Motion till riksdagen

1989/90:Jo220

av Bengt Rosén m.fl. (fp)
Jordbrukspolitiken

I

Mot.

1989/90

Jo220-224

Vårt jordbruk står inför stora förändringar under 1990-talet.

I oktober 1989 överlämnade den av regeringen tillsatta livsmedelspolitiska
arbetsgruppen (LAG) sin rapport med förslag till framtida jordbrukspolitik
till jordbruksministern. Rapporten remissbehandlas nu - tiden går ut den 19
feb 1990 - och skall sedan med yttranden ligga till grund för en proposition
som har aviserats riksdagen till slutet av april 1990.

Med anledning härav är årets budgetproposition vad avser jordbruket
summarisk. I allt väsentligt hänvisar regeringen till propositionen om vårt
framtida jordbruk. Folkpartiet avvaktar med partimotion tills vi tagit del av
kommande jordbruksproposition. 1 denna kommittémotion sammanfattar vi
LAG:s förslag till ny jordbrukspolitik - som enligt förslaget skall inledas
budgetåret 1991/92 - och redovisar vad det enligt vår uppfattning bör få för
konsekvenser för budgetåret 1990/91. Nämnda budgetår hamnar mellan de
år som omfattades av 1985 års jordbrukspolitiska beslut - en femårsperiod
med innevarande budgetår som sista - och första året för den nya jordbrukspolitiken.

Samtliga riksdagspartier var representerade i LAG och alla är överens om
grundförslaget: Vi bör med bibehållet gränsskydd avreglera och marknadsanpassa
vårt jordbruk. Däremot föreligger olika uppfattningar såväl om
vilka långsiktiga åtgärder som avregleringen bör kombineras med som om
vilka kortsiktiga åtgärder som krävs för att omställningen skall kunna ske
under socialt acceptabla former.

Behovet av en inhemsk avreglering grundar sig på den erfarenhet vi har
av den förda regleringspolitiken som lett till en tilltagande miljöbelastning
och en ökande kostnad för överproduktion. Men det ligger också i linje med
de jordbruksförhandlingar som förs inom GATT. I enlighet med GATT-avtalet
från april 1989 - som bl.a. förutskickar ett preciserat avtal under 1990
om avveckling av stöd och handelshinder - har vi anledning att räkna med
en internationell konkurrens på jordbrukets område vid sekelskiftet. Vi anser
från folkpartiets sida att det svenska jordbrukets konkurrenskraft stärks
genom en inhemsk avreglering.

I stort ställer sig LRF positiv till en inhemsk avreglering, men man vill behålla
delar av mjölk- och spannmålsregleringarna. Vidare har LRF framhållit
att det är nödvändigt att med ett system av jordbank ta areal ur spann

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo220-224

målsproduktion för att spannmålspriset inte skall tryckas ned mot världsmarknadspriset
vid fri prisbildning inom landet.

Den jordbruksdebatt som följt på LAG:s rapport har innehållit mycket av
ödesmättade övertoner. Men lantbrukarna är allvarligt oroade för sin framtida
existens. Under förutsättning att det går att komma fram till lösningar
som innebär att jordbruket klarar omställningen är vår bedömning att huvuddelen
av lantbrukarkåren ställer upp på en inhemsk avreglering.

Vi bör naturligtvis nu avvakta remissvaren på LAG:s rapport. Det bör härefter
vara möjligt att finna såväl kortsiktiga som långsiktiga medel för en
godtagbar omställning och att vinna en bred politisk enighet härför. Intresset
för folkpartiets förslag om en generell arealersättning har ökat och den kan
under en övergångstid kombineras med åtgärder som tar areal ur spannmålsproduktion.

När det gäller politiken för budgetåret 1990/91 så anser vi att man i princip
får se detta år som en förlängning av den femårsperiod riksdagen 1985 beslutade
om.

Det innebär bl.a. att staten bör ta ett 40 %-igt ansvar för överskottsspannmålen,
att miljö- och regleringsavgifter på handelsgödsel och växtskyddsmedel
tas ut som tidigare och att övriga regleringsåtgärder består.

Det hinder som kan föreligga mot fortsatt statligt jordbruksstöd är G ATTavtalet
från april 1989 enligt vilket de olika länderna förbundit sig att frysa
stödnivån under 1989 och att sänka den under 1990.

Det har i vissa sammanhang gjorts gällande att vi från svensk sida övertolkar
GATT-avtalet och att vi inte skall ta det alltför bokstavligt. Folkpartiet
delar inte denna uppfattning. Eftersom hälften av vår industriproduktion går
på export kan vi inte utsätta oss för risken av handelsrepressalier genom att
inte uppfylla vår del av ingångna GATT-avtal.

Man har inom GATT enats om att mäta jordbruksstödet i s.k. PSE-tal.
För 1989 har vårt tal för andra året i följd gått ned, från 63 för år 1987 via 60
år 1988 till 57 för 1989. Det förefaller därför möjligt att med fullgörande av
åtagande enligt GATT ge jordbruket en nödvändig kostnadskompensation.
Riksrevisionsverket har nyligen i en rapport påvisat hur svag lönsamheten är
i jordbruket. För att kostnadskompensationen inte skall uppfattas som en
signal till förhöjd produktion föreslår vi från folkpartiet att den utbetalas i
form av arealbidrag och bidrag per djur.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukspolitiken för budgetåret 1990/91.

Stockholm den 23 januari 1990
Bengt Rosén (fp)

Lars Emes tam (fp) Håkan Holmberg (fp)

Mot. 1989/90
Jo220

Anders Castberger (fp)

2