Motion till riksdagen
1989/90:Jo238

av Lars Norberg m.fl. (mp)
En jordreform

Bakgrund

Miljöpartiet de gröna arbetar för ett decentraliserat samhälle där makten ska
finnas så nära människorna som möjligt. I det gemensamma program som
European Greens antog inför valet till Europaparlamentet uttrycktes det på
följande sätt: ”Beslut ska inte fattas på en högre nivå än vad som är absolut
nödvändigt”.

Exempel på förslag att flytta makten närmare människorna är att löntagare
ska ha förköpsrätt när det företag där de arbetar säljs och att föra över
löntagarfondernas pengar till närfonder, vilka ska stimulera småföretagande
och stödja löntagare som vill köpa de företag där de arbetar. Dessa förslag
utvecklas närmare i andra partimotioner.

När det gäller lantbruksområdet - jord och skog - är vi kritiska till utvecklingen
mot allt större enheter. Utvecklingen leder till att färre människor får
möjligheten att själva ta ansvar för jord- och skogsbrukande som egna företagare.
Framförallt inom skogsbruket har det storskaliga ägandet varit
mycket negativt för naturvården genom att resultatet har blivit att metoder
som inte är skonsamma mot naturen, t.ex. stora kalhyggen och hyggesplöjning,
blivit de dominerande.

Den gällande jordförvärvslagen (1979:230) har ett regionalpolitisk! syfte,
vill främja strukturrationaliseringen och stärka sambandet mellan ägande
och brukande. Detta uttrycks i dess första paragraf: ”Syftet med denna lag
är att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag). Vid tilllämpningen
skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga
företag bildas.”

Vi delar inte tolkningen av begreppet ”ändamålsenliga” som varit rådande.
Tolkningen har lett till att allt fler fastigheter har slagtis ihop och deltidsjordbruket
har motarbetats.

Utredningen om jordförvärvslagen

Enmansutredaren Sören Wibe presenterade i september förra året en utredning
om jordförvärvslagen. Utredningen påvisar att lagens måluppfyllelse
har varit dålig och att de olika målen delvis har motverkat varandra. Endast

i ett avseende har lagen, enligt utredningen, varit effektiv och det är när det
gäller att förhindra uppköp av juridiska personer.

Syftet att rationalisera har bidragit till att avfolka landsbygden genom att
brukningsenheterna har blivit allt större. ”Ambitionen att med lagens hjälp
rationalisera jordbruket har alltså stått i direkt motsättning till ambitionen
att med lagens hjälp öka befolkningen på glesbygden.” Lagen gäller inte
släktförvärv och många gårdar står tomma eftersom de som har ärvt gårdarna
har bosatt sig på annat håll.

Bo- och brukarplikt

Med bo- och brukarplikt menar vi att den som äger en lantbruksfastighet
också bör vara den som bor och brukar den. Priserna har ökat starkt på en
del lantbruksfastigheter, framförallt mindre fastigheter med skog nära storstäderna.
Många gånger bosätter sig inte köparna på fastigheterna och brukar
dem inte aktivt. Detta beror på att de inte köps på grund av ett intresse
att bosätta sig på landsbygden. De köps ibland i direkt spekulationssyfte,
ibland för att tjäna som alternativ bostad eller fritidshus varvid jorden arrenderas
ut eller vansköts. Den här utvecklingen försvårar för dem som har intresse
av att bosätta sig på landsbygden och bedriva jord- och skogsbruk. En
prisreglering är ett klumpigt instrument när det gäller att stoppa utvecklingen.
Det är näst intill omöjligt att avgöra vad som är ett rimligt pris på en
fastighet. Genom att införa bo- och brukarplikt konsekvent skulle en naturlig
dämpning av priserna uppnås. De som är intresserade av att bruka en
lantbruksfastighet skulle få större chans att göra det och reformen kunde bidra
till att förhindra att glesbygden avfolkas.

