Motion till riksdagen
1989/90:Jol3
av Pär Granstedt (c)
med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning
Regeringen föreslår att en professur i försöksdjursvetenskap inrättas vid
Sveriges lantbruksuniversitet. Försöksdjursvetenskap har i sin traditionella
skepnad uppfattats och fungerat sorn en servicevetenskap för dem som använder
försöksdjur i forskning och annan verksamhet. I den funktionen har
den säkerligen varit positiv och har utan tvivel bidragit till både en minskad
försöksdjursförbrukning och ett minskat lidande för djuren.
I Sverige tycks inte särskilt många forskare i egentlig mening hittills ha
engagerat sig i försöksdjursvetenskap. Det tycks huvudsakligen vara veterinärer
och annan försöksdjurspersonal som förkovrar sig i den. Det är av flera
skäl inte bra att så få forskare ägnat den någon djupare uppmärksamhet.
Dels kan okunskap om de rön som kommit fram leda till sämre djurförsök
och sämre behandling av djuren, dels kan hela forskningsfältet bli teoretiskt
utarmat.
Man kan naturligtvis ha olika meningar om värdet och effekterna av en
professur i föröksdjursvetenskap. Det är viktigt att den inte blir en rent ”teknisk"
professur. Man kan jämföra med den nyinrättade professuren i polisforskning,
som ingalunda är en professur i vapenteknik eller batongföring hur
viktigt detta än är - utan som har en vidare social och teoretisk syftning.
På liknande sätt menar vi att en professur i försöksdjursvetenskap måste ta
ett tvärvetenskapligt grepp på hela djurförsöksproblematiken.
Det finns en rad frågor som det vore angeläget att belysa ur vetenskaplig
synpunkt. Övergripande frågeställningar, som hittills rönt ringa intresse i
forskningssammanhang, är t.ex. vilken betydelse djurförsök har haft för
framgångsrik behandling av människosjukdomar, vilken roll tester på djur
spelar i förhållande till kemiindustrins intressen kontra samhällets intresse
av att minimera riskerna med användning av farliga kemikalier, vilka alternativen
till djurförsök är, när begreppet vidgas till att omfatta alternativa åtgärder
som kan komma både människor och djur till godo osv. Ett annat,
synnerligen jungfruligt forskningsområde är studium av vilka faktorer som
har betydelse för en djurindivids psykologiska välbefinnande. Endast etologin,
som är en beteendevetenskap, har närmat sig detta område, medan behaviorismen,
en gren inom den experimentella psykologin, ser djuren som
objekt och i första hand studerar djur för att förstå människors beteende.
Det finns således flera infallsvinklar inför en förstärkning av forskningen
inom området. Frågan är om det är försöksdjur eller djurförsök som ska stu
deras. Häri ligger en definitionsmässig skillnad. En tänkt professur i försöks- Mot. 1989/90
djursvetenskap, såsom den beskrivs i SLU:s förslag till regeringen, innebär Jol3
inget nytänkande. En förfining (refinement; ett av de tre R:en som det talas
om inom området alternativa metoder) inom området med hjälp av rön som
en sådan professur skulle frambringa behöver varken leda till färre djurförsök
eller minskade fysiska och psykiska påfrestningar för djuren.
Det kan vara intressant att jämföra med vad som hänt utomlands. Det
finns några nya professurer i England och Holland, som inrättats som en direkt
reaktion på den moderna djurförsökskritiken. Vid universitetet i Cambridge
finns en professur i ”animal welfare” (djurskydd), som innehas av en
etolog med specialisering på nötkreatur. Vid University of Birmingham
Medical School finns en professur i Biomedical Sciences & Ethics (biomedicinsk
vetenskap och etik). I Holland finns en professur som bl.a. finansierats
av en djurskyddsstiftelse, som är betitlad ”animal research problems” (problem
i djurförsöksforskning). Etik, historia och alternativa metoder är områden
som faller inom professuren. En personlig professur i ”relations between
man and animal” (relationer människa-djur) finns också.
Med hänsynstagande till återkommande önskemål om att djurförsökens
vetenskapliga värde undersöks liksom möjligheterna för utveckling av olika
typer av alternativa metoder, finns anledning att anlägga ett tvärvetenskapligt
perspektiv. En resursförstärkning genom samarbete mellan naturvetenskap
och humaniora, kanske organiserat i ett centrum för forskning om djurförsöks-
och djurfrågor, vore mest fruktbart och på sikt intressantast. Exempel
på olika vetenskapsgrenar som är av intresse inom området är etologi,
djurpsykologi (en helt ny disciplin), vetenskapsteori, djurförsöksetik (också
ny, önskvärd disciplin) och sociologi. Dessutom tillkommer medicinska och
biologiska discipliner, om ett sådant tvärvetenskapligt arbete skulle etableras.
En professur i försöksdjursvetenskap inom denna ram skulle fylla en
helt annan funktion än den mer djurförsökstekniska som regeringen förefaller
att ha tänkt sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar inrätta en professur vid Sveriges lantbruksuniversitet
i försöksdjursvetenskap med tvärvetenskaplig karaktär
och en inriktning mot djurskydd och åtgärder för att minska användningen
av djurförsök.
Stockholm den 20 mars 1990
Pär Granstedt (c)
14