bör snarast ta upp en diskussion med jordbrukets företrädare
om hur ett sådant semestersystem kan lösas rent praktiskt och ekonomiskt.
Vi förväntar oss därefter ett förslag från regeringen till riksdagen om detta.

Mot. 1989/90

Jo246

11

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida jordbrukspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsmålet för livsmedelsproduktionen,

3. att riksdagen beslutar uttala att all brukningvärd åkermark skall
bevaras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumentmålet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedel
som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt ej skall få importeras,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett folkhälsomål,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inkomstmålet för jordbrukare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de regionalpolitiska målen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömålet för jordbruket,

10. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 35 milj. kr. utöver
regeringens anslag, dvs. totalt 115 milj. kr. till anslaget Bil. Miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket,

11. att riksdagen beslutar att samhällets delkostnadsansvar för
överskottsarealen skall vara 60%,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av samhällets delansvar för överskottsarealens
kostnader,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppskjuta fastighetstaxeringen av
jordbruksfastigheter.']

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av införselavgift på rågvete,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpningar i jordförvärvslagen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om lösning av semesterfrågan
för Sveriges animalieproducenter i enlighet med de riktlinjer
som anförts i motionen.2]

Mot. 1989/90

Jo246

12

Stockholm den 24 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Mot. 1989/90

Jo246

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

1 1989/90:Sk830

2 1989/90: A753

.

gotab 99751, Stockholm 1990