Motion till riksdagen
1989/90:Jo221

av Kjell Ericsson m.fl. (c, m)
Jordbruket i Värmland

Jordbruksnäringens lönsamhet har varit sviktande under ett flertal år. Det
svenska jordbruket tål därför inte en ytterligare sänkt lönsamhet. För värmländskt
vidkommande har den dåliga lönsamheten gjort att många brukare
slutat i näringen. Bland de kvarvarande råder stor osäkerhet om den framtida
verksamheten. Nu behövs tydliga signaler så att näringen kan få både
arbetsro och framtidstro.

Livsmedelspolitiska arbetsgruppen - LAG - har arbetat fram ett förslag,
som varit ute på remiss. Något regeringsförslag föreligger således inte ännu.
Vi kommer därför i avvaktan på regeringens proposition endast att mera
översikligt beröra jordbruksfrågorna i Värmland i denna motion.

Livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag till ny jordbrukspolitik hotar
dock att förslösa resurser i åkermark, investeringar och människor genom
att stora delar av svenskt jordbruk slås ut.

Det är enligt vår mening väsentligt att i huvudsak all åkermark som idag
är avsedd för livsmedelsproduktion hålls öppen. Detta kan kräva ett nytänkande
inom jordbruket och en vilja att pröva nya verksamhetsformer. Detta
bör bl.a. kunna ske genom en mer differentierad produktion där jord- och
skogsbruket t.ex. på ett aktivt sätt medverkar i förnyelsen av energisystemet.
Odling av energigrödor bör få stor betydelse vid denna förnyelse. Stimulanser
för nya verksamhetsformer bör därför införas. En annan väsentlig
förutsättning för en sådan utveckling är att det finns en reell vilja hos statsmakterna
att skapa en marknad för inhemsk drivmedelsetanol. Inhemsk
producerad drivmedelsetanol bör därför få skattefrihet.

När det gäller livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag så har vi en rad
invändningar mot föreslagna åtgärder.

- För det första måste vi ha ett bibehållet gränsskydd där avreglering av
svenskt jordbruk ej får ske snabbare än i vår omvärld. Svenskt jordbruk
måste kunna få konkurrera på samma villkor som övriga länder.

- Samhället måste ta ansvaret för en övergång till annan lönsam produktion
för energiändamål på avsevärd areal i södra Sverige. Staten har satsat
stora belopp vid tidigare strukturrationaliseringar och omställningar.
Det är därför nu också nödvändigt att staten tar sitt ansvar vid jordbrukets
omställning.

- Bibehållet produktionsmål för jordbruket i norra Sverige på 1984 års
nivå. Härvidlag måste de sju skogslänen vara sammanhållna så att det

inte finns något utrymme i kommande G ATT-förhandlingar att kapa bort
de tre sydligaste länen från stödområdet.

- Frikoppling av jordbruket i norra Sverige från lönsamhetssvängningar i
övriga delar av landet genom norrlandspristilllägg som bygger på en rimlig
kostnadstäckning för eget arbete och eget kapital inom området, dock
lägst 65 %.

- Ett förenklat prisregleringssystem som bl a möjliggör intern utjämning
av kostnader för intransport och distribution av mjölk och kött.

- Det är också ett absolut krav att den framtida jordbruks- och energipolitiken
samordnas. Biobränslen får inte prisdiskrimineras. Biobränslen av
olika slag och kvalitet kan odlas på åkermarken. Sveriges jordbruk är viktigt
för produktion av den energi som vårt land behöver i framtiden.

- Konkurrentutredningens tankegångar om diskriminerande åtgärder
gentemot jordbruket får ej genomföras

I den överskottsdiskussion som förs så spelar skogslänens produktion en
ganska liten roll. För Värmlands vidkommande kan nämnas att det produceras
mindre än det konsumeras. För att nämna några exempel så är invägningen
av mjölk ca 105 milj kg - konsumtionen 115 milj kg, produktionen
av storboskap 13 000 - konsumtionen 17 000, produktionen av slaktsvin
70 000 - konsumtionen 100 000. Således är det redan underskott i produktionen
för värmländskt vidkommande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket i Värmland.

Stockholm den 23 januari 1990

Kjell Ericsson (c)

Göthe Knutson (m) Gullan Lindblad (m)

Jan Hyttring (c)

Mot. 1989/90
Jo221

4