Bo- och brukarprincipen ska inte bara gälla vid försäljning utan också de
fastigheter som nu står tomma därför att ägaren är bosatt i någon annan del
av landet. Den som köper en fastighet ska inom fem år bosätta sig på fastigheten
och bruka den, själv eller med hjälp av anställd personal. Den som ej
inom fem år uppfyller dessa villkor måste bjuda ut fastigheten till försäljning.
I den mån det inte finns intresserade köpare skulle naturligtvis inte de
nuvarande ägarna tvingas sälja. Ett statligt uppköp av fastigheterna är meningslöst.

Vid arv av fastigheten är det rimligt att arvingarna får en betänketid på 15
år trots problemet med att byggnaderna under tiden kan förfalla. Anledningen
till detta är att de som ärver fastigheten ofta har en speciell känslomässig
bindning till den. Samtidigt kan det vara svårt att bestämma sig
snabbt därför att man har ordnat sitt liv med arbete och bostad i annan del
av landet och kan ha en familj att ta hänsyn till. Om arvingen är omyndig vill
vi att ännu längre betänketid än 15 år ska gälla. Ett minimum bör vara 10 år
från 18-årsdagen.

Undantag från bo- och brukarplikt

När det gäller rena skogsfastigheter behöver inte brukarplikten gälla. Detta
beror på att skogen har så många andra användningsområden än att producera
virke och att dessutom skogens omloppstider är så långa att det är svårt
att avgöra vad som är brukande. För naturvårdens del är det tvärtom positivt

Mot. 1989/90

Jo238

14

om inte skogsmarken utnyttjas så hårt för virkesproduktion. Vid pension eller
änkestånd måste naturligtvis fastighetsägaren ha rätt att bo kvar på gården
även om han/hon inte själv kan bruka marken. Men om det finns intresserade
människor som vill bruka marken bör den arrenderas ut.

Brukarplikten ska inte gälla på fastigheter där marken är utarrenderad
och bostadshuset hyrs ut till årsboende så länge hyresgästen är den samma.
Bo- och brukarplikten ska heller inte bryta ingångna arrendeavtal.

Arrendatorer som inte vill köpa de fastigheter de brukar skulle inte vara
tvungna att köpa utan kunna fortsätta som arrendatorer som vanligt.

Försäljningen av mark behöver inte bara innebära försäljning till nya brukare
utan kan också gälla komplementmark till jord- och skogsbrukare som
har behov av mer mark för att kunna försörja sig.

Statlig mark

Domänverket, statskyrkan och universiteten äger mycket jord- och skogsbruksmark.
Vi tycker att de som är intresserade av att vara egna skogs- och
jordbrukare ska få chansen. Därför bör domänverkets, kyrkans och universitetens
mark säljas ut till enskilda som är intresserade. Vi vill också uppmuntra
de som vill bruka mark tillsammans i kooperativ form eller liknande
att köpa statlig mark. I sådana fall skulle mark för att bilda större brukningsenheter
säljas. Staten bör inte ta ut högre pris än att det även för människor
utan mycket eget kapital skulle vara möjligt att etablera sig. Detta skulle
kunna leda till att ett stort antal helt nya mindre skogsfastigheter bildas.

Brukningsenheternas storlek

Vi vill uppmuntra olika former av ”kombisysselsättning” på landsbygden och
tycker det är positivt att arbete med lantbruk kan kombineras med annat.
För många människor ger det större livskvalitet att leva ett variationsrikt liv
och det är utvecklande att arbeta med olika slags verksamheter. Därför vill
vi att förtur vid försäljning av lantbruksfastigheter ska ges till dem som vill
bosätta sig och bruka fastigheten utan att den slås ihop med annan fastighet,
även om den inte kan vara enda försörjningskälla
Mindre brukningsenheter ger fler chansen att arbeta med lantbruk och bidrar
till en levande landsbygd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
jordförvärvslagen att sambandet mellan boende och brukande av
lantbruksfastigheter stärks i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försäljning av statens,
kyrkans och universitetens jord- och skogsbruksmark i enlighet
med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i jordförvärvslagen
så att jordbruksmark i första hand säljs till den som ämnar

Mot. 1989/90

Jo238

15

bosätta sig och bruka fastigheten utan att slå samman den med annan Mot. 1989/90
fastighet i enlighet med vad som anförts i motionen. Jo238

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Norberg (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Gösta Lyngä (mp)

Carl Frick (mp)

gotmb 99973. Stockholm 1